Viktiga händelser kopplade till översättningen av Mormons bok

Hur översatte Joseph Smith Mormons bok? Vad säger alla källor om de redskap som användes?

Joseph[BIO] använde flera olika översättningsmetoder.[18] De olika redogörelserna innehöll gemensamma inslag som ”glasögon”,[19] ”sten(ar)”,[20] och ”Urim och Tummim”.[21] Många redogörelser nämner också en hatt (se nedan).[22]

Det finns över 200 redogörelser som hänvisar till Josephs olika översättningsmetoder.[23] Många av redogörelserna är sena, motsägelsefulla och bygger på hörsägen.[24]

Tabell över översättningsmetoder

Vad säger ögonvittnesskildringarna om översättningsprocessen?

De enda ögonvittnesskildringarna om översättningen med några detaljer kommer från Joseph Smith, Emma Smith,[BIO] Oliver Cowdery och David Whitmer.[BIO] Joseph hänvisade till "glasögon"[59] och till "Urim och Tummim"[60] som hjälpmedel för översättningen. Många decennier senare mindes både Emma och David en sten i en hatt,[61] och Oliver mindes att Joseph använde "Interpreters" eller "urum and thummim".[62]

Vad menade Joseph med ”glasögonen”?

Joseph Smith och andra verkade använda termerna "glasögon", "Urim och Tummim" och "nefitiska uttolkare" omväxlande.[63]

Vissa uppgifter beskriver ”glasögonen” som två genomskinliga stenar infattade i en metallbåge, som ett par stora glasögon.[64] Tydligen kunde glasögonen fästas vid någon sorts bröstplåt[65] som hittades i stenlådan tillsammans med plåtarna.[66] Det är oklart hur detta såg ut eller hur det användes.

Så hur var det med stenen i hatten? Hur fungerade det?

Det är oklart. Vissa berättelser säger att han lade glasögon i en hatt;[67] andra säger att han lade plåtarna[68] eller en[69] eller två stenar i hatten.[70] De här källorna nämner ibland att Joseph stack in ansiktet i hatten för att stänga ute ljuset.[71]

Vad var stenarna?

De var troligen siarstenar.[72] I allmänhet var siarstenar stenar som användes av utövare av folkmagi för att ”se” dolda saker som försvunna föremål eller skatter.[73] Joseph Smith använde ibland en siarsten som hjälp vid uppenbarelse.[74]

Så användes både en siarsten och Urim och Tummim för att översätta guldplåtarna?

Ja, men historiska källor klargör inte tydligt vilka metoder som användes när eller hur ofta.[75]

I ett brev från 1870 mindes Emma Smith att Joseph Smith bytte till siarstenen när Gud tog Urim och Tummim efter att de 116 sidorna hade förlorats.[76] David Whitmer bekräftade den här berättelsen i en intervju 1885.[77]

Hur fungerade siarstenar som en metod för översättning?

Det är oklart. Berättelserna är vaga och motsägelsefulla.[78]

Till exempel ska David Whitmer ha sagt att ord skulle ”visa sig” på stenen,[79] men han sa också att ett pergament skulle visa sig och sedan försvinna efter att det hade lästs.[80] Vissa andra berättelser säger att han inte lade siarstenen i hatten, utan att han lade Urim och Tummim (”glasögonen”) i hatten och återgav översättningen.[81]

De här detaljerna är mestadels andrahands- eller tredjehandsuppgifter, eller minnesbilder från årtionden senare.[82]

Men är inte allt det här väldigt konstigt?

Ja.

Har Gud använt märkliga föremål som detta på andra ställen?

Ja. Till exempel finns det i Bibeln liknande märkliga handlingar och händelser, som brinnande buskar, att använda ”urim” för att ta emot uppenbarelse och att ”kasta lott”.[83]

Vad menade Joseph med "översättning"?

Joseph Smith använde ordet "översättning" för att beskriva en process som gjordes "genom Guds gåva och kraft".[84] Han verkade också tro att tecknen på plåtarna kunde översättas med världsliga metoder.[85] Joseph avskildes som översättare[86] och de tidiga ledarna i kyrkan såg översättning som en andlig gåva.[87]

Om översättningen bara visade sig för Joseph genom stenar, varför var det då nödvändigt att ha guldplåtar med originaltexten på dem?

Det är oklart. Det kan ha varit viktigt för forntida människor att ha ett fysiskt sätt att skriva ner sin historia.[88] Det kan också ha varit viktigt för Joseph att kunna visa ett fysiskt föremål för vittnen för att stödja sitt vittnesbörd.[89]

Hur går allt det ihop med det som Läran och förbunden säger om att Oliver Cowdery behövde studera för att översätta?

Det verkar som att det krävdes en del studier för att översätta, åtminstone för Oliver Cowdery,[BIO][90] och inte bara en enkel användning av Urim och Tummim eller siarsten.[91] Det är oklart om detta betyder att studera plåtarna eller att komma i rätt sinnestillstånd.[92]

Försökte kyrkan dölja hur plåtarna översattes?

På sätt och vis, men också inte riktigt. I början av 1900-talet förekom hänvisningar till siarstenar som användes vid översättningen av Mormons bok i olika kyrkans handledningar och i böcker.[93][94] Men det finns också exempel på att kyrkoledare och kyrkans litteratur ifrågasatte berättelserna om att Joseph använde siarstenar.[95][96]

Under 2000-talet har kyrkans ledare tagit med olika berättelser om översättningen – inklusive sådana med hatten och siarstenen – i New Era, Ensign,[97] och i kyrkohistoriska böcker och artiklar.[98][99]

Varför visar alla bilder av Joseph Smith när han översätter bara att han läser från plåtarna i stället för att använda en hatt och en sten?

Det verkar som att många konstnärer inte kände till de historiska källorna om översättningen.[100] Att visa Joseph sittande vid ett bord med plåtarna är också enklare än att försöka lista ut hur ”bröstplåten och glasögonen” såg ut eller om berättelsen om ”stenen i hatten” var något som visuellt skulle fungera i en målning.[101]

Konst som visar de olika översättningsmetoderna har blivit vanligare under tjugoförsta århundradet.[102]

Vad händer om jag inte gillar idén om en ”sten i en hatt” och bara vill tro att han översatte Mormons bok på något annat sätt?

Beläggen tyder på att Joseph använde flera olika metoder för översättningen, inklusive en metod med en ”sten i en hatt”.[103] Även om mycket av det historiska materialet är hörsägen eller nedtecknat sent,[104] finns det fortfarande trovärdiga belägg som stöder den här översättningsmetoden.[105]