Tempelbegåvningen och frimureriet

< Back to Hard Questions

about this topic

Tempelbegåvningen och frimureriet

506 Primary Sources

Frimureriet, tempelbegåvningen och de tidiga sista dagars heliga

1300-talet

Kristna stenhuggare bildar yrkesmässiga brödraskap eller skrån i England.[1]

~400 år går

24 juni 1717

Storlogen i England grundas och tillåter medlemskap för personer som är intresserade av frimuraridéer men som inte är stenhuggare.[2]

~100 år går

1820-talet

Hyrum Smith[BIO] blir medlem i en loge i Palmyra.[3]

september 1826

William Morgan,[BIO] som påstods vara en tidigare frimurare som hade blivit en kritiker av frimurarna, försvinner under misstänkta omständigheter, och förmodas ha mördats av frimurare i norra delstaten New York, där familjen Smith bor.[4]

15 maj 1829

Johannes Döparen[BIO] återställer "nycklarna till änglars verkan"[5] till Joseph Smith[BIO] och Oliver Cowdery.[BIO][6]

6 april 1830

Joseph Smith organiserar Kristi kyrka, som senare bytte namn till Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga.[7]

15 mars 1831

En andrahandsuppgift berättar att Martin Harris[BIO] kallade Mormons bok för en ny ”anti-murarbibel”.[8]

Juli 1832–juli 1833

Joseph översätter gammaltestamentliga avsnitt om det israelitiska templets planlösning,[9] klädsel,[10] och förrättningar[11][12] som förekom i templet i Kirtland såväl som i templet i Nauvoo.

22–23 september 1832

Joseph Smith får uppenbarelsen som blir Läran och förbunden 84,[13] som beskriver ”prästadömets ed och förbund”.[14][15]

Oktober–november 1835

Joseph Smith översätter delar av Abrahams bok,[16] som innehåller skapelseberättelsen,[17] teman med koppling till templet,[18] och förbund som rör att bli överstepräst[19] och äktenskapsbeseglingar.[20]

21 januari 1836

De första förrättningarna med tvagning och smörjelse genomförs i Kirtland.[21] Oliver Cowdery beskrev att de var på ”Mose och Arons sätt”.[22]

27–31 mars 1836

Kirtlandtemplet invigs.[23][24]

3 april 1836

Jesus Kristus,[BIO] Mose,[BIO] Elias,[BIO] och Elia[BIO] återställer tempelnycklar till Joseph Smith och Oliver Cowdery i templet i Kirtland.[25][26]

27 juni–2 juli 1839

Willard Richards,[BIO] Wilford Woodruff,[BIO] och William Clayton[BIO] återger alla lärdomar från Joseph Smith om att skilja sanna budbärare från Gud från falska genom ett handslag.[27][28]

November 1839

Joseph Smith ordnar ett möte med domare James Adams,[BIO] en framstående frimurare i Illinois som snart går med i kyrkan.[29]

6 april 1840

Illinois storloge omorganiseras på tionde årsdagen av kyrkans organisering, och domare James Adams väljs till biträdande stormästare.[30]

19 januari 1841

Joseph får en uppenbarelse om att bygga templet i Nauvoo[31] som använder bibliskt språk för att beskriva de förrättningar som utförs i templet.[32]

23 juni 1841

Bodley Lodge No. 1 i Quincy avslår en ansökan från John C. Bennett[BIO] och andra om att sponsra en loge i Nauvoo eftersom ”dessa personer var okända för denna loge som frimurare.”[33]

15 oktober 1841

Stormästaren Abraham Jonas[BIO] godkänner att Nauvoo Masonic Lodge upprättas under utdelning.[34][35]

29–30 december 1841

Det första mötet i Nauvoo Masonic Lodge hålls.[36] Joseph Smith och andra kyrkoledare lämnar in ansökningar till logen om medlemskap och invigning.[37]

6 januari 1842

I sin dagbok återger Brigham Young dagens händelser med en frimurarkod som lyder: "Jag fördes in i logen", vilket kan tyda på att han hade invigts innan logen i Nauvoo formellt hade installerats, vilket skulle ha varit ett allvarligt brott mot frimurarnas regler.[38]

15 mars 1842

Förklaringar av figurer i Abrahams boks facsimile nr 2 publiceras.[39] Dessa innehåller ett omnämnande av ”de stora nyckelorden i det heliga prästadömet, som uppenbarades för Adam i Edens lustgård.”[40]

15 mars 1842

Joseph och Sidney Rigdon[BIO] invigs som frimurare av första graden (Entered Apprentice) inom Ancient York Masonry i Nauvoo Masonic Lodge.[41]

16 mars 1842

Joseph och Sidney blir godkända som frimurare av andra graden (fellow craft) och upphöjs till tredje gradens mästarfrimurare inom Ancient York Masonry, skriver under logens stadgar och blir fullvärdiga medlemmar.[42]

17 mars 1842

Joseph grundar Hjälpföreningen i Nauvoo.[43] Senare, när han undervisade Hjälpföreningen, nämnde han frimureriet som ett exempel på en organisation vars medlemmar höll förtroenden hemliga.[44]

20 mars 1842

Joseph undervisar om ”vissa nyckelord och tecken” som är nödvändiga ”för att människan ska få en celestial härlighet”.[45]

1 maj 1842

Joseph Smith håller en predikan som beskriver vikten av de ”nycklar” och ”tecken” som de heliga snart skulle få i templet.[46]

4 maj 1842

Joseph introducerar begåvningsförrättningen för en grupp på nio sista dagars heliga frimurare.[47]

4 maj 1842

Abraham Jonas skriver ett brev till logen i Nauvoo och varnar för att frimurarna i Nauvoo ”av vissa betraktas med viss misstänksamhet” och att John C. Bennett var en utesluten frimurare och en ”mycket dålig man”.[48]

maj 1842

John C. Bennett[BIO] blir exkommunicerad och senare utesluten från Nauvoo Lodge.[49][50]

17 juni 1842

Heber C. Kimball[BIO] anger Joseph Smith som källan till idén att frimureriet är en "urartad" version av prästadömet, och Benjamin Johnson[BIO] rapporterade att Joseph lärde att det var "de avfälliga begåvningarna".[51]

8 juli 1842

John C. Bennett publicerar det första av sju brev till en tidning i Springfield där han anklagar Joseph Smith och andra frimurare för ”förförelse” av frimurarnas hustrur[52] och för att ha manipulerat protokollen från Nauvoo Lodge.[53][54]

6 augusti 1842

James Adams följer med Joseph Smith och andra på ett besök i Montrose, Iowa, för att installera en ny loge.[55]

11 augusti 1842

Frimurare i Nauvoo får veta att stormästare Abraham Jonas hade utfärdat ett föreläggande mot Nauvoo Lodge på grund av påstådda "oegentligheter" tills en utredning kunde göras.[56] Föreläggandet kom som svar på oro över Bennetts karaktär och anklagelserna mot honom, samt ytterligare frågor som togs upp av Bodley Lodge No. 1 i Quincy.[57]

oktober 1842

Som stormästare Jonas krävde deltog två representanter från logen i Nauvoo i mötet för Illinois storloge.[58] Vid mötet talade Jonas starkt till försvar för logen i Nauvoo,[59] men en särskild kommitté utsågs för att åka till Nauvoo och undersöka saken.[60]

2 november 1842

Efter att ha hört rapporten från kommittén som skickats till Nauvoo upphävde stormästare Meredith Helm[BIO] förbudet mot Nauvoo Masonic Lodge, eftersom ”oegentligheter . . . berodde på ett fel i omdömet snarare än avsikten”.[61]

4 oktober 1843

Utdelningen för Nauvoo Lodge återkallas en andra gång av den nyvalde stormästaren, M. W. Alexander Dunlap.[BIO][62][63] Utdelningarna och stadgarna för andra närliggande sista dagars heliga-loger återkallades också.[64]

Sent 1842

John C. Bennett publicerar en avslöjande skildring av kyrkan och dess tempelriter.[65]

November 1843

Hyrum Smith talar till logen i Nauvoo och fördömer det han såg som den ”oschyssta” och ”ofrimureriska” behandling de hade fått från Illinois storloge.[66]

5 april 1844

Nauvoo Masonic Temple invigs av Hyrum Smith.[67]

27 juni 1844

Joseph och Hyrum Smith dödas i Carthage. Joseph lär ha använt ett formellt frimurartecken för nödrop som kan ha varit riktat till frimurare i mobben.[68]

Oktober 1844

Storlogen drar definitivt tillbaka gemenskapen från sista dagars heligas loger.[69]

Februari 1846

Möten i Nauvoo Lodge fortsätter även efter att den första gruppen heliga har börjat vandringen västerut.[70]

Expand Timeline

Vad är frimureri?

Frimureriet[71] är en broderlig sammanslutning som formellt organiserades på 1700-talet, baserad på symboler och sedvänjor från medeltida stenhuggare som fick resa fritt för arbete.[72][73] I dag är organisationen fortfarande endast för medlemmar och fokuserar på personlig utveckling genom broderskap, välgörenhet och sanning.[74]

Även om det inte är en religion[75] hämtar den från källor som Bibeln,[76] kristendomen,[77] andra forntida källor,[78] och upplysningens filosofi.[79]

Är frimureriet kopplat till djävulsdyrkan eller någon sorts världsregering?

Ibland har det ryktats att frimureriet är kopplat till djävulsdyrkan[80] eller till en sammansvärjning för att ta över världen,[81] men de här idéerna har avfärdats.[82]

Har frimureriet sina rötter i forntiden?

Nej, troligen inte. Historiker diskuterar ursprunget till frimureriets symboler och ritualer, men de flesta håller med om att de inte kommer direkt från forntiden.[83] Frimureriet nämner gamla traditioner som byggandet av Salomos tempel,[84] men dessa ses mer som berättelser och symboler än som faktisk historia.[85]

Vad är kopplingen mellan frimureriet och kyrkan?

Joseph Smith[BIO] blev frimurare i mars 1842.[86][87] Kort därefter introducerade han tempelbegåvningen för de heliga,[88] som delar vissa inslag med frimurarritualer.[89]

Varför blev Joseph Smith frimurare?

Det är oklart. Det finns inga historiska källor som förklarar varför Joseph blev frimurare.[90] Det här beslutet kan ha haft samband med att Hyrum Smith (och möjligen Joseph Smith Sr.)[91] blev frimurare, eller med en helt annan anledning.

Vissa historiker har spekulerat i att Joseph kan ha dragits till frimureriets förmodade gamla ursprung eller deras gemensamma värderingar,[92][93] eller också att han kan ha varit intresserad av att förbereda sig för tempelförrättningar eller att bygga gemenskap och stöd.[94][95]

Kommer tempelceremonin från frimurarritualer?

Ja, åtminstone vissa delar av den.[96] Andra delar av tempelceremonin finns också i Gamla testamentet[97] och i Abrahams bok.[98]

Så kopierade Joseph Smith de frimureriska ritualerna?

Troligen delar av den. Några tidiga sista dagars heliga kommenterade likheten mellan templets begåvning och frimurarnas ritualer.[99]

Vilka är de viktigaste likheterna mellan frimureriet och tempelförrättningarna i Nauvoo?

Det finns vissa specifika rituella gester (som vissa handslag) och rituella mönster (som upprepning, föreläsningar och frågor och svar) som har likheter.[100]

Vilka är de viktigaste skillnaderna mellan de två?

Det finns många inslag i begåvningen som inte finns i frimureriet och vice versa. Till exempel innehåller begåvningen tvagningar och smörjelser samt skildringar av skapelsen och Adams och Evas fall, vilket allt saknas i det hantverksfrimureri som Joseph Smith kände till.[101]

Dessutom innehåller begåvningen inte ceremoniella verktyg som rough ashlar och trestle board, eller symboler som bokstaven ”G” eller bikupan, som är framträdande inom frimureriet.[102]

Det finns också skillnader i deras övergripande funktion och syfte. Till exempel, till skillnad från i begåvningsceremonin, ingår deltagare i frimurarritualer inte förbund med Gud, utan tar i stället på sig förpliktelser, med logens medlemmar och Gud som vittnen.[103][104]

Jag har hört talas om ”straff” i templets begåvning. Var straff en del av frimurarnas ritualer?

Ja. Frimurarnas ceremonier innehöll enligt uppgift löften om att inte avslöja någon av ”den forntida frimureriets hemliga konster och mysterier”, och de innehöll också detaljerade våldsamma straff för att göra det.[105] Före 1990 innehöll templets begåvning enligt uppgift också straff.[106]

Varför skulle Joseph ha införlivat delar från frimureriet i templets begåvning?

Det är oklart. Joseph talade sällan om hur han fick uppenbarelser.[107] Vissa historiker har menat att frågor och praktiska problem ledde till ytterligare uppenbarelse eller en öppenhet för sanning från många olika håll.[108][109]

Några av dem runt Joseph noterade att profeten trodde att frimureriet bevarade vissa saker ”från början” som han ville förstå.[110][111]

Varför skulle Gud använda frimureriet för att inspirera vissa delar av templets begåvning?

Likheterna som tempelbegåvningen har med frimureriet kan tyda på att Gud använde välkända symboler och praktiker som en tillgänglig ram för att uppenbara eviga sanningar för Joseph.[112][113]

Kyrkan lär att tempelbegåvningen är en helig ceremoni som är avsedd att lära ut frälsningsplanen och ge människor ett sätt att sluta förbund med Gud.[114]

Var de tidiga sista dagars heliga oroliga över sambandet mellan frimurarriterna och begåvningen?

Nej, inte direkt. Tidiga heliga såg främst frimurarriter som förvanskade former av de återställda tempelceremonierna.[115] De såg också templets begåvning som uppenbarad och helig.[116]

Ett fotografi av ett benvitt frimurarförkläde i siden som tillhörde Joseph Smith, täckt av handmålade frimurerisymboler, från omkring 1842–1844. — Ett fotografi av ett benvitt sidenförkläde från frimureriet som tillhörde Joseph Smith, täckt av handmålade frimureriska symboler, från cirka 1842–1844.

Kommer frimurarriter och tempelförrättningar från samma källor?

Ibland. En gemensam källa är Bibeln, där både frimurarriter och tempelbegåvningen hämtar teman och citat.[117] Vissa symboler som används i både frimureriet och begåvningen, som vinkelhaken och passaren, finns också i forntida källor.[118]

Gemensamma bibliska inslag i de sista dagars heligas tempelbegåvning och frimureriet

Element	Bibeln	Tempelbegåvning	Frimurarnas ritualer
Bibelberättelser	Vissa bibliska berättelser från Gamla testamentet (som skapelsen, Edens trädgård och byggandet av tabernaket och Salomos tempel) finns också i begåvningen och/eller frimurarritualer.[119]	Begåvningsceremonin innehåller bibliska berättelser, bland annat skapelsen och berättelsen om Adam och Eva.[120]	Frimurarritualer bygger också på bibliska berättelser, särskilt berättelsen om Salomos tempel och legenden om Hiram Abiff.[121]
Förbund	Bibeln beskriver flera förbund, som dem med Abraham, Mose och israeliterna. Dessa förbund markeras ofta av särskilda ritualer.[122]	I tempelceremonier ingår sista dagars heliga heliga förbund med Gud, inklusive löften om lydnad, offer och helgelse.[123]	Frimurare avlägger förpliktelser som en del av sin invigning, och de kan omfatta moraliska åtaganden och löften om att stödja brödraskapet.[124]
Heliga kläder	Bibeln talar ibland om heliga kläder, som prästkläderna som beskrivs i Andra Moseboken 28.[125]	Under begåvningsceremonin bär medlemmar heliga tempelplagg och kåpor.[126]	Frimurarförkläden symboliserar renhet och bärs som en del av ritualklädseln.[127]
Ritualer	Bibeln beskriver ritualer som offer, tvagningar och smörjelser, särskilt i samband med tempeldyrkan i det forntida Israel.[128]	Begåvningsceremonin innehåller ritualer som tvagning och smörjelse, symboliska gester och stegvis undervisning.[129]	Frimurarritualer innehåller symboliska gester, ceremoniella instruktioner och stegvisa grader som lär ut moraliska och filosofiska lärdomar.[130]

Expand Table

Upphörde frimureriet i Nauvoo när tempelförrättningar infördes?

Nej. De heliga fortsatte att utöva frimureri i Nauvoo tills de lämnade staden 1846.[131][132]

Fortsatte frimureriet bland de heliga i Utah?

Inte direkt. De heliga inrättade inte en frimurarloge när de kom till Utah, men grupper av icke-medlemmar gjorde det så småningom.[133] Från 1925 till 1984 förbjöd Utahs storloge sista dagars heliga att gå med i frimureriet inom delstaten.[134]

Frimureriet i Utah

januari–februari 1852

Hosea Stout[BIO] nämner en ”frimurerskola” som håller möten i Utah.[135]

1858

Den första frimurarlogen grundas i Utah av män som inte var sista dagars heliga från Johnstons armé.[136]

19 augusti 1860

Brigham Young avvisar ett förslag om att vädja till frimurare i England att upprätta en oberoende storloge i Utah.[137] Han fördömer frimurarna som dödade Joseph Smith och hävdar att frimurare i Utah planerar att döda honom och andra kyrkoledare.[138]

7 juli 1861

Rådgivare i Första presidentskapet Heber C. Kimball betonar sin lojalitet mot sitt land, sina frimurarbröder och kyrkan.[139]

29 augusti 1901

Kyrkans president Lorenzo Snow[BIO] råder kyrkans medlemmar att inte gå med i hemliga organisationer.[140]

11 mars 1921

B. H. Roberts,[BIO] en äldste i de sjuttio, skriver ett brev där han beskriver sin syn på Joseph Smiths koppling till frimureriet.[141]

1924

Den framstående Utah-baserade frimurarforskaren Samuel H. Goodwin[BIO] publicerar en bok som förklarar varför sista dagars heliga bör uteslutas från frimureriet.[142]

21 januari 1925

Storlogen i Utah röstar för att förbjuda kyrkans medlemmar att bli frimurare i Utah.[143]

1934

Rådgivare i Första presidentskapet Anthony W. Ivins[BIO] publicerar en bok om frimureri och mormonism.[144]

1947

Sista dagars heliga-historikern E. Cecil McGavin[BIO] ger ut en populär bok med titeln Mormonism and Masonry.[145]

4 juni 1977

Sista dagars heliga-frimuraren och författaren Mervin B. Hogan[BIO] ger ut en bok där han argumenterar mot att sista dagars heliga utesluts från frimurarloger i Utah.[146]

1984

Storlogen i Utah ändrar sin policy för att ta emot sista dagars heliga.[147]

17 februari 1992

Kyrkans talesperson Don Lefevre säger att det inte finns något specifikt förbud mot frimureri, men att kyrkan avråder sina medlemmar från att gå med i det.[148]

2008

Glen A. Cook[BIO] blir stormästare i Utah; han är den första kända sista dagars heliga som blir stormästare.[149][150]

2019

Kyrkan publicerar en video med titeln ”Joseph Smith and Masonry” och säger att medlemmar inte är förbjudna att bli frimurare.[151]

Expand Timeline

Har moderna kyrkoledare gjort några uttalanden om frimureri?

Nej, inte direkt. Genom åren har kyrkan gjort några uttalanden där man råder människor att undvika organisationer som är ”hemliga, edbundna eller [som] skulle få [personer] att tappa intresset för kyrkans aktiviteter”.[152] Men i en video som kyrkan producerade 2019 påpekades det särskilt att medlemmar inte är förbjudna att bli frimurare.[153]

The Facts

På hösten 1835 översatte Joseph Smith delar av Abrahams bok som innehåller skapelseberättelsen, tempelrelaterade teman och förbund som rör att bli överstepräst och äktenskapsbeseglingar.
Den 21 januari 1836 utfördes de första tvagningarna och smörjelserna i templet i Kirtland.

Joseph Smith ansökte om medlemskap i den frimurarloge i Nauvoo den 29–30 december 1841.
Joseph Smith antogs som frimurare i Nauvoo Mason Lodge den 15–16 mars 1842.
Joseph introducerar begåvningsförrättningen för en grupp på nio sista dagars heliga frimurare den 4 maj 1842.
Det finns vissa likheter mellan frimureriet och tempelförrättningar och vissa skillnader.
Tidiga heliga såg frimureriska ritualer som förvanskade former av de återställda tempelceremonierna.
Kyrkan förbjuder inte medlemmar att gå med i frimureriet.

Our Take

Templet och dess förrättningar ses som höjdpunkten i sista dagars heligas andlighet och är grundläggande för kyrkans unika anspråk på att frälsa och upphöja genom trofasthet mot heliga handlingar. Om templet bara vore en produkt av 1800-talets frimurarinflytande på Joseph Smith, skulle det undergräva tron hos dem som ser det som gudomligt återställt.

I mitten av 1830-talet började Joseph Smith utforska tempeldyrkan genom sin översättning av Gamla testamentet, Abrahams bok och införandet av förrättningen tvagning och smörjelse i templet i Kirtland. När en frimurarloge grundades i Nauvoo 1841 visade Joseph stort intresse. Kort efter sin invigning introducerade han tempelbegåvningen, som är utformad efter forntida seder som finns i Bibeln, men han tog också med vissa delar från frimurarnas ritual.

Vissa kan tycka att den här kopplingen är besvärande. Men de tidiga sista dagars heliga såg de frimureriska riterna som förvanskade rester av den sanna tempeldyrkan och trodde att likheterna var inspirerade. Joseph tog upp och anpassade delar av frimureriet och tog bort det som inte passade in – inte för att de delarna i sig var negativa, utan för att de inte hörde hemma i templet.

Gudomlig uppenbarelse och Joseph Smiths erfarenhet av frimureriet bör ses som kompletterande i utformningen av tempelförrättningarna. Hans djupa engagemang i teman om tempel och prästadöm ökade hans intresse för både frimurarritualer och bibliska mönster. Detta ledde i sin tur till bönesam efterforskning och ytterligare uppenbarelse, vilket resulterade i en unikt sista dagars helig tempeltradition som är rik på symbolik och centrerad kring Jesu Kristi evangelium.

What's Your Take?

Once some Mormonr readers submit their takes, they will appear here. Submit yours above!

Read More Difficult Questions

506 Primary Sources

Footnotes

BIOHyrum Smith
Hyrum Smith (1800–1844) was born in Tunbridge, Vermont. He was the older brother of Joseph Smith, who organized the Church of Jesus Christ of Latter-day Saints, and served as the Church's second patriarch. He was one of the Eight Witnesses to the Book of Mormon. In 1837, he became Second Counselor in the First Presidency, and the following year, he was imprisoned alongside Joseph Smith in Liberty Jail. Hyrum Smith became the Church's new patriarch in 1841 after the death of his father, Joseph Smith, Sr., in Nauvoo. Hyrum also served as a member of the City Council, the Nauvoo Legion, and the Council of Fifty. He was martyred along with Joseph Smith in Carthage Jail in 1844.
BIOWilliam Morgan
William Morgan (1774–1826) was born in Culpeper, Virginia. He worked various trades. Morgan claimed to have served in the War of 1812. In 1819 he married Lucinda Pendelton in Richmond, Virginia. He lived in Canada for a time. Morgan moved to Batavia, New York, in the 1820s. Morgan claimed to be a Freemason. After falling out with the lodges in his area he decided to publish an expose of Freemasonry. This caused a lot of public opposition by masons. Morgan disappeared in 1826. Many believed that he was murdered by Freemasons. His book was published as Illustrations of Masonry. Lucinda later joined the church. She may have been sealed to Joseph Smith, Jr.
BIOJohn the Baptist
John the Baptist (1st century BC-1st century AD) was born in Judea to Zechariah and Elizabeth. Famously prophesying while still in his mother's womb, he lived in the wilderness for years before teaching about repentance and the coming of the Messiah. He baptized many, including Christ himself. However, he was beheaded for denouncing authority. On May 15, 1829, John appeared as a resurrected being to Joseph Smith and Oliver Cowdery. During this prophetic encounter, he conferred upon them the Aaronic Priesthood and instructed them to administer baptism.
BIOJoseph Smith, Jr.
Joseph Smith (1805–1844) organized The Church of Jesus Christ of Latter-day Saints. Born in Sharon, Vermont, he began to experience visions of deity and angels at a young age. One vision featured the Angel Moroni, who revealed the location of gold plates with an account of ancient Americans. He translated this record and published it as The Book of Mormon. He continued to receive revelations throughout his life which serve as the foundation for the Church's doctrine today. He led the Latter-day Saints across the country from New York to Illinois. In 1844, he was martyred while awaiting trial in Carthage, Illinois.
BIOOliver Cowdery
Oliver Cowdery (1806–1850) was a scribe for the Book of Mormon and served as one of the Book of Mormon's Three Witnesses. In 1838, he was excommunicated from the church for a number of reasons, including encouraging lawsuits against the Church and defaming Joseph Smith by accusing him of adultery. He returned to the faith near the end of his life and never denied his testimony of the Book of Mormon's veracity.
BIOMartin Harris
Martin Harris (1783–1875) was an early Latter-day Saint leader. He married his first cousin Lucy Harris on March 27, 1808, in Palmyra. Harris served in the War of 1812 in the New York Militia. His contributions to Church history include serving as Joseph Smith's scribe from April to June 1828. He was one of the Three Witnesses of the Book of Mormon and was baptized on April 6, 1830. He was excommunicated in December 1837 and subsequently became a member of the high council of James J. Strang's church. Harris later joined William C. McLellin's movement in 1847. He migrated to the Salt Lake Valley in 1870, where he was rebaptized.
BIOJesus Christ
Jesus Christ, the only begotten son of God.
BIOMoses (Bible)
Moses was a prophet, lawgiver, and leader of the Israelites. Born to Hebrew parents in Egypt during a time of oppression, he was raised in Pharaoh's household after being rescued from the Nile as an infant (Exodus 2:1–10). As an adult, Moses fled Egypt after killing an Egyptian who was beating a Hebrew, later encountering God in the burning bush, where he was called to deliver the Israelites from bondage (Exodus 3). Moses led the Israelites out of Egypt and received the Ten Commandments on Mount Sinai (Exodus 14: 19–20). Over 40 years, he guided the Israelites through the wilderness, interceding with God on their behalf and delivering the laws. Moses died before entering the Promised Land, with his burial place remaining unknown (Deuteronomy 34:1–7).
BIOElias
In Latter-day Saint theology, the name/title Elias carries multiple meanings with distinct significance. It can refer to a forerunner or restorer, such as John the Baptist, who prepared the way for Christ’s ministry (D&C 77:9, 14). The term also appears in New Testament translations of the Old Testament prophet Elijah, whose name is rendered as Elias in Greek, and who plays a key role in LDS belief by restoring the sealing power in the Kirtland Temple in 1836 (D&C 110:13–16). Additionally, Elias can refer to a separate prophetic figure mentioned in D&C 110, who restored the dispensation of the gospel of Abraham, though his exact identity remains debated. Beyond these references, Elias functions as a symbol of restoration, applied to anyone tasked with restoring truths or priesthood authority in preparation for Christ's return.
BIOElijah (Bible)
A biblical prophet who lived and ministered in the northern kingdom of Israel in the ninth century BC during the reign of King Ahab. Elijah appeared in the Kirtland Temple on April 3, 1836 to bestow priesthood keys on Joseph Smith and Oliver Cowdery (Doctrine and Covenants 110:13–16).
BIOWillard Richards
Willard Richards (June 24, 1804 – March 11, 1854) was born in Hopkinton, Massachusetts. He was a physician and served as Second Counselor to Brigham Young in the First Presidency of the Church of Jesus Christ of Latter-day Saints from 1847 until his death. Richards was present at the shooting of Joseph and Hyrum Smith. He also served as the first editor-in-chief for the Deseret News.
BIOWilford Woodruff
Wilford Woodruff (1807–1898) was the fourth president of the Church of Jesus Christ of Latter-day Saints. He joined the faith in 1833 and became an apostle in 1839. He served as an apostle until he became President of the Church in 1889.
BIOWilliam Clayton
William Clayton (1814–1879) was a close associate of Joseph Smith and an early convert to The Church of Jesus Christ of Latter-day Saints. Born in Penwortham, Lancashire, England, he joined the Church in 1837 and soon after became a scribe for Joseph Smith, often involved in the dictation of the Prophet's revelations. Clayton meticulously kept journals that provide a detailed account of early Church history, including the migration of the Latter-day Saints to the Salt Lake Valley. He is best known for writing the hymn "Come, Come, Ye Saints." After the martyrdom of Joseph Smith, Clayton continued to serve the Church under Brigham Young's leadership, contributing significantly to the establishment of the Saints in the Utah Territory. He passed away in Salt Lake City, Utah in 1879.
BIOJames Adams
James Adams (1783–1843), was born in Simsbury, Connecticut. A close friend and associate of Joseph Smith, Adams had a long military career, serving in the War of 1812, and later commanding the 48th Infantry Brigade. Adams also served in the Illinois Militia during the Winnebago and Black Hawk wars. He was often referred to as General Adams. Adams had befriended Smith and was baptized by 1840, in Springfield, Ill. A Freemason, Adams was Worshipful Master of the Springfield Masonic Lodge in 1839, and Deputy Grand Master of the second Grand Masonic Lodge of Illinois the following year. He helped found the Masonic Lodge of Nauvoo in 1842. Adams was part of the first group to receive the endowment, and along with his wife, participated in the Quorum of the Anointed. Adams died of cholera in 1843 before he could move to Nauvoo.
BIOJohn C. Bennett
John C. Bennett (1804–1867) was born in Fairhaven, Massachusetts. He was a physician, and, for a brief period of time, a high-ranking member of the Church. He was influential in the passing of the Nauvoo City Charter in the Illinois Legislature. After being excommunicated for adultery in 1842, he became a staunch critic of the Church, authoring the book History of the Saints: Or, An Exposé of Joe Smith and Mormonism (1842).
BIOAbraham Jonas
Abraham Jonas (1801–1864) was born in Exeter, Devonshire, England. He was born to a religious Jewish family. He moved with his brothers to Cincinnati in 1819, where they were the founders of the first synagogue in Ohio. Abraham and his brother Joseph married sisters of Joshua Seixas (Lucy and Rachel), Joseph Smith's Hebrew teacher in Kirtland. Jonas was a merchant, a lawyer, a member of both the Illinois and Kentucky state legislature, and an important friend to Abraham Lincoln. He founded a newspaper and was also a Freemason. Jonas helped organize Masonic Lodges in Kentucky and Illinois and served as Grand Master in both states. He was instrumental in the establishment of the Masonic lodge in Nauvoo, Illinois, and the advancement of Joseph Smith in Masonry.
BIOSidney Rigdon
Sidney Rigdon (1793–1876) was a Campbellite minister in Pennsylvania but joined the Church in 1830. He was a gifted orator and served as a member of Joseph Smith's First Presidency. He ran as Joseph Smith's vice presidential candidate in 1844. After Joseph Smith's death, he claimed to be Joseph Smith's successor in opposition to the Quorum of the Twelve. He was excommunicated and went on to establish "The Church of Jesus Christ" in Friendship, New York, where he lived until his death.
BIOHeber C. Kimball
Heber Chase Kimball (1801–1868) was an early Latter-day Saint leader. He was born in Sheldon, Vermont and was trained to be a potter at an early age. Kimball joined the faith through the preaching of Phineas Young, Brigham Young's brother. Kimball was appointed to be an apostle in the Church's first Quorum and served a mission to the United Kingdom. When the Saints were expelled from Missouri, Kimball, along with fellow apostle, Brigham Young, oversaw their flight across the Illinois state border. Kimball served as an apostle and counselor in the First Presidency under Joseph Smith and Brigham Young. Following Joseph Smith's death in 1844, Kimball aligned himself with the Quorum of the Twelve against the claims of opponents such as Sidney Rigdon and James J. Strang. In 1847, Kimball became a member of the newly-constituted First Presidency. Once the Saints had arrived in Utah, Kimball served as the Territorial Chief Justice and Lieutenant Governor. He died of injuries sustained in a carriage accident in 1868.
BIOBenjamin F. Johnson
Benjamin Franklin Johnson (1818–1905) was an early Latter-day Saint convert, member of the Council of Fifty, and close personal friend of Joseph Smith. Johnson was also an early practitioner of plural marriage, and his sister Almera Woodward Johnson married Joseph Smith as a plural wife in August 1843. In Utah, Johnson served in the territorial legislature.
BIOMeredith Helm
Meredith Helm (1802–1866) was born in Williamsport, Maryland. He was a physician and served as the Grand Master of the Grand Masonic Lodge of Illinois from 1842 to 1843.
BIOAlexander Dunlap
Alexander Dunlap was a prominent 19th-century Freemason who, as Grand Master of the Grand Lodge of Illinois, revoked the dispensations of the Nauvoo, Helm, and Nye Lodges in 1844 due to irregularities in their practices. His representative’s mission to Nauvoo met resistance from local Latter-day Saints, who refused to surrender their charter and continued operating despite the revocation. This action marked a turning point in the relationship between Latter-day Saints and Freemasonry in Illinois, as Dunlap’s intervention severed formal Masonic ties in Nauvoo and underscored tensions between the Mormon fraternal movement and the Grand Lodge’s regulations.
BIOHosea Stout
Hosea Stout (1810–1889) was a prominent figure in early Latter-day Saint history. Born in Kentucky, he converted to the Church in Missouri in 1838, serving as a Danite during the Missouri conflicts. In Nauvoo, he acted as Joseph Smith’s bodyguard and chief of police. Stout’s detailed diaries. He migrated west in 1848, became Utah’s first attorney general, and was a key legislator and legal figure in the Utah Territory. Stout also led the Church’s first mission to China in 1852–53.
BIOLorenzo Snow
Lorenzo Snow (1814–1901) was born in Mantua, Portage County, Ohio. He attended Oberlin College. Snow served multiple missions throughout the U.S. and abroad in locations including England, Italy, the Hawaiian Islands, and Palestine. He also served a mission to campaign for Joseph Smith's candidacy for U.S. president in 1844. Snow was ordained as an apostle in 1849. He served as President of the Church of Jesus Christ of Latter-day Saints from 1898 until his death in 1901.
BIOB. H. Roberts
Brigham Henry Roberts (1857-1933) was born in Warrington, Lancashire, England, to Benjamin Roberts and Ann Everington. Roberts emigrated from England in 1866 and crossed the plains to Salt Lake City. He was baptized in 1867 and settled in Bountiful. Roberts served a mission to Iowa and Nebraska, then was transferred to Tennessee in 1880. He served as president of the Eastern States Mission from 1922 to 1927 and as one of the seven Presidents of the Seventy from 1888 until his death. Roberts was an early and prolific writer on Mormonism, best known for A Comprehensive History of the Church and Studies of the Book of Mormon.
BIOSamuel H. Goodwin
Samuel H. Goodwin (1862–1951) was a prominent Freemason and author, best known for his 1920 book Mormonism and Masonry, which explores the complex relationship between The Church of Jesus Christ of Latter-day Saints and Freemasonry. His work reflects the tensions between the two traditions, analyzing the perceived similarities between Masonic rituals and LDS temple practices, which many Masons viewed with suspicion. Goodwin's analysis aligned with early 20th-century policies that barred Latter-day Saints from joining Utah Masonic lodges, a restriction that persisted until the 1980s.
BIOAnthony W. Ivins
Anthony Woodward Ivins (1852–1934) was born in Toms River, New Jersey. His family immigrated to Utah in 1853. In 1861, his family was called to go with the first settlers to St. George, Utah. Ivins was called on multiple missions, including to Arizona, New Mexico, and Mexico. He was a constable, rancher, prosecuting attorney, mayor, and city council member in St. George. Ivans was a mission president in Mexico City and also became the first stake president of the Juarez Stake, the first Latter-day Saint stake in Mexico. Ivins was called and ordained as an apostle of The Church of Jesus Christ of Latter-day Saints and was a member of the First Presidency from 1921 until his death.
BIOE. Cecil McGavin
Elmer Cecil McGavin (1900–1975) was a historian and author known for his works on the history of The Church of Jesus Christ of Latter-day Saints and the American West. Educated at Ricks College and Brigham Young University, he earned degrees in political science and history, later pursuing a master’s at the University of Utah with additional studies at Stanford and the University of Chicago. McGavin initially worked as an LDS seminary teacher before joining the Church Historian’s Office in 1938. Over his career, he authored 17 books and numerous articles, focusing on LDS doctrine and historical intersections, including Mormonism’s relationship with Freemasonry. Later in life, McGavin served an LDS mission to Hawaii from 1970 to 1972, and after returning, he succumbed to illness in 1975.
BIOMervin B. Hogan
Mervin B. Hogan (1906–1998) was an engineer and scholar with an interest in both Latter-day Saint history and Freemasonry. After earning a bachelor’s degree in engineering from the University of Utah and a master’s from the University of Pittsburgh, he pursued an academic career, serving as a professor and chair of mechanical engineering at the University of Utah. Hogan became a key figure in studying the historical relationship between Mormonism and Freemasonry, producing influential works such as The Origin and Growth of Utah Masonry and Its Conflict with Mormonism (1978).
BIOGlen A. Cook
Glen A. Cook is a Latter-day Saint Freemason who made history as the first Latter-day Saint in over a century to serve as the Grand Master of the Grand Lodge of Utah in 2008. His appointment symbolized a shift in the relationship between the two groups, following a long period of tension. The Grand Lodge of Utah had previously imposed a ban in 1925 that excluded Latter-day Saints from becoming Masons, which remained in place until 1984. In addition to his Masonic leadership in Utah, Cook has also contributed to scholarship on the relationship between Mormonism and Freemasonry.
[1]↩︎
På 1300-talet började hantverkare i England skilja mellan "rough masons", som kunde bygga väggar, och "freemasons", som hade skickligheten att hugga sten med precision. Termen "freemason" förekommer för första gången i ett känt dokument från 1376.
Frimurare styrdes av ”stadgar” eller ”konstitutioner” som beskrev deras praxis och etik. Ett av de mest kända av dessa ”Old Charges” är Regiusmanuskriptet, ett dokument från början av 1400-talet.
- A fifteenth-century text gives one of the oldest accounts of the origins of stonemasonry and ordinances regulating the craft.
- A City of London text recorded the names of two "fremasons" in 1376.
[2]↩︎
Pastor James Andersons bok The Constitutions of the Free-Masons fastställde många regler, kända som "landmärken", inom frimureriet. Utgåvan från 1738 innehåller en rekonstruktion av grundandet av Englands storloge och säger att de fria och antagna frimurarna samlades till en sammankomst och fest på värdshuset Goose and Gridiron på Johannes döparens dag år 1717.
Begreppet "Free and Accepted Masons" verkar syfta på en blandning av både hantverkare, eller verksamma murare, och personer som inte var hantverkare, så kallade spekulativa frimurare.
- James Anderson publishes record of establishment of the Grand Lodge of England, with free and accepted Masons as members.
[3]↩︎
Den 30 december 1841 samlades den frimurarloge i Nauvoo för att överväga sina första möjliga invigda medlemmar. I logens protokoll noterades att Hyrum Smith tidigare hade varit medlem i Mount Moriah Masonic Lodge i Palmyra.
- John C. Bennett's minutes record that Hyrum was previously made a Freemason in Palmyra.
- Dan Vogel summarizes evidence relating to Smith family involvement in Freemasonry in New York.
[4]↩︎
Medan William Morgan förberedde sig för att ge ut en avslöjande skrift om frimureriet försvann han under mystiska omständigheter, och många antog att han mördades av lokala frimurare. När försöken att hitta honom misslyckades och hans påstådda kidnappare bara fick lindriga straff spreds en antimurarrörelse över New York och närliggande delstater.
[5]↩︎
Brigham Young uppmuntrade de heliga att bygga tempel för att ”inneha nycklarna till det eviga prästadömet”, vilket skulle göra det möjligt för dem att ”ta emot varje ord, tecken och symbol” och fullt ut ”gå in i Herrens glädje”.
Brigham skrev om de heligas iver att ta emot dem och sa att han ägnade sig åt tempelarbete "dag och natt" för att se till att de fick "prästadömets nycklar". Heber C. Kimball uttryckte samma brådska och sa: "Vi kan inte vila vare sig dag eller natt förrän vi har gett er [prästadömets nycklar]."
[6]↩︎
Joseph Fielding McConkie och Craig J. Ostler förklarar att ”nycklarna till änglars verka” återställdes till Joseph Smith och Oliver Cowdery den 15 maj 1829, troligen medan Joseph översatte Mormons bok i Harmony, Pennsylvania.
Under denna händelse gav Johannes Döparen dem dessa nycklar (Joseph Smith—Historien 1:69; Läran och förbunden 13), vilket gav rätten att ta emot änglars tjänande och att skilja sanna budbärare från falska.
I Läran och förbunden 13:1 talar Johannes Döparen till Joseph Smith och Oliver Cowdery och ger dem Aronska prästadömet, som ”har nycklarna till änglars tjänande och till omvändelsens evangelium och till nedsänkningens dop till syndernas förlåtelse”. Han lovar att dessa nycklar ”aldrig mer skall tas från jorden, förrän Levi söner åter bär fram ett offer åt Herren i rättfärdighet.”
- Joseph Fielding McConkie and Craig J. Ostler discuss the incident of Joseph detecting Satan as an angel of light.
[7]↩︎
Kristi kyrka organiserades i Fayette i Seneca County, New York. Kyrkans första möte innefattade att man tog del av sakramentet, varje närvarande persons konfirmation och att den Helige Anden utgöts i "mycket hög grad".
- Joseph's 1838 history identifies April 6, 1830 as the founding date of the Church of Christ.
[8]↩︎
En andrahandsuppgift i en lokal tidning citerade Martin Harris när han kallade Mormons bok för "den antimasoniska bibeln" och sade att de som inte trodde på den skulle bli fördömda. Men en annan tidning gav en förstahandsuppgift och citerade honom med att säga att alla som trodde på den nya bibeln skulle se Kristus inom femton år, medan de som inte gjorde det skulle bli förstörda och fördömda.
I oktober 1827, mitt i den anti-frimuriska upprördheten efter William Morgans försvinnande, utsågs Martin Harris till Palmyras ”vaksamhetskommitté” av en grupp delegater från Wayne County som motsatte sig alla hemliga sällskap, vilket understryker hans engagemang i rörelsen.
[9]↩︎
Utformningen av tabernaket, som beskrivs i Exodus 26, fungerade som en förebild för israelitiska tempel med en tredelad struktur: det allra heligaste, det heliga och förgården. Sista dagars heliga-forskaren Jeffrey M. Bradshaw jämför dessa heliga platser med de celestiala, terrestriala och telestiala områdena i Nauvoo Temple, vilket visar en kontinuitet i helig utformning. På liknande sätt identifierar Matthew B. Brown paralleller mellan Kirtland Temples planlösning och orientering och de israelitiska templens, och han pekar på särskilda arkitektoniska och symboliska element som återspeglar forntida mönster. Båda forskarna lyfter fram hur de tidiga sista dagars heligas tempel förkroppsligade skriftliga begrepp om heligt rum som etablerats i den israelitiska traditionen.
- Matthew B. Brown gives a diagram of the Kirtland Temple.
- Jeffrey M. Bradshaw describes the orientation of the temple structure.
[10]↩︎
beskriver kläderna som Israels överstepräster bar, vilket liknar klädsel som används i moderna sista dagars heligas tempel. Plaggen omfattar en bröstsköld, en efod (möjligen ett förkläde), en mantel, en mönstervävd livklädnad, en huvudbonad (vit mössa) och ett bälte (skärp). Dessa ”heliga kläder” gjordes för att Aron och hans söner skulle bära dem i sin prästerliga tjänst.2 Moseboken 28
De vita kläder som används i moderna tempel liknar de kläder som överstepräster bar i det allra heligaste, där de bara bar vitt och tog av sig bröstskölden och den färgade manteln innan de gick in. En video som producerats av kyrkan ger fler detaljer om de prästerliga kläder som används i nutida sista dagars heligas tempeldyrkan.
- Church produced video on Temple Clothing.
[11]↩︎
beskriver förrättningarna tvagning, smörjelse och klädnad för Aron och hans söner, som förberedde dem för att tjäna i tabernaklet. De fördes till ingången till tabernaklet, tvättades med vatten, kläddes i heliga kläder och smordes för att helga dem för prästämbetet.2 Moseboken 40:12–13
På liknande sätt utfördes dessa förrättningar från och med januari 1836 i Kirtland-templet, som en återställelse av forntida prästerliga bruk. I april 1844 utvecklade Joseph Smith detta vidare och undervisade om att ”tvagningar och smörjelser” också skulle vara en del av förrättningarna i Nauvoo-templet, vilket ytterligare anpassade tempelriterna till bibliska förebilder.
[12]↩︎
Tempelförrättningarna i Nauvoo-templet innehåller många inslag som motsvarar bibliska riter för kungadöme. I Bibeln genomgick kungar ceremoniella tvagningar (1 Kungaboken 1:33, 38) och smörjelser (1 Kungaboken 1:34, 39; Psaltaren 23:5; 89:20) som en del av deras invigning. De kläddes i mantlar, ett prästerligt förkläde eller efod (1 Krönikeboken 15:27), ett skärp eller bälte (Jesaja 22:21) och en huvudbonad eller diadem (Hesekiel 21:26). Dessutom invigdes kungen ”efter Melkisedeks sätt” (Psaltaren 110:4), vilket visar på en gudomlig, prästerlig härstamning — ett tema som går igen i strukturen i sista dagars heligas tempelriter.
[13]↩︎
När Joseph Smith översatte Gamla testamentet fick han Läran och förbunden 84, som beskriver en följd av förrättningar som kulminerar i den ”andra smörjelsen” eller ”prästadömets fullhet”. Läran och förbunden 84:33–38 ger en sammanfattning av hur man kan få det heliga prästadömets fullhet ”efter Guds Sons ordning”, inklusive prästadömets ed och förbund. De som är trofasta i att ta emot och förstora prästadömet ska bli ”helgade av Anden” och få himmelrikets nycklar, vilket ger dem kraft att stå i Guds närvaro. Herren lovar att alla som tar emot och håller detta förbund ska ärva allt som Fadern har och bli medarvingar med Kristus. Texten betonar att detta förbund är heligt och att ta emot prästadömet är som att ta emot Herren själv.
[14]↩︎
Äldste Bruce R. McConkie lärde att
När vi tar emot det Melkisedekska prästadömet ingår vi ett förbund med Herren. Det är upphöjelsens förbund. . . . Att det varken finns eller kan finnas ett förbund som är mer underbart och stort är självklart. Detta förbund, som ingås när prästadömet tas emot, förnyas när den som tagit emot det träder in i det eviga äktenskapets ordning.
- Bruce R. McConkie describes the oath and covenant of the priesthood.
[15]↩︎
beskriver Melkisedekska prästadömets förrättningar som tas emot i templet och säger att detta högre prästadöm "förrättar evangeliet och har nyckeln till rikets hemligheter, ja, nyckeln till kunskapen om Gud." Forskare inom de sista dagars heliga tolkar "nyckeln till kunskapen om Gud" som en symbol för undervisning i templet som förbereder människor för ett personligt möte med Herren.Läran och förbunden 84:19
- Hugh W. Nibley discusses the atonement and the ancient temple.
- Matthew L. Bowen discusses the temple as a place of encountering God.
[16]↩︎
Det råder vetenskaplig konsensus om att Joseph Smith senast hösten 1835 hade översatt åtminstone Abraham 1–2:18. Vissa har kommit fram till att han vid den tiden hade översatt alla fem av de kanoniserade kapitlen.
[17]↩︎
återger Abrahams berättelse om skapelsen och speglar teman som har likheter med delar av tempelbegåvningen men saknas i Bibelns skapelseberättelse. Den här versionen innehåller ytterligare insikter och symbolik som stämmer med de lärdomar och förbund som betonas i tempelceremonierna och ger ett särskilt perspektiv på skapelsen som en del av Abrahams bredare uppenbarelser.Abraham 4–5
[18]↩︎
Sista dagars heliga-forskare Richard Draper, S. Kent Brown och Michael Rhodes lyfter fram att Abrahams första kapitel är rikt på anspelningar på tempelceremonier och det eviga äktenskapsförbundet. Abraham uttrycker önskningar om ”större kunskap”, att bli en ”fader till många nationer”, att ”ta emot undervisning” och att ”hålla Guds bud” (Abraham 1:2), vilket kulminerar i att prästadömet ges till honom (Abraham 1:3). Dessa strävanden speglar det mönster som etablerades av Adam, med löftet att alla som ingår det nya och eviga förbundet får samma välsignelser av upphöjelse och evigt liv som gavs till Abraham (Läran och förbunden 132:28–32).
Dessutom beskriver Abrahams bok ”det heliga prästadömets stora nyckelord”, så som de uppenbarades för Adam, Set, Noa, Melkisedek, Abraham och andra (Facsimile 2, Figure 3). Draper och hans kollegor påpekar att detta är den enda skriftställehänvisningen som visar att alla dessa forntida profeter deltog i tempelförrättningar, vilket understryker kontinuiteten i prästadömets ritualer genom olika utdelningar.
- Richard D. Draper et al. discuss temple themes in the Book of Abraham.
[19]↩︎
Sista dagars heliga-forskaren Stephen O. Smoot lyfter fram olika exempel på Abrahams roll som överstepräst i Abrahams bok och betonar textens rika tempelteman, varav många kanske inte märks direkt. Det gäller bland annat Abrahams önskan att bli överstepräst, kopplingen mellan gudomliga uppenbarelser (teofani) och att ingå förbund, samt hans vana att bygga altaren och inviga heliga platser på sin resa in i Kanaan. Dessutom utspelar sig den dramatiska inledningsscenen i Abrahams bok i ett rituellt eller kultiskt sammanhang, vilket understryker de ceremoniella inslagen i Abrahams liv.
[20]↩︎
De förbund som Gud sluter med Abraham i Abraham 2:6–11 återspeglas i beseglingsvälsignelserna i nutida tempel. Gud lovar att välsigna Abrahams efterkommande och förklarar: ”så många som tar emot detta evangelium skall uppkallas efter ditt namn och räknas till din säd.” Detta förbund innefattar löftet att ”i din säd ... skall jordens alla släkter välsignas” med frälsningens välsignelser och evigt liv. Dessa teman om evig släktlinje och universell välsignelse ekar i tempelbeseglingar i dag, där familjer får liknande löften om evig samhörighet och frälsning.
[21]↩︎
Den 21 januari 1836 skrev Joseph Smith att han och andra utförde förrättningen att tvätta sina kroppar med rent vatten och smörja sina huvuden med helig olja, följt av att parfymera sig i Herrens namn.
Enligt redaktörerna för Joseph Smith Papers fungerade dessa förrättningar med tvagning och smörjelse, tillsammans med tillhörande välsignelser och beseglingar, som helgande förberedelser för att ta emot begåvning med kraft i Herrens hus. Under de följande dagarna utvidgades dessa förrättningar till alla prästadömsförrättare i en hierarkisk ordning baserad på rang och tjänsteår, vilket kulminerade i en högtidlig sammankomst den 30 mars 1836.
- Joseph describes washings and anointings in the Kirtland Temple.
[22]↩︎
Oliver Cowdery skrev i sin dagboksanteckning från den 21 januari 1836 att smörjelsen utfördes ”med samma slags olja och på det sätt som Moses och Aron, och de som stod inför Herren i forna dagar.”
- Oliver Cowdery reports temple ordinances in the house of the Lord in Kirtland.
[23]↩︎
I Läran och förbunden 109:4, som togs emot den 27 mars 1836, ber Joseph Smith att Herren ska ta emot Kirtland-templet som sitt eget: ”Och nu ber vi dig, helige Fader, i Jesu Kristi, din älskade Sons, namn ... att ta emot detta hus, dina tjänares händers verk, som du befallde oss att bygga.”
[24]↩︎
En observatör vid invigningen av templet i Kirtland, Sylvia C. Webb, sa
Jag såg där profeten Joseph stå med händerna lyfta mot himlen, ansiktet askblekt, medan tårarna rann nerför hans kinder när han talade den där minnesvärda dagen.
- Sylvia C. Webb recalls seeing Joseph Smith dedicate the Kirtland Temple.
- Messenger and Advocate reports on the dedication of the Kirtland Temple.
[25]↩︎
Återställelsen av tempelrelaterade nycklar den 3 april 1836, som finns nedtecknad i Läran och förbunden 110, beskriver Mose, Elias och Elias framträdanden.
Mose överlämnade ”nycklarna till Israels insamling”; Elias gav ”Abrahams evangeliums utdelning”; och Elia uppfyllde Malakis profetia och förde nycklarna för att ”vända fädernas hjärtan till barnen och barnens hjärtan till deras fäder.”
- Joseph and Oliver Cowdery receive keys and a vision of Moses, Elias, and Elijah in April 1836.
- Willard Richards summarizes details of the first endowment ceremony in Joseph's manuscript history of the Church.
[26]↩︎
Brigham Young trodde att alla nödvändiga delar som behövdes för att utföra tempelförrättningarna i Nauvoo-templet kunde ha getts i Kirtland om de heliga inte hade drivits bort av förföljelse. Efter att ha beskrivit detaljer om tempelförrättningar som var särskilda för Nauvoo-templet nämnde Brigham att ”innan dessa begåvningar kunde ges i Kirtland, var de heliga tvungna att fly undan pöbelvälde.”
- Brigham Young on the "Necessity of Building Temples."
[27]↩︎
William Clayton skrev ner att Joseph Smith undervisade att om en ängel eller ande visar sig, bör man räcka fram handen som ett test. Om varelsen är en ande från Gud kommer den att stå stilla och inte räcka fram sin hand. Men om anden är från djävulen kommer den antingen att dra sig tillbaka eller räcka fram sin hand, och då kommer ingen fysisk känsla att kännas, vilket avslöjar bedrägeriet.
Joseph sa att en sann ande inte kommer att bedra, eftersom änglar är varelser med kroppar som visar sig i mänsklig gestalt, vilket stämmer med den här metoden för urskiljning.
[28]↩︎
Den 1 maj 1842 skrev Willard Richards att Joseph Smith förklarade att "nycklarna är vissa tecken och ord genom vilka falska andar och personer kan skiljas från sanna", och tillade att dessa nycklar inte skulle uppenbaras för de äldste förrän templet var färdigt.
Bara några dagar tidigare, den 28 april 1842, hade Joseph talat till Hjälpföreningen och lovat systrarna att de snart skulle få ”rikets nycklar” i templet, vilket skulle göra det möjligt för dem att, liksom de äldste, urskilja och upptäcka alla falskheter.
- Relief Society Minutes from April 28, 1842 about temple blessings, keys to the kingdom etc.
- Willard Richards note on how Joseph says one can detect false spirits.
[29]↩︎
Den 27 december 1840 skrev Ebenezer Robinson att domare James Adams döptes.
- Ebenezer Robinson notes the baptism of James Adams.
[30]↩︎
Abraham Jonas, som spelade en viktig roll i att hjälpa de heliga att etablera frimurarlogen i Nauvoo trots motstånd, valdes i sin frånvaro till stormästare för storlogen, medan James Adams valdes till biträdande stormästare och återvaldes den 20 oktober 1840.
[31]↩︎
Den 19 januari 1841 tog Joseph Smith emot Läran och förbunden 124:26–27, där Herren befallde: "Kom . . . och bygg ett hus åt mitt namn, så att den Högste kan bo därinne."
[32]↩︎
använder bibliskt språk för att beskriva dessa tempelförrättningar.Läran och förbunden 124:28–39
Till exempel ”dop för de döda” (1 Korinthierbrevet 15:29), ”tvagningar” och ”smörjelser” (2 Moseboken 29:4–7; 3 Moseboken 8:6, 12), ”stadgar och domar” (3 Moseboken 18:4–5; 5 Moseboken 4:1), ”åminnelser för era offer genom Levis söner” (3 Moseboken 2:2, 9; 4 Moseboken 18:6), ”orakelsvar i era allra heligaste platser där ni tar emot samtal” (2 Moseboken 25:22; 4 Moseboken 7:89) och ”prästadömets fullhet” (Psaltaren 110:4).
[33]↩︎
I John C. Reynolds version av protokollet från Bodley Lodge den 23 juni 1841 noterades att en begäran om att godkänna en grupp frimurare i Nauvoo för rekommendation till Storlogen avslogs.
Logen förklarade att ”dessa personer var okända för denna loge som frimurare”, och därför ”ansågs det klokt att inte göra det”.
- Bodley Masonic Lodge refuses request to support the formation of a Masonic Lodge in Nauvoo.
[34]↩︎
För att bilda en ny loge krävdes en rekommendation från en befintlig loge. När det gällde ansökan för Nauvoo Lodge "rekommenderade och gick Columbus Lodge i god för" Nauvoo-frimurarna som "värdiga och lämpliga mästermurare."
Men eftersom det inte finns några kända uppgifter om ett formellt godkännande från medlemmarna i Columbus Lodge, är det möjligt att denna rekommendation utfärdades enbart efter Jonas eget omdöme och speglade hans personliga stöd snarare än ett officiellt godkännande från hela logen.
- John C. Bennett provides Abraham Jonas statement of recommendation of the Columbus Lodge, No. 6.
[35]↩︎
Den 15 oktober 1841 gav Abraham Jonas, stormästare för Illinois Grand Lodge, George Miller, en medlem i kyrkan och frimurare, tillstånd att upprätta en loge i Nauvoo. Han skrev: ”Jag, Abraham Jonas, stormästare för nämnda Illinois Grand Lodge, ger härmed . . . denna utdelning och bemyndigar därmed . . . George Miller . . . att bilda och öppna en loge enligt de gamla frimurarnas sätt.”
Tio dagar senare beviljade Jonas officiellt denna utdelning under storlogens särskilda befogenhet, som det står i dokumentet: ”Eftersom loger av frimurare under pausen i storlogen i delstaten Illinois endast kan bildas under dess jurisdiktion genom särskild utdelning.”
Under den här perioden blev sådana utdelningar vanliga i Illinois. Efter årsmötet 1841 var Nauvoo en av åtta nya logeutdelningar som beviljades av Jonas, vilket speglade det växande intresset för frimureri i hela delstaten.
- John C. Bennett provides copy of dispensation by Abraham Jonas authorizing establishment of the Nauvoo Masonic Lodge.
- Abraham Jonas creates eight lodges under dispensation following the October 1841 Grand Lodge of Illinois meeting.
[36]↩︎
Efter ett kort möte som hölls dagen innan samlades Nauvoo Masonic Lodge den 30 december 1841, med följande medlemmar närvarande:
George Miller som Worshipful Master; Hyrum Smith som tjänstgörande Senior Warden pro tempore; L.N. Scovil som Junior Warden; John C. Bennett som sekreterare; Charles Allen som senior diakon; H.C. Kimball som junior diakon; med Wm. Felshaw och Hiram Clark som Stewards; S. Rolfe som Tyler; och medlemmar däribland Wm. Vanansdall, Joshua Smith, John Smith, Lyman Leonard, C. Williams, John Patten, Noah Rogers, Samuel Henderson, Elijah Fordham och Asahel Perry. John Smith utsågs till tjänstgörande kassör pro tempore, och logen öppnades formellt i graden Entered Apprentice.
- John C. Bennett's minutes record that the Nauvoo Masonic Lodge holds its first meeting and several, including Joseph Smith, request initiation.
[37]↩︎
I december 1841 bad Joseph Smith om att bli invigd i Nauvoo Masonic Lodge, tillsammans med Brigham Young, Sidney Rigdon, Wilford Woodruff, John Taylor, Orson Pratt och flera andra kyrkoledare och medlemmar.
- John C. Bennett's minutes record that the Nauvoo Masonic Lodge holds its first meeting and several, including Joseph Smith, request initiation.
- William Clayton recorded the minutes of the December 30, 1841 Nauvoo Masonic Lodge meeting.
[38]↩︎
John C. Bennett anklagade Joseph Smith och andra för att ha brutit mot frimurarnas regler genom att invigas i frimurarorden före den officiella installationen av logen i Nauvoo i mars 1842. Bennett hävdade att fyra av de fem invigda invigdes på nytt i mars för att skapa ett offentligt register som antydde att man hade följt frimurarnas regler. Belägg från Minute Book 1, där det verkar som att sidor har tagits bort och möjligen skrivits om, stöder detta påstående och tyder på ett försök att dölja invigningen före mars.
Ytterligare indicier är Joseph Smiths dagboksanteckning från den 6 januari 1842, som hänvisar till den förväntade återställelsen av den "forntida ^ordningen" i Nauvoo-templet. Samma dag skrev Brigham Young en dagboksanteckning i vad som verkar vara ett frimurar-chiffer från Royal Arch, som historiker tolkar som: "Jag togs in i logen." Denna unika krypterade anteckning stämmer överens med Bennetts anklagelse om ett tidigt upptagande.
[39]↩︎
Tidslinjen för när Joseph Smith utvecklade sina förklaringar till Mormons bok är osäker, även om datumen för deras publicering är kända. Den 1 mars 1842 publicerade Times and Seasons texten till Abrahams bok. Sedan, den 15 mars 1842, publicerade den förklaringar till Faksimil 2 och Figur 3, som innehåller innehåll med tempeltema.
[40]↩︎
William Clayton skrev ner att Joseph Smith förklarade att ”det stora nyckelordet” var det första ord som Adam uttalade, beskrivet som ett bönens ord. Enligt Joseph upptäckte Adam detta ord genom Urim och Tummim, och det fungerar som nyckeln genom vilken ”himlen öppnas”.
- William Clayton records Joseph Smith's description of the grand key words of the priesthood.
[41]↩︎
Den 15 mars 1842 utfärdade stormästaren Abraham Jonas en ”särskild utdelning” som gjorde att Joseph Smith och Sidney Rigdon kunde tas upp i frimurarlogen i Nauvoo, under förutsättning att de fick enhälligt stöd från logens medlemmar. Joseph och Sidney gick igenom de vanliga gradceremonierna och invigdes samma kväll som Entered Apprentice Masons.
Willard Richards dokumenterade dagens händelser i Joseph Smiths dagbok:
Tisdag den 15:e tjänstgjorde [han] som överkaplan vid installationen av Nauvoo Lodge of Free Masons i lunden nära templet. Stormästaren [Abraham] Jonas var närvarande. Ett stort antal människor samlades vid tillfället, dagen var ovanligt fin, allt genomfördes i ordning, och allmän tillfredsställelse visades.
[42]↩︎
Efter sin invigning som Entered Apprentice-frimurare på kvällen den 15 mars befordrades Joseph Smith och Sidney Rigdon till graderna Fellow Craft och Master Mason nästa dag. Den 16 mars skrev Willard Richards att Joseph "fortsatte med logen", vilket enligt logens protokoll visar att Joseph och Sidney fördes vidare till graden Fellow Craft och upphöjdes till graden Master Mason.
- John C. Bennett notes Joseph and Sidney becoming Fellow Craft and Mason Masons.
- Willard Richards indicates Joseph continued association with the Masonic Lodge.
[43]↩︎
Eliza R. Snow skrev att man den 17 mars 1842 hittade ett papper med frimureriskt språk i en öppen bibel i rummet som användes av Hjälpföreningen. Hon skrev av denna lapp på framsidan av Hjälpföreningens protokollbok:
O, Herre! hjälp våra änkor och faderlösa barn! Så må det ske. Amen. Med svärdet och sanningens ord, försvara du dem. Så må det ske. Amen.
- Eliza R. Snow copies contents of a scrap of paper in an unknown hand found prior to a Relief Society meeting and containing Masonic language.
- A poem by an unknown author on the craft of masonry uses "so mote it be."
[44]↩︎
I ett brev till Hjälpföreningen betonade Joseph Smith vikten av att kunna hålla förtroenden och använde frimureriet som bakgrund. Han sa att han skulle bedöma om systrarna var "goda frimurare" och "tillräckligt skickliga i frimureri för att kunna hålla en hemlighet" utifrån deras omdöme i att skydda de förtroenden som delades i hans brev.
Vid ett annat tillfälle gav Joseph rådet att Hjälpföreningen skulle växa ”gradvis”, med noggrann hänsyn till varje möjlig medlems karaktär. Även om han kan ha syftat på frimureriska ”grader”, antog Hjälpföreningen själv aldrig något system med grader.
- Joseph Smith advises the Relief Society to "grow up by degrees" by examining each candidate for membership carefully.
- In an epistle to the Relief Society, Joseph Smith cites Masonry as an organization whose members know how to keep secrets.
[45]↩︎
Joseph Smith lärde att det finns ”vissa nyckelord och tecken som hör till prästadömet och som måste iakttas för att få välsignelserna.”
Ett exempel på ett "nyckelord" är det "nya namn" som nämns i Uppenbarelseboken 2:17 och Läran och förbunden 130:11, medan ett exempel på ett "tecken" är den upplyfta högra armen, som hålls i vinkel. Denna gest, som används under dopet, beskrevs av George F. Richards som en symbol för ett förbund att lyda Guds bud, och Joseph Smith kallade den också ett "befallningstecken".
Joseph förklarade vidare att det finns ”förrättningar och tecken som Gud har bestämt för att människan ska få celestial härlighet”. Eliza R. Snow antecknade att han sa att mottagandet av ”nycklarna” i templet skulle göra det möjligt för personer att ”kunna upptäcka allt som är falskt”.
Tidiga kristna traditioner tillskrev på liknande sätt tecken betydelser, särskilt i riter som dop, och vissa återgav hur Satan försökte bedra Adam och Eva genom förfalskningar, vilket betonade vikten av dessa heliga symboler.
[46]↩︎
Den 1 maj 1842 höll Joseph Smith en predikan i lunden där han betonade betydelsen av de nycklar som de heliga snart skulle få i templet. Han förklarade att dessa nycklar innefattade ”vissa tecken och ord genom vilka falska andar och personer kan skiljas från sanna”, och tillade att dessa heliga delar bara kunde uppenbaras för de äldste när templet var färdigställt. Joseph betonade att det finns ”tecken i himlen, på jorden och i helvetet”, och att de äldste måste förstå dem alla för att bli begåvade med kraft, fullborda sitt arbete och undvika att bli bedragna. Han lärde att även om djävulen kan känna till många tecken, känner han inte till ”Människosonens eller Jesu tecken”. Joseph avslutade med att ingen verkligen kan göra anspråk på att känna Gud förrän de har hanterat något heligt, vilket bara kunde ske i det allra heligaste.
- Willard Richard's Reports on Joseph Smith's Discourse from May 1, 1842.
[47]↩︎
Den 4 maj 1842 tillbringade Joseph Smith dagen med att undervisa viktiga kyrkomedlemmar om ”prästadömets principer och ordning”, utföra tvagningar, smörjelser och begåvningar samt överföra ”nycklarna” till Aronska prästadömet och Melkisedekska prästadömet.
Lucius Scovil, en funktionär i logen i Nauvoo och mångårig frimurare, mindes att han hjälpte Joseph att förbereda ett rum för dessa begåvningar, som gavs till nio betrodda män, alla frimurare och medlemmar i kyrkan. De nio var James Adams, Hyrum Smith, Brigham Young, Willard Richards, Heber C. Kimball, William Law, William Marks, George Miller och Newell K. Whitney. Många av dessa män hade blivit frimurare långt innan de kom till Nauvoo, och Adams hade tjänstgjort som Deputy Grand Master i Illinois Grand Lodge.
[48]↩︎
I ett brev den 4 maj 1842 varnade Illinois stormästare Abraham Jonas Nauvoos vördade mästare George Miller för att Nauvoo-logen av vissa "sågs med viss misstänksamhet" och betonade behovet av att strikt följa de "gamla landmärkena".
Dessa ”land Marks” syftar på de grundläggande regler som styr frimurarloger, inklusive krav på att medlemmar ska ha god karaktär. Jonas uttryckte också oro över John C. Bennett, som han beskrev som ”en utesluten frimurare” och ”en mycket dålig man”.
- Abraham Jonas writes George Miller about others' mistrust of Nauvoo Masonic Lodge.
- Joseph King states that he was told that John C. Bennett was expelled from an Ohio Masonic Lodge.
[49]↩︎
Den 11 maj 1842 undertecknade Första presidentskapet, de tolv och kyrkans biskopar följande meddelande:
Undertecknade, medlemmar av Jesu Kristi Kyrkas av Sista Dagars Heligas första presidentskap, drar tillbaka gemenskapens hand från general John C. Bennet som kristen, eftersom man vid olika tillfällen har försökt få honom att ändra sitt uppförande, uppenbarligen utan någon god verkan.
- Joseph and other Church leaders withdraw hand of fellowship from John C. Bennett.
[50]↩︎
Efter några månaders överläggning uteslöts John C. Bennett officiellt från Nauvoo Lodge den 8 augusti 1842 på en lista med anklagelser som bland annat omfattade förförelse, äktenskapsbrott, lögn, mened, förskingring och otillåtet sexuellt umgänge med en Master Masons hustru.
- William Clayton's Nauvoo Lodge minutes outline charges for which John C. Bennett was officially expelled.
[51]↩︎
I ett brev till Parley P. Pratt hänvisade Heber C. Kimball till Joseph Smiths lära att "frimureriet togs från prästadömet men har förfallit, men många saker är fullkomliga." Kimball förtydligade vidare att även om frimureriet innehöll enstaka inslag av sanning, trodde han att tempelförrättningarna erbjöd "det verkliga".
Benjamin Johnson mindes också att Joseph lärde att ”frimureriet, som det nu är, var de avfälliga begåvningarna, på samma sätt som sekteristisk religion var den avfälliga religionen”, vilket tyder på att frimureriet hade kvar delar av gamla sanningar som nu hade återställts fullt ut i templet. Anne Eliza Young, en främmande ex-hustru till Brigham Young, påstod att Brigham beskrev begåvningen som ”celestialt frimureri”, även om inga andra källor bekräftar detta påstående.
[52]↩︎
Med en antydan till Joseph Smiths praktik med månggifte anklagade Bennett Joseph Smith för ”försöket att förföra Nancy Rigdon, en mästermurares dotter, och för det faktiska förförandet av flera mästermurares hustrur.”
- John C. Bennett charges Joseph Smith with "the actual seduction of several Master Masons' wives, sisters, and daughters."
[53]↩︎
John C. Bennett, tidigare sekreterare för logen i Nauvoo, anklagade dess ledare för att medvetet manipulera logens protokoll för att dölja brott mot reglerna. Hans främsta anklagelser var att Joseph Smith och andra invigdes innan logen officiellt installerades — ett allvarligt brott mot frimurarnas regler — och att kandidater gick vidare alltför snabbt genom frimurarnas grader.
När det gäller den första anklagelsen stöder indirekta ledtrådar i Joseph Smiths och Brigham Youngs dagböcker påståendet om en tidig invigning, men inga direkta bevis bekräftar manipulation i de två bevarade versionerna av logens protokoll. När det gäller den andra punkten visar dokumenten att tio befordringar skedde på en enda dag—vilket överskred det vanliga maxantalet på nio.
Dessutom påstod Bennett felaktigt att sextiotre kandidater röstades om samtidigt. Minutbok 1 visar faktiskt en omröstning om fyrtioen ansökningar den 3 februari 1842, en detalj som saknas i Minutbok 2. Orsaken till denna skillnad är fortfarande oklar.
[54]↩︎
En anmärkningsvärd oegentlighet i protokollen från Nauvoo Lodge, som John C. Bennett inte tog upp, gällde att fyrtiofyra av femtiosju ansökningar i Minute Book 1 hade efterdaterats, trots att de hade tagits emot före logens officiella installation den 15 mars 1842. För att rätta till detta formella problem skrevs dessa tidigare ansökningar in som om de hade lämnats in den 17 mars.
Sista dagars heliga-historikern Brady G. Winslow menar att denna efterdatering kan ha gjorts efter råd från Abraham Jonas, stormästaren i Illinois, som kan ha varit orolig för att ett erkännande av dessa ansökningar före installationen skulle kunna leda till noggrann granskning av Nauvoo Lodges verksamhet. Denna justering i protokollen kan ha varit en försiktighetsåtgärd för att följa frimurarreglerna och undvika möjliga invändningar mot logens legitimitet.
[55]↩︎
Den 6 augusti 1842 står det i Joseph Smiths historia: ”Lördagen den 6:e gick [jag] över floden till Montrose för att bevittna installationen av ämbetsmännen i Rising Sun Lodge, Iowa, tillsammans med överste Brewer, general [James] Adams osv.”
Grundandet av denna andra loge i Montrose med koppling till sista dagars heliga visade sig senare vara viktigt, eftersom det gjorde att frimurarritualer för kyrkans medlemmar kunde fortsätta även under den tillfälliga avstängningen av Nauvoo-logen.
- On August 1842 James Adams accompanied Joseph Smith to participate in the installation of the Rising Sun Lodge in Montrose, Iowa.
[56]↩︎
I ett brev daterat den 30 juli 1842 utfärdade stormästaren Abraham Jonas ett föreläggande mot logen i Nauvoo och skrev: ”Stora oegentligheter har ägt rum … Därför beslutar jag … att den utdelning som beviljats den nämnda logen i Nauvoo … härmed upphävs.”
- The Nauvoo Lodge Minutes Book records Abraham Jonas' description of his reasons for placing an injunction against the Nauvoo Lodge, and how it might be remedied.
[57]↩︎
Det uppstod oro bland andra loger i Illinois över den snabba tillväxten och antalet kandidater som invigdes i logen i Nauvoo. På grund av den stora efterfrågan på inträde började logen i Nauvoo mötas nästan dagligen från den 8 april 1842, som det står i protokollet: ”Beslutades att logen skulle sammanträda från dag till dag tills mängden ärenden hade behandlats.” Mellan den 7 april och den 11 augusti sammanträdde logen 103 gånger, med så många som nio gradbefordringar per dag.
Trots dessa farhågor finns det inga belägg, förutom i fallet John C. Bennett, som tyder på att kandidaternas kvalitet var otillräcklig. Historikern James Bilderback menar att kritiken mot kandidatstandarderna troligen kom från ”allmänna fördomar” mot de sista dagars heliga i Nauvoo, snarare än från några verkliga brister i logen själv.
[58]↩︎
Enligt protokollet från Nauvoo Lodge beordrades representanter att ”ta med protokollen från sina förhandlingar . . . och att låta sina representanter närvara vid nästa möte med Illinois Grand Lodge”. Två representanter från Nauvoo, H. G. Sherwood och Lucius N. Scovil, deltog i detta möte med Grand Lodge och hävdade senare att de hade tagit med sina böcker och handlingar för granskning.
Men Sista Dagars Heliga-historikern Brady Winslow menar att officerarna i Nauvoo Lodge "inte tog logens handlingar med sig", troligen av oro för att Grand Lodges kommitté för protokoll och arbete skulle lägga märke till problem i Minute Book 2, inklusive kopierade anteckningar med vissa ändringar.
[59]↩︎
Enligt senare återgivna berättelser av Nauvoo-frimurarna Lucius N. Scovil och H. G. Sherwood höll Illinois stormästare Abraham Jonas ett passionerat tal där han försvarade logen i Nauvoo. Han ska ha berömt deras protokoll som "de vackraste böcker och papper som han någonsin hade sett från någon loge" och beskrev medlemmarna i Nauvoo som "fredliga, lugna och gentlemannamässiga". Jonas tillade också att om medlemmarna i logen i Nauvoo inte var mormoner, skulle deras loge troligen "stå högst av alla loger som hade kommit till den storlogen".
- Nauvoo Freemason H. G. Sherwood describes incidents of unfair treatment the Latter-day Saints received from the Illinois Grand Lodge in refusing a charter for their Lodge.
- Nauvoo Freemason Lucius N. Scovil describes incidents of unfair treatment the Latter-day Saints received from the Illinois Grand Lodge in refusing a charter for their Lodge.
[60]↩︎
Enligt Nauvoo Lodges protokollbok fick en särskild kommitté i uppdrag att "repair to Nauvoo and there, by examination of persons and papers diligently to enquire into certain alleged irregularities or misconduct of Nauvoo Lodge U.D." Detta uppdrag speglade oro från Grand Lodge och ledde till en undersökning av hur Nauvoo Lodge arbetade och följde sina rutiner för att ta itu med misstankar om misskötsel eller oegentligheter.
- The Nauvoo Masonic Lodge minutes reports that Illinois Grand Master Meredith Helm lifted the injunction against the Nauvoo lodge.
[61]↩︎
I november 1842 frikände Illinois stormästare Meredith Helm logen i Nauvoo från allvarliga anklagelser om felaktigt agerande och sa att ”de huvudsakliga anklagelserna mot nämnda loge är helt grundlösa” och att eventuella ”oegentligheter i nämnda loges arbete” berodde mer på ”ett misstag i omdömet än i avsikten.”
Historikern James Bilderback konstaterade att Illinois storloge i allmänhet visade överseende med frimureribrott bland sina loger, men menade att allmänna fördomar i fallet med Nauvoo Lodge troligen påverkade den hårdare granskning som den mötte och åsidosatte vanliga krav på rättvisa.
[62]↩︎
Sista dagars heliga-historikern Brady Winslow konstaterade att efter den andra återkallelsen av Nauvoo Lodges utdelning "slog" beslutet av Nauvoos frimurare att neka tillgång till sina protokoll "tillbaka". Winslow menade att genom att ändra protokollet och vägra lägga fram sina handlingar inför Illinois Grand Lodge 1842 och 1843 medgav Nauvoo Lodge underförstått att det fanns oegentligheter, och gav därmed oavsiktligt stöd åt John C. Bennetts bredare farhågor, om än inte hans specifika anklagelser.
Frimurarhistorikern Joseph E. Marcombe menade att den verkliga källan till fördomarna mot de sista dagars heligas loger inte bara var frågor om procedurer, utan snarare en rädsla för att mormonska frimurare skulle bli så många att de kunde dominera Illinois storloge. Marcombe påpekade att kontroverserna kring vissa specifika överträdelser inte räckte för att motivera den hårda reaktionen, utan i stället användes som en täckmantel för underliggande sociala, politiska och religiösa spänningar som storlogen helst ville hålla utanför de officiella diskussionerna.
[63]↩︎
Den 2 oktober 1843 valde Illinois Grand Lodge M.W. Alexander Dunlap från Jacksonville till ny stormästare och ersatte den avgående stormästaren Meredith Helm. I det officiella protokollet stod det: ”Grand Lodge . . . gick till val, vilket resulterade i valet av M. W. Alexander Dunlap, från Jacksonville, G. M.”
- The election results of the Illinois Grand Lodge replaced outgoing Grand Master Meredith Helm with Alexander Dunlap.
[64]↩︎
Det publicerade protokollet från Illinois Grand Lodges möte den 2 oktober 1843 visar att utdelningar för sista dagars heligas loger – däribland logerna Helm, Nye och Keokuk – drogs tillbaka. Dessutom drogs stadgan tillbaka för Rising Sun Lodge, som tidigare hade fått en stadga. Efter dessa beslut står det i protokollet att ”broder före detta stormästare Helm och broder Chittenden bad om och fick tillåtelse att vara frånvarande under resten av sessionen.”
Tidpunkten för deras avfärd tyder på att Helm och Chittenden kan ha varit oense med storlogens åtgärder mot dessa sista dagars heligas loger, vilket möjligen signalerade en tyst protest eller invändning mot hur stränga åtgärderna var.
- The Illinois Masonic Grand Lodge committee reached various resolutions.
[65]↩︎
I De heligas historia ägnade John C. Bennett lite mer än tre sidor text och två sidor illustrationer åt att beskriva de påstådda riterna i begåvningen, som han kallade "Order Lodge". Men eftersom Bennett exkommunicerades innan han någonsin fick sin begåvning saknar hans skildring förstahandskunskap och leder till en felaktig beskrivning.
- John C. Bennett writes an exposé including purported details of Nauvoo temple rites.
[66]↩︎
Den 2 november 1843 talade Hyrum Smith inför Nauvoo Lodge. Hyrum menade att de skulle vara "masoniskt berättigade" av USA:s Storloge att fortsätta sitt arbete tills de kunde lägga fram ett formellt överklagande till en högre frimurarinstans angående Illinois Storloges beslut.
Medlemmarna i Nauvoo Lodge svarade på Hyrums uppmaning med en enhällig omröstning för att återuppta sina aktiviteter, vilket visade ett gemensamt stöd för hans hållning.
- The Nauvoo Lodge unanimously votes to stay active.
[67]↩︎
Protokollen från frimurarlogen i Nauvoo ger en detaljerad skildring av prakten kring invigningen av "New Masonic Hall". Hyrum Smith reflekterade över händelsen och skrev: "Under hela ceremonin rådde den mest fullkomliga harmoni och en allmän känsla av välvilja."
Även om en ”helig indignation” väcktes när man talade om förtrycket och vanvården från Storlogen, präglades stämningen av ett ”allmänt uttryck för förlåtelse”. Hyrum uttryckte hopp om att om deras förtryckare ”lyfte av det järnhårda oket och behandlade oss som medlemmar av mänsklighetens familj”, skulle de accepteras som ”bröder i samma ädla broderskap” inom den frimureriska institutionen.
- William Clayton says that the New Masonic Hall dedication brought positive feelings to the lodge.
[68]↩︎
Den framstående sista dagars heliga-ledaren Zina D. H. Young skrev att Joseph Smith använde ett frimurartecken för nödsignal strax före sin död i Carthage och sa: ”Jag är dotter till en mästermurare, som, när han hoppade från fönstren i fängelset i Carthage genomborrad av kulor, gav frimurarnas nödsignal; men, herrar … de tecknen hörsammades inte av någon utom himlens Gud.”
På liknande sätt skrev Wilford Woodruff ner Brigham Youngs uttalande att ”Joseph & Hyrum Smith were Master Masons and they were put to death by masons or through their instigation”, och noterade att Joseph ”gav nödsignalen” precis innan han blev skjuten. Brigham hävdade att representanter från olika frimurarloger var där för att se till att avrättningen genomfördes, vilket tyder på att brödernas kopplingar till frimureriet inte skyddade dem från fientlighet inom vissa frimurarkretsar.
- Zina D. Young remembers that Joseph Smith "made the Masonic sign of distress" prior to his death at Carthage.
- Wilford Woodruff remembers Brigham Young saying that Joseph Smith gave the Masonic sign of distress at Carthage.
[69]↩︎
I oktober 1844 bröt Illinois Grand Lodge formellt banden med de sista dagars heligas loger. Detta gjordes eftersom logerna i Nauvoo sades ha behandlat indragningen av sina utdelningar ”med förakt”, gett ett ”direkt avslag” på Grand Lodges direktiv och uttryckt ”en beslutsamhet … att fortsätta sitt arbete”. Som följd förklarade Grand Lodge all verksamhet i dessa loger ogiltig, eller ”hemlig”, drog officiellt tillbaka gemenskapen och ansåg att allt fortsatt frimurararbete i dessa loger var obehörigt.
- The Illinois Masonic Grand Lodge committee reached various resolutions.
[70]↩︎
Anteckningar i Nauvoo Masonic Lodge Minute Book visar att den 7 februari 1846, bara tre dagar efter att den första gruppen sista dagars heliga började sin utvandring från Nauvoo, höll logen ett möte där två personer "upphöjdes" till den tredje och sista graden i Blue Lodge, "Master Mason". Den här händelsen tyder på att vissa frimurareaktiviteter fortsatte bland de kvarvarande medlemmarna i Nauvoo, trots oroligheterna och förberedelserna inför avresan.
- Two individuals raised at Nauvoo Masonic Lodge.
[71]↩︎
Namnet "frimurare" kommer från de historiska skråna av stenhuggare, särskilt under medeltiden. Dessa skrån, som kallades frimurare, bestod av skickliga arbetare som reste runt i landet och sökte arbete med stora katedraler och andra byggnader. Ordet "fri" i "frimurare" syftade troligen på deras möjlighet att röra sig fritt, till skillnad från bundna livegna eller lärlingar.
Historikern Dana Luciano förklarar att ”mytologin som den frimuriska traditionen har tagit till sig . . . sträcker sig mer än 5 000 år tillbaka i tiden och omfattar arkitekten bakom Salomos tempel.”
- Dana Luciano traces the evolution of American perception of Freemasonry from a mocked fraternity in the 18th century to a subject of diverse conspiracy theories in the 20th and 21st centuries.
- Masonic website discusses the origins of the name Freemason.
[72]↩︎
Stenhuggares arbetsredskap, som vinkelhaken, passaren, vattenpasset, lodet och mursleven, är centrala i frimurarsymboliken. Varje redskap har en moralisk betydelse. Till exempel symboliserar vinkelhaken dygd och moralisk vägledning, medan mursleven representerar kraften att binda människor samman.
- Scottish Rite Blog describes the symbolic tools of Freemasonry.
[73]↩︎
Frimurarhistorikern Albert G. Mackey förklarade i sin Lexicon of Freemasonry att ”ordet ’free’, i samband med ’Mason’, ursprungligen betydde att personen som kallades så var fri från sällskapet eller skrået av sammanslutna murare.”
- Albert G. Mackey explains the origin of the name "Freemason."
[74]↩︎
Frimurarexperten Mark A. Tabbert identifierade tre huvudteman i frimureriet: religion (visdom), stenhuggeri (styrka) och upplysningen (skönhet). Dessa delar gav en grundläggande ram för frimureriets utveckling i början av 1700-talet.
Webbplatsen Masonzone.com förklarar:
Frimureriet står på en stadig grund av tre pelare—broderskärlek, hjälp och sanning. Broderskärlek skapar en miljö av kamratskap och ömsesidig respekt mellan medlemmarna. Hjälp sträcker ut frimureriets hand av välgörenhet till dem som behöver det och betonar hur viktigt det är att hjälpa andra. Sanning, den tredje pelaren, understryker engagemanget för ärlighet, integritet och sökandet efter kunskap som viktiga delar av personlig utveckling och utveckling inom frimureriet.
- A Freemason website reviews the core teachings and ideals of Freemasonry.
- Masonic historian Mark A. Tabbert describes how the symbolism of the temple became important to Freemasonry.
[75]↩︎
Frimurarehistorikern W. Kirk McNulty förtydligade att frimureri inte är en religion, trots att det ofta uppfattas så. Han förklarade:
Många kritiker av frimureriet har länge hävdat att orden är en religion. Faktum är att även om frimureriet enligt traditionen är ett sällskap för religiösa män, är det kategoriskt inte en religion. Det har ingen teologi, det erbjuder inga sakrament och det gör inte anspråk på att garantera eller erbjuda ett sätt att uppnå frälsning efter döden.
McNulty påpekade att även om frimureriets läror kan ha en andlig sida, uppmuntras varje medlem att tillämpa lärorna inom ramen för sin egen personliga tro.
- Masonic scholar W. Kirk MacNulty affirms that Freemasonry is not a religion.
[76]↩︎
Frimurarnas läror och ritualer är fulla av citat från och anspelningar på Bibeln, och bygger i hög grad på historien om och symboliken kring Salomos tempel. En amerikansk frimurare, som försökte förklara skriftens roll i frimureriet, skrev en bok på 300 sidor för att hjälpa icke-frimurare att förstå Bibelns centrala plats i frimurarnas praktik.
Han förklarade: "Jag ville skriva något som icke-frimurare kan läsa och se hur centrala skrifterna är för frimureriet. Alltför ofta hör människor bara från oinformerade icke-frimurare, så de inser inte hur fokuserade på Gud vi är. Logen är inte en kyrka, men det är en plats där vi försöker stärka varje frimurars tro på Gud."
- In his book, Robert J. F. Elsner aims to guide Masons in biblical understanding, link Masonic rituals to their meanings, and deepen faith and knowledge in both Masons and non-Masons.
[77]↩︎
En tidig avslöjande skrift om frimureriet, publicerad 1766, hävdade att ”frimureriets mysterier . . . inte är något annat än den kristna religionens”.
Moderna historiker erkänner på liknande sätt kristna rötter i vissa av frimureriets läror. De noterar att de äldsta frimureridokumenten är ”uttryckligen kristna” och råder medlemmarna att tjäna Gud, den (romersk-katolska) kyrkan, sin mästare och andra logemedlemmar.
- Bérage asserts that the mysteries of Masonry are intrinsically tied to the tenets of the Christian religion.
- J. Snoek and H. Bogdan conclude that early Masonic documents are "explicitly Christian."
[78]↩︎
Den framstående frimurhistorikern Albert Pike undersökte symboliken i passaren och vinkelhaken och menade att den hade sina rötter i hermetiska filosofers skrifter.
Han påpekade att ”passaren används för att rita cirklar … en passande symbol för himlen, himlarna”, medan ”vinkeln är en passande symbol för jorden”, vilket representerar föreningen mellan himmel och jord.
- Pike explains that the compass and square are ancient symbols and represent the dual nature of the universe and humanity, encompassing both spiritual and material aspects.
[79]↩︎
Enligt frimurarexperten Mark Tabbert formade den brittiska upplysningen på 1600- och 1700-talen i hög grad frimureriets symboliska ritualer, dess uppskattning av skönhet och dess fokus på att söka sanningen.
- Masonic historian Mark A. Tabbert describes how the Enlightenment influenced Freemasonry.
[80]↩︎
Påståendet att frimurare dyrkar djävulen uppstod genom en bluff från 1800-talet av Léo Taxil, som senare erkände att han hittade på historien som ett skämt. Han anklagade felaktigt Albert Pike för att främja satanism och hittade på en påhittad frimurarorden, palladisterna, som påstods utöva luciferianska riter. År 1897 erkände Taxil offentligt bluffen och avslöjade att allt var ett lönsamt spratt, inte byggt på någon verklig frimurarpraktik.
- Arthur Waite revealed that Léo Taxil's claims about Albert Pike and Masonry were based on plagiarized material from Casanova's memoirs, not Masonic sources.
- Léo Taxil confesses that the the links between Freemasonry and Satanism were an elaborate hoax he created.
[81]↩︎
I Conspiracy Theories in American History konstaterar Dana Luciano att amerikanska frimurare under 1700-talet var ”föremål för hån mer än för ihållande granskning”. Misstänksamheten mot frimurare växte dock under den antimurarrörelse som uppstod i början av 1800-talet. I dag, konstaterar Luciano, hävdar ”särskilt kristna konspirationsteoretiker fortfarande att gruppens agenda både är antikristen och antidemokratisk.”
- Dana Luciano traces the evolution of American perception of Freemasonry from a mocked fraternity in the 18th century to a subject of diverse conspiracy theories in the 20th and 21st centuries.
[82]↩︎
Frimurarehistorikern W. Kirk MacNulty har förklarat dessa kontroverser som ”ett resultat av felaktig information och vilda spekulationer” och säger att många sådana uppfattningar bygger på feltolkningar snarare än fakta.
- Masonic scholar W. Kirk MacNulty debunks conspiracy theories about Freemasonry.
[83]↩︎
Dana Luciano noterade: ”Frimureriets historia kan vara svår att spåra, delvis eftersom många av de källor som finns tillgängliga är tydligt partiska.”
Hon förklarade vidare att, trots de återstående osäkerheterna, "de flesta historiker . . . förstår att frimurarorden uppstod i Storbritannien i början av 1700-talet."
- Dana Luciano traces the evolution of American perception of Freemasonry from a mocked fraternity in the 18th century to a subject of diverse conspiracy theories in the 20th and 21st centuries.
[84]↩︎
Historikern Mark A. Tabbert har skrivit hur ”De tre skilda elementen — religion (visdom), stenhuggare (styrka) och upplysningen (skönhet) — gav en ram för frimureriet att utvecklas i början av 1700-talet. Den bibliska berättelsen om kung Salomos tempel, som beskrivs i 1 Kungaboken och 2 Krönikeboken, förenade dessa element. Inom en loge accepterade män med olika trosuppfattningar templet som en symbol ur vilken respekt och broderlig kärlek kunde växa.”
- Scholarly discussion of King Solomon in Freemason myths.
[85]↩︎
Albert G. Mackey skrev i An Encyclopaedia of Freemasonry and Its Kindred Sciences att "alla frimureriets legender är mer eller mindre allegoriska, och vilken sanning det än kan finnas i vissa av dem ur ett historiskt perspektiv, är det bara som allegorier eller legendariska symboler som de är viktiga."
- Albert G. Mackey writes on the allegorical nature of Masonic symbols.
[86]↩︎
Den 29–30 december 1841 hölls det första mötet i frimurarlogen i Nauvoo, och Joseph lämnade in en ansökan om att gå med i logen. Det var först den 15 mars 1842 som Joseph blev medlem.
[87]↩︎
Sista dagars heliga-historikern Richard L. Bushman påpekar att efter att logen i Nauvoo hade grundats gick många mormoner med, däribland elva av de tolv apostlarna. I oktober 1842 hade logen i Nauvoo 253 medlemmar, fler än det sammanlagda medlemsantalet i alla andra loger i Illinois, som totalt hade 227. Under det följande året organiserade de heliga ytterligare fyra loger. I april 1844 invigde de Nauvoo Masonic Hall, som blev stadens finaste färdigställda byggnad.
- Latter-day Saint historian Richard L. Bushman summarizes continued attention given to Freemasonry, even after the Nauvoo temple endowment was given to the Saints.
[88]↩︎
Joseph gav begåvningen för första gången den 4 maj 1842 till en liten grupp sista dagars heliga män.
- Joseph administers the endowment for the first time.
- Willard Richards summarizes details of the first endowment ceremony in Joseph's manuscript history of the Church.
[89]↩︎
Heber C. Kimball, en frimurare som fick den första begåvningen den 4 maj 1842, skrev i ett brev till Parley P. Pratt den 17 juni 1842 att det fanns en "likhet" mellan vissa av delarna i begåvningen och frimurarritualer.
- Heber C. Kimball writes to Parley P. Pratt that "there is a similarity of priesthood in Masonry."
[90]↩︎
Kyrkohistoriaämnen-artikeln om frimureri säger att ”historiska källor inte förklarar Joseph Smiths motiv för att gå med i” frimureriet.
- The Church article on Masonry, including a description possible motivations for Joseph Smith's becoming a Mason.
[91]↩︎
Hyrum Smith var medlem i Mount Moriah Lodge No. 112 i Palmyra innan han blev medlem i Nauvoo Lodge.
Vissa spekulerar i att Joseph Smith Sr. också var frimurare på grund av uppgifter om att en "Joseph Smith" gick med i frimurarlogen i Canandaigua, New York. Historikern Dan Vogel har dock hittat belägg för att det fanns nio personer med namnet Joseph Smith i det county där familjen Smith bodde, vilket gör den kopplingen osäker. Den här logen skulle inte heller ha varit den som låg närmast hans hem.
- John C. Bennett's minutes record that Hyrum was previously made a Freemason in Palmyra.
- Dan Vogel summarizes evidence relating to Smith family involvement in Freemasonry in New York.
[92]↩︎
Äldste Franklin D. Richards menade att Joseph ”visste att det fanns vissa saker inom frimureriet som hade kommit ner från begynnelsen, och han ville få veta vad de var, därav logen.” Richards lade till att medan frimurarna erkände att viss kunskap hade ”gått förlorad”, frågade Joseph Herren och fick den ”sanna frimureriet” som nu finns i sista dagars heligas tempel.
- Rudger Clawson cites Franklin D. Richards as saying that Joseph Smith sought to know missing keys of Masonry.
- Franklin D. Richards reports his discourse, saying that Joseph asked the Lord to restore that which was lost from Masonry.
[93]↩︎
Sista dagars heliga-historikern Glen M. Leonard noterade att Joseph Smith ”skulle ha förstått att frimureriet stod för värderingar som religiösa människor i alla trosinriktningar höll kära.”
James Andersons Frimurarnas konstitutioner från 1734 sa: ”En frimurare är genom sitt åtagande skyldig att lyda den moraliska lagen; och om han rätt förstår konsten kommer han aldrig att vara en dum ateist eller en gudlös libertin.”
- James Anderson's Constitution specified that Masons were obliged only "to that Religion in which all Men agree."
- Glen M. Leonard expresses the view that Joseph Smith "would have understood that Freemasonry held values cherished by religious persons of every faith."
[94]↩︎
År 1843 beskrev Joseph Fielding frimureriet som en "språngbräda" som hjälpte till att förbereda de heliga att förstå templets principer och förbund. Sista dagars heliga-forskaren Jeffrey M. Bradshaw påpekade att deltagande i frimureriet gjorde det möjligt för bröderna att "bli bekanta med symboler och former som de senare skulle möta i templet i Nauvoo."
Detta omfattade ritualtermer, språk, handgrepp och gester, liksom bredare mönster, som att använda upprepning och fråga-svar-format som undervisningsverktyg.
- Joseph Fielding identifies Freemasonry as a stepping stone to higher understanding of priesthood.
- Jeffrey M. Bradshaw describes some of the reasons Joseph Smith may have been interested in Freemasonry.
[95]↩︎
John Quincy Adams återgav en version av detta åtagande, där frimurare svor: "om jag någonsin skulle se det tecknet [det stora nödropstecknet] eller höra ordet som hörde till det, och personen som gav det verkade vara i nöd, ska jag skynda till hans hjälp med risk för mitt liv, om det finns större sannolikhet att rädda hans liv än att förlora mitt eget."
Flera personer vittnade senare om att Joseph Smith använde denna frimurarnas nödsignal strax innan han sköts i Carthage, troligen riktad till eventuella frimurare i folkmassan. Zina D. H. Young mindes till exempel att Joseph "gav frimurarnas nödsignal; men ... de signalerna hörsammades inte utom av himlens Gud." På liknande sätt noterade Wilford Woodruff Brigham Youngs uttalande att Joseph "gav nödsignalen och han sköts av frimurare."
[96]↩︎
Forskare, både frimurare och icke-frimurare, liksom sista dagars heliga och icke-sista dagars heliga, har noterat likheter mellan begåvningen i Nauvoo tempel och frimureriet. År 1947 sa den sista dagars heliga historikern E. Cecil McGavin: ”Vi erkänner öppet att det finns några få likheter i ritualen hos mormonerna och frimurarna.”
År 1977 konstaterade historikern D. Michael Quinn: "Joseph Smiths invigning som mästermurare 1842 kan mycket väl ha fungerat som en katalysator för att få honom att söka ytterligare uppenbarelse om de ceremonier som frimurare hävdade kom från Salomos tempel", och tillade att "det är möjligt att frimurerisk fraseologi påverkade utvecklingen av den ordalydelse som användes för att undervisa om de heliga delarna av LDS-begåvningen."
Enligt sista dagars heliga-forskaren Eugene Seaich:
Det är särskilt anmärkningsvärt att av hela den omfattande frimurarritualen, som upptar mer än tvåhundra tvåspaltiga sidor i Richardson's Monitor of Freemasonry, godtog profeten som äkta bara det som skulle kunna fylla en enda sida i samma format, och han rättade till och med den på viktiga punkter.
[97]↩︎
Många delar av de sista dagars heligas tempelceremoni har paralleller i Gamla testamentet. Dessa inkluderar tvagningar och smörjelser som en del av prästers invigning (2 Moseboken 29:4–7; 3 Moseboken 8:6, 12), heliga kläder som präster bar i sin tjänst (2 Moseboken 28:2–43; 3 Moseboken 16:4), och användningen av ett förhänge för att skilja det heliga från det allra heligaste (2 Moseboken 26:33; 2 Krönikeboken 3:14).
Att sluta förbund, som var centralt i det forntida israelitiska gudsdyrkandet, återspeglas också i de sista dagars heligas tempel (Andra Moseboken 19:5–8). Liksom tabernaklet och Salomos tempel är tempel heliga platser där man söker Guds närvaro (Andra Moseboken 25:8; Första Kungaboken 8:10–11). Symbolik, som prästadömets myndighet (Andra Moseboken 40:12–15; Fjärde Moseboken 18:1–7), principen om offer (Tredje Moseboken 1–7; Fjärde Moseboken 15) och andra andliga framställningar, stämmer också överens med bruk som beskrivs i Gamla testamentet.
[98]↩︎
Sista dagars heliga-forskaren Stephen O. Smoot har lyft fram att tempelteman finns i Abrahams bok, bland annat: "Abraham [som försöker] bli överstepräst, samspelet mellan teofani och förbund, och Abraham som bygger altaren och inviger helig plats när han färdas in i Kanaan."
Smoot noterade också att den dramatiska inledningen av Abrahams bok utspelar sig i en rituell miljö.
B. H. Roberts menade att "början på Guds uppenbarelse till [Joseph] om begåvningsceremonier började med att han fick Mormons bok i form av det egyptiska papyrusmanuskriptet." Faksimil 2 i Abrahams bok innehåller tempelrelaterade element, vilket kopplar den till heliga läror och praktiker.
[99]↩︎
Heber C. Kimball skrev i ett brev till Parley P. Pratt att ”det finns en likhet [mellan] prästadömet och frimureriet. Broder Joseph säger att frimureriet togs från prästadömet men har förfallit, men mycket är fullkomligt” (stavningen har standardiserats).
Joseph Fielding skrev på liknande sätt: ”Många har gått med i frimurarorden. Detta verkar ha varit en språngbräda eller en förberedelse för något annat, frimureriets sanna ursprung. Detta har jag också sett och gläder mig över.”
- Heber C. Kimball writes to Parley P. Pratt that "there is a similarity of priesthood in Masonry."
- Joseph Fielding identifies Freemasonry as a stepping stone to higher understanding of priesthood.
[100]↩︎
Historikern David J. Buerger noterade: "Tre delar av tempelbegåvningen i Nauvoo och den samtida frimurarritualen liknar varandra i mycket hög grad och är ibland identiska. Det är tecknen, handgreppen och straffen." Buerger drog slutsatsen:
Detta mönster av likheter ger starka tecken på att Joseph Smith använde de frimureriska riterna när han formade templets begåvning, och att han särskilt lånade tecknen, handgreppen och straffen. Berättelsen om skapelsen och fallet, innehållet i de viktigaste förbunden och tvagning och smörjelser har ingen motsvarighet i frimureriet. Därför kan tempelceremonin inte förklaras som ett totalt lån från frimureriet; den kan inte heller förklaras som helt orelaterad till frimureriet.
Sista dagars heliga-forskaren Jeffrey M. Bradshaw drog slutsatsen att ”likheter i vissa rituella gester och språkmönster hör till de viktigaste inslagen i frimureriet som kan ha fungerat som en katalysator för att profeten skulle få uppenbarelse om liknande inslag i tempelförrättningar.”
- Jeffrey M. Bradshaw concludes that ritual gestures and language patterns are among the most important shared elements between Freemasonry and the temple.
- David John Buerger writes on similarities between the Nauvoo Temple Endowment and Masonry.
[101]↩︎
Kyrkan beskriver på sin webbplats hur ”under [begåvnings]-förrättningen framställs händelser som är en del av frälsningsplanen. De omfattar världens skapelse, Adams och Evas fall, Jesu Kristi försoning, avfallet och återställelsen.”
Sista dagars heliga-historikern Gilbert W. Scharffs har påpekat att dessa och många andra delar av templets begåvning saknas i frimureriet. Han drar slutsatsen:
Sista dagars heliga- och frimurarritualer har en gemensam referenspunkt i Salomos tempel, något som blev tydligt i Nauvoo. Men de mormonska riterna tog en helt annan riktning, eftersom LDS-tempelritualer började växa fram redan från kyrkans början. Dessutom bygger mormonsk ritual på många andra händelser i Bibelns Gamla och Nya testamenten och på händelser på västra halvklotet (som finns nedtecknade i Mormons bok), dit Frälsaren kom efter sin uppståndelsen.
- The Church of Jesus Christ of Latter-day Saints defines the meaning of the endowment ordinance.
- Gilbert W. Scharffs discusses the differences between Freemasonry and the Endowment.
[102]↩︎
År 2009 sammanställde den sista dagars helige Matthew B. Brown en lista över ”väldigt många delar i de tre första frimurarinvigningsceremonierna som inte har någon som helst koppling till mormonska förrättningar”. Det gäller särskilda ämbetsroller, ceremoniella verktyg som den råa hörnstenen och ritbrädet, och symboler som bokstaven ”G” eller bikupan, som inte har någon direkt koppling till sista dagars heligas tempelförrättningar. Mytologiska och historiska hänvisningar, inklusive mordet på Hiram Abiff och inskriptioner på Salomos pelare, är unika för frimureriet. Dessutom skiljer sig praktiker som cirkulation runt rummet, handklappning och användningen av vita handskar från sista dagars heligas tempelritualer.
Frimureriet däremot går inte in på läror om den förjordiska tillvaron, skapelsen, Adams och Evas fall och återlösningen genom Jesus Kristus. Det praktiserar inte heller dop för de döda eller beseglar par i eviga äktenskap.
- Matthew B. Brown compiles a list of elements in the rites of Freemasonry that have no connection to temple ordinances.
[103]↩︎
Historikern Steven C. Harper har påpekat att även om formerna för de två ritualerna har likheter, så har de olika funktioner:
Det går att urskilja skillnader i funktionerna hos frimurarritualer och sista dagars heligas tempelförrättningar, även om de liknar varandra i form. Frimurarritualer använder förkläden, knackningar på dörrar och ovanliga handslag för att skapa broderskap. Band knyts mellan män, inte mellan människor och Gud. Sista dagars heligas tempelförrättningar ger de troende kraft att återfå Guds närhet när de ingår och håller förbund med honom. Ritualen är inte själva begåvningen av kraft. Det kan vara så att vissa ritualformer anpassades från frimurartraditioner, men begåvningen lär ut en gudomlig plan om skapelsen, fallet och återlösning genom Kristus — och lovar dem som sluter förbund att hålla Guds lagar att de ska få makt över följderna av fallet.
- Steven C. Harper describes the similarities and differences between the endowment and Masonry.
[104]↩︎
Som Heber C. Kimball, en apostel i Nauvoo och sedan länge frimurare, beskrev det: ”De [frimurarna] har då och då något som är rätt, men vi har det verkliga.”
På liknande sätt drog den sista dagars heliga forskaren Bradshaw slutsatsen att ”med några viktiga undantag är förhållandet mellan frimurarriter och tempelförrättningar mest en jämförelse av kontraster.”
- Heber C. Kimball attributes Freemasonry to Solomon and David and Church possesses true Masonry.
- Jeffrey M. Bradshaw concludes that Latter-day Saint temple ordinances are more closely related to biblical and ancient sources than to Freemasonry.
[105]↩︎
William Morgan återger i sin avslöjande bok från 1826 med titeln Illustrations of Masonry de eder och straff som frimurare går med på i olika grader inom frimureriet.
. . . jag binder mig själv under inget mindre straff än att få halsen avskuren, min tunga utriven med rötterna och min kropp begravd i havets grova sand vid lågvattenlinjen. . .
. . . och jag binder mig under inte mindre straff än att få mitt vänstra bröst uppslitet och mitt hjärta och mina inälvor tagna därifrån och kastade över min vänstra axel och förda till Josafats dal, där de ska bli ett byte för markens vilda djur och himlens gamar, om jag någonsin medvetet skulle visa mig skyldig till att bryta någon del av denna min högtidliga ed eller förpliktelse som Fellow-Craft-murare;
. . . och jag binder mig själv under inte mindre straff än att min kropp ska huggas itu på mitten och delas mellan norr och söder, att mina inälvor ska brännas till aska i mitten, och att askan ska spridas för himlens fyra vindar, så att inte det minsta spår eller minne ska finnas kvar bland människor eller frimurare av en så usel och menedisk usling som jag skulle vara, om jag någonsin medvetet visade mig skyldig till att bryta någon del av denna min högtidliga ed eller förpliktelse som mästermurare.
- William Morgan writes the oaths and penalties recited in rituals at different degrees of Masonry.
[106]↩︎
Los Angeles Times rapporterade att ändringar i begåvningen 1990 innefattade att straff för att avslöja tempelhemligheter togs bort.
Författarna Jerald och Sandra Tanner skrev om de liknande våldsamma eder som upprepades i frimureriet och i templets begåvning.
- Jerald and Sandra Tanner claim that the temple penalties came from masonic penalties.
- Los Angeles Times reports on major changes to the temple endowment.
[107]↩︎
Joseph Smith delade sällan offentligt med sig av detaljer om heliga händelser och läror. Till exempel gav några av hans nära medarbetare redogörelser för plåtarna och översättningsprocessen, men Joseph själv gjorde det inte. När hans bror frågade honom privat förklarade han att ”det var inte meningen att berätta för världen alla detaljer om hur Mormons bok kom fram” och att ”det inte var lämpligt för honom att berätta om dessa saker.”
Brigham Young påpekade också att de som satt i Josephs ”hemliga råd år efter år … hörde [honom] säga tusentals saker som folket ännu aldrig har hört.” När det gäller tempelförrättningar skrev ingen av de nio män som först fick begåvningen i Nauvoo den 4 maj 1842 ner upplevelsen, eftersom Joseph hade bett dem att inte göra det.
Sex veckor senare skrev Heber C. Kimball till Parley P. Pratt, som var borta från Nauvoo, att gruppen hade fått ”några dyrbara saker genom profeten om prästadömet som skulle få din själ att glädjas”. Men han lade till: ”Jag kan inte ge dem till dig på papper, för de ska inte skrivas ner.”
[108]↩︎
Sista dagars heliga-historikerna Matthew McBride och James Goldberg skrev att varje avsnitt i Läran och förbunden ”besvarar angelägna frågor, uppenbarar viktiga sanningar eller ger praktisk vägledning”. De beskrev dessa uppenbarelser som ”frukten av en pågående dialog mellan Herren och hans folk.”
- Matthew McBride and James Goldberg state that each section of the Doctrine and Covenants "answers pressing questions, reveals important truths, or gives practical guidance."
[109]↩︎
I en predikan den 9 juli 1843 betonade Joseph Smith en öppenhet för sanning, oavsett var den kom ifrån: ”En av mormonismens stora grundläggande principer är att ta emot sanningen, låt den komma varifrån den vill.”
Han fortsatte: ”Om jag, som en skicklig hantverkare som använder svetsvärme, använder borax och alun osv. — och lyckas svetsa er alla samman — har jag då inte uppnått ett gott mål?”
- Joseph Smith embraces the role of a "skillful mechanic," welding truth from different sources together.
[110]↩︎
Vissa delar av templet – som tecken, symboler och specifikt språk – liknar nära aspekter av frimurarriter. Enligt både positiva och kritiska källor var dessa ”nycklar” det som först väckte Joseph Smiths nyfikenhet på frimureriet.
Horace H. Cummings berättade att hans farfar, som länge hade varit frimurare, sa: ”Profeten förklarade många saker om ritualerna som inte ens frimurare låtsas förstå, men som han gjorde mycket tydliga och vackra.”
Cummings noterade också att Joseph verkade ”förstå vissa delar av ceremonierna bättre än någon annan frimurare.”
[111]↩︎
I juni 1842 skrev äldste Heber C. Kimball till äldste Parley P. Pratt och noterade en koppling mellan prästadömet och frimureriet: "det finns en likhet mellan prästadömet och frimureriet. Bror Joseph säger att frimureriet togs från prästadömet men har blivit urartat. men många saker är fullkomliga."
- Heber C. Kimball writes to Parley P. Pratt that "there is a similarity of priesthood in Masonry."
[112]↩︎
Tidigare biträdande kyrkohistorikern Richard E. Turley Jr. förklarade:
Under åren har många forskare frågat mig om likheterna mellan den begåvning som infördes av profeten Joseph Smith och frimureriet. Jag förklarar att Joseph tog upp och anpassade frimureriets populära pedagogiska system för att undervisa om eviga principer. Därför bör forskare, för att verkligen förstå det som Herren uppenbarade för Joseph, fokusera på skillnaderna mellan begåvningen och frimurarnas ritualer.
Joe Steve Swick III, en sista dagars helig frimurare, anpassade det viktorianska uttrycket ”Något gammalt, något nytt, något lånat, något blått” för att beskriva moderna tempelförrättningar som ”något gammalt, något nytt, något lånat, men allt sant”.
Jeffrey M. Bradshaw utvecklade den här idén och skrev att gudomlig uppenbarelse och Joseph Smiths kontakt med frimureriet inte är konkurrerande källor till tempelförrättningar. I stället samverkar de som kompletterande influenser, tillsammans med Bibeln och andra källor.
Kyrkans uppsats om frimureri tillade: ”Joseph och hans medarbetare förstod frimureriet som en institution som bevarade rester av gammal sanning. De erkände paralleller mellan frimurarnas ritualer och begåvningen men drog slutsatsen, utifrån sina erfarenheter av båda, att förrättningen hade återställts genom gudomlig uppenbarelse.”
[113]↩︎
Skrifterna inom sista dagars heliga säger att Gud uppenbarar sanningar för sina barn på sätt som går att förstå utifrån deras tid och kultur. Till exempel förklarar Nephi i 2 Nephi 31:3 hur Herren kommunicerar med sitt folk: "Ty Herren Gud giver ljus åt förståndet; ty han talar till människorna enligt deras språk, så att de kan förstå." På liknande sätt säger Herren i Läran och förbunden 1:24 att uppenbarelser ges "åt mina tjänare i deras svaghet, på deras eget språks sätt, för att de skall kunna få förståelse."
Den här idén upprepades av Brigham Young, som lärde:
Jag tror inte ens att det finns en enda uppenbarelse, bland de många som Gud har gett kyrkan, som är fullkomlig i sin fullhet. Guds uppenbarelser innehåller riktig lära och rätta principer, så långt de går; men det är omöjligt för jordens fattiga, svaga, låga, krypande, syndiga invånare att ta emot en uppenbarelse från den Allsmäktige i hela dess fullkomlighet. Han måste tala till oss på ett sätt som motsvarar gränserna för vår förmåga.
Brigham fortsatte med att undervisa att ”Om en ängel skulle komma till den här församlingen, eller besöka någon i den, och använda det språk han använder i himlen, vilken nytta skulle vi ha av det? Ingen alls, eftersom vi inte skulle förstå ett ord av vad han sa. När änglar kommer för att besöka dödliga måste de anpassa sig till och mer eller mindre anta de dödligas villkor, de måste gå ner till vår nivå för att kunna kommunicera med oss.”
- Brigham teaches that the Lord condescends to give revelations to people in ways they understand.
[114]↩︎
Webbplatsen förklarar att ”under begåvningsförrättningen kommer du att inbjudas att ingå vissa förbund med Gud”, däribland lydnadens lag, offerlagen, evangeliets lag, kyskhetens lag och invigningens lag.
Brigham Young gav en definition av begåvningen i ett tal år 1853:
Din begåvning är att ta emot alla de förrättningar i Herrens hus som är nödvändiga för dig, efter att du har lämnat detta liv, för att göra det möjligt för dig att vandra tillbaka till Faderns närhet, passera änglarna som står som väktare, och få förmågan att ge dem nyckelorden, tecknen och symbolerna som hör till det heliga prästadömet, och vinna din eviga upphöjelse trots jord och helvete.
- Brigham Young on the "Necessity of Building Temples."
- The Church of Jesus Christ of Latter-day Saints defines the meaning of the endowment ordinance.
[115]↩︎
Heber C. Kimball skrev till exempel till Parley P. Pratt att ”broder Joseph säger att frimureriet togs från prästadömet men har förfallit; men många saker [i frimureriet] är fullkomliga” (stavningen har standardiserats).
Joseph Fielding såg frimureriet som ”en språngbräda eller förberedelse för något annat” och kallade templets begåvning ”frimureriets sanna ursprung”.
Årtionden senare lärde Franklin D. Richards att frimureriet fick Joseph Smith att fråga Herren, vilket ledde till tempelbegåvningen:
Joseph, profeten, visste att det fanns vissa saker i frimureriet som hade bevarats från början, och han ville veta vad de var, därav logen. Frimurarna medgav att vissa kunskapsnycklar som hörde till frimureriet hade gått förlorade. Joseph frågade Herren om saken, och han uppenbarade för profeten det sanna frimureriet, så som vi har det i våra tempel.
[116]↩︎
Till exempel förklarade Hyrum Smith i ett tal vid generalkonferensen i april 1844:
Jag kan inte göra en jämförelse mellan Guds hus och någonting som finns nu. Stora ting ska växa fram ur det huset; det finns en stor och mäktig kraft som ska växa fram ur det; där finns en begåvning; kunskap är makt, vi vill ha kunskap; vi har ofta svårigheter med personer som säger sig vara sista dagars heliga; när sakramentet ska delas ut i Herrens hus, kommer det att undanröja en stor del av de svårigheter som finns nu.
- Hyrum Smith states that the temple is incomparable, emphasizing its importance for granting power and knowledge, and its role in addressing church challenges.
[117]↩︎
Forntida ritualer för kungamakt i Främre Orienten gav ofta gudomligt sonskap, ett begrepp som senare i vissa judiska traditioner (till exempel i Qumran och Dura Europos) utvidgades till alla som höll förbund genom riter för kungligt prästadöm, med en tydlig parallell till 2 Moseboken 19:6. Jeffrey M. Bradshaw, en sista dagars helig forskare, kopplade detta till Nya testamentets löften om delad gudomlig makt (Upp. 3:21).
Bibeln, och särskilt Uppenbarelseboken, har teman som ”kungar och präster åt Gud”. I Joseph Smiths sista predikan (16 juni 1844) utvecklade han den tempelmässiga betydelsen i Uppenbarelseboken 1:6. Liknande språk förekommer i kristna tolkningar av frimurarriter, som Salem Towns ”åttonde grad”.
[118]↩︎
Medan frimurarforskaren Albert Pike spårade ursprunget till symboliken med vinkelhaken och passaren till hermetiska källor under medeltiden, menar nyare forskning att dessa symboler går tillbaka till förhistorisk tid.
Sista dagars heliga-forskaren Jeffrey M. Bradshaw påpekar att dessa symboler förekommer tillsammans på kläder, tempelslöjor och altardukar i olika traditioner – inklusive judiska, kristna och andra forntida källor från Främre Orienten – samt på oväntade platser, som i det forntida Kina.
- Pike explains that the compass and square are ancient symbols and represent the dual nature of the universe and humanity, encompassing both spiritual and material aspects.
- Jeffrey M. Bradshaw notes that the symbols of the compass and the square are found "in Jewish, Christian, and other sources from the ancient Near East, [and] also in unexpected places such as China."
[119]↩︎
Berättelserna om skapelsen och Edens lustgård i 1 Moseboken 1–3 skildrar hur Gud skapar världen och placerar Adam och Eva i ett paradis med bud att följa. Tabernaklet, som beskrivs i 2 Moseboken 25–26, var en flyttbar helgedom som israeliterna byggde i öknen efter detaljerade instruktioner från Gud. Salomos tempel, som beskrivs i 1 Kungaboken 6 och 8, var en permanent byggnad i Jerusalem som byggdes för att rymma förbundsarken och fungera som centrum för israeliternas gudsdyrkan.
[120]↩︎
Enligt kyrkans webbplats innehåller en del av begåvningen ett rituellt drama om skapelsen och Adam och Evas fall:
Under förrättningen presenteras händelser som är en del av frälsningsplanen. De omfattar världens skapelse, Adams och Evas fall, Jesu Kristi försoning, avfallet och återställelsen. Du får också lära dig mer om hur alla människor kan återvända till Herrens närhet.
- The Church of Jesus Christ of Latter-day Saints defines the meaning of the endowment ordinance.
[121]↩︎
Enligt Dana Luciano ”sträcker sig den mytologi som den frimurartraditionen har tagit till sig . . . mer än 5 000 år tillbaka i tiden och omfattar arkitekten bakom Salomos tempel, Hiram [Abiff], som sägs ha blivit mördad eftersom han inte ville avslöja frimureriets hemligheter.”
Mark Tabbert påpekade: "Den bibliska berättelsen om kung Salomos tempel, som beskrivs i 1 Kungaboken och 2 Krönikeboken, förenade dessa delar. I en loge accepterade män med olika tro templet som en symbol ur vilken respekt och broderlig kärlek kunde växa."
[122]↩︎
Guds förbund med Abraham innehåller löften om att bli ett folk och om välsignelse (1 Moseboken 12:1–3), markerat genom ritualen med djuroffer (1 Moseboken 15:9–18) och tecknet omskärelse (1 Moseboken 17:9–11).
Sinai-förbundet med Mose etablerar israeliterna som Guds heliga nation (2 Moseboken 19:5–6), beseglat genom offer och stänkande av blod (2 Moseboken 24:3–8) och bekräftat på nytt efter händelsen med guldkalven (2 Moseboken 34:27–28).
Senare betonas förbundet i Moab (5 Moseboken 29:1) och förnyas av Josua genom en ritual för förpliktelse och en sten som vittne (Josua 24:25-26).
[123]↩︎
Kyrkans webbplats förklarar vilka typer av förbund som ingås i begåvningen:
Under begåvningsförrättningen kommer du att bli inbjuden att ingå vissa förbund med Gud. Dessa förbund är: Lydnadens lag, som innebär att sträva efter att hålla Guds bud. Offrets lag, som innebär att göra allt vi kan för att stödja Herrens verk och omvända oss med ett förkrossat hjärta och en botfärdig ande. Evangeliets lag, som är den högre lag som han undervisade om medan han var på jorden. Kyskhetslagen, som innebär att vi har sexuella relationer endast med den person som vi är lagligt och lagenligt gifta med enligt Guds lag. Invigningens lag, som innebär att vi ägnar vår tid, våra talanger och allt som Herren har välsignat oss med åt att bygga upp Jesu Kristi kyrka på jorden. Alla förbund med Gud är avsedda att vara bindande. När du håller dina förbund och omvänder dig från dina brister stärks din relation till honom, och han kommer att välsigna dig mer fullständigt. Din relation till Frälsaren blir också närmare och mer meningsfull. De som håller sina förbund får större tillgång till Guds kraft och till varaktig kärlek, frid, tröst och glädje. Gud lovar att de som håller sina förbund ska få möjlighet att återvända och leva med honom för evigt.
- The Church of Jesus Christ of Latter-day Saints defines the meaning of the endowment ordinance.
[124]↩︎
Frimureriska förpliktelser binder medlemmar att upprätthålla ordens etiska normer och stödja andra frimurare. Till exempel kräver förpliktelsen för Entered Apprentice Mason att de invigda förbinder sig till sekretess, lydnad och moral.
Dessutom innehåller frimuraredens åtaganden ofta löften om att hjälpa andra som behöver det och att upprätthålla höga moraliska normer.
- Esoteric Freemasons website explains the significance of Masonic oaths.
[125]↩︎
Heliga kläder nämns i Bibeln som en symbol för helighet och gudomlig auktoritet. Prästkläderna som beskrivs i 2 Moseboken 28:2 är gjorda för härlighet och skönhet, inklusive efoden, bröstskölden och manteln som bars av Aron och hans söner (2 Moseboken 28:2-43; 3 Moseboken 8:7-9). Dessa kläder avskilde prästerna för deras heliga uppgifter. Symboliskt talar Bibeln också om andliga kläder, som att vara klädd i frälsningens kläder och rättfärdighetens mantel (Jesaja 61:10).
[126]↩︎
Som kyrkan förklarar:
Vuxna medlemmar i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga som tar emot begåvningen ingår heliga löften, som kallas förbund, att följa de högsta normerna för moralisk integritet och hängivenhet till Gud. Som en del av att ingå dessa förbund i templet får medlemmarna ett enkelt underplagg – ofta kallat ”tempelplagget” eller ”det heliga prästadömets tempelplagg”.
- The Church of Jesus Christ of Latter-day Saints defines the meaning of the endowment ordinance.
- The Church's website explains the significance of garments.
[127]↩︎
Enligt Albert G. Mackey symboliserar den vita färgen på frimurarförkläden "en symbol för oskuld och renhet" och återspeglar "den judiska prästadömets klädnader."
- Albert G. Mackey explains the importance of the apron in Masonic thinking.
[128]↩︎
Bibeln beskriver ritualer som var centrala i tempeldyrkan i det forntida Israel, bland annat offer, tvagningar och smörjelser. Offer var viktiga för försoningen och hängivenheten, vilket syns i de detaljerade anvisningarna för brännoffer (3 Moseboken 1:3-4) och deras symboliska uppfyllelse i Kristi offer (Hebreerbrevet 9:13-14). Tvagningar krävdes för rening, vilket visas av kopparkaret för prästerna (2 Moseboken 30:19-21). Smörjelser visade invigning och välsignelse, som när Aron smordes till överstepräst (Psaltaren 23:5; 2 Moseboken 30:22-30).
[129]↩︎
Kyrkans webbplats ger följande förklaring till begåvningen:
Begåvningen ger undervisning, förbund och utlovade välsignelser som ger kraft, mening och skydd i vardagen. Den lär ut om jordens skapelse, Adams och Evas fall, frälsningsplanen genom Jesus Kristus och vår egen väg tillbaka till Guds närhet.
Äldste Boyd K. Packer förklarade:
I templen kan kyrkans medlemmar som gör sig värdiga delta i den mest upphöjda av de återlösande förrättningar som har uppenbarats för mänskligheten. Där, i en helig ceremoni, kan en person bli tvättad och smord och undervisad och begåvad och beseglad.
Brigham Young definierade begåvningen så här:
Din begåvning är att ta emot alla de förrättningar i Herrens hus som är nödvändiga för dig, efter att du har lämnat detta liv, för att göra det möjligt för dig att vandra tillbaka till Faderns närhet, passera änglarna som står som väktare, och få förmågan att ge dem nyckelorden, tecknen och symbolerna som hör till det heliga prästadömet, och vinna din eviga upphöjelse trots jord och helvete.
[130]↩︎
Enligt en frimurarwebbplats:
Frimureriets ritualer bygger på etiska och filosofiska läror som vägleder oss på vår livslånga resa mot självförbättring. För att bli en mästermurare måste en man genomgå tre grader, ceremonier som använder gamla symboler för att ge en broder den kunskap som behövs för att forma sig själv till en hederlig man. Många av dessa symboler kommer från stenhuggeriets traditionella hantverk.
Webbplatsen förklarar vidare:
Graderna är uppbyggda efter stenmurarskråets rangordning, som reglerade yrket. När en stenhuggare blev skickligare i sitt hantverk nådde han graderna lärling, gesäll och mästermurare. Dessa grader återspeglas nu i de tre graderna i den blå logen, där lärlingen nu kallas graden Entered Apprentice och gesällen nu kallas graden Fellow Craft.
Det främsta syftet med dessa ceremonier beskrivs så här:
Genom frimureriets grader anförtros en man hemligheterna på varje nivå och konsten att använda verktygen för att bygga sin moraliska karaktär. När han fullföljer varje frimurargrad lär han sig mer om frimureriet, inklusive hur han kan tillämpa lärdomarna från dessa symboler i vardagen.
- Scottish Rite Blog describes the symbolic tools of Freemasonry.
[131]↩︎
Efter ett möte med de tolv den 10 april 1845 fick Lucius N. Scovil instruktioner att tillfälligt avbryta mötena i Nauvoo Lodge. Men i juli tyder Hosea Stouts dagbok på att logemötena hade återupptagits.
Intresset för frimureriet bestod i Nauvoo ända fram till de heligas avfärd. Logens protokollbok visar att den 7 februari 1846 – tre dagar efter att en första grupp sista dagars heliga korsade Mississippifloden – hölls ett logemöte där två personer ”upphöjdes” till en högre grad.
[132]↩︎
När han diskuterade det fortsatta intresset för frimureri efter invigningen av templet skrev sista dagars heliga-historikern Richard L. Bushman: ”Om Joseph såg på frimureriet som ett urartat prästadöme gjorde han ingenting för att undertrycka sin rival.”
- Richard L. Bushman mentions "if Joseph thought of Freemasonry as degenerate priesthood, he did nothing to suppress his rival."
[133]↩︎
Mervin B. Hogan, en sista dagars helig historiker om frimureri, dokumenterade att de första frimurarlogerna i Utah grundades mer än tio år efter att pionjärerna kom dit. Han noterade att den första organiserade logen i Utah grundades i Camp Floyd ”genom en utdelning från Grand Lodge of Missouri daterad den 6 mars 1859, och ett stadgebrev från samma myndighet utfärdat i maj 1860 för Rocky Mountain Lodge No. 205.” Logen organiserades av federala trupper från USA som var en del av Albert Sidney Johnstons expedition.
- Hogan examines the relationship between Masonry and early Utah Mormonism, noting Brigham Young's efforts to limit Masonic influence and his attribution of Joseph and Hyrum Smith's deaths to Masonic actions.
[134]↩︎
Den 20 januari 1925 antog Utahs storloge en resolution som förklarade att kyrkans medlemmar "inte var berättigade att bli medlemmar i någon loge … i denna delstat." Trots tre misslyckade försök genom åren att ändra detta beslut, som vissa såg som "i strid med grundläggande frimurarregler", ändrades policyn till slut den 31 januari 1984.
- The Grand Masonic Lodge of Utah discusses and adopts a resolution stating that members of the Mormon Church are not eligible for Masonic membership due to incompatible teachings and regulations.
[135]↩︎
Anteckningar i Hosea Stouts dagbok från den 16 januari och 7 februari 1852 beskriver att han deltog i en "frimurarlektion" på kvällen. Dessa möten var en del av frimuraraktiviteter som fortsatte i området under den tiden.
- Hosea Stout records frequent engagements with Masonic activities from 1845–1852, including meetings at the Masonic Hall, attending Masonic school, and interactions with fellow Masons.
[136]↩︎
Enligt en artikel i Utah History Encyclopedia av Attilio G. Parisi:
Frimureriet gjorde sitt första organiserade framträdande i Utah vintern 1858, när tjugotre officerare och soldater från Johnstons armé, som skickats för att slå ner det rapporterade ”mormonupror”, sökte broderlig gemenskap vid sin avlägsna utpost Camp Floyd, nära Fairfield, också känt som ”Frogtown”. Soldaterna kände sig ovälkomna, eftersom mormonerna ogillade ”invasionen” och inte ville vara vänliga mot dem, medan det hårda klimatet och förhållandena gjorde deras isolering ännu större.
Den första frimurarlogen i Utah byggdes under dessa omständigheter. Den var 60 gånger 30 fot och hade höga fönster mer för ventilation än för ljus. Till skillnad från andra byggnader i lägret byggdes denna sal helt av logens medlemmar.
Massimo Introvigne, en forskare som inte är knuten till kyrkan, beskrev historien om hur sista dagars heliga uteslöts från frimureriet i Utah.
[137]↩︎
Wilford Woodruff nedtecknade ett samtal under ett möte med de tolv, där äldste George A. Smith uttryckte en önskan att resa till England för att få fem stadgar för loger, vilket skulle upprätta en storloge och göra de heliga oberoende av alla andra storloger i hela världen. Som svar sade Brigham Young:
Jag tvivlar inte på att den saken skulle kunna göras och att vi skulle kunna ta våra Unga män in i logen, men då skulle jag fråga vilket gott det skulle kunna göra, vilket gott som skulle kunna komma av det. Jag tror inte att det skulle göra något gott alls. Sanningen är att vi måste se till Israels Herre Gud för att uppehålla oss och inte till någon institution eller något rike eller folk på jorden, förutom Guds rike.
Brigham Youngs svar betonade att man skulle förlita sig på Gud och Guds rike snarare än på yttre institutioner.
- Wilford Woodruff records a conversation with Brigham Young about Masonry and the United States government's intentions toward the Church.
[138]↩︎
I en diskussion med de tolv den 19 augusti 1860, enligt Wilford Woodruffs redogörelse, sade Brigham Young:
Folket i Förenta staterna hade sökt vår undergång och de hade använt alla ansträngningar för att fullborda den. De har arbetat genom frimurarinstitutionen för att fullborda den. Joseph och Hyrum Smith var mästarfrimurare och de dödades av frimurare eller genom deras anstiftan, och han gav nödsignalen och han sköts av frimurare medan han gjorde det ... Det finns andra frimurare som har skickats till detta territorium för samma syfte — att upprätta en loge här och försöka få inflytande hos några här för att lägga en plan för att försöka mörda mig och kyrkans ledare, men de kommer inte att lyckas.
Brigham Young uttryckte uppfattningen att frimurare var inblandade i Josephs och Hyrum Smiths död och att liknande försök gjordes mot kyrkans ledare i väst.
- Wilford Woodruff records a conversation with Brigham Young about Masonry and the United States government's intentions toward the Church.
[139]↩︎
År 1861 sa Heber C. Kimball, en rådgivare till Brigham Young i Första presidentskapet: ”Jag har varit trogen mot mitt land, mot mina frimuriska bröder och också mot mina bröder i den här kyrkan.” Hans dotter skrev också ner att han sa:
Jag har varit lika trogen som en ängel från himlen mot de förbund jag slöt i logen i Victor. Ingen man togs upp i en loge på den tiden om han inte hade gott anseende och var en man med stadiga vanor; och en medlem kunde stängas av för att ha blivit full eller för något annat omoraliskt beteende. Jag önskar att alla män var frimurare och levde upp till det de bekänner; då skulle världen vara i ett mycket bättre tillstånd än den är nu.
- Helen Mar Kimball Whitney records the life of Heber C. Kimball, who discusses his involvement with Freemasonry.
- Heber C. Kimball discusses the Church's persecutions in 1861, highlights their resilience, mentions ties to Freemasonry, and predicts retribution for their oppressors.
[140]↩︎
I ett brev till stavspresidier skrev presidenterna Lorenzo Snow och Joseph F. Smith:
Rådet från Första presidentskapet i alla sådana fall har varit att våra bröder inte ska gå med i hemliga organisationer, och där någon av dem redan har gjort det, är rådet till dem att lämna sådana organisationer så snart omständigheterna tillåter och visheten avgör.
- Church president Lorenzo Snow and his counselor Joseph F. Smith strongly counsels members not to become members of secret organizations.
[141]↩︎
B. H. Roberts, en president i de sjuttios kvorum, skrev ett brev som svar på frågor från en stavspresident i Idaho om frimureriet. Han drog slutsatsen:
En noggrann studie av dessa fakta kommer, tror jag, att visa utan någon kontrovers att Profeten inte alls var beroende av något han lärde sig i frimureriet för våra begåvningsceremonier, lika lite som det han lärde sig från kristenhetens bristfälliga trosbekännelser gjorde att han stod i skuld till de trosbekännelserna för det han lade fram i evangeliets utdelning som han, under Gud, gav till världen. De heliga kan vara säkra på att det vi har genom Profeten när det gäller prästadömet och dess heliga mysterier kommer från Guds uppenbarelser till Joseph Smith, och inte från Profetens tillfälliga och korta koppling till frimureriet.
En förkortad version av detta svar publicerades senare i Improvement Era.
- B. H. Roberts addresses concerns about Joseph Smith's Masonic and origins of temple ceremonies, emphasizing that the ceremonies were divinely revealed to Smith before his engagement with Masonry.
- Elder B. H. Roberts addresses Joseph Smith's Masonic connection, stating that the endowment ceremonies originated from divine revelations and predated his Masonic affiliations.
[142]↩︎
Under den nationella frimurarorganisationens beskydd lade Samuel H. Goodwin fram argument som försvarade Storlogen i Utahs ståndpunkt och gav gott om skäl till varför frimureriet i Utah — och i hela landet, eftersom frågan går bortom lokala angelägenheter — inte borde ta in medlemmar från de sista dagars heliga. Frimuraren och författaren Mervin B. Hogan, som själv var medlem i de sista dagars heliga, skrev senare en detaljerad historia om uteslutningspolicyn, där han förespråkade att den skulle avskaffas och lyfte fram Goodwins ”energiska och målmedvetna drivkraft i hans strävan efter antimormonism”.
- Mervin B. Hogan discusses the Masonic Latter-day Saint exclusion policy, advocating its termination and noting Goodwin's strong anti-Mormon stance.
- Samuel H. Goodwin discusses the relationship between the Mormon Church and Freemasonry, highlighting historical attitudes, clandestine practices, theological differences, and prohibitions on membership.
[143]↩︎
Följande resolution antogs av Utahs storloge den 20 januari 1925:
DET BESLUTAS: Att en medlem i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga, allmänt kallad mormonkyrkan, inte är berättigad att bli medlem i någon loge inom F.&A.M. i denna delstat, och medlemskap i en sådan kyrka ska vara tillräcklig grund för uteslutning.
- Mervin B. Hogan documents the deliberations and resolutions within the Utah Masonic community regarding the exclusion of members from the Church of Jesus Christ of Latter-day Saints.
- The Grand Masonic Lodge of Utah discusses and adopts a resolution stating that members of the Mormon Church are not eligible for Masonic membership due to incompatible teachings and regulations.
[144]↩︎
President Anthony W. Ivins publicerade Förhållandet mellan ”mormonism” och frimureri år 1934, och kyrkans president Heber J. Grant spred den brett till kyrkoledare och vänner. Ivins skrev att skriften inte var en vädjan om att frimurarorden skulle ta emot medlemmar från mormonkyrkan. Den rådde medlemmar att avstå från att gå med i hemliga sällskap som var bundna av eder, och betonade att deras främsta plikt var att tjäna kyrkan och staten. Kyrkan angrep inte andra kyrkor eller rättfärdiga organisationer, särskilt inte frimureriet, men skulle försvara sig om dess heder eller lojalitet ifrågasattes.
- Anthony W. Ivins emphasizes the Church's stance against its members affiliating with secret, oath-bound societies like Freemasonry, advocating loyalty to both the Church and the government.
[145]↩︎
År 1947 publicerade E. Cecil McGavin, en framstående lärare och historiker i kyrkan, Mormonism and Masonry, en populär bok som kom ut i flera upplagor. McGavin medgav vissa likheter mellan mormonska och frimurarritualer men hävdade att inspirationen till mormonska tempelceremonier kom från en högre källa än frimureriet.
- E. Cecil McGavin recognizes similarities between Latter-day Saints and Masons but suggests that the temple ceremony inspiration goes beyond Masonry.
[146]↩︎
I den avslutande delen av The Origin and Growth of Utah Masonry and Its Conflict with Mormonism reflekterade Mervin B. Hogan över sitt halvsekel av att observera frimureriet i Utah. Han drog slutsatsen att även om antimonormonska stämningar hade blivit något starkare, hade de också blivit mindre utbredda. En liten grupp dolda antimonormonska personer hade dock tagit administrativ kontroll över frimureriet i Utah, vilket Hogan såg som skadligt för institutionen.
- Mervin B. Hogan discusses tensions between Utah Masonry and the Mormon Church, noting Utah Masonry's anti-Mormon stance and shared prominent figures.
[147]↩︎
En lång inledning av juridiska kommittén kom före omröstningen om att ta bort resolutionen från 1925 som hade förbjudit kyrkans medlemmar att bli frimurare i Utah. Kommittén medgav att den ursprungliga resolutionen stred mot grundläggande frimurarregler, eftersom den uteslöt medlemmar i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga trots att de inte hade begått något brott mot frimurarreglerna. De noterade tidigare misslyckade försök att upphäva resolutionen och uppmanade till noggrann eftertanke kring hur det skulle påverka medlemskapet. Till slut antogs resolutionen om att häva förbudet i Salt Lake City den 31 januari 1984.
- The Jurisprudence Committee of the Grand Lodge of Utah recommended removing a 1925 resolution that banned LDS Church members from becoming Freemasons.
[148]↩︎
I en artikel i Salt Lake Tribune från den 17 februari 1992 förklarade kyrkans talesperson Don LeFevre att även om det inte finns något specifikt förbud mot frimureri, avråder kyrkan medlemmar från att gå med i hemliga organisationer som är bundna av eder. Han tillade att lokala ledare har självständighet att avgöra om sådana medlemmar kan gå vidare i prästadömet eller ha ämbeten med ansvar.
- Church spokesperson Don Lefevre says that there is no "prohibition against Masonry," but the church "discourages its members from joining."
[149]↩︎
Glen A. Cook, den första sista dagars heliga på nästan ett sekel som blev stormästare för Storlogen i Utah, beskrev frimureriet som "något att förundras över" och beundrade dess enighet bortom ras eller etnicitet, där man bryr sig "bara om hur [en mans] hjärta är." Cook betonade att frimurare "försöker leva moraliska och hederliga liv" och bidrar både privat och offentligt till ändamål som Shriners barnsjukhus och forskning om artrit. "Det är platsen där jag har hittat vänner", sa han och berömde deras gemensamma moraliska värderingar.
- The Utah Grand Lodge provides a biography of Glen A. Cook, the first Latter-day Saint Grand Master of the Utah Grand Lodge.
- Glen A. Cook, a Freemason and Brigham Young University Law School graduate, served as Grand Master of the Grand Lodge of Utah.
[150]↩︎
I en intervju med Deseret News lyfte Utahs nyvalde stormästare Glen A. Cook fram en förändring i frimureriets öppenhet sedan förbudet mot medlemskap för sista dagars heliga upphävdes. Han noterade tecken på en "ny öppenhet" både mot samhället och sista dagars heliga, som hans offentliga installationsceremoni och att erkänna tron på nya sätt. Under ett möte den 2 februari mindes Cook hur en "erfaren broder" föreslog en tyst minut för den avlidne presidenten för LDS-kyrkan, Gordon B. Hinckley, vilket storlogen iakttog.
- Glen A. Cook is the first Grand Master of the Utah Grand Lodge in nearly a century who is a Latter-day Saint.
[151]↩︎
Den nuvarande kyrkohandboken nämner inte frimureri eller ”hemliga organisationer”, men på kyrkans webbplats finns en artikel och resurser om ämnet. En video som kyrkan producerade 2019 ger en positiv bild av frimureriet.
[152]↩︎
År 1900 undervisade Joseph F. Smith, rådgivare i Första presidentskapet, att medlemskap i frimureriet gjorde medlemmar olämpliga för ledarpositioner. Detta bekräftades i ett brev från 1901 undertecknat av Smith och kyrkans president Lorenzo Snow. År 1934 avrådde Anthony W. Ivins, medlem av Första presidentskapet, från att gå med i ”hemliga, edsbundna sällskap” och sade: ”Det är svårt att tjäna två herrar och göra rättvisa åt båda.” 1968 års allmänna Handbok för instruktioner avrådde från medlemskap i ”hemliga edsbundna organisationer”, men bekräftade att det inte påverkade medlemsstatus i kyrkan.
[153]↩︎
En video som kyrkan producerade 2019 tog upp sista dagars heligas medlemskap i frimureriet och sa att det inte finns något förbud mot att kyrkans medlemmar blir frimurare eller tvärtom. Den betonade att sista dagars heliga tror att gott kan finnas på många platser, och att Gud uppenbarar djupa sanningar om sin plan genom tempelbegåvningsceremonin.
- In a video, the Church discusses the historical connections between Joseph Smith and Freemasonry, highlighting similarities and differences between Masonic rituals and Latter-day Saint temple ceremonies.