Sista dagars heliga-missionärer i sydstaterna välkomnar svarta människor till sina möten.[1] Mötena hotas också av Ku Klux Klan.[2]

Med hänvisning till förbudet mot prästadömet menar B. H. Roberts,[BIO] en av presidenterna för de sjuttio, att några av Guds "mest gynnade söner" — däribland Jesus Kristus, Joseph Smith och svarta människor — "kallas att gå igenom de svåraste lidandena [och] är de mest välsignade."[3]

Aposteln George Q. Cannon[BIO] minns att han som pojke i Nauvoo fick lära sig att begränsningen av prästadömet kom från Joseph Smith.[BIO][4]

Som kyrkans president minns Joseph F. Smith[BIO] att Brigham Young[BIO] var "bestämd" med att en "enda droppe" av "negroblod" skulle göra en person diskvalificerad från prästadömet och tempelvälsignelser.[5]

President Joseph F. Smith skriver till biskop David O. McKay,[BIO] och säger att läror som rör förbudet kom från Joseph Smith och antyder möjligen att Elijah Able[BIO] som fick prästadömet var ett undantag eftersom han inte var en "fullblodsneger."[6]

President Joseph F. Smith säger i generalkonferens att människor som är ”så olyckligt lottade att de inte är vita” ibland är ”överlägsna många av sina skrytsamma vita bröder.”[7]

I en teologikurs citerar B. H. Roberts akademikern William Benjamin Smith[BIO] till stöd för att begränsa social jämlikhet mellan svarta och vita människor för att minska äktenskap mellan personer av olika raser.[8]

”Negern och prästadömet”, publicerad av en okänd författare i Liahona: The Elders’ Journal, hävdar att Brigham Young lärde att svarta ”inte hade tillräcklig medfödd andlig styrka” för att inneha prästadömet.[9]

President Joseph F. Smith säger i ett möte mellan Första presidentskapet och de tolv att varje ordination av svarta till prästadömet måste "betraktas som ogiltig."[10]

Sista dagars heliga med svart hudfärg, Samuel[BIO] och Amanda Chambers[BIO], sägs ha ordnat så att vita tempelarbetare tjänade som ombud vid dop för deras avlidna förfäder och vänner.[11]

Booker T. Washington[BIO] rapporterar att han fick höra av Samuel Chambers,[BIO] en svart sista dagars helig som bodde i Utah, att ”färgade människor” ”behandlas väl” av kyrkan.[12]

William P. Daniels,[BIO] en svart sydafrikansk man, ska enligt uppgift ha fått höra i en välsignelse av president Joseph F. Smith att ”en dag, kanske i nästa liv” skulle Daniels inneha prästadömet.”[13]

Aposteln David O. McKay[BIO] ber om ett undantag från restriktionen och får avslag av president Heber J. Grant,[BIO] som säger: "Tills Herren ger oss en uppenbarelse om den saken måste vi hålla fast vid policyn."[14]

Den nationella Ku Klux Klan-organisationen rapporterar en kraftig ökning av medlemsantalet i Utah trots ”kraftigt motstånd” från kyrkan.[15]

I sin bok Vägen till fullkomlighet tillskriver aposteln Joseph Fielding Smith[BIO] ursprunget till begränsningarna i prästadömet för svarta sista dagars heliga till Joseph Smith.[16]

Den svarte siste dagars helige William P. Daniels[BIO] avskiljs som president för Love-grenen i Sydafrika, trots att han inte ordinerades till prästadömet.[17]

På förslag av Första presidentskapets rådgivare J. Reuben Clark[BIO] ser kyrkan över policyn för behörighet till prästadömet.[18] Policyn om "en droppe"[19] upprätthålls.[20]

Äldste Harold B. Lee håller en serie radioföreläsningar och ger en förklaring utifrån "föruttillvaron" till prästadömsförbudet — möjligen första gången den förklaringen föreslås.[21]

Svarta medlemmarna Len[BIO] och Mary Hope[BIO] får sakramentet hemma eftersom de ombeds att inte delta i möten i grenen i Cincinnati, Ohio.[22]

Som svar på ett brev med oro från sociologen Lowry Nelson, som var sista dagars helig,[BIO] ger president George Albert Smith[BIO] och hans rådgivare en motivering för förbudet mot prästadömet baserad på skillnader före jordelivet och tillskriver policyn Joseph Smith.[23]

Ett möte med Första presidentskapet och de tolvs råd behandlar en begäran från O. J. Umondak i Nigeria om att missionärer ska skickas till hans land.[24]

J. Reuben Clark lyfter fram farhågor om svårigheter att tillämpa prästadömsbegränsningen i Brasilien[25] och föreslår att svarta sista dagars heliga skulle kunna tjänstgöra i ”det Aronska prästadömets olika uppgifter”.[26]

I ett brev till en student vid BYU säger David O. McKay att han "inte känner till någon annan grund" för begränsningen än Abrahams bok och att han tror att begränsningen "går tillbaka till vårt föruttillstånd."[27]

Rådgivaren i Första presidentskapet J. Reuben Clark rekommenderar att blod som doneras till sista dagars heligas sjukhus ska separeras "för att skydda renheten i blodomloppet hos människorna i denna kyrka."[28] Vid den här tiden var blodsegregering standardpolicy hos amerikanska Röda Korset.[29]

Första presidentskapet tar fram ett standardsvar på frågor om begränsningen av prästadömet som ska användas i personlig korrespondens. Där står det att begränsningen inte är en "policy", utan ett "direkt bud från Herren".[30]

BYU:s studentledare skriver ett brev till studenttidningen BYU Universe för att protestera mot rasdiskriminering.[31]

Första presidentskapet skriver ett sympatisk brev till Herbert A. Ford,[BIO] en svart medlem, med löftet att begränsningen skulle tas bort en dag.[32]

Tre apostlar uppmuntrar var för sig de svarta sista dagars heliga Abner och Martha Howell att genomföra en "mission" till svarta medlemmar i olika städer i USA.[33]

Sydafrikamissionens missionspresident Evan P. Wright[BIO] säger till Första presidentskapet att de är "i stort behov" av prästadömsledare på grund av strikta krav som nekar ordination för personer av afrikansk härkomst.[34]

Ernest L. Wilkinson uppger att David O. McKay sa till honom att "kyrkans relation till den färgade personen var ett av de mest angelägna problemen som måste mötas och lösas."[35]

Kyrkans president David O. McKay tar bort kravet i Sydafrika att vita sista dagars heliga måste bevisa att de inte hade afrikansk härkomst före ordination till prästadömet.[36]

Sterling M. McMurrin[BIO] rapporterar att president David O. McKay i mars 1954[37] sa till honom att begränsningen av prästadömet ”är en praxis, inte en lära”, att ”praxisen en dag kommer att ändras” och att ”det inte finns någon sådan lära” om en ”gudomlig förbannelse” över svarta.[38] McMurrin sa dock också att McKay hänvisade till Pearl of Great Price som ett ”skriftmässigt prejudikat” för begränsningen.[39]

Vid ett offentligt seminarium ska Adam S. Bennion[BIO] ha sagt att kyrkans ledare diskuterade begränsningen av prästadömet i en särskild kommitté och att president David O. McKay hade ”vädjat till Gud” men att tiden inte var ”mogen”.[40]

I kölvattnet av Högsta domstolens banbrytande beslut om avskaffad rassegregering, Brown v. Board of Education,[41] fördömer apostel Mark E. Petersen medborgarrättsrörelsen och försvarar kyrkans policy om prästadömet.[42]

President McKay uppges godkänna tidigare nekade tempelvälsignelser för två syskon som ansågs ha svart härkomst.[43]

Den katolske sociologen Thomas F. O'Dea[BIO] skriver ett kapitel om "Källor till spänning och konflikt" i sin bok Mormonerna men nämner inte begränsningen av prästadömet.[44] Kyrkohistorikern Leonard Arrington[BIO] skriver till O'Dea om denna utelämning.[45]

President McKay godkänner att fijianer, den enda gruppen polynesier som stod under begränsning, får ordination till prästadömet.[46]

Joseph Fielding Smith[BIO] säger att svarta människor inte kan få Abrahams, Isaks och Jakobs välsignelser i sina patriarkaliska välsignelser förrän Herren tar bort begränsningen.[47]

Harold B. Lee[BIO] ska enligt uppgift ha lovat två svarta sista dagars heliga-kvinnor att om de förblir "sanna och trofasta" så kommer "kyrkans policy att förändras" när det gäller prästadömet.[48]

Bruce R. McConkie publicerar den första upplagan av Mormon Doctrine,[49] som hävdar att svarta människor var "mindre tappra" i "föruttillvaron".[50]

John J. Stewart,[BIO] professor i journalistik vid Utah State University, publicerar Mormonismen och negern som försvarade kyrkans begränsning av prästadömet.[51]

BYU:s antropologiprofessor John L. Sorenson[BIO] försöker bemöta kritik mot Första presidentskapet i rasfrågor genom att säga att ”mormonsk lära om svarta troligen har liten påverkan på praktiska situationer som rör diskriminering.”[52]

BYU:s Daily Universe rapporterar att NAACP:s president i Salt Lake City, Albert B. Fritz[BIO], säger att situationen för medborgerliga rättigheter i Provo har "förbättrats" men var "beklaglig" för bara några år sedan.[53]

BYU:s president Ernest L. Wilkinson rapporterar att tre apostlar som var medlemmar i BYU:s styrelse[54] ”var för att stänga ute färgade studenter från BYU.”[55]

President David O. McKay skriver i sin dagbok att den ”enda anledningen” till begränsningen av prästadömet finns i Abrahams bok.[56]

I ett brev till medlemmarna i Första presidentskapet Henry D. Moyle[BIO] och Hugh B. Brown[BIO] uppmanar Stewart L. Udall,[BIO] en missnöjd sista dagars helig[57] och USA:s inrikesminister, kyrkan att klargöra sin hållning till svarta människor.[58] I sitt svar hänvisar Moyle och Brown till idéer om förjordiska ursprung för begränsningen av prästadömet och om blandäktenskap.[59]

I tidningen McCall's skriver Clare Boothe Luce[BIO] att sista dagars heliga-guvernören och medborgarrättsförespråkaren George Romneys syn på medborgerliga rättigheter ”skiljer sig . . . från hans kyrkas”, som verkar lära att ”svarta har underlägsna själar”.[60]

Aposteln Joseph Fielding Smith ifrågasätter Clare Boothe Luces påstående om kyrkans syn på svarta människor och säger att hennes kommentarer om George Romneys påstådda avvikande åsikter byggde på en ”falsk premiss”.[61]

LaMar S. Williams[BIO] avskiljs för att börja en mission i Nigeria.[62] David O. McKay säger till honom att värdiga svarta manliga sista dagars heliga kunde leda grupper av medlemmar och dela ut sakramentet.[63]

En nigeriansk tidning publicerar en lång artikel av Ambrose Chukka[BIO] som beskriver förbudet mot prästadömet och drar slutsatsen att sista dagars heliga "inte får tillåtas komma in i landet".[64]

The New York Times citerar president Hugh B. Brown[BIO] med orden: ”Vi håller på med en undersökning som ser mot möjligheten att ta in negrer”, även om president Brown senare ifrågasatte hur korrekt han hade citerats.[65]

Joseph Fielding Smith ska ha sagt till Eugene England[BIO] att förklaringen med ”föruttillvaron” för begränsningen av prästadömet ”inte uttryckligen står i skrifterna” och att England ”inte behövde tro” på den.[66]

Look-magasinet publicerar en artikel av University of Utah-studenten Jeff Nye[BIO] som kritiserade Joseph Fielding Smith och restriktionen kring prästadömet.[67] Som svar hotade NAACP med en protest på Temple Square om inte kyrkan gjorde ett uttalande.[68]

I generalkonferensen läser Hugh B. Brown upp ett offentligt uttalande som kräver ”införandet av full medborgerlig jämlikhet för alla Guds barn”.[69]

När Ezra Taft Benson[BIO] talar i Logan-tabernaklet i Utah hävdar han att medborgarrättsrörelsen är en "falsk" front för kommunismen.[70]

För att hantera en fråga med varierande historiska prejudikat[71] godkänner president David O. McKay policyn att dop för de döda för svarta ska ”utföras av andra än negrer om detta kan genomföras utan att väcka anstöt”.[72]

Joseph William Billy Johnson[BIO] organiserar de första sista dagars heliga-grenarna i Ghana, men utan kyrkans godkännande.[73]

Efter att BYU ger stipendier till ungefär ett halvdussin nigerianska studenter uttrycker aposteln Harold B. Lee motstånd mot stipendieprogrammet eftersom det ”skapade en social situation på BYU”.[74]

President David O. McKay beslutar att kyrkan bör etablera sig i Nigeria, ”trots att den inte kan ge prästadömet”.[75]

Efter bönfyllda samtal mellan Första presidentskapet och de tolv[76] om LaMar Williams mission att etablera kyrkan i Nigeria beslutas det att kalla hem honom eftersom ”tiden inte var rätt”.[77] Månader senare utlöser en kupp mot Nigerias regering en rad konflikter som leder till det nigerianska inbördeskriget.[78]

David L. Brewer[BIO] publicerar en doktorsavhandling med titeln "Utah Elites and Utah Racial Norms" som lyfter fram en mångfald av uppfattningar i delstaten om medborgerliga rättigheter och förbudet mot prästadömet och templet.[79]

I ett tal till BYU-studenter säger Ezra Taft Benson att ”det inte är något fel med medborgerliga rättigheter – det är det som görs i de medborgerliga rättigheternas namn som är chockerande”, med hänvisning till Martin Luther King Jr:s påstådda koppling till kommunismen.[80]

Den nigerianske kyrkopionjären Anthony U. Obinna[BIO] blir omvänd till kyrkan och börjar, utan tillstånd, organisera sista dagars heligas församlingar.[81]

I ett öppet brev uppmanar sista dagars heliga-medlemmen och USA:s inrikesminister Stewart L. Udall offentligt till att ta bort den ”begränsning som nu läggs på svart gemenskap”.[82] Spencer W. Kimball och Delbert L. Stapley[BIO] skickar brev till Udall där de uttrycker sin besvikelse över hans inställning.[83][84]

I generalkonferensen fördömer Ezra Taft Benson medborgarrättsrörelsen som ett ”verktyg för kommunistisk vilseledning”, men säger att ”vi får inte lägga skulden på negrer.”[85]

Deseret News rapporterar att Första presidentskapets rådgivare Hugh B. Brown uttrycker "djup sorg och chock" efter mordet på Martin Luther King Jr.[BIO][86]

Svarta idrottare vid University of Texas El Paso är de första av flera akademiska institutioner[87] som uppmanar till bojkott av matcher med BYU.[88]

Svarta studenter vid San Jose State University bojkottar BYU:s fotbollsmatcher.[89] BYU-studenter debatterar frågan i Daily Universe.[90][91]

President McKay ska enligt uppgift ha bett om möjligheten att ändra begränsningen av prästadömet vid flera tillfällen under den här perioden, men varje gång var svaret ”inte än”.[92]

Efter en ettårig utredning drar Office for Civil Rights inom Health, Education, and Welfare slutsatsen att BYU ”följer” Civil Rights Act från 1964.[93]

Enligt Daily Universe planerar BYU-studenter aktiviteter för en "broderskapsvecka" för att öka förståelsen för rasfrågor och utföra tjänande för behövande samhällen, men senare direktiv från universitetet och kyrkan "tog i stort sett hjärtat ur veckan".[94]

Ett förhandsexemplar av Stephen G. Taggarts[BIO] bok från 1970, Mormonism's Negro Policy, som undersökte ursprunget till begränsningen av prästadömet och uppmanade till att förbudet skulle upphävas,[95] leder vid den här tiden till flera diskussioner bland rådgivare i Första presidentskapet.[96]

Eugene Register-Guard rapporterar att fjorton fotbollsspelare från University of Wyoming i Laramie avskedades från sitt lag efter att ha berättat om sin plan att bära svarta armbindlar för att protestera mot påstått rasistiska riktlinjer vid BYU och i kyrkan. Händelsen rapporteras i [97]Sports Illustrated.[98]

Som svar på incidenten med fjorton spelare från University of Wyoming rapporterar The Salt Lake Tribune att studentrepresentanter på BYU skriver och lämnar in ett uttalande om medborgerliga rättigheter till BYU:s administration.[99]

Som svar på protesterna från Western Athletic Conference (WAC) och de allt mer högljudda protesterna mot BYU[100] lämnade Ernest L. Wilkinson[BIO] in ett dokument[101] där det stod att BYU ”på inget sätt hindrar någon från att gå på BYU på grund av hans hudfärg.”[102]

Vid ett särskilt styrelsemöte för BYU[103] förklarar Ernest L. Wilkinson att BYU har kallats ”rasistiskt och okristet” av sina kritiker[104] och föreslår nya riktlinjer som rör svarta studenter.[105] Följande månad antogs en ny policy för att rekrytera svarta studenter.[106]

Stanford University meddelar att universitetet inte kommer att schemalägga framtida idrottsevenemang med BYU på grund av kyrkans begränsning av prästadömet.[107]

BYU:s president Ernest L. Wilkinson skriver i sin dagbok att han hade en ”mycket stark känsla” mot förbudet mot prästadömet vid ett möte med universitetsrektorerna i Western Athletic Conference (WAC).[108]

Efter en omfattande debatt[109] utfärdar Första presidentskapet ett brev[110] till kyrkans ledare där de förklarar sitt stöd för ”fulla konstitutionella rättigheter” för svarta människor[111] och också säger att begränsningen var en del av en plan ”som sträcker sig tillbaka till människans förjordiska tillstånd”.[112]

Salt Lake Tribune rapporterar att Hugh B. Brown, rådgivare i Första presidentskapet, sa att begränsningen av prästadömet ”kommer att ändras inom en inte alltför avlägsen framtid”.[113]

Stephen G. Taggarts bok, Mormonism's Negro Policy, publiceras. Den hävdar att begränsningarna kring prästadömet och templet började med Joseph Smith och utlöstes av lokala omständigheter i Södern.[114]

Black Student Union vid University of Washington inleder en serie protester för att bryta relationerna med BYU,[115] men protesterna avtar efter att Washingtons justitieminister ger ett utlåtande som är till BYU:s fördel.[116] Liknande utlåtanden gavs i Wyoming och Utah, och en stämning mot BYU avvisades.[117]

BYU publicerar helsidesannonser i olika tidningar i Washington och Oregon där det står att BYU tog emot personer av ”vilken ras, trosbekännelse, hudfärg eller nationellt ursprung som helst”.[118] BYU förbereder och delar ut ett fyrsidigt informationshäfte som förklarar att kyrkan ”inte är rasistisk” och att begränsningen i prästadömet en dag kommer att upphävas.[119]

En ledare i Tucson Daily Citizen rapporterar att en kommitté vid University of Arizona som undersökte BYU drog slutsatsen att ”BYU inte är mer rasistiskt än något annat universitet” och rekommenderade till WAC att ytterligare demonstrationer skulle avbrytas.[120]

I ett brev till Första presidentskapet[121] återger Caleb A. Shreeve, Sr.[BIO] ett påstått samtal mellan Elijah Able[BIO] och Joseph Smith[BIO] där Ables prästadöme återkallades.[122]

I Brasilien använder missionärer härstamningslektioner för att undervisa möjliga omvända om begränsningen av prästadömet och för att avgöra om det är möjligt att de har afrikanskt ursprung.[123]

I sin dagbok antecknar president Wilkinson ett möte med universitetsrektorerna i Western Athletic Conference (WAC), där man beslutade att Arizona State inte kan utesluta BYU från spelschemat på grund av begränsningen kring prästadömet.[124]

Enligt Edward Kimball godkänns en allmän policy för att svarta medlemmar ska få patriarkaliska välsignelser år 1971.[125]

President Joseph Fielding Smith godkänner bildandet av Genesis Group, ett officiellt kyrkligt organ som ger stöd till svarta medlemmar.[126]

Harold B. Lee blir kyrkans president, och journalister från Newsweek, Los Angeles Times och andra publikationer spekulerar om att begränsningen av prästadömet kan komma att upphävas.[127]

Lester Bush[BIO] publicerar "Mormonism's Negro Policy" i Dialogue: A Journal of Mormon Thought, där han hävdar att begränsningen började med Brigham Young snarare än Joseph Smith.[128]

Kyrkans president Harold B. Lee säger att det är "bara en tidsfråga innan svarta får full status i kyrkan."[129] Han uppges fasta och be om begränsningen och får svaret "inte än."[130]

Edward L. Kimball[BIO] berättar om olika medlemmar som fick andliga föraningar och personliga välsignelser som tydde på att förbudet mot prästadömet skulle upphävas under den här tiden.[131]

Spencer W. Kimball ordineras till kyrkans president.[132] Enligt uppgift sa han, när han fick frågan, att dagen ännu inte hade kommit för att upphäva restriktionen och att ”om den dagen kommer blir det en fråga om uppenbarelse”.[133]

Miami News och New York Times rapporterar att NAACP tänker stämma scouterna på grund av en kyrkopolicy som diskriminerade svarta scouter genom att utse diakonernas kvorumpresidenter till seniorpatrulledare.[134]

Kyrkan ändrar sin policy så att diakonkvorumpresidenter inte längre fungerar som seniorpatrulledare i Boy Scouts, och NAACP:s stämning avvisas.[135]

Volym 6 av James R. Clarks Budskap från Första presidentskapet publiceras. Ingen av de tre uttalandena från Första presidentskapet om begränsningen av prästadömet fram till denna punkt togs med i sammanställningen.[136]

Templet i São Paulo i Brasilien tillkännages.[137] Kyrkans ledare inser dilemmat att många heliga av afrikansk härkomst i Brasilien inte skulle kunna gå till templet enligt den dåvarande policyn.[138]

Den obehöriga ordinationen av en svart medlem i kyrkan till prästadömet av Douglas A. Wallace[BIO] rapporteras nationellt.[139] Händelsen skapar splittring i Genesis Group.[140]

Bruce R. McConkie rapporterar att president Kimball bad apostlarna att ge honom promemorior om frågan om begränsningen av prästadömet och templet[141]

Kyrkohistorikern Leonard Arrington tar emot en konfidentiell förfrågan från Neal A. Maxwell[BIO] om att hitta ett citat om svarta människor från Joseph Fielding Smith—Arrington tror att detta är ett tecken på att Maxwell arbetade med ett memorandum om restriktionen.[142]

Enligt Edward Kimball går kyrkans president Spencer W. Kimball till templet för att be om begränsningen, och den 23 mars säger han till sina rådgivare att hans intryck var "att häva begränsningen för svarta".[143]

President Kimball uppges ha bett ”de tolv att förena sig med presidentskapet i bön om att Gud skulle ge dem ett svar. Därefter talade han med de tolv enskilt.”[144]

LeGrand Richards uppges ha sett president Wilford Woodruff i Salt Lake-templet under en diskussion om begränsningen av prästadömet.[145]

President Kimball leder Första presidentskapet och tio apostlar i bön—de beskriver en uppenbarad bekräftelse på att upphäva begränsningen av prästadömet.[146][147]

Under ett möte med alla tillgängliga generalauktoriteter ges ett tillkännagivande om att begränsningarna kring tempel och prästadömet upphävs till pressen för offentliggörande.[148]

Russell M. Nelson, generalpresident för Söndagsskolan, får en dröm där Harold B. Lee säger att han skulle ha fått samma uppenbarelse om prästadömet som Spencer W. Kimball, om han hade fortsatt leva som profet.[149]