Kinderhookplåtarna

Vad är Kinderhook-plåtarna?

Kinderhookplåtarna är en uppsättning av sex små (tre tum höga), klockformade mässingsplåtar med inskrifter[1] som en grupp män—Wilburn Fugate,[BIO] Robert Wiley,[BIO] och Bridge Whitton[BIO]—förfalskade;[2] planterade i en hög[3] nära Kinderhook i Illinois; och ”grävde fram”[4] våren 1843. Enligt Fugate tillverkades plåtarna som ett slags spratt eller skämt.[5]

Hur vet vi att de är falska?

En av de sammansvurna som deltog i bluffen, Wilburn Fugate, erkände 1879 att de var förfalskningar.[6] Moderna vetenskapliga tester[7] bekräftade också att den sista kända bevarade plattan är av modernt, inte forntida, ursprung.[8]

Blev Joseph Smith lurad av bluffen?

Troligen inte. Joseph Smith[BIO] blev till en början intresserad[9] av Kinderhookplattorna och gjorde enligt uppgift ett första försök att översätta[10] en av symbolerna med de sekulära metoder som stod till buds för honom.

Han ville sedan enligt uppgift få dem autentiserade av en expert innan han gjorde något mer med dem.[11] Ägaren till plattorna tog tillbaka dem, och Joseph följde aldrig upp det eller nämnde dem igen.[12]

Men gjorde inte Joseph mer än en första gissning om plåtarna? Försökte han inte faktiskt översätta dem?

Det finns belägg som tyder på att Joseph kan ha försökt översätta någon del av plåtarna,[13] närmare bestämt ett tecken. Tecknet liknade en hieroglyf från de egyptiska papyrerna[14] som han skaffade sommaren 1835, och Joseph jämförde dem troligen.

Ett diagram som visar en av Kinderhookplåtarna ovanpå en handskriven sida ur Joseph Smiths — Jämförelse av en symbol på en av Kinderhookplåtarna med en liknande symbol från Joseph Smiths

Vad trodde han att symbolen betydde?

Enligt William Clayton[BIO] sa Joseph att tecknet ”innehåll[er] historien om den person som de hittades tillsammans med och att han var en ättling till Ham genom Faraos, Egyptens kungs, länder, och att han fick sitt rike från himlens och jordens härskare.”[15]

Detta stämmer med beskrivningen av en båtformad egyptisk hieroglyf som katalogiserats i ett manuskript som Joseph kan ha hjälpt till att sammanställa[16] år 1835 och som kallades Grammar and Alphabet of the Egyptian Language. Eftersom symbolerna på Kinderhook-plattorna var falska är tecknet som matchar hieroglyfen förstås bara en slump.

Försökte Joseph använda uppenbarelse, siarstenen eller Urim och Tummim?

Förmodligen inte. Det finns inga tillförlitliga belägg[17] som visar att Joseph sökte uppenbarelse, rådfrågade siarstenen eller använde Urim och Tummim i sin översättning av det enda tecknet på plåtarna. De tillgängliga beläggen visar att Joseph försökte göra en "sekulär" översättning med de lärda resurser som fanns tillgängliga för honom[18].

Borde inte den Helige Anden ha varnat Joseph för att plåtarna var falska?

Kanske? Joseph kan ha blivit varnad eftersom han verkade tappa intresset för plåtarna helt och hållet. Eller så lät Gud bara Joseph lista ut det här på egen hand.[19]

Vad tänkte sista dagars heliga om plåtarna då?

Sista dagars heligas reaktion på tillkännagivandet om att plåtarna hade ”upptäckts” var positiv, till och med entusiastisk.[20] Även skribenter som inte var medlemmar i kyrkan tyckte att plåtarna var intressanta[21] och antog i allmänhet att de var äkta fram till Fugates senare bekännelse.

Ett fotografi av två händer som håller den sista kända Kinderhook-plattan, en liten klockformad mässingsbit som var en förfalskning av en forntida artefakt — Ett foto från Chicago Historical Society av den enda Kinderhook-plåt som man vet fortfarande finns kvar.

Vad hände med plåtarna efter att Joseph undersökte dem?

Efter 1843 gick plåtarna från person till person tills en av dem hamnade hos Chicago Historical Society 1920,[22] där den finns nu. Var de andra fem plåtarna finns är okänt, och de är troligen förlorade.

Bevisar inte hela den här episoden att Joseph var en bedragare?

Nej, inte riktigt. Det verkar som att Joseph antingen trodde att Kinderhook-plåtarna var en bluff eller möjligen en äkta forntida kuriositet,[23] men han lade ingen vikt vid saken. Det finns ingen ”Book of Kinderhook” eller några vittnesmål om änglabesök eller uppenbarelser kopplade till Kinderhook-plåtarna.

Fortsatte inte kyrkan att tro att Kinderhookplåtarna var äkta, till och med i modern tid?

Ja. Under 1900-talet nämndes de några gånger i olika kyrkopublikationer, men sågs som en historisk kuriositet och möjlig bekräftelse på Mormons bok[24] snarare än något heligt. Till exempel publicerade kyrkan 1962 en rapport som hävdade att plåtarna var autentiska,[25] och 1979 skrev Mark E. Peterson[BIO] en bok med titeln De där guldplåtarna! där han nämnde Kinderhookplåtarna och sa att de flesta experter höll med om att de var autentiska.[26] Ett år senare bevisades det dock definitivt genom vetenskaplig analys att de var en förfalskning.[27]

The Facts

Wilburn Fugate och andra förfalskade Kinderhookplåtarna som en bluff för att lura mormonerna.
Joseph Smith undersökte dem och gav en översiktlig översättning av en av symbolerna på dem.
Det historiska materialet tyder på att Joseph avsåg att använda sekulära översättningsmetoder snarare än uppenbarelse.
Sista dagars heliga var glada över det här möjliga nya beviset för Mormons bok.
Efter den preliminära undersökningen frågade Joseph Smith aldrig om dem igen och gick vidare.
Vissa sista dagars heliga ända in på 1900-talet trodde att de kan ha varit äkta, men de bevisades vara en förfalskning genom vetenskapliga tester 1981.

Our Take

Vid första anblick kan berättelsen om Kinderhookplattorna vara oroande. Lurade falska plattor Joseph Smith? Påverkar inte det hans anspråk på att vara en inspirerad profet och översättare av forntida texter?

De historiska redogörelserna är ganska enkla. Några män skapade en bluff för att lura Joseph. Joseph granskade de falska plåtarna och gjorde en ytlig översättning av en symbol som han kände igen från sina studier i egyptiska. Joseph bad en expert att bekräfta att de var äkta och verkade sedan tappa intresset. Han gjorde ingen profetia eller uppenbarelse om dem, och det finns inga uppgifter om att han talade om dem igen.

Kinderhookplåtarna bevisar inte särskilt mycket om Joseph Smith, förutom att han tyckte att fornföremål var intressanta. Men berättelsen kan vara upprörande. Bedragare låtsades hitta en ”forntida uppteckning” och verkar ha lurat de heliga.

Jämförelsen mellan Kinderhookplåtarna och guldplåtarna i Mormons bok lyfter fram skillnaden mellan dem — Kinderhook var en bluff, och Mormons bok kom från Gud. Och även om de historiska beläggen för Mormons bok är starka, förlitar sig de heliga på ett andligt vittnesbörd från den Helige Anden om att Mormons bok uppenbarades av en ängel och att Joseph Smith var en Guds profet.

What's Your Take?

Once some Mormonr readers submit their takes, they will appear here. Submit yours above!

Read More Difficult Questions

40 Primary Sources

Footnotes

BIOWilburn W. Fugate
Wilburn Fugate (1800–ca. 1884) was born in Virginia. He was an Illinois farmer and one of the co-conspirators in the fabrication of the Kinderhook plates alongside Robert Wiley and Bridge Whitton. Fugate confessed to the fabrication of the plates in two letters written to James T. Cobb in 1878 and 1879.
BIORobert Wiley
Robert Wiley (cira 1800's) was an Illinois merchant and co-conspirator in the fabrication of the Kinderhook Plates alongside Wilburn Fugate and Bridge Whitton. According to Fugate's confession letter to James T. Cobb, Wiley prepared the mound, dug the the 8 foot hole, and planted the plates on April, 16 1843. Wiley may have attended medical school in St. Louis sometime before 1855. Little else is known about Wiley.
BIOBridge Whitton
Bridge Whitton (cira early 1800's) was a native of New York. He was the co-founder of the village of Kinderhook, Pike County, Illinois. Whitton was a blacksmith and the first postmaster of Kinderhook. As a blacksmith, Whitton fabricated the Kinderhook plates along with his co-conspirators Wilburn Fugate and Robert Wiley. Later, he moved to Alton, Illinois.
BIOJoseph Smith, Jr.
Joseph Smith (1805–1844) organized The Church of Jesus Christ of Latter-day Saints. Born in Sharon, Vermont, he began to experience visions of deity and angels at a young age. One vision featured the Angel Moroni, who revealed the location of gold plates with an account of ancient Americans. He translated this record and published it as The Book of Mormon. He continued to receive revelations throughout his life which serve as the foundation for the Church's doctrine today. He led the Latter-day Saints across the country from New York to Illinois. In 1844, he was martyred while awaiting trial in Carthage, Illinois.
BIOWilliam Clayton
William Clayton (1814–1879) was a close associate of Joseph Smith and an early convert to The Church of Jesus Christ of Latter-day Saints. Born in Penwortham, Lancashire, England, he joined the Church in 1837 and soon after became a scribe for Joseph Smith, often involved in the dictation of the Prophet's revelations. Clayton meticulously kept journals that provide a detailed account of early Church history, including the migration of the Latter-day Saints to the Salt Lake Valley. He is best known for writing the hymn "Come, Come, Ye Saints." After the martyrdom of Joseph Smith, Clayton continued to serve the Church under Brigham Young's leadership, contributing significantly to the establishment of the Saints in the Utah Territory. He passed away in Salt Lake City, Utah in 1879.
BIOMark E. Petersen
Mark E. Petersen (1900-1984) served as an apostle for the Church of Jesus Christ of Latter-day Saints. Born in Salt Lake City, Petersen served a mission to Nova Scotia and attended the University of Utah, where he studied journalism. He worked as a reporter for the Deseret News and soon became the Deseret News general manager. In 1944, he was appointed to the apostleship. He became the author of multiple short books on scriptural figures such as Moses and Joshua and moral issues such as alcohol consumption and sexual relationships. Petersen also was an ardent opponent of the Civil Rights Movement, warning that it would lead to racial intermarriage. Petersen died from cancer in 1984.
[1]↩︎
Brigham Young och William Clayton gjorde båda skisser av en av plåtarna, och en samtida avbildning av plåtarna publicerades också. Ett högupplöst fotografi av den sist kända bevarade plåten publicerades 2020.
[2]↩︎
Enligt Wilburn Fugate i hans bekännelse skar Bridge Whitton ut plåtarna ur kopparbitar, och Robert Wiley och Wilburn Fugate gjorde hieroglyfer genom att ”göra avtryck i bivax och fylla dem med syra och lägga det på plåtarna.”
När de var klara med det ”satte de ihop dem med rost gjord av salpetersyra, gammalt järn och bly, och band ihop dem med en bit bandjärn så att de täcktes helt av rosten.”
- Wilburn Fugate's confession letter.
[3]↩︎
Whitton, Whiley och Fugate bestämde en "viss söndag" för grävningen. Kvällen innan planterade Wiley plåtarna:
Kvällen innan gick Wiley till högen där han tidigare hade grävt till ett djup på omkring åtta fot, där det fanns en platt sten som lät ihålig under, och lade dem under den.
- Wilburn Fugate's confession letter.
[4]↩︎
Beskrivningar av “upptäckten” av plåtarna rapporterades i samtida tidningar, bland annat av John Taylor i Times and Seasons och Nauvoo Neighbor. Tidningar utanför LDS-kyrkan och en av förfalskarnas senare bekännelser återgav också detaljerna kring “upptäckten” av plåtarna.
[5]↩︎
Fugate erkände senare att han fick idén till "skämtet" (hans ord i två olika brev) efter att ha läst Parley P. Pratts inflytelserika pamflett En varningsröst.
Enligt Fugates bekännelsebrev verkar det som att den omedelbara avsikten bakom bluffen inte nödvändigtvis var att lura Joseph Smith med ett trick. Han ”hittade helt enkelt på en liten plan för att häpna lokalbefolkningen.”
[6]↩︎
Fugate erkände bluffen i brev till James T. Cobb, en missnöjd sista dagars helig, år 1879. Ett av dessa brev publicerades i Wilhelm W. Wyls (Wymetal) inflytelserika antimormonska bok från 1886, Mormon Portraits.
- Wilburn Fugate's confession letter.
- Confession letter of Wilburn W. Fugate; says Joseph would not translate the plates until authenticated.
[7]↩︎
George M. Lawrence genomförde ett opublicerat test 1966. År 1981 publicerade Ensign ett annat test och beskrev Kinderhook-plåtarna som ”falska antikviteter”.
- Stanley B. Kimball published article in the Ensign on Kinderhook Plates.
- George M. Lawrence provides scholarly examination of the plates.
[8]↩︎
I det opublicerade testet från 1966 undersökte George M. Lawrence metallen i den sista bevarade Kinderhookplåten och gravyrerna. Han drog slutsatsen utifrån sitt test att metallen hade framställts med moderna metoder, och detsamma gällde gravyrerna:
Måtten, toleranserna, sammansättningen och hantverket stämmer överens med möjligheterna i en smedja år 1843 och med de bedrägeriberättelser som de ursprungliga deltagarna gav.
- George M. Lawrence provides scholarly examination of the plates.
[9]↩︎
Josefs egen dagbok och dokumenten från William Clayton, Brigham Young och Parley P. Pratt skildrar händelsen.
[10]↩︎
William Claytons dagboksanteckning från den 1 maj 1843 noterar Josephs första reaktion på Kinderhookplåtarna.
- William Clayton journal entry describing Joseph translating Kinderhook Plates.
[11]↩︎
Fugate, mannen bakom bluffen, förstod att Joseph inte skulle arbeta med plåtarna utöver sin första bedömning förrän de kunde autentiseras. I ett brev till James Cobb skrev Fugate:
Vi förstår att Jo Smith sa att de skulle göra en bok på 1200 sidor, men att han inte skulle gå med på att översätta dem förrän de hade skickats till antikvariska sällskapet i Philadelphia, Frankrike och England.
En annan sen, okällbelagd antimormonsk artikel antydde också att Joseph först ville få plåtarna autentiserade innan han försökte översätta dem.
- Confession letter of Wilburn W. Fugate; says Joseph would not translate the plates until authenticated.
- The Daily Inter Ocean provides critical account of Kinderhook Plates discovery.
[12]↩︎
Efter Joseph Smiths dagboksanteckning från den 7 maj 1843 nämner han aldrig Kinderhookplåtarna igen.
- Joseph's journal entry describing encounter with Kinderhook Plates.
[13]↩︎
En anonym källa skrev i New York Herald den 7 maj 1843 att:
Han jämförde dem i min närvaro med sitt egyptiska alfabet, som han tog från plåtarna som Mormons bok översattes från, och det är uppenbarligen samma tecken.
Joseph Smiths dagbok säger att han skickade efter böcker för att hjälpa honom med översättningen:
Söndag den 7 maj 1843. På förmiddagen besöktes [jag/vi] av flera herrar angående plåtarna som grävdes fram ur en hög nära quncy [Quincy], skickade av Wm Smith till kontoret för den hebreiska Bibeln och lexikonet
Och Parley P. Pratt upptecknade att plåtarna innehöll ”släkttavlan för en av de forntida jarediterna tillbaka till Ham, Noas son” och att de skulle föras till Joseph för ”granskning och översättning.”
[14]↩︎
Den här båtformade hieroglyfen kommer tydligen från en del av de egyptiska papyrerna som har gått förlorade, men som bevarades i Grammar and Alphabet of the Egyptian Language från Kirtland-tiden. En samtida källa, en sista dagars helig missionär som skrev i en kyrkotidning, lade märke till detta och kommenterade likheten mellan tecknen på plåtarna och dem på de egyptiska papyrerna.
- In WWP's hand, GAEL gives definition of "boat" hieroglyph.
- LDS missionary Richard Savary compares Kinderhook Plates with Egyptian papyri.
[15]↩︎
I senare publikationer omarbetades den här journalanteckningen från tredje person till första person (och tillskrevs Joseph Smith). Det var inte ovanligt i 1800-talets publicering.
[16]↩︎
Det är oklart i vilken utsträckning Joseph Smith deltog i utformningen av dokumenten Grammar and Alphabet, men han kände åtminstone till dem och använde dem som referens. En anonym källa hävdar att Joseph "jämförde [gravyrerna på Kinderhookplåtarna] i min närvaro med sitt egyptiska alfabet."
- In WWP's hand, GAEL gives definition of "boat" hieroglyph.
- Anonymous source describing experience with Kinderhook Plates.
[17]↩︎
Det närmaste belägget för att Joseph försökte översätta plåtarna genom uppenbarelse kommer från en kvinna som hette Charlotte Haven. Hon besökte Nauvoo år 1843 och skrev hem till sin mor om bland annat uppståndelsen kring Kinderhookplåtarna. Enligt henne:
[Joseph Smith] sa att figurerna eller skriften på dem liknade den som Mormons bok skrevs på, . . . han trodde att han med hjälp av uppenbarelse skulle kunna översätta dem.
Källan till Charlottes påstående är dock okänd.
Det fanns också en anonym berättelse utan källhänvisning som publicerades i en tidning i Chicago över trettio år senare och som hävdade att Joseph använde sina ”magiska glasögon” (Urim och Tummim eller möjligen en siarsten) för att översätta Kinderhookplattorna.
- Charlotte Haven describes her encounter with the Kinderhook Plates.
- The Daily Inter Ocean provides critical account of Kinderhook Plates discovery.
[18]↩︎
Josephs dagbok för den 7 maj 1843 uppger att han skickade efter en hebreisk ordbok, förmodligen för att använda den som referens vid översättningen av plåtarna.
New York Herald rapporterade att Joseph jämförde plåtarna med sitt ”egyptiska alfabet” för att försöka översätta dem.
- Joseph's journal entry describing encounter with Kinderhook Plates.
- Anonymous source describing experience with Kinderhook Plates.
[19]↩︎
Det verkar som att Gud låter profeter bli vilseledda eller låter dem komma fram till saker på egen hand.
Till exempel blev den bibliske profeten Isak ”lurad” av sin son Jakob, som klädde ut sig till sin bror Esau för att få en välsignelse från sin far (1 Moseboken 27). Jakob blev i sin tur bedragen att tro att hans egen son Josef var död (1 Moseboken 37:31–35).
- Genesis 27; Jacob deceives Isaac into blessing him.
- Genesis 37; Joseph's brothers fake his death, trick Jacob/Israel into thinking he is dead.
[20]↩︎
Tills de bevisades vara förfalskningar var den typiska attityden bland sista dagars heliga att acceptera Kinderhookplåtarna som äkta och som bevis för Mormons boks äkthet.
Till exempel sa John Taylor, som fungerade som redaktör för kyrkans tidskrift Times and Seasons, att Kinderhookplattorna skulle ”gå långt för att bevisa äktheten i Mormons bok.”
Richard Savary, en sista dagars helig missionär, använde också plåtarna som bevis för att ”de infödda i detta land var Abrahams säd och ättlingar till Josef, Jakobs son.”
[21]↩︎
David Orr skrev till exempel till Joseph och frågade om plåtarna, och både vänligt inställda och kritiska icke-LDS-källor uttryckte en rad olika åsikter om plåtarna. Deras "upptäckt" väckte inte bara de sista dagars heligas intresse, utan även andras.
[22]↩︎
Stanley B. Kimball och andra historiker har spårat plåtarnas ägarkedja efter att de lämnade Nauvoo.
- Stanley Kimball published article in the Ensign on Kinderhook Plates.
[23]↩︎
Joseph var allmänt nyfiken på forntida föremål och språk. Han studerade hebreiska, egyptiska papyrer och var intresserad av indianska föremål.
- Religious Studies Center 2015 publication on JS interest in ancient languages, artifacts.
[24]↩︎
Vissa kyrkoförfattare i början av 1900-talet, som B. H. Roberts, fortsatte att hävda att plattorna var äkta och hänvisade till dem som bevis för Mormons bok.
- B. H. Roberts made an argument for plates being genuine.
- Improvement Era writer uses Kinderhook Plates as evidence for the Book of Mormon.
[25]↩︎
Kyrkans tidskrift, Improvement Era, publicerade resultaten av ett test som gjordes på 1950-talet av två icke-mormoner och som tydde på att plåtarna var etsade, inte graverade med syra som Fugate påstod. Artikeln menade att detta var bevis för att plåtarna var äkta, eftersom de verkade vara graverade på ett sätt som motsade Fugates påståenden. Senare studier skulle allvarligt ifrågasätta dessa resultat.
[26]↩︎
Petersen gjorde inte någon stor sak av Kinderhookplåtarna. Han tog bara med dem tillsammans med andra exempel på (äkta) gamla plåtar med skrift på för att visa att existensen av guldplåtarna, så som Joseph Smith beskrev dem, inte var långsökt.
- Mark E. Petersen uses Kinderhook Plates as evidence for the BOM.
[27]↩︎
1981 publicerade Kyrkans officiella tidskrift resultaten av analysen, som drog slutsatsen att plåtarna var en bluff.
Intressant nog gjorde en sista dagars helig fysiker i New Jersey en studie av den bevarade plåten 15 år tidigare och drog slutsatsen att den var falsk.
- George M. Lawrence provides scholarly examination of the plates.
- Stanley B. Kimball published article in the Ensign on Kinderhook Plates.