Svarta medlemmar och prästadömet (1895–1978)

Händelser kopplade till svarta sista dagars heliga och begränsningen av tempel och prästadömet mellan 1895 och 1978.

Sekelskiftet och Joseph F. Smiths era (1885–1915)

Juni 1885

Sista dagars heliga-missionärer i sydstaterna välkomnar svarta människor till sina möten.[1] Mötena hotas också av Ku Klux Klan.[2]

27 januari 1895

Med hänvisning till förbudet mot prästadömet menar B. H. Roberts,[BIO] en av presidenterna för de sjuttio, att några av Guds "mest gynnade söner" — däribland Jesus Kristus, Joseph Smith och svarta människor — "kallas att gå igenom de svåraste lidandena [och] är de mest välsignade."[3]

22 augusti 1895

Aposteln George Q. Cannon[BIO] minns att han som pojke i Nauvoo fick lära sig att begränsningen av prästadömet kom från Joseph Smith.[BIO][4]

2 januari 1902

Som kyrkans president minns Joseph F. Smith[BIO] att Brigham Young[BIO] var "bestämd" med att en "enda droppe" av "negroblod" skulle göra en person diskvalificerad från prästadömet och tempelvälsignelser.[5]

16 mars 1904

President Joseph F. Smith skriver till biskop David O. McKay,[BIO] och säger att läror som rör förbudet kom från Joseph Smith och antyder möjligen att Elijah Able[BIO] som fick prästadömet var ett undantag eftersom han inte var en "fullblodsneger."[6]

9 april 1905

President Joseph F. Smith säger i generalkonferens att människor som är ”så olyckligt lottade att de inte är vita” ibland är ”överlägsna många av sina skrytsamma vita bröder.”[7]

1907

I en teologikurs citerar B. H. Roberts akademikern William Benjamin Smith[BIO] till stöd för att begränsa social jämlikhet mellan svarta och vita människor för att minska äktenskap mellan personer av olika raser.[8]

19 april 1908

”Negern och prästadömet”, publicerad av en okänd författare i Liahona: The Elders’ Journal, hävdar att Brigham Young lärde att svarta ”inte hade tillräcklig medfödd andlig styrka” för att inneha prästadömet.[9]

26 augusti 1908

President Joseph F. Smith säger i ett möte mellan Första presidentskapet och de tolv att varje ordination av svarta till prästadömet måste "betraktas som ogiltig."[10]

6 februari 1912

Sista dagars heliga med svart hudfärg, Samuel[BIO] och Amanda Chambers[BIO], sägs ha ordnat så att vita tempelarbetare tjänade som ombud vid dop för deras avlidna förfäder och vänner.[11]

17 april 1913

Booker T. Washington[BIO] rapporterar att han fick höra av Samuel Chambers,[BIO] en svart sista dagars helig som bodde i Utah, att ”färgade människor” ”behandlas väl” av kyrkan.[12]

1915

William P. Daniels,[BIO] en svart sydafrikansk man, ska enligt uppgift ha fått höra i en välsignelse av president Joseph F. Smith att ”en dag, kanske i nästa liv” skulle Daniels inneha prästadömet.”[13]

Heber J. Grant och George Albert Smith-eran (1918–1951)

1921

Aposteln David O. McKay[BIO] ber om ett undantag från restriktionen och får avslag av president Heber J. Grant,[BIO] som säger: "Tills Herren ger oss en uppenbarelse om den saken måste vi hålla fast vid policyn."[14]

1924

Den nationella Ku Klux Klan-organisationen rapporterar en kraftig ökning av medlemsantalet i Utah trots ”kraftigt motstånd” från kyrkan.[15]

1931

I sin bok Vägen till fullkomlighet tillskriver aposteln Joseph Fielding Smith[BIO] ursprunget till begränsningarna i prästadömet för svarta sista dagars heliga till Joseph Smith.[16]

14 december 1931

Den svarte siste dagars helige William P. Daniels[BIO] avskiljs som president för Love-grenen i Sydafrika, trots att han inte ordinerades till prästadömet.[17]

25 januari 1940

På förslag av Första presidentskapets rådgivare J. Reuben Clark[BIO] ser kyrkan över policyn för behörighet till prästadömet.[18] Policyn om "en droppe"[19] upprätthålls.[20]

Januari–juni 1945

Äldste Harold B. Lee håller en serie radioföreläsningar och ger en förklaring utifrån "föruttillvaron" till prästadömsförbudet — möjligen första gången den förklaringen föreslås.[21]

1947

Svarta medlemmarna Len[BIO] och Mary Hope[BIO] får sakramentet hemma eftersom de ombeds att inte delta i möten i grenen i Cincinnati, Ohio.[22]

17 juli 1947

Som svar på ett brev med oro från sociologen Lowry Nelson, som var sista dagars helig,[BIO] ger president George Albert Smith[BIO] och hans rådgivare en motivering för förbudet mot prästadömet baserad på skillnader före jordelivet och tillskriver policyn Joseph Smith.[23]

9 oktober 1947

Ett möte med Första presidentskapet och de tolvs råd behandlar en begäran från O. J. Umondak i Nigeria om att missionärer ska skickas till hans land.[24]

9 oktober 1947

J. Reuben Clark lyfter fram farhågor om svårigheter att tillämpa prästadömsbegränsningen i Brasilien[25] och föreslår att svarta sista dagars heliga skulle kunna tjänstgöra i ”det Aronska prästadömets olika uppgifter”.[26]

3 november 1947

I ett brev till en student vid BYU säger David O. McKay att han "inte känner till någon annan grund" för begränsningen än Abrahams bok och att han tror att begränsningen "går tillbaka till vårt föruttillstånd."[27]

12 april 1948

Rådgivaren i Första presidentskapet J. Reuben Clark rekommenderar att blod som doneras till sista dagars heligas sjukhus ska separeras "för att skydda renheten i blodomloppet hos människorna i denna kyrka."[28] Vid den här tiden var blodsegregering standardpolicy hos amerikanska Röda Korset.[29]

1949

Första presidentskapet tar fram ett standardsvar på frågor om begränsningen av prästadömet som ska användas i personlig korrespondens. Där står det att begränsningen inte är en "policy", utan ett "direkt bud från Herren".[30]

3 mars 1949

BYU:s studentledare skriver ett brev till studenttidningen BYU Universe för att protestera mot rasdiskriminering.[31]

10 april 1951

Första presidentskapet skriver ett sympatisk brev till Herbert A. Ford,[BIO] en svart medlem, med löftet att begränsningen skulle tas bort en dag.[32]

Sommaren 1951

Tre apostlar uppmuntrar var för sig de svarta sista dagars heliga Abner och Martha Howell att genomföra en "mission" till svarta medlemmar i olika städer i USA.[33]

David O. McKays era (1951–1958), avskaffad segregation och diskussion

17 juni 1952

Sydafrikamissionens missionspresident Evan P. Wright[BIO] säger till Första presidentskapet att de är "i stort behov" av prästadömsledare på grund av strikta krav som nekar ordination för personer av afrikansk härkomst.[34]

31 januari 1953

Ernest L. Wilkinson uppger att David O. McKay sa till honom att "kyrkans relation till den färgade personen var ett av de mest angelägna problemen som måste mötas och lösas."[35]

Januari 1954

Kyrkans president David O. McKay tar bort kravet i Sydafrika att vita sista dagars heliga måste bevisa att de inte hade afrikansk härkomst före ordination till prästadömet.[36]

Mars 1954

Sterling M. McMurrin[BIO] rapporterar att president David O. McKay i mars 1954[37] sa till honom att begränsningen av prästadömet ”är en praxis, inte en lära”, att ”praxisen en dag kommer att ändras” och att ”det inte finns någon sådan lära” om en ”gudomlig förbannelse” över svarta.[38] McMurrin sa dock också att McKay hänvisade till Pearl of Great Price som ett ”skriftmässigt prejudikat” för begränsningen.[39]

13 maj 1954

Vid ett offentligt seminarium ska Adam S. Bennion[BIO] ha sagt att kyrkans ledare diskuterade begränsningen av prästadömet i en särskild kommitté och att president David O. McKay hade ”vädjat till Gud” men att tiden inte var ”mogen”.[40]

27 augusti 1954

I kölvattnet av Högsta domstolens banbrytande beslut om avskaffad rassegregering, Brown v. Board of Education,[41] fördömer apostel Mark E. Petersen medborgarrättsrörelsen och försvarar kyrkans policy om prästadömet.[42]

ca. 1954–56

President McKay uppges godkänna tidigare nekade tempelvälsignelser för två syskon som ansågs ha svart härkomst.[43]

1957

Den katolske sociologen Thomas F. O'Dea[BIO] skriver ett kapitel om "Källor till spänning och konflikt" i sin bok Mormonerna men nämner inte begränsningen av prästadömet.[44] Kyrkohistorikern Leonard Arrington[BIO] skriver till O'Dea om denna utelämning.[45]

13 maj 1958

President McKay godkänner att fijianer, den enda gruppen polynesier som stod under begränsning, får ordination till prästadömet.[46]

11 oktober 1958

Joseph Fielding Smith[BIO] säger att svarta människor inte kan få Abrahams, Isaks och Jakobs välsignelser i sina patriarkaliska välsignelser förrän Herren tar bort begränsningen.[47]

24 oktober 1958

Harold B. Lee[BIO] ska enligt uppgift ha lovat två svarta sista dagars heliga-kvinnor att om de förblir "sanna och trofasta" så kommer "kyrkans policy att förändras" när det gäller prästadömet.[48]

1958

Bruce R. McConkie publicerar den första upplagan av Mormon Doctrine,[49] som hävdar att svarta människor var "mindre tappra" i "föruttillvaron".[50]

David O. McKays era (1959–1968), kontroverser kring medborgerliga rättigheter, början i Västafrika

1960

John J. Stewart,[BIO] professor i journalistik vid Utah State University, publicerar Mormonismen och negern som försvarade kyrkans begränsning av prästadömet.[51]

9 mars 1960

BYU:s antropologiprofessor John L. Sorenson[BIO] försöker bemöta kritik mot Första presidentskapet i rasfrågor genom att säga att ”mormonsk lära om svarta troligen har liten påverkan på praktiska situationer som rör diskriminering.”[52]

23 mars 1960

BYU:s Daily Universe rapporterar att NAACP:s president i Salt Lake City, Albert B. Fritz[BIO], säger att situationen för medborgerliga rättigheter i Provo har "förbättrats" men var "beklaglig" för bara några år sedan.[53]

10 november 1960

BYU:s president Ernest L. Wilkinson rapporterar att tre apostlar som var medlemmar i BYU:s styrelse[54] ”var för att stänga ute färgade studenter från BYU.”[55]

24 februari 1961

President David O. McKay skriver i sin dagbok att den ”enda anledningen” till begränsningen av prästadömet finns i Abrahams bok.[56]

September 1961

I ett brev till medlemmarna i Första presidentskapet Henry D. Moyle[BIO] och Hugh B. Brown[BIO] uppmanar Stewart L. Udall,[BIO] en missnöjd sista dagars helig[57] och USA:s inrikesminister, kyrkan att klargöra sin hållning till svarta människor.[58] I sitt svar hänvisar Moyle och Brown till idéer om förjordiska ursprung för begränsningen av prästadömet och om blandäktenskap.[59]

Juni 1962

I tidningen McCall's skriver Clare Boothe Luce[BIO] att sista dagars heliga-guvernören och medborgarrättsförespråkaren George Romneys syn på medborgerliga rättigheter ”skiljer sig . . . från hans kyrkas”, som verkar lära att ”svarta har underlägsna själar”.[60]

14 juli 1962

Aposteln Joseph Fielding Smith ifrågasätter Clare Boothe Luces påstående om kyrkans syn på svarta människor och säger att hennes kommentarer om George Romneys påstådda avvikande åsikter byggde på en ”falsk premiss”.[61]

11 januari 1963

LaMar S. Williams[BIO] avskiljs för att börja en mission i Nigeria.[62] David O. McKay säger till honom att värdiga svarta manliga sista dagars heliga kunde leda grupper av medlemmar och dela ut sakramentet.[63]

5 mars 1963

En nigeriansk tidning publicerar en lång artikel av Ambrose Chukka[BIO] som beskriver förbudet mot prästadömet och drar slutsatsen att sista dagars heliga "inte får tillåtas komma in i landet".[64]

7 juni 1963

The New York Times citerar president Hugh B. Brown[BIO] med orden: ”Vi håller på med en undersökning som ser mot möjligheten att ta in negrer”, även om president Brown senare ifrågasatte hur korrekt han hade citerats.[65]

Sommaren 1963

Joseph Fielding Smith ska ha sagt till Eugene England[BIO] att förklaringen med ”föruttillvaron” för begränsningen av prästadömet ”inte uttryckligen står i skrifterna” och att England ”inte behövde tro” på den.[66]

Oktober 1963

Look-magasinet publicerar en artikel av University of Utah-studenten Jeff Nye[BIO] som kritiserade Joseph Fielding Smith och restriktionen kring prästadömet.[67] Som svar hotade NAACP med en protest på Temple Square om inte kyrkan gjorde ett uttalande.[68]

6 oktober 1963

I generalkonferensen läser Hugh B. Brown upp ett offentligt uttalande som kräver ”införandet av full medborgerlig jämlikhet för alla Guds barn”.[69]

13 december 1963

När Ezra Taft Benson[BIO] talar i Logan-tabernaklet i Utah hävdar han att medborgarrättsrörelsen är en "falsk" front för kommunismen.[70]

14 februari 1964

För att hantera en fråga med varierande historiska prejudikat[71] godkänner president David O. McKay policyn att dop för de döda för svarta ska ”utföras av andra än negrer om detta kan genomföras utan att väcka anstöt”.[72]

1964

Joseph William Billy Johnson[BIO] organiserar de första sista dagars heliga-grenarna i Ghana, men utan kyrkans godkännande.[73]

Mars 1965

Efter att BYU ger stipendier till ungefär ett halvdussin nigerianska studenter uttrycker aposteln Harold B. Lee motstånd mot stipendieprogrammet eftersom det ”skapade en social situation på BYU”.[74]

15 juni 1965

President David O. McKay beslutar att kyrkan bör etablera sig i Nigeria, ”trots att den inte kan ge prästadömet”.[75]

4 november 1965

Efter bönfyllda samtal mellan Första presidentskapet och de tolv[76] om LaMar Williams mission att etablera kyrkan i Nigeria beslutas det att kalla hem honom eftersom ”tiden inte var rätt”.[77] Månader senare utlöser en kupp mot Nigerias regering en rad konflikter som leder till det nigerianska inbördeskriget.[78]

Augusti 1966

David L. Brewer[BIO] publicerar en doktorsavhandling med titeln "Utah Elites and Utah Racial Norms" som lyfter fram en mångfald av uppfattningar i delstaten om medborgerliga rättigheter och förbudet mot prästadömet och templet.[79]

25 oktober 1966

I ett tal till BYU-studenter säger Ezra Taft Benson att ”det inte är något fel med medborgerliga rättigheter – det är det som görs i de medborgerliga rättigheternas namn som är chockerande”, med hänvisning till Martin Luther King Jr:s påstådda koppling till kommunismen.[80]

1967–1970

Den nigerianske kyrkopionjären Anthony U. Obinna[BIO] blir omvänd till kyrkan och börjar, utan tillstånd, organisera sista dagars heligas församlingar.[81]

Maj 1967

I ett öppet brev uppmanar sista dagars heliga-medlemmen och USA:s inrikesminister Stewart L. Udall offentligt till att ta bort den ”begränsning som nu läggs på svart gemenskap”.[82] Spencer W. Kimball och Delbert L. Stapley[BIO] skickar brev till Udall där de uttrycker sin besvikelse över hans inställning.[83][84]

29 september 1967

I generalkonferensen fördömer Ezra Taft Benson medborgarrättsrörelsen som ett ”verktyg för kommunistisk vilseledning”, men säger att ”vi får inte lägga skulden på negrer.”[85]

5 april 1968

Deseret News rapporterar att Första presidentskapets rådgivare Hugh B. Brown uttrycker "djup sorg och chock" efter mordet på Martin Luther King Jr.[BIO][86]

David O. McKays tid (1968–1969), protester riktas mot BYU, kyrkans uttalande om medborgerliga rättigheter

13 april 1968

Svarta idrottare vid University of Texas El Paso är de första av flera akademiska institutioner[87] som uppmanar till bojkott av matcher med BYU.[88]

November 1968

Svarta studenter vid San Jose State University bojkottar BYU:s fotbollsmatcher.[89] BYU-studenter debatterar frågan i Daily Universe.[90][91]

1968–1969

President McKay ska enligt uppgift ha bett om möjligheten att ändra begränsningen av prästadömet vid flera tillfällen under den här perioden, men varje gång var svaret ”inte än”.[92]

27 mars 1969

Efter en ettårig utredning drar Office for Civil Rights inom Health, Education, and Welfare slutsatsen att BYU ”följer” Civil Rights Act från 1964.[93]

Maj 1969

Enligt Daily Universe planerar BYU-studenter aktiviteter för en "broderskapsvecka" för att öka förståelsen för rasfrågor och utföra tjänande för behövande samhällen, men senare direktiv från universitetet och kyrkan "tog i stort sett hjärtat ur veckan".[94]

Hösten 1969

Ett förhandsexemplar av Stephen G. Taggarts[BIO] bok från 1970, Mormonism's Negro Policy, som undersökte ursprunget till begränsningen av prästadömet och uppmanade till att förbudet skulle upphävas,[95] leder vid den här tiden till flera diskussioner bland rådgivare i Första presidentskapet.[96]

17 oktober 1969

Eugene Register-Guard rapporterar att fjorton fotbollsspelare från University of Wyoming i Laramie avskedades från sitt lag efter att ha berättat om sin plan att bära svarta armbindlar för att protestera mot påstått rasistiska riktlinjer vid BYU och i kyrkan. Händelsen rapporteras i [97]Sports Illustrated.[98]

23 oktober 1969

Som svar på incidenten med fjorton spelare från University of Wyoming rapporterar The Salt Lake Tribune att studentrepresentanter på BYU skriver och lämnar in ett uttalande om medborgerliga rättigheter till BYU:s administration.[99]

3 november 1969

Som svar på protesterna från Western Athletic Conference (WAC) och de allt mer högljudda protesterna mot BYU[100] lämnade Ernest L. Wilkinson[BIO] in ett dokument[101] där det stod att BYU ”på inget sätt hindrar någon från att gå på BYU på grund av hans hudfärg.”[102]

5 november 1969

Vid ett särskilt styrelsemöte för BYU[103] förklarar Ernest L. Wilkinson att BYU har kallats ”rasistiskt och okristet” av sina kritiker[104] och föreslår nya riktlinjer som rör svarta studenter.[105] Följande månad antogs en ny policy för att rekrytera svarta studenter.[106]

13 november 1969

Stanford University meddelar att universitetet inte kommer att schemalägga framtida idrottsevenemang med BYU på grund av kyrkans begränsning av prästadömet.[107]

30 november 1969

BYU:s president Ernest L. Wilkinson skriver i sin dagbok att han hade en ”mycket stark känsla” mot förbudet mot prästadömet vid ett möte med universitetsrektorerna i Western Athletic Conference (WAC).[108]

15 december 1969

Efter en omfattande debatt[109] utfärdar Första presidentskapet ett brev[110] till kyrkans ledare där de förklarar sitt stöd för ”fulla konstitutionella rättigheter” för svarta människor[111] och också säger att begränsningen var en del av en plan ”som sträcker sig tillbaka till människans förjordiska tillstånd”.[112]

25 december 1969

Salt Lake Tribune rapporterar att Hugh B. Brown, rådgivare i Första presidentskapet, sa att begränsningen av prästadömet ”kommer att ändras inom en inte alltför avlägsen framtid”.[113]

Joseph Fielding Smiths och Harold B. Lees epoker (1970–1973), protesterna vid BYU tar slut, Genesis-gruppen börjar

1970

Stephen G. Taggarts bok, Mormonism's Negro Policy, publiceras. Den hävdar att begränsningarna kring prästadömet och templet började med Joseph Smith och utlöstes av lokala omständigheter i Södern.[114]

Januari–april 1970

Black Student Union vid University of Washington inleder en serie protester för att bryta relationerna med BYU,[115] men protesterna avtar efter att Washingtons justitieminister ger ett utlåtande som är till BYU:s fördel.[116] Liknande utlåtanden gavs i Wyoming och Utah, och en stämning mot BYU avvisades.[117]

ca. april 1970

BYU publicerar helsidesannonser i olika tidningar i Washington och Oregon där det står att BYU tog emot personer av ”vilken ras, trosbekännelse, hudfärg eller nationellt ursprung som helst”.[118] BYU förbereder och delar ut ett fyrsidigt informationshäfte som förklarar att kyrkan ”inte är rasistisk” och att begränsningen i prästadömet en dag kommer att upphävas.[119]

8 oktober 1970

En ledare i Tucson Daily Citizen rapporterar att en kommitté vid University of Arizona som undersökte BYU drog slutsatsen att ”BYU inte är mer rasistiskt än något annat universitet” och rekommenderade till WAC att ytterligare demonstrationer skulle avbrytas.[120]

25 november 1970

I ett brev till Första presidentskapet[121] återger Caleb A. Shreeve, Sr.[BIO] ett påstått samtal mellan Elijah Able[BIO] och Joseph Smith[BIO] där Ables prästadöme återkallades.[122]

december 1970

I Brasilien använder missionärer härstamningslektioner för att undervisa möjliga omvända om begränsningen av prästadömet och för att avgöra om det är möjligt att de har afrikanskt ursprung.[123]

23 maj 1971

I sin dagbok antecknar president Wilkinson ett möte med universitetsrektorerna i Western Athletic Conference (WAC), där man beslutade att Arizona State inte kan utesluta BYU från spelschemat på grund av begränsningen kring prästadömet.[124]

28 maj 1971

Enligt Edward Kimball godkänns en allmän policy för att svarta medlemmar ska få patriarkaliska välsignelser år 1971.[125]

19 oktober 1971

President Joseph Fielding Smith godkänner bildandet av Genesis Group, ett officiellt kyrkligt organ som ger stöd till svarta medlemmar.[126]

Juli 1972

Harold B. Lee blir kyrkans president, och journalister från Newsweek, Los Angeles Times och andra publikationer spekulerar om att begränsningen av prästadömet kan komma att upphävas.[127]

Våren 1973

Lester Bush[BIO] publicerar "Mormonism's Negro Policy" i Dialogue: A Journal of Mormon Thought, där han hävdar att begränsningen började med Brigham Young snarare än Joseph Smith.[128]

Slutet av 1973

Kyrkans president Harold B. Lee säger att det är "bara en tidsfråga innan svarta får full status i kyrkan."[129] Han uppges fasta och be om begränsningen och får svaret "inte än."[130]

Spencer W. Kimballs era (1973–9 juni 1978), kontroversen kring Boy Scouts, templet i São Paulo i Brasilien, upphävandet av begränsningen

1973–1978

Edward L. Kimball[BIO] berättar om olika medlemmar som fick andliga föraningar och personliga välsignelser som tydde på att förbudet mot prästadömet skulle upphävas under den här tiden.[131]

30 december 1973

Spencer W. Kimball ordineras till kyrkans president.[132] Enligt uppgift sa han, när han fick frågan, att dagen ännu inte hade kommit för att upphäva restriktionen och att ”om den dagen kommer blir det en fråga om uppenbarelse”.[133]

24 juli 1974

Miami News och New York Times rapporterar att NAACP tänker stämma scouterna på grund av en kyrkopolicy som diskriminerade svarta scouter genom att utse diakonernas kvorumpresidenter till seniorpatrulledare.[134]

November 1974

Kyrkan ändrar sin policy så att diakonkvorumpresidenter inte längre fungerar som seniorpatrulledare i Boy Scouts, och NAACP:s stämning avvisas.[135]

1975

Volym 6 av James R. Clarks Budskap från Första presidentskapet publiceras. Ingen av de tre uttalandena från Första presidentskapet om begränsningen av prästadömet fram till denna punkt togs med i sammanställningen.[136]

1 mars 1975

Templet i São Paulo i Brasilien tillkännages.[137] Kyrkans ledare inser dilemmat att många heliga av afrikansk härkomst i Brasilien inte skulle kunna gå till templet enligt den dåvarande policyn.[138]

3 april 1976

Den obehöriga ordinationen av en svart medlem i kyrkan till prästadömet av Douglas A. Wallace[BIO] rapporteras nationellt.[139] Händelsen skapar splittring i Genesis Group.[140]

Juni 1977

Bruce R. McConkie rapporterar att president Kimball bad apostlarna att ge honom promemorior om frågan om begränsningen av prästadömet och templet[141]

Januari 1978

Kyrkohistorikern Leonard Arrington tar emot en konfidentiell förfrågan från Neal A. Maxwell[BIO] om att hitta ett citat om svarta människor från Joseph Fielding Smith—Arrington tror att detta är ett tecken på att Maxwell arbetade med ett memorandum om restriktionen.[142]

Mars 1978

Enligt Edward Kimball går kyrkans president Spencer W. Kimball till templet för att be om begränsningen, och den 23 mars säger han till sina rådgivare att hans intryck var "att häva begränsningen för svarta".[143]

20 april 1978

President Kimball uppges ha bett ”de tolv att förena sig med presidentskapet i bön om att Gud skulle ge dem ett svar. Därefter talade han med de tolv enskilt.”[144]

4 maj 1978

LeGrand Richards uppges ha sett president Wilford Woodruff i Salt Lake-templet under en diskussion om begränsningen av prästadömet.[145]

1 juni 1978

President Kimball leder Första presidentskapet och tio apostlar i bön—de beskriver en uppenbarad bekräftelse på att upphäva begränsningen av prästadömet.[146][147]

9 juni 1978

Under ett möte med alla tillgängliga generalauktoriteter ges ett tillkännagivande om att begränsningarna kring tempel och prästadömet upphävs till pressen för offentliggörande.[148]

16 september 1978

Russell M. Nelson, generalpresident för Söndagsskolan, får en dröm där Harold B. Lee säger att han skulle ha fått samma uppenbarelse om prästadömet som Spencer W. Kimball, om han hade fortsatt leva som profet.[149]

Expand Timeline

Vad var förbudet mot prästadömet och templet?

Från kyrkans tidiga dagar fram till juni 1978 var sista dagars heliga med afrikanskt ursprung uttryckligen förbjudna att inneha prästadömet och delta i tempelförrättningar.[150]

Begränsningen tolkades lite olika vid olika tider, med undantag,[151] olika grad av stränghet,[152] och att minst en etnisk grupp uttryckligen togs bort från begränsningen.[153]

Var den moderna kyrkan under 1900-talet rasistisk?

Ja. Under större delen av 1900-talet uttryckte många i kyrkans ledning rasistiska idéer och följde rasistiska praktiker, särskilt mot människor med afrikanskt ursprung.[154]

Var kyrkan mer rasistisk än det amerikanska samhället vid den tiden?

Förmodligen inte. År 1966 gjorde sociologen Armand L. Mauss en undersökning av sista dagars heligas ”anti-neger”-attityder och drog slutsatsen att även om det fanns vissa skillnader, fanns det ”inga systematiska skillnader i sekulära rasattityder mellan mormoner och andra eller mellan ortodoxa och oortodoxa mormoner.”[155]

Svartvit bild av medlemmar i familjen Daniels och missionärer som står tillsammans för ett foto och fångar historien om svarta medlemmar i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga.
William Paul Daniels (i mitten) tjänade trofast som president för "Branch of Love" i Mowbray, Kapstaden, Sydafrika, från 1929 till 1935 trots att han inte ordinerades till ett prästadömsämbete. Här syns också hans hustru Clara (till höger, klädd i vitt), som tjänade som Hjälpföreningens president i grenen, och deras dotter Alice (längst fram till vänster), som tjänade som Hjälpföreningens sekreterare. Andra i fotografiet är missionärer i Cape Town Mission. (Visas i "Saints, Vol. 3", Church History Library)

Segregerade kyrkan någonsin församlingar?

Nej, det fanns aldrig någon policy för segregation, men det finns åtminstone ett fall där en svart familj i Ohio ombads av sina lokala ledare att inte gå till kyrkan.[156]

Abner Howell, en svart medlem i kyrkan, mindes också att äldste Stephen L Richards sa att om svarta heliga ”inte vill umgås med oss, bygger vi en egen kyrka åt dem, som vi har gjort för spanjorerna här”, med hänvisning till spanskspråkiga församlingar på vissa platser.[157]

Förespråkade kyrkan officiellt segregation i sammanhang utanför kyrkan?

Nej. År 1969 stod det i det enda officiella kyrkouttalandet om ämnet: "Varje medborgare måste ha lika möjligheter och skydd enligt lagen när det gäller medborgerliga rättigheter ... Vi har inga rassegregerade församlingar."[158]

Men enskilda kyrkoledare och medlemmar uttalade sig ibland för segregation.[159][160] Och, liksom i många andra delstater,[161] fortsatte segregation i bostäder[162] och på offentliga platser[163] i Utah att råda fram till mitten av 1960-talet.[164]

Är det sant att kyrkan separerade blod från svarta givare på LDS Hospital fram till 1953?

Ja. Fram till början av 1950-talet var det standardpraxis hos Amerikanska Röda Korset och andra sjukhus att separera blod från svarta personer,[165] trots att etablerad medicinsk uppfattning förkastade att det fanns någon skillnad.[166]

LDS-sjukhuset följde också den här praxis, men möjligen för att man var orolig för att en blodtransfusion från en svart donator skulle göra mottagaren obehörig för ett ämbete i prästadömet.[167]

Fanns det en policy att inte undervisa svarta personer om evangeliet?

Det fanns ingen officiell kyrkoomfattande policy att inte undervisa svarta människor om evangeliet, men ledare avrådde ofta från och förbjöd ibland[168] missionsarbete som särskilt riktade sig till svarta befolkningar.[169][170]

Lärde kyrkan att mindre tappra andar i ”föruttillvaron” tilldelades svarta kroppar på jorden?

Ja. Även om idén aldrig var officiell kyrkolära som publicerades i handböcker eller undervisades om i generalkonferens, framförde kyrkoledare den personligen och privat som en förklaring.

Till exempel hänvisade uttalanden från Första presidentskapet 1947 i privat korrespondens till skillnader mellan individer i den förjordiska tillvaron som en förklaring till förbudet mot prästadömet.[171] Och 1958 stod det i Bruce R. McConkies bok med titeln Mormondoktrin: ”De som var mindre tappra i den förjordiska tillvaron och som därför fick vissa andliga begränsningar under jordelivet är för oss kända som negrer.”[172]

Men 1961 skrev president McKay i sin dagbok att den "enda anledningen" till prästadömsförbudet fanns i Abrahams bok.[173] Men förklaringen om föruttillvaron levde kvar bland vissa apostlar[174] och kom också till uttryck i allmänna ordalag i ett uttalande från Första presidentskapet 1969.[175]

Vägrade andra högskolor att spela mot BYU:s idrottslag på grund av prästadömsförbudet?

Ja. I april 1968 var svarta idrottare vid University of Texas El-Paso de första av flera skolor som uppmanade till bojkott av matcher mot BYU.[176] BYU svarade genom att publicera ett uttalande vid Western Athletic Conferences möte i november 1969 där det stod att det inte fanns någon policy för rasdiskriminering vid BYU.[177]

Förändrades något som ett resultat av protesterna mot BYU 1968–69?

Ja. BYU:s ledning granskade och publicerade sin ståndpunkt om minoriteter och medborgerliga rättigheter,[178] University of Arizona publicerade resultaten av sin utredning om rasism vid BYU,[179] och Office of Civil Rights utfärdade ett granskningsuttalande om BYU:s efterlevnad av 1964 års Civil Rights Act.[180]

Gjorde kyrkan någonsin några uttalanden om lagstiftning om medborgerliga rättigheter?

Ja. Den 15 december 1969 undertecknade Hugh B. Brown[BIO] och N. Eldon Tanner,[BIO] förste och andre rådgivare i Första presidentskapet, ett uttalande som stödde fulla medborgerliga rättigheter för alla medborgare.[181]

Varför skrev inte president McKay under uttalandet om medborgerliga rättigheter?

Vid den tiden var president McKay vid dålig hälsa, och kyrkans ledare hade beslutat att han skulle slippa skriva under för Första presidentskapet på ”all korrespondens”, så uttalandet undertecknades av hans två rådgivare.[182]

Sa kyrkan 1969 att förbudet mot prästadömet snart skulle upphävas?

Utgåvan av The Salt Lake Tribune den 25 december 1969 rapporterade att Hugh B. Brown, som var förste rådgivare i Första presidentskapet, sa att prästadömsförbudet ”kommer att ändras inom en inte alltför avlägsen framtid”.[183] Brown sa inget mer om saken före president McKays död i januari.[184]

Vad är Genesis Group och hur startade den?

Genesisgruppen är ett officiellt organ i kyrkan som ger stöd till svarta medlemmar i kyrkan och har träffats minst en gång i månaden i många år.[185][186]

Genesis Group organiserades den 19 oktober 1971 på begäran av svarta sista dagars heliga Ruffin Bridgeforth,[BIO] Darius Gray,[BIO] och Eugene Orr.[BIO][187]

På ett svartvitt fotografi talar Darius Gray, ursprunglig rådgivare i presidentskapet för sista dagars heligas Genesis Group, en organisation för afroamerikanska medlemmar i kyrkan, vid deras första möte 1971, med en bild av Jesus Kristus på väggen bakom sig.
Darius Gray, en av de ursprungliga medlemmarna i presidentskapet för Genesis Group, talar vid deras första möte 1971.

Var förbudet mot prästadömet och templet en policy eller byggde det på en lära?

Kyrkans ledare lärde konsekvent ut att begränsningen byggde på ”lära”,[188] men i mars 1954 ska David O. McKay ha sagt att begränsningen ”inte är en fråga om lära. Det är helt enkelt en praxis.”[189] Men det rapporterades också att han sa att det fanns ”stöd i skrifterna” för policyn och att en förändring skulle kräva en uppenbarelse.[190]

Dessutom sade Spencer W. Kimball 1973: ”Vi står under vår himmelske Faders ledning, och detta är inte min policy eller kyrkans policy.”[191]

Dokument från 1900-talet från Första presidentskapet om förbudet mot prästadömet och tempelbesök

Datum

Dokument

Kommentarer

17 juli 1947

Privat brev till Lowry Nelson[BIO]

Första presidentskapet försvarar och förklarar begränsningen med hänvisning till händelser och läror som rör livet före jordelivet.[192]

1949

Privat korrespondens

Första presidentskapet använder liknande språk om livet före jordelivet som det gjorde 1947, samtidigt som det lägger till uttalanden av Brigham Young och Wilford Woodruff.[193]

17 augusti 1951

Privat korrespondens

Den här utökade versionen av brevet från 1949 lägger till "några kända fakta" om föruttillvaron.[194]

6 oktober 1963

Officiellt, offentligt uttalande

Uttalandet nämner inte förbudet mot prästadömet, men uppmanar till "att fullständig medborgerlig jämlikhet införs för alla Guds barn."[195]

15 december 1969

Officiellt, offentligt uttalande

Uttalandet argumenterar för ”medborgerliga rättigheter och konstitutionella privilegier” för alla människor, hänvisar till föruttillvaron,[196] men säger att skälen till begränsningen av prästadömet inte är ”fullt kända för människan”.[197][198]

8 juni 1978

Officiell förklaring 2

Uttalandet upphäver begränsningen utan förklaring, utom att säga att beslutet att göra det bekräftades "genom uppenbarelse".[199]

Expand Table

Rapporteras det att några kyrkopresidenter bad om att häva förbudet mot prästadömet och fick höra av Gud att de inte skulle göra det?

Ja, även om det inte finns några förstahandsuppgifter tillgängliga förutom från president Kimball.[200] (Se tabellen nedan.)

Rapporter om att kyrkans presidenter sökte uppenbarelse om prästadömsförbudet

Datum

President

Berättelse

1954

David O. McKay

Kyrkohistorikern Leonard J. Arrington[BIO] hörde äldste Adam S. Bennion[BIO] berätta att när president McKay under de föregående månaderna hade studerat förbudet och diskuterat det med de tolv, hade han "vädjat till Herren" men fått höra att tiden "ännu inte var mogen".[201]

1960-talet

David O. McKay

Historikern Gregory Prince[BIO] återgav att president McKays svärdotter sa att hon tyckte att ”det är dags för en ny uppenbarelse”. President McKay svarade: ”Det tycker jag också.”[202]

1960-talet

David O. McKay

Historikern Gregory Prince berättade att en sekreterare på president McKays kontor hörde honom säga att han hade ”frågat Herren flera gånger” men fått svaret ”inte än”.[203]

slutet av 1960-talet

David O. McKay

President McKay ska ha sagt till äldste Marion D. Hanks: "Jag har bett och bett och bett, men det har inte kommit något svar."[204]

1968–1969

David O. McKay

Richard Jackson,[BIO] en kyrkoarkitekt, mindes att David O. McKay sa att han efter att nyligen ha bett om förbudet till slut fick höra av Herren att han skulle "låta ämnet vara."[205]

1972–1973

Harold B. Lee

Kyrkohistorikern Leonard J. Arrington fick höra att president Lee tillbringade ”tre dagar och nätter [med] fasta i templets övre rum . . . men det enda svar han fick var ’inte än’.”[206]

1961–1976

Spencer W. Kimball

President Spencer W. Kimball sa att han hade ”bett om det i femton år utan att få något svar.”[207]

Expand Table

Gav president Kimball någon antydan om att begränsningen skulle upphävas när han blev kyrkans president?

Kort efter att han blev kyrkans president sa han att han hade ägnat det ”mycket tanke och bön” — att ”den dag kan komma då [svarta män] skulle få prästadömet, men den dagen har ännu inte kommit. Om den dagen kommer blir det en fråga om uppenbarelse.”[208]

Varför mottogs uppenbarelsen inte tidigare?

Det är oklart. President Kimball medgav att frågan upprepade gånger hade lagts fram för tidigare presidenter i kyrkan,[209] men gav ingen anledning till dröjsmålet annat än att det måste komma när Herren ville det "och inte förrän då".[210]

Förändrades förbudet på grund av socialt tryck?

Ja, det var troligen en faktor.[211][212] Till exempel bojkottade flera skolor BYU:s idrottslag 1969 och 1970 på grund av begränsningen i prästadömet,[213] och 1970 meddelade IRS att privata skolors skattebefriade status skulle dras in på grund av raspolicyer.[214]

Men enligt emeritusprofessorn i juridik vid BYU, Edward Kimball[BIO], var det yttre trycket 1978 "det lägsta det hade varit på flera år."[215]

Ändrades förbudet för att kyrkan byggde ett tempel i Brasilien, där många medlemmar hade afrikanskt ursprung?

Ja, det var troligen en faktor.[216] Brasilien var känt som ”rasdemokratins land”[217] och var hem för miljontals ättlingar till förslavade afrikaner som fick barn med europeiska kolonister, vilket enligt J. Reuben Clark gjorde det ”mycket svårt, om inte omöjligt” att fastställa släktlinje i Brasilien.[218]

Kyrkans ledare noterade att afrobrasilianare hade bidragit till templet i São Paulo; men policyn var att stänga ute brasilianare med afrikanskt ursprung.[219]

Har kyrkan gett någon officiell förklaring till varför förbudet infördes?

På sätt och vis. Det har aldrig funnits något officiellt uttalande för hela kyrkan med en förklaring, men enskilda kyrkoledare har svarat skriftligt på frågor, på officiellt brevpapper från kyrkan, med förklaringar till förbudet.[220]

Det enda officiella offentliga uttalandet om förbudet innan det upphävdes kom 1969, men det gav ingen förklaring annat än att säga att det ”sträckte sig tillbaka till människans förjordiska tillstånd”.[221]

År 2013 publicerade kyrkan en essä som tog avstånd från ”teorier som framförts tidigare” om begränsningen, men den gav inte heller någon officiell förklaring.[222]

Är inte det här något som kyrkan borde veta?

Förmodligen.

Vad tycker de flesta sista dagars heliga om begränsningen av prästadömet?

Det finns väldigt lite data om det här ämnet, men en undersökning från 2016 visade att 4 av 5 kyrkomedlemmar trodde att förbudet var inspirerat av Gud.[223]

Förenklad tabell över ståndpunkter om begränsningen av prästadömet

Teorier om begränsningen av prästadömet

Teorier om Guds inblandning

Innebörd

Kyrkans ledare införde begränsningen på grund av rasistiska traditioner, och det fanns ingen verklig uppenbarelse eller lära som rättfärdigade den.[224]

Gud rättade till detta 1978.

  • Begränsningen kom inte från Gud.

  • Gud lät sin kyrka behålla denna felaktiga policy i över ett sekel.

  • Gud låter profeter upprätthålla orättvisa metoder och lära ut felaktiga principer till sitt folk.

Gud upprätthöll detta som ett straff fram till 1978.[225]

Gud var inte inblandad i att införa eller avskaffa begränsningen.

Restriktionen inspirerades av Gud som en tillfällig praxis för något vist syfte.[226][227]

Gud inspirerade införandet[228] och avskaffandet av restriktionen.[229][230]

  • Begränsningen kom från Gud.[231]

  • Gud låter sitt folk gå igenom svåra och smärtsamma prövningar.[232]

  • Gud har olika planer för olika folk vid olika tider av sina egna skäl.[233]

Vad vet vi om hur uppenbarelsen 1978 togs emot?

Det verkar som att varje person som var närvarande fick en individuell andlig konfirmation under bönen (se tabellen nedan). Äldste McConkie sa att dessa konfirmationer var viktiga eftersom ”Herren ville ha oberoende vittnen som kunde bära vittnesbörd om att det hade hänt.”[234]

Kommentarer från Första presidentskapet och apostlar om uppenbarelsen 1978

Source

Kommentarer

Spencer W. Kimball[BIO]

"Jag kände en överväldigande ande där, en forsande flod av enighet som vi aldrig hade haft tidigare."[235]

President Kimball rapporteras också ha författat följande redogörelse år 1980: ”Guds röst, given genom hans Andes kraft, ’den stilla, svaga rösten, som viskar genomtränger allt’ (Läran och förbunden 85:6) gjorde det klart att det heliga prästadömet, alla templets välsignelser, inklusive celestialiskt äktenskap, tillsammans med alla de plikter som hör till detta, nu skulle erbjudas, enbart på grundval av personlig värdighet, till alla män av varje ras och hudfärg. Vid det heliga tillfället, likt vissa pingstdagar förr, kom var och en av de apostoliska vittnen som då var närvarande att känna Herrens sinne och vilja när det gällde frälsningen och upphöjelsen för oräkneliga av hans dödliga barn.”[236][237]

Marion G. Romney[BIO]

"Jag är inte bara en anhängare av detta beslut. Jag förespråkar det."[238]

N. Eldon Tanner[BIO]

Händelserna kring uppenbarelsen beskrivs inte i Tanners biografi, men vid följande konferens utsågs han av president Kimball att lägga fram Officiell förklaring 2 för en understödjande omröstning.[239]

Ezra Taft Benson[BIO]

”Efter bönen upplevde vi den ljuvaste andan av enhet och övertygelse som jag någonsin har upplevt.”[240]

Mark E. Petersen[BIO]

Petersen, som hade ett ämbete i Sydamerika vid tiden för bönen som bekräftade uppenbarelsen om prästadömet, sade: ”Jag blev glad över att få veta att en ny uppenbarelse hade kommit från Herren.”[241]

Delbert L. Stapley[BIO]

Stapley, som låg på sjukhus när bönen som bekräftade uppenbarelsen om prästadömet hölls, stödde beslutet genom att säga: ”Jag håller med bröderna i det här.”[242]

LeGrand Richards[BIO]

Richards, som tidigare hade sagt att han hade sett Wilford Woodruff i rummet under en diskussion om begränsningen av prästadömet,[243] sa att de, inom en bönecirkel, bad ”att Herren skulle ge oss den inspiration vi behövde för att göra det som skulle behaga honom och till välsignelse för hans barn”.[244]

Howard W. Hunter[BIO]

"Kraftfullt vittnesbörd av Anden . . . detta bekräftade uppenbarelsens gudomliga ursprung.”[245]

Gordon B. Hinckley[BIO]

”Det var fantastiskt, mycket personligt, och det förde med sig stor enhet och stark övertygelse om att denna förändring var en uppenbarelse från Gud.”[246]

Thomas S. Monson[BIO]

"Det var en stor tröst för bröderna att höra [president Kimballs] ödmjuka böner när han sökte vägledning i sitt höga ämbete."[247]

"Vi visste alla och kände att det var dags."[248]

Boyd K. Packer[BIO]

"Under bönen blev alla närvarande medvetna om vad beslutet måste bli."[249]

Marvin J. Ashton[BIO]

”Det starkaste andliga intryck jag någonsin har känt.”[250]

Bruce R. McConkie[BIO]

"Det var under denna bön som uppenbarelsen kom. Herrens Ande vilade mäktigt över oss alla."[251]

L. Tom Perry[BIO]

”Medan han bad hade vi en underbar upplevelse. Vi kände en stark enhet. Det närmaste jag kan beskriva det som är att det var mycket likt det som har återberättats om det som hände vid invigningen av templet i Kirtland. Jag kände något som liknade ett susande av vind.”[252]

"Vi var inte ensamma."[253]

David B. Haight[BIO]

”Anden rörde vid allas våra hjärtan med samma budskap på samma sätt. Var och en var vittne till en himmelsk händelse som gick bortom det vanliga.”[254]

Expand Table

Motsatte sig någon att begränsningen avskaffades 1978?

President Kimball fick enligt uppgift omkring 30 klagobrev, "nästan alla från icke-mormoner", som kallade honom en "bedragare" eller "en förrädare mot sin ras".[255] The Salt Lake Tribune publicerade ett uttalande från Joseph LaMoine Jenson,[BIO] som representerade Apostolic United Brethren,[256] där han fördömde att kyrkan upphävde begränsningen av prästadömet.[257]

Hur reagerade kyrkans medlemmar i allmänhet på att begränsningen avskaffades?

Enligt uppgifter var medlemmar världen över nästan genomgående positiva.[258] ”Jag ropade av glädje”, sa Monroe Fleming,[BIO] en svart invånare i Salt Lake City och sista dagars helig sedan 1956.[259]

Efter tillkännagivandet, när började svarta heliga få prästadömet?

Ordinationer började nästan omedelbart efter tillkännagivandet den 8 juni 1978 om uppenbarelsen.[260] Joseph Freeman Jr.[BIO] blev enligt uppgift den första svarte mannen i modern tid att få Melkisedekska prästadömet,[261] och Genesis Groups president Ruffin Bridgeforth[BIO] kan ha varit den första som ordinerades till överstepräst.[262]

The Facts

  • Från 1947 till 1951 skrev Första presidentskapet flera privata brev med förklaringar till begränsningen av prästadömet och hänvisade till skäl som hade att göra med den förjordiska tillvaron.

  • Det enda officiella offentliga uttalandet från kyrkan om begränsningen av prästadömet innan den upphävdes kom 1969, och där stod det att begränsningen var en del av en plan från tiden före jordelivet.

  • Kyrkan har aldrig publicerat någon officiell förklaring till begränsningen av prästadömet.

  • David O. McKay och Harold B. Lee fick enligt uppgift uppenbarelser om att begränsningen ännu inte skulle upphävas.

  • År 1978 fick Spencer W. Kimball uppenbarelsen att häva begränsningen av prästadömet.

Our Take

Svarta heligas erfarenheter, kyrkans ledares beslut och den rådande kulturen i kyrkan under 1900-talet kan vara djupt oroande, särskilt när de tolkas genom ett 2000-talsperspektiv. Varför ställde Guds kyrka många av hans barn åt sidan genom begränsningen av prästadömet? Vad var ursprunget till denna diskriminering, och varför fortsatte den? Och vad ledde till förändringen 1978 som gjorde att ”förbudet” upphävdes?

Under en betydande del av 1900-talet spred kyrkans ledare idéer som var fördomsfulla mot svarta människor. Även om en del av dessa uppfattningar kan ha speglat bredare samhällssyner i USA, befriar det inte kyrkans ledare från ansvar för deras rasistiskt färgade åsikter och handlingar mot människor av afrikanskt ursprung.

Historiska källor och officiella uttalanden från kyrkan ger bara begränsad inblick i exakt när eller hur förbudet infördes, och om det infördes som en gudomlig uppenbarelse. Det finns dock gott om vittnesbörd från nutida profeter och apostlar som säger att förbudet upphävdes genom uppenbarelse.

Det är uppmuntrande för nuvarande medlemmar att veta att kyrkan tydligt tar avstånd från rasism i dag. Samtidigt finns det fortfarande ett gemensamt hopp om större förståelse och läkedom när det gäller de här frågorna från det förflutna. Under tiden är det vår plikt att sätta oss in i den här historien och ständigt sträva efter att leva enligt evangeliets läror och att älska och respektera alla Guds barn.

What's Your Take?

280 characters remaining
These takes are curated for a general audience and may contain minor edits when posted.
Once some Mormonr readers submit their takes, they will appear here. Submit yours above!
Footnotes