about this topicVittnen till Mormons bok
Såg någon annan än Joseph Smith de gyllene plåtarna?
Ja. Den historiska dokumentationen omfattar över 20 personer som vittnade om att de såg och/eller hanterade guldplåtarna.[1] Sista dagars heliga-forskare och forskare som inte tillhör Sista dagars heliga erkänner att tyngden i de historiska beläggen talar för påståendet att Joseph måste ha haft någon sorts materiellt föremål (till exempel metallplåtar) som han visade för människor eller lät andra hantera, även om inte alla forskare accepterar plåtarnas ålder eller änglars existens.[2]
Vilka var de ”officiella” vittnena till Mormons bok?
Elva män tjänade som ”officiella” vittnen till Mormons bok (se nedan). Tre av dem—Oliver Cowdery,[BIO] David Whitmer,[BIO] och Martin Harris[BIO]—kallades särskilt genom uppenbarelse att bära vittnesbörd om sin upplevelse av att se och hantera guldplåtarna.[3]
vittnen till Mormons bok
Vittnets namn | Yrke(n) | Ålder när personen såg plåtarna (år) | Relation till Joseph Smith |
Oliver Cowdery[BIO] | Kontorist, lärare, fredsdomare, advokat och tidningsredaktör | 23 | Vän, anhängare, skrivare |
David Whitmer[BIO] | Bonde och stallägare | 24 | Vän, stödjare |
Martin Harris[BIO] | Bonde | 46 | Vän, stödjare, skrivare, ekonomisk välgörare |
Christian Whitmer[BIO] | Skomakare | 31 | Vän, stödjare |
Jacob Whitmer[BIO] | Skomakare och bonde | 29 | Vän, stödjare |
Peter Whitmer Jr.[BIO] | Skräddare | 20 | Vän, stödjare |
John Whitmer[BIO] | Bonde, boskapsuppfödare och tidningsredaktör | 27 | Vän, anhängare, skrivare |
Hiram Page[BIO] | Läkare och bonde | 29 | Vän, stödjare |
Joseph Smith den äldre[BIO] | tunnbindare, bonde, lärare och köpman | 58 | Fader |
Hyrum Smith[BIO] | Bonde och tunnbindare | 29 | Broder |
Samuel H. Smith[BIO] | Jordbrukare, timmerhuggare, skrivare, byggare och krogägare | 21 | Broder |
Hade vittnena något personligt eller ekonomiskt incitament att ge sina vittnesmål?
Ja. Martin Harris belånade till exempel sin gård för att finansiera publiceringen av Mormons bok.[4] Några av de åtta vittnena var Joseph Smiths närmaste familj.[5]
Blev vittnena någonsin förföljda för sitt vittnesbörd?
Ja. Flera förstahands- och andrahandskällor bekräftar att några av vittnena, däribland David Whitmer, Oliver Cowdery, Hiram Page och Christian Whitmer, utsattes för pöbelvåld.[6] Det rapporteras också att Oliver Cowdery fick sitt yrkesmässiga rykte skadat på grund av sitt vittnesbörd.[7]
Hade vittnena rykte om sig att vara ärliga?
Ja. Enligt skildringar från både skeptiker och troende beskrevs vittnena som ärliga och uppriktiga,[8] även om skeptiker oftast försökte framställa vittnena som vidskepliga eller godtrogna.[9]
Sa vittnena att de bara såg plåtarna med ”andliga ögon”?
Martin Harris ska ha sagt att han såg plåtarna och ängeln med ”andliga ögon”[10] eller med ”trons öga”.[11] Ingen av de andra vittnena verkar däremot ha använt detta språk för att beskriva sin upplevelse.[12]
Betyder det att Martin Harris bara inbillade sig att han såg plåtarna?
Nej, troligen inte. Martin bekräftade upprepade gånger att han ”hanterade plåtarna som innehöll uppteckningen i Mormons bok” och att plåtarna var påtagliga.[13]
Varför skulle Martin Harris använda uttrycket ”andliga ögon” om han såg och hanterade plåtarna?
Martin Harris kan ha använt uttrycket "andliga ögon" eftersom det ofta användes av kristna författare när de beskrev autentiska religiösa upplevelser.[14] Uttrycket användes också av sista dagars heliga på 1800-talet för att beskriva visionära upplevelser.[15]
Men exempel på hur termen användes under 1800-talet finns också för att beskriva föremål som inte var materiella.[16]
Är det sant att Martin Harris en gång påstod att han såg Jesus i form av en talande hjort?
Möjligen, men troligen inte. Denna anekdot utan källhänvisning i tredje hand publicerades i en antimormonsk bok år 1840, och det finns inga kända bekräftande berättelser.[17]
Sa John Whitmer en gång att han såg plåtarna genom en ”övernaturlig kraft”?
Ja. Han ska enligt uppgift ha använt det här uttrycket en gång för att beskriva sin upplevelse med plåtarna för Theodore Turley.[18] Men i samma redogörelse sa han också: "Jag höll i de plåtarna, det fanns fina inskrifter på båda sidor—jag höll i dem."[19]
Sa inte vittnena att de bara hanterade plåtarna inlindade i en duk eller inlåsta i en låda?
Några av de inofficiella vittnena som inte ombads att se plåtarna direkt, som Emma Smith och William Smith, sa något i den här stilen,[20] men de officiella vittnena var samstämmiga om att de såg plåtarna utan skydd. (Se tabellen nedan.)
Kan inte vittnena ha hallucinerat eller varit drogpåverkade?
Nej, troligen inte. Det finns inga belägg som stöder teorin att någon av vittnena befann sig i ett förändrat medvetandetillstånd på grund av att de hade intagit entheogener eller andra kemiska ämnen.[21] Många av vittnena uppgav specifikt att de var klara i huvudet, medvetna om sin omgivning och inte stod under någon hallucinogen påverkan vid tiden för upplevelsen.[22]
Lämnade någon av vittnena kyrkan?
Ja. Alla de tre vittnena (Oliver Cowdery, David Whitmer och Martin Harris) blev exkommunicerade från kyrkan vid någon tidpunkt, men Oliver och Martin döptes om. Av de åtta vittnena blev John Whitmer exkommunicerad från kyrkan, och Jacob Whitmer och Hiram Page blev främmande inför kyrkan (se nedan).
Kyrkotillhörighet hos de officiella vittnena till Mormons bok
Vittne | Dödsdag | Kyrkans medlemsstatus vid tidpunkten för dödsfallet | Kommentarer |
Oliver Cowdery | 3 mars 1850 | Medlem som döptes om | Oliver blev exkommunicerad den 12 april 1838 och döptes om den 5 november 1848.[23] |
David Whitmer | 25 januari 1888 | Exkommunicerad | David Whitmer blev exkommunicerad den 13 april 1838 och återvände aldrig till kyrkan.[24] |
Martin Harris | 10 juli 1875 | Medlem som döptes om | Martin Harris blev exkommunicerad i december 1837 och omdöptes den 17 september 1870.[25] |
Christian Whitmer | 27 november 1835 | Medlem | Christian dog vid trettiosju års ålder och hyllades i kyrkans tidning som en trofast medlem.[26] |
Jakob Whitmer | 21 april 1856 | Missnöjd | Det finns inga uppgifter om att Jacob någonsin formellt blev exkommunicerad. Av senare källor verkar det som att han tog avstånd från kyrkan när medlemmar i hans familj i Missouri blev exkommunicerade och startade den "Whitmeritiska" grenen av mormonismen ("Church of Christ").[27] |
Peter Whitmer den yngre | 22 september 1836 | Medlem | Liksom sin bror Christian hyllades Peter Whitmer Jr. som en trofast medlem vid tiden för sin död.[28] |
John Whitmer | 11 juli 1878 | Exkommunicerad | John blev exkommunicerad den 10 mars 1838 och gick aldrig med i kyrkan igen.[29] |
Hiram Page | 12 augusti 1852 | Missnöjd | Det finns inga uppgifter om att Hiram formellt exkommunicerades, men senare källor tyder på att han tog avstånd från kyrkan år 1838.[30] |
Joseph Smith den äldre | 14 september 1840 | Medlem | Joseph Smith Sr. var kyrkans patriark när han dog.[31] |
Hyrum Smith | 27 juni 1844 | Medlem | Hyrum mördades tillsammans med sin bror Joseph i Carthagefängelset den 27 juni 1844.[32] |
Samuel H. Smith | 30 juli 1844 | Medlem | Samuel mindes som en ”trogen helig” och ett vittne till Mormons bok i hans dödsruna den 1 augusti 1844.[33] |
Tog någon av vittnena någonsin tillbaka sitt vittnesmål efter att de lämnat kyrkan?
Nej. 1861 års utgåva av New American Cyclopædia hävdade att vittnena "erkände att deras vittnesbörd var falskt" efter att de lämnat kyrkan,[34] men det finns många historiska källor som motsäger detta påstående.[35]
En dikt från 1841 påstår att Oliver Cowdery ”förnekade” Mormons bok,[36] men detta påstående motsägs av andra källor.[37]
Publicerade Oliver Cowdery ett avståndstagande från Mormons bok efter sin exkommunikation?
Nej. Det finns dock ett dokument, som av historiker anses vara en förfalskning,[38] med titeln Defence in a Rehearsal of my Grounds for Separating Myself from the Latter Day Saints, där Oliver påstås ha uttryckt viss skepsis om inspirationen bakom Mormons bok.[39]
Vittnade Mormons boks vittnen om den på sina dödsbäddar?
Ja. Enligt uppgift bar var och en av de tre vittnena[40] och flera av de åtta vittnena[41] vittnesbörd om Mormons bok kort före sin död.[42]
Vem skrev vittnesutsagorna som finns i Mormons bok?
Joseph Smith uppgav i sin handskrivna historia att vittnena gemensamt ”utformade och undertecknade” uttalandena, vilket tyder på ett gemensamt författarskap.[43] Vissa moderna forskare menar att Oliver Cowdery kan ha varit huvudförfattaren till vittnesutsagorna.[44]
Har vi de ursprungliga undertecknade vittnesuttalandena?
Nej. Originalmanuskriptet med vittnenas vittnesmål finns inte längre kvar.[45]
Om vi inte har vittnesutsagornas original, hur vet vi då att de faktiskt skrev under dem?
David Whitmer mindes att var och en av vittnena antingen skrev under originaluttalandet med sitt eget namn eller lät Oliver Cowdery skriva under åt dem.[46]
Dessutom sa John Whitmer att han inte hade ”någon tvekan” att bekräfta att Mormons bok ”är en uppenbarelse från Gud” och att han ”med fullt förtroende” hade ”skrivit [sitt] namn på det som sådant.”[47] När Martin Harris fick frågan om han ”satte [sitt] namn under det vittnesbördet”, svarade Martin enligt uppgift: ”Det gjorde jag.”[48]
Bekräftade vittnena någonsin sina tryckta uttalanden?
Ja, många gånger. Även om vi inte har uppteckningar från alla vittnen finns det många förstahands- och andrahandsberättelser där vittnen oberoende av varandra bekräftade sitt engagemang för sina ursprungliga tryckta vittnesmål (se nedan).
Bekräftande uttalanden från de elva vittnena
Vittnets namn | Datum för uttalandet | Påstående |
Oliver Cowdery | 9 november 1829 | "Det var en klar, öppen och vacker dag, långt från alla invånare, på ett avlägset fält, när vi såg uppteckningen som det har talats om, framlagd inför oss av en ängel, klädd i strålande ljus, [som] stiga upp [stiga ner antar jag] från himlens mitt."[49] |
Ca. hösten–vintern 1830–1831 | "Sent på hösten kom flera av dem för att besöka de troende. En av dem hette Oliver Lowdree [Cowdery] och uppgav att han hade varit en av dem som hjälpt till med översättningen av den gyllene Bibeln, och att han också hade sett ängeln och fått i uppdrag av honom att gå ut och bära vittnesbörd om att Gud skulle förgöra detta släkte."[50] | |
Ca november 1830 | ”För ungefär två veckor sedan kom några personer förbi här med boken, varav en påstår sig ha sett änglar och hjälpt till att översätta plåtarna. . . . I grannsamhället Kirtland förstår vi att tjugo eller trettio har blivit döpta in i den nya ordningen; många av dem hade redan tidigare blivit döpta.—Namnet på personen här, som påstår sig ha ett gudomligt uppdrag och att ha sett och samtalat med änglar, är Cowdray.”[51] | |
22 juli 1833 | ”År 1833, när pöbelväldet härjade triumferande i Jackson County, Missouri, flydde jag och O. Cowdery från våra hem av rädsla för personligt våld lördagen den 20 juli. Pöbeln . . . erbjöd åttio dollar i belöning till den som kunde överlämna Cowdery eller McLellan i Independence. . . Jag smög mig ner till Whitmer-bosättningen, och . . . där mötte jag David Whitmer och Oliver Cowdery. Jag sade till dem: ’Bröder, jag har aldrig i mitt liv sett en öppen syn. . . Är den där Mormons bok sann?’ Cowdery såg på mig med allvar i ansiktet och sade: ’Broder William, Gud sände sin heliga ängel för att förkunna för oss att översättningen av den är sann, och därför vet vi det. Och även om pöbeln dödar oss, måste vi ändå dö medan vi förkunnar att den är sann.’”[52] | |
21 oktober 1848 | "Jag skrev med min egen penna hela Mormons bok (utom några få sidor) allt eftersom den kom från profetens läppar när han översatte genom Guds gåva och kraft, med hjälp av Urim och Tummim, eller som det kallas i den boken heliga uttolkare. Jag såg med mina ögon och rörde med mina händer vid guldplåtarna som den översattes från."[53] | |
David Whitmer | 18 juli 1831 | "Mr. Whitlock arose and gave some particulars respecting the book and some reasons why he believed it to be a divine revelation. Spoke some of the Signs of the times then he expounded the Gospel the plainest I thot that I ever heard in my life, which astonished me. D. Whitmer then arose and bore testimony to having seen an Holy angel who had made known the truth of this record to him."[54] |
Oktober 1838 | ”Jag frågade David allvarligt om det var sant att han hade sett ängeln, enligt sitt vittnesbörd som en av de tre vittnena till Mormons bok. Han svarade: lika säkert som att det finns en Gud i himlen, såg han ängeln enligt sitt vittnesbörd i den boken.”[55] | |
9 januari 1872 | "Herr Whitmer vände sig mot herr Lefler och sa: Gud den Allsmäktige kräver av mig att bära vittnesbörd om sanningen i Mormons bok. Det är Jesu Kristi rena evangelium. Översatt från plåtarna genom Guds gåva och kraft av Joseph Smith. Den innehåller Kristi rena evangelium så som han lärde det till sina lärjungar på denna kontinent. Jag vet att jag talar sanning."[56] | |
8 december 1875 | ”Ni har hört att jag är ett vittne till Mormons boks ursprung. När ni läser mitt vittnesbörd som gavs för många år sedan, så står det lika fast som min egen existens; detsamma som när jag gav det, och så ska det bestå genom evighetens kretslopp.”[57] | |
22 december 1877 | ”Vi gick genom en glänta och satte oss alla på en stock. Klockan var omkring 11 på förmiddagen. Då visade sig ett ljus, och det blev starkare tills en ängel stod framför oss, och när ett bord visade sig lades plåtarna, Urim och Tummim, bollen eller visaren, Labans svärd osv. fram, och en röst förkunnade och vittnade om att översättningen var sann, medan bladen vändes, och så tog synen slut.”[58] | |
7 september 1878 | ”Det var i juni 1829, allra sist i månaden, och de åtta vittnena, tror jag, dagen därpå. Joseph visade dem plåtarna själv. Vi (de tre vittnena) såg inte bara plåtarna till Mormons bok, utan också mässingsplåtarna, plåtarna som innehöll berättelsen om folkets ogudaktighet i världen, och många andra plåtar. Faktum är att det var precis som om Joseph, Oliver och jag satt här på en stock, när vi överskuggades av ett ljus. Det var inte som solens ljus, inte heller som eldens, utan mer härligt och vackert. Det sträckte sig runt omkring oss, jag kan inte säga hur långt, men mitt i detta ljus, direkt framför oss, ungefär så långt bort som han sitter (pekar på John C. Whitmer som satt 2 eller 3 fot från honom), där visade sig, så att säga, ett bord med många uppteckningar på, förutom plåtarna till Mormons bok; också Labans svärd, Vägvisarna (dvs. kulan som Lehi hade) och uttydarna. Jag såg dem lika tydligt som jag ser den här sängen (slår med handen på sängen bredvid sig), och jag hörde Herrens röst lika tydligt som jag någonsin hört något i mitt liv, förkunna att de (plåtarna) översattes genom Guds gåva och kraft.”[59] | |
Mars 1881 | "Det står i American Cyclopædia och Encyclopædia Britannica att jag, David Whitmer, har förnekat mitt vittnesbörd som en av de tre vittnena till Mormons boks gudomlighet, och att de andra två vittnena, Oliver Cowdery och Martin Harris, förnekade sitt vittnesbörd om den boken. Jag vill ännu en gång säga till hela mänskligheten att jag aldrig vid någon tid har förnekat det vittnesbördet eller någon del av det. Jag vittnar också för världen att varken Oliver Cowdery eller Martin Harris någonsin förnekade sitt vittnesbörd. De dog båda med en bekräftelse på sanningen i Mormons boks gudomliga äkthet. . . . Jag har aldrig vid någon tid förnekat det vittnesbördet eller någon del av det, som för länge sedan publicerades tillsammans med den boken, som en av de tre vittnena. De som känner mig bäst vet mycket väl att jag alltid har hållit fast vid det vittnesbördet. Och för att ingen ska bli vilseledd eller tvivla på mina nuvarande uppfattningar om detta, bekräftar jag åter sanningen i alla mina uttalanden, så som de då gjordes och publicerades."[60] | |
5 juni 1881 | "Det var i senare delen av juni 1829. Joseph, Oliver Cowdery och jag var tillsammans, och ängeln visade dem för oss. Vi såg inte bara plåtarna från Mormons bok, utan han visade oss också mässingsplåtarna från Eters bok och många andra. De visades för oss på det här sättet. Joseph, Oliver och jag SATT PÅ EN STOCK när vi omslöts av ett ljus härligare än solens. Mitt i detta ljus, bara några få fot från oss, visade sig ett bord där det låg många guldplåtar, dessutom Labans svärd och visarna. Jag såg dem lika tydligt som jag ser dig nu, och hörde klart Herrens röst förkunna att uppteckningarna på plåtarna i Mormons bok översattes genom Guds gåva och kraft."[61] | |
april 1887 | "När det gäller mitt vittnesbörd om ängelns besök, han som förkunnade för oss tre vittnen att Mormons bok är sann, har jag detta att säga: Vi var naturligtvis i anden när vi såg det, för ingen människa kan se en ängels ansikte utom i en andlig syn, men vi var också i kroppen, och allt var lika naturligt för oss som det är annars när som helst. . . . Ett starkt ljus omgav oss där vi var, som lyste klart mitt på dagen, och där, i en syn, eller i anden, såg och hörde vi precis så som det står i mitt vittnesbörd i Mormons bok."[62] | |
Martin Harris | Omkring den 15 mars 1831 | "Martin Harris, en annan ledande bedragare bland mormonerna, kom hit förra lördagen från bibelns stenbrott i New York. Han slog sig genast ner i hotellets bar, där han snart började läsa och förklara mormonbluffen och alla de dunkla avsnitten från Första Moseboken till Uppenbarelseboken. Han berättade allt om guldplåtarna, änglar, andar och Jo Smith.—Han hade sett och hanterat allt detta, genom Guds kraft!"[63] |
Ca. september 1845 | "Vi fortsatte på vår resa till Cleveland, Ohio. På den här rutten stötte vi på mycket av intresse; vi träffade mr Martin Harris, han bar vittnesbörd om Mormons bok och sa att han skrev en del av den medan mr Joseph Smith översatte den från guldplåten."[64] | |
1846 | "När vi kom ut från mötet omringades Martin Harris av en folksamling på gatan, som väntade sig att han skulle ge dem material att använda i kampen mot mormonismen; men när han fick frågan om Joseph Smith var en sann Guds profet svarade han ja; och när han fick frågan om Mormons bok var sann, svarade han så här: 'Vet ni att det är solen som lyser på oss? Lika säkert som ni vet det, vet jag att Joseph Smith var en sann Guds profet och att han översatte den boken genom Guds kraft.'"[65] | |
23 november 1850 | "Jag gick för att träffa Martin Haris. Han var ett av de 3 vittnena till Mormons bok och sa att han visste att den var sann, för han såg plåtarna och visste det själv. . . ."[66] | |
Ca. 15 september 1853 | "Herr Harris svarade och sade: 'Jag var Joseph Smiths högra hand, och jag vet att han var en Guds profet. Jag vet att Mormons bok är sann.' Sedan slog han näven i bordet och sade: 'Och du vet att jag vet att den är sann. Jag vet att plåtarna har översatts genom Guds gåva och kraft, för hans röst förkunnade det för oss; därför vet jag med säkerhet att verket är sant. För', fortsatte herr Harris, 'höll jag inte vid ett tillfälle plåtarna på mitt knä i en och en halv timme, medan jag samtalade med Joseph, när vi gick för att begrava dem i skogen, så att fienden inte skulle få tag i dem? Jo, det gjorde jag. Och så många av plåtarna som Joseph Smith översatte hanterade jag med mina händer, plåt efter plåt.[']' Sedan beskrev han deras mått, pekade med ett av fingrarna på sin vänstra hand mot baksidan av sin högra hand och sade: 'Jag skulle tro att de var så långa, eller ungefär åtta tum, och ungefär så tjocka, eller omkring fyra tum; och var och en av plåtarna var tjockare än den tjockaste plåten av tenn.'"[67] | |
Ca 1869 | "Jag såg plåtarna; jag såg ängeln; jag hörde Guds röst. Jag vet att Mormons bok är sann och att Joseph Smith var en sann Guds profet, jag kunde lika gärna tvivla på min egen existens som att tvivla på Mormons boks gudomliga äkthet eller Joseph Smiths gudomliga ämbete."[68] | |
Cirka 28 augusti 1870 | ”Joseph Smith var den förste att hantera plåtarna, och Martin Harris, en av de utsedda vittnena, den andre. Herr Harris beskriver plåtarna som tunna blad av guld, som mätte sju gånger åtta tum och vägde sammanlagt fyrtio till sextio pund. . . . Han tror på änglabesök i kroppslig form, för han har sett och talat med dem, som han menar, och är övertygad.”[69] | |
23 november 1870 | "Som svar vill jag säga om plåtarna att jag säger att ängeln visade mig plåtarna som innehöll Mormons bok. Vidare kopierades översättningen som jag bar till professor Anthon från samma plåtar; också att professorn vittnade om att det var en korrekt översättning."[70] | |
januari 1871 | "[I]ngen människa har någonsin hört mig på något sätt förneka sanningen i Mormons bok, eller ängelns besök som visade mig plåtarna. . . Herren har visat mig detta genom sin Ande—genom heliga änglars besök—och bekräftat det med tecken som följt, steg för steg, medan världen har gått vidare, under femtiotre år."[71] | |
1874 | ”När vi satt tillsammans under trädet i skuggan hade jag ett mycket trevligt samtal med Martin: ’Såg du guldplåtarna? Såg du ängeln?’ Han svarade i sak: ’Det är inte bara en tro, utan något jag vet. Jag såg plåtarna och inskrifterna på dem. Jag såg ängeln och han visade dem för mig.’”[72] | |
Juli 1875 | "Profeten och Oliver Cowdery, David Whitmer och jag gick in i en liten lund för att be, för att få ett löfte om att vi skulle få se den med våra egna ögon. Så att vi kunde vittna för världen. Vi bad två eller tre gånger, och till slut stod ängeln framför Oliver och David och visade dem plåtarna. Men se, jag hade själv gått för att be och i min desperation bad jag Profeten att knäböja med mig och be för mig, så att jag kunde få se plåtarna. Och vi gjorde så, och omedelbart stod ängeln framför mig och sade: 'titta', och när jag kastade en blick på honom föll jag, men jag reste mig upp och såg ängeln vända på de gyllene bladen, och jag sade: 'det räcker, min Herre och min Gud!' Sedan hörde jag Guds röst säga att boken är sann och korrekt översatt. Han vände sig sedan bort som om han inte hade mer att säga, och vi gjorde oss redo att gå."[73] | |
Christian Whitmer och Peter Whitmer Jr. | Ca 1830–1836 | "Bland dem som har gått hem till vila nämner vi namnen på våra två svågrar, Christian och Peter Whitmer Jr. Den förre dog den 27 november 1835, och den andre den 22 september förra året, i Clay County, Missouri. Många i den här kyrkan kände våra bröder personligen: de var de första att omfamna det nya förbundet när de hörde det, och under en ständig tid av förföljelse och förvirring höll de fast vid dess sanning ända till sina sista stunder — båda fanns med på listan över de åtta vittnena i Mormons bok, och även om de har gått bort är det med stor tillfredsställelse vi tänker på att de fram till sina sista stunder förkunnade vissheten i sitt tidigare vittnesbörd: Ett testamente gäller efter testatorns död. Må alla som läser minnas det faktum att Herren har gett människor ett vittne om sig själv i de sista dagarna, och att de troget har förklarat det tills de kallades bort."[74] |
Jakob Whitmer | Ca 1830–1856 | "Min far, Jacob Whitmer, var alltid trofast och sann mot sitt vittnesbörd om Mormons bok och bekräftade det på sin dödsbädd."[75] |
Peter Whitmer den yngre | 13 december 1831 | "...Herrens ord kom till mig genom profeten Joseph Smith i den tionde månaden och sade: Peter, du ska gå med din bror Oliver till lamaniterna. Vi började samma månad resa västerut till Bufolow-stammen, och där förkunnade vi Mormons bok..."[76] |
John Whitmer | 31 mars 1837 | ". . .att säga att Mormons bok är en uppenbarelse från Gud, tvekar jag inte inför; utan med fullt förtroende har jag skrivit under mitt namn på det som sådant. . . . Därför önskar jag vittna för alla som kommer att få kännedom om detta uttalande, att jag helt säkert har sett plåtarna som Mormons bok översattes från, och att jag har hanterat dessa plåtar, och med säkerhet vet att Joseph Smith jr. har översatt Mormons bok genom Guds gåva och kraft."[77] |
5 april 1839 | "Jag säger nu att jag hanterade de plåtarna, det fanns fina gravyrer på båda sidorna — jag hanterade dem . . . de visades för mig genom en övernaturlig kraft."[78] | |
18 mars 1861 | "Jag red in i Far West och besökte John Whitmer, en av vittnena till Mormons bok. . . . han vittnade fortfarande om att Mormons bok är sann och att Joseph Smith var en Herrens profet . . ."[79] | |
5 mars 1876 | ”Jag önskar att göra gott när det står i min makt. Jag har aldrig hört att någon av de tre eller åtta vittnena någonsin förnekade det vittnesbörd som de har burit om boken så som den publicerades i den första utgåvan av Mormons bok[.] Det finns nu bara två av vittnena till den boken i livet, nämligen David Whitmer, en av de tre, och [jag själv,] John Whitmer[,] en av de åtta[.] Våra namn har gått ut till alla nationer, språk och folk som en gudomlig uppenbarelse från Gud. Och det kommer att fullborda Guds avsikter enligt förklaringen däri, &c.”[80] | |
11 december 1876 | ”Av det du har skrivit drar jag slutsatsen att du har läst Mormons bok, tillsammans med de vittnesbörd som är bifogade till den; i vilka vittnesbörd du ser mitt namn undertecknat som ett av de åtta vittnena till nämnda bok. Det vittnesbördet var, är och kommer att vara sant hädanefter och för evigt.”[81] | |
Ca. vintern 1877–1878 | ”[D]en berättelsen som gamle fader John Whitmer sa till mig förra vintern, med tårar i ögonen, att han visste lika säkert som han visste att han existerade att Joseph översatte den gamla skriften som fanns på plåtarna, som han ’såg och hanterade’, och som han, som en av skrivarna, hjälpte till att skriva av, medan orden föll från Josephs läppar, genom övernaturlig eller allsmäktig kraft.”[82] | |
Ca. tidigt 1878 | "Herr John Whitmer höll talet. Många läsare minns säkert att herr Whitmer är en av de enda två som fortfarande lever och som hjälpte till (var vittnen) vid översättningen av Mormons bok, eller det som allmänt är känt som mormonbibeln. Herr Whitmer betraktas av det här samhället som en sanningsenlig, hederlig och laglydig medborgare, och därför drog hans uppdrag [att predika] en stor publik. Herr Whitmer sade att han ofta hade hanterat de identiska guldplåtarna som herr Smith fick av ängeln. Han sade att de var av rent guld, att en del av boken var helt förseglad, att den andra delen var öppen, och att det var den delen som översattes och i dag kallas mormonbibeln."[83] | |
april 1878 | ”John Whitmer tog emot mig som en kär far skulle ta emot en son och besvarade gärna alla mina frågor. Jag sa: Jag vet att ditt namn står under vittnesbördet i Mormons bok, att du såg plåtarna? Han—Det stämmer, och det vittnesbördet är sant. Jag—tog du i plåtarna med dina händer? Han—Det gjorde jag!”[84] | |
Hiram Page | 30 maj 1847 | "Vad gäller Mormons bok skulle det vara att göra orätt mot mig själv och mot Guds verk i de sista dagarna att säga att jag kunde veta att något var sant år 1830 och veta att samma sak var falsk år 1847. Att säga att mitt sinne var så svekfullt att jag har glömt vad jag såg. Att säga att en man med Josephs förmåga, som vid den tiden inte visste hur man uttalade ordet Nephi, kunde skriva en bok på sexhundra sidor, lika korrekt som Mormons bok utan övernaturlig kraft. Och att säga att de heliga änglar som kom och visade sig för mig när jag gick genom fältet, för att bekräfta mig i Herrens verk i de sista dagarna — tre av dem kom senare till mig och sjöng en hymn på sitt eget rena språk — ja, det skulle vara att behandla himlens Gud med förakt att förneka dessa vittnesbörd, tillsammans med alltför många andra för att nämna här."[85] |
Ca 1830–1852 | ”Jag visste att min far var sann och trogen sitt vittnesbörd om Mormons boks gudomlighet ända till slutet. Närhelst han hade möjlighet att bära sitt vittnesbörd om detta, gjorde han alltid det, och verkade glädja sig mycket över att ha fått förmånen att se plåtarna och därmed bli en av de åtta vittnena.”[86] | |
Hyrum Smith | Ca augusti 1838 | ”För jag har inte hört mer än en predikan sedan vi kom till den här platsen, och den hölls av Hyrum Smith. När han var på väg till Missouri stannade han hos oss en liten stund. Hans tal var vackert. Vi talade om Mormons bok, som han är ett av vittnena till. Han sa att han bara hade två händer och två ögon. Han sa att han hade sett plåtarna med sina ögon och rört vid dem med sina händer, och han såg en bröstplåt och berättade hur den var gjord.”[87] |
December 1839 | ". . .Jag tackar Gud för att jag kände en beslutsamhet att dö hellre än att förneka det som mina ögon hade sett, som mina händer hade rört vid och som jag hade burit vittnesbörd om, varhelst jag hade hamnat; och jag kan försäkra mina älskade bröder att jag kunde bära ett lika starkt vittnesbörd när inget annat än döden låg framför mig, som jag någonsin gjort i mitt liv. Min tillit till Gud var också orubbad."[88] | |
Cirka juni 1843 | "Vi har sett Hiram Smith, en bror till Joseph, och hört honom predika, och samtalat med honom om hans religion, dess ursprung och utveckling; och vi hörde honom offentligt i denna stad förklara att det som finns nedtecknat om plåtarna osv. osv. är Guds högtidliga sanning."[89] | |
Ca 1843–1844 | ”När jag bara var tio år gammal hörde jag patriarken Hyrum Smiths vittnesbörd, en av de åtta vittnena, om Mormons boks gudomlighet och om plåtarnas framträdande, från vilka den översattes.”[90] | |
26–27 juni 1844 | "Patriark <Hyrum Smith> läste och kommenterade utdrag ur Mormons bok om fängslanden och befrielse av Guds tjänare för evangeliets skull. . . . Både bröderna Joseph och Hyrum bar trofast vittnesbörd om de sista dagarnas verk och om framkomsten av Mormons bok." | |
Samuel H. Smith | april 1830 | "Jag tog boken och tittade på vittnenas vittnesbörd på [Samuel H. Smiths] begäran. Han sa: 'Om du läser den här boken med ett bedjande hjärta och ber Gud ge dig ett vittnesbörd, kommer du att få veta sanningen i detta verk.' Jag sa till honom att jag skulle göra det och frågade sedan vad han hette. Han sa att han hette Samuel H. Smith. 'Aha', sa jag, 'du är ett av vittnena.' 'Ja', sa han, 'jag vet att boken är en uppenbarelse från Gud, översatt genom den Helige Andens gåva och kraft, och att min bror Joseph Smith den yngre är en profet, siar och uppenbarare.'"[92] |
Ca. våren 1832 | Äldste [Samuel] Smith läste Jesajas 29:e kapitel vid det första mötet och beskrev omständigheterna kring Mormons boks framkomst, som han sade att han var ett vittne till. Han visste att hans bror Joseph hade plåtarna, för profeten hade visat dem för honom, och han hade hanterat dem och sett gravyrerna på dem."[93] | |
Juni 1844 | ”Hans [Samuel Smiths] arbete i kyrkan från början till sist [sic], då han bar glada budskap till städerna i öst; och slutligen hans ståndaktighet som ett av vittnena till Mormons bok, och många helgonlika drag av dygd, kunskap, självbehärskning, tålamod, gudsfruktan, broderlig vänlighet och kärlek, ska berättas om honom senare, som en Guds man.”[94] |
Kallades några kvinnor att vara officiella vittnen till Mormons bok?
Nej. Men några kvinnor lämnade berättelser om att de hanterade eller såg plåtarna.[95] (Se tabellen nedan.)
Vilka var de andra ”inofficiella” vittnena?
Det här var personer som berättade att de hade hanterat plåtarna eller på något sätt haft kontakt med dem, eller i vissa fall att plåtarna visades för dem av en ängel (se nedan).
Inofficiella vittnen till Mormons bok
Vittnets namn | Yrke | Ålder vid tiden för upplevelsen | Relation till Joseph Smith | Vittnesbörd |
Emma Smith[BIO] | Skrivare, redaktör, pensionatsföreståndare och tyghandlare | 24–25 | Hustru | "Plåtarna låg ofta på bordet utan något försök att dölja dem, insvepta i en liten linneduk som jag hade gett honom för att svepa in dem i. En gång kände jag på plåtarna när de låg så på bordet och följde deras konturer och form. De verkade vara böjliga som tjockt papper och prasslade med ett metalliskt ljud när kanterna flyttades med tummen, så som man ibland bläddrar med tummen längs kanterna på en bok."[96] |
Lucy Mack Smith[BIO] | Målare av vaxduk, sjuksköterska, insamlare och författare | 52 | Mor | "Jag frågade henne om hon såg plåtarna. Hon sa nej, det var inte hennes sak att se dem, men hon lyfte och hanterade dem."[97] |
Lucy Harris[BIO] | Okänd | 35–36 | Bekant | "Martins hustru hade lyft [plåtarna] och känt dem under [ett] överdrag."[98] |
William Smith[BIO] | Bonde och tidningsredaktör | 17–18 | Broder | "Vintern 1829 och 1830 publicerades Mormons bok, som är översättningen av en del av plåtarna som han hade fått. Han visade sedan plåtarna för min far och mina bröder Hyrum och Samuel, som var vittnen till sanningen i boken som översattes från dem. Jag fick lyfta dem medan de låg i ett örngott, men inte se dem, eftersom det stred mot de befallningar han hade fått. De vägde omkring sextio pund enligt min bästa bedömning."[99] |
Katherine Smith Salisbury[BIO] | Sömmerska och väverska | 14–17 | Syster | ”När Joseph tog hem plåtarna från deras gömställe för att arbeta med översättningen blev han vid ett tillfälle förföljd ända till dörren till sin fars hus av några män som var fast beslutna att få tag på ”Joe Smiths guldplåtar”, som de kallades. Katherine, som alltid vakade över sin brors säkerhet och hörde ett ovanligt oväsen utanför, flög till dörren och slet upp den just när Joseph kom rusande fram, andfådd. Han tryckte ett bylte i hennes armar och viskade hest med flämtande röst: ”Ta de här snabbt och göm dem”, och sedan försvann han in i mörkret. Catherine stängde dörren och sprang skyndsamt till sovrummet där hon och Sophronia sov. Sophronia kastade undan sängkläderna och Catherine lade byltet på sängen och drog snabbt tillbaka sängkläderna. Båda lade sig på sängen och låtsades sova. Folkhopen, som inte lyckades hitta Joseph utanför, gick tillbaka till huset för att leta, men de störde inte flickorna eftersom de verkade sova.”[100] |
Catherine Smith Salisbury | Sömmerska och väverska | 14 | Syster | "Hon berättade för mig att Joseph lät henne ”lyfta” paketet men inte se guldplåtarna, eftersom ängeln hade förbjudit honom att visa dem vid den tiden. Hon sa att de var mycket tunga."[101] |
Sömmerska och väverska | 14–17 | Syster | ”Catherine Smith Salisbury berättade sedan för mig att när hon dammade i rummet där profeten hade sitt arbetsrum såg hon ett paket på bordet som innehöll guldplåtarna, där berättelsen i Mormons bok var ingraverad. Hon sa att hon vägde plåtarna i händerna och tyckte att de var mycket tunga, som guld, och att hon också lät fingrarna glida längs kanten på plåtarna och kände att de var separata metallplåtar och hörde det klingande ljud som de gav ifrån sig.”[102] | |
Josiah Stowell[BIO] | Bonde och sågverksägare | 57 | Arbetsgivare, vän, stödjare | "...vittnet såg ett hörn av den; den liknade en sten med en grönaktig färg; skulle uppskatta att den var ungefär en fot kvadratisk och sex tum tjock; han ville inte låta någon se den; Herren hade befallt honom att inte göra det; Smith visste inte att vittnet såg ett hörn av Bibeln, som Smith kallade den; berättade för vittnet att bladen var av guld; det fanns skrivna tecken på bladen."[103] |
Alvah Beaman[BIO] | Bonde | 52 | Anhängare, vän | ”Joseph tog sedan fram dem [plåtarna] och gömde dem under den gamle tunnbindarens verkstad genom att lyfta upp en bräda, gräva i marken och begrava dem. När de togs därifrån lades de i en gammal glaslåda från Ontario. Gamle herr Beman [Alvah Moses Beaman] sågade av ändarna så att lådan blev rätt längd för att lägga dem i, och när de lades i sa han att han hörde dem klinga, men han fick inte se dem. Det berättade han för mig.”[104] |
Harrison Burgess[BIO] | Okänd | 19 | omvänd, missionär | "Nästa dag när jag arbetade på fältet verkade något viska till mig: 'Vet du att Mormons bok är sann?' Mitt sinne blev förvirrat och förmörkat, och jag plågades så mycket i anden att jag lämnade mitt arbete och drog mig tillbaka in i skogen. Det elände och den ångest som jag där upplevde går inte att beskriva. Frestaren verkade hela tiden säga: 'Vet du att Mormons bok är sann?' Jag var i den här situationen i ungefär två timmar. Till slut bestämde jag mig för att få veta, genom att utöva tro liknande den som Jareds bror hade, om jag hade förkunnat sanningen eller inte, och började be till himlens Gud om ett vittnesbörd om detta. Plötsligt stod en härlig person klädd i vitt framför mig och visade mig plåtarna som Mormons bok togs från."[105] |
Mary Musselman Whitmer[BIO] | Okänd | 51 | Vän, stödjare | "John C. Whitmer, ett barnbarn till den aktuella kvinnan, vittnade med följande ord: "Jag har vid flera tillfällen hört min farmor (Mary Musselman Whitmer) säga att hon fick se plåtarna till Mormons bok av en helig ängel, som hon alltid kallade broder Nephi. (Hon syftar utan tvekan på Moroni, ängeln som hade ansvar för plåtarna.) . . . En kväll, när hon (efter att ha gjort sitt vanliga dagsarbete i huset) gick till ladan för att mjölka kor, mötte hon en främling som bar något på ryggen som såg ut som en ryggsäck. Först var hon lite rädd för honom, men när han talade till henne med vänlig och varm röst och började förklara för henne arten av det arbete som pågick i hennes hus, fylldes hon av obeskrivlig glädje och tillfredsställelse. Han knöt då upp sin ryggsäck och visade henne ett knippe plåtar, som till storlek och utseende stämde med den beskrivning som senare gavs av vittnena till Mormons bok. Denna märkliga person vände bladen i plåtboken, blad efter blad, och visade henne också gravyrerna på dem; därefter sade han åt henne att vara tålmodig och trofast och bära sin börda lite längre, och lovade att om hon gjorde det skulle hon bli välsignad; och hennes belöning skulle vara säker om hon förblev trofast till slutet. Gestalten försvann sedan plötsligt med plåtarna, och vart han tog vägen kunde hon inte säga."[106] |
Luke Johnson[BIO] | Bonde, lärare och läkare | ca 23–28 (?) | kyrkoledare, apostel, missionär | "Medan jag var där träffade jag Luke Johnson, en av vittnena till Mormons bok. Jag var nyfiken på att tala med honom om det. Vi tog en promenad ner till flodstranden. Jag frågade honom om uttalandet han undertecknade om att han hade sett ängeln och plåtarna var sant. Om han verkligen hade sett plåtarna som Mormons bok trycktes eller översattes från. Han sa att det var sant."[107] |
Joseph McKune den äldre[BIO] | Bonde | ca 66 | Bekant | "Medan Joe var på hans [McKunes] gård hade han Mormons bok. Fru Doolittle minns inte om han sade att han hade hittat den före eller efter giftermålet. Hennes morfar fick vid ett tillfälle förmånen att ta ett örngott i sina händer, där den förmodat heliga skatten var inlindad, och känna genom tyget att den hade blad. Utifrån bokens storlek och vikt antog herr McKune att den i mått mycket liknade en vanlig bibel i den tidens tryck."[108] |
Sarah Folwer Anderick[BIO] | Bonde | ca 18–19 | Bekant | "[Joseph Smith] påstod också att han hade hittat några guldplåtar med tecken på, i en kulle mellan farbrors och fars, som jag ofta korsade. Flera gånger såg jag det han påstod var plåtarna, som var täckta med en duk. De verkade vara sex eller åtta tum fyrkantiga. Han bar ofta med sig dem. Jag hörde att de förvarade dem under tegelhärden."[109] |
Är berättelsen om att Mary Whitmer såg ängeln och plåtarna trovärdig?
Kanske. Det finns flera redogörelser från hennes familjemedlemmar, men de är andrahandsuppgifter och skrevs ner årtionden efter händelsen.[110]
Agerade Martin Harris som vittne för James Strangs ”Voree Plates”?
Nej. Även om Martin umgicks med Strangs rörelse innan han återvände till kyrkan och flyttade till Utah,[111] gav han aldrig sitt namn som vittne för vare sig Strangs ”Voree Plates”[112] eller den påstådda översättningen av Mässingsplåtarna—The Book of the Law of the Lord.[113]
