DNA och Mormons bok

Framsteg inom genetisk vetenskap har väckt viktiga och omstridda frågor om vad DNA-tester på Nordamerikas ursprungsbefolkning säger om Mormons bok. Vissa menar att DNA motbevisar Mormons boks äkthet, medan andra invänder att texten inte gör testbara påståenden om Nordamerikas ursprungsbefolknings härkomst.

Vad har DNA-analys med Mormons bok att göra?

Introduktionen[1] till Mormons bok säger att den är ”en uppteckning om Guds handlande med forntida invånare i Amerika” och att en av grupperna som beskrivs i boken, lamaniterna, är ”bland de amerikanska indianernas förfäder”.[2]

Genetiska tester på amerikanska urfolk tyder på att de bär gener från Central- och Östasien, inte från Mellanöstern där Lehi och hans familj sägs komma ifrån.[3] Det har fått vissa att hävda att Mormons bok därför inte är en forntida text,[4] och att kyrkans sanningsanspråk därför är falska.

Ett färglitografiskt tryck från 1844 av Edward Williams Clay och Henry R. Robinson som föreställer Joseph Smith Junior när han håller i ett exemplar av Mormons bok och sträcker ut handen mot en grupp nordamerikanska indianer, med undertiteln "Joseph profeten talar till lamaniterna."
Ett litografiskt tryck från 1844 som visar Joseph Smith predika ur Mormons bok för en grupp amerikanska urfolk, som av tryckmakarna beskrevs som ”lamaniter”.

Mormons bok och DNA

Ändringar i inledningen till Mormons bok

1981

Kyrkan publicerar en ny utgåva av Mormons bok[5] som lägger till påståendet att lamaniterna är ”de främsta förfäderna till amerikanska indianer”.[6]

maj 2002

Thomas Murphy,[BIO] en antropolog och sista dagars helig, publicerar artikeln ”Lamanite Genesis, Genealogy, and Genetics” och hävdar att DNA-bevis utmanar historiciteten i Mormons bok.[7]

8 december 2002

Los Angeles Times rapporterar att Thomas Murphy säger att Mormons bok är "1800-talsfiktion", att "Joseph Smith ljög" och att han (Thomas Murphy) ska ställas inför en "kyrklig disciplinär nämnd" för "avfall".[8]

Februari 2003

Thomas Murphy och medförfattaren Simon Southerton[BIO] publicerar en artikel i Anthropology News där de säger att följderna av DNA-beläggen för Mormons bok är en "Galileo-händelse" för sista dagars heliga.[9]

2003

Forskare vid Foundation for Ancient Research and Mormon Studies (FARMS) publicerar svar på Murphy och Southerton.[10]

11 november 2003

Kyrkan svarar på DNA-kontroversen i ett pressmeddelande och säger: "Nya angrepp på sanningshalten i Mormons bok som bygger på DNA-bevis är illa övervägda . . . men [de vetenskapliga frågor som rör DNA] är många och komplexa."[11]

16 november 2004

Kyrkan ger ut en ny upplaga av Mormons bok (”Doubleday-upplagan”) men behåller formuleringen ”de amerikanska indianernas främsta förfäder” från 1981 års inledning.[12]

2005

Simon Southerton blir exkommunicerad för att ha ”en olämplig relation med en kvinna”.[13]

2006

En andra Doubleday-upplaga av Mormons bok publiceras med en ändrad inledning som säger att lamaniterna är "bland förfäderna till de amerikanska indianerna."[14]

2007

Deseret News och Salt Lake Tribune publicerar artiklar om ändringen som gjordes i introduktionen till den nya Doubleday-utgåvan.[15]

2013

Kyrkan ger ut en ny officiell utgåva av standardverken och tar med ändringen som gjordes i inledningen till den andra Doubleday-utgåvan av Mormons bok.[16]

2013

Kyrkan publicerar evangelieämnesessän "Mormons bok och DNA-studier" som avslutas med ett uttalande från äldste Dallin H. Oaks[BIO] där han säger att "sekulära bevis varken kan bevisa eller motbevisa Mormons boks äkthet." [17]

Expand Timeline

Motbevisar DNA-analyser Mormons bok?

Det beror på vad du tror om den historiska berättelsen och geografin i Mormons bok. (Se tabellen nedan.)

DNA och Mormons bok—modeller och teorier

Antagande/teori

Detaljer

Konsekvenser av DNA-analys

Modell för begränsad mesoamerikansk geografi (Sorenson, 1985) [18]

  • Lehi och hans familj bodde bara i ett litet område i Centralamerika.

  • Folken i Mormons bok spreds bara till ett begränsat geografiskt område och levde bland olika förcolumbianska folk som inte var lehiter.

  • Moderna ursprungsamerikaner är bland, men är inte uteslutande, Lehis efterkommande.

Nuvarande DNA-belägg är inte oförenliga med den här modellen och/eller är inte tillämpliga på den här modellen.[19]

Geografisk modell för hela halvklotet (Pratt, 1840) [20]

  • Lehi och hans familj mötte en tom amerikansk kontinent när de kom till den nya världen.

  • Folken i Mormons bok spred sig sedan över hela Nord- och Sydamerika.

  • Moderna amerikanska urinvånare är alla och enbart ättlingar till Lehi.

Nuvarande DNA-belägg stämmer inte med den här modellen.[21]

Begränsad "Heartland"-geografisk modell (Meldrum, 2009) [22]

  • Lehi och hans efterkommande bodde i Mellanvästern och nordöstra USA.

  • Folken i Mormons bok bodde bara i ett begränsat område av USA i Nordamerika.

  • Moderna ursprungsamerikaner från vissa nordamerikanska stammar är Lehis efterkommande och har identifierats genom DNA.

Nuvarande DNA-belägg stämmer inte med den här modellen.[23]

Mormons bok är en text från 1800-talet (Southerton, 2005)[24]

  • Joseph Smith är den moderna författaren till en fiktiv berättelse i Mormons bok.

  • Joseph hade felaktiga uppfattningar om ursprunget till Nordamerikas ursprungsfolk och upprepade populära (och rasistiska) myter från 1800-talet om ”Mound Builders”.

Nuvarande DNA-bevisning stämmer överens med den här modellen.[25]

Expand Table

Vad säger uppgifterna just nu om ursprungsamerikaners genetiska sammansättning?

Det tyder för närvarande på att det finns fem stora mitokondriella haplogrupper och två stora Y-kromosomala haplogrupper i befolkningen,[26] som ofta finns i Sibirien, Sydostasien och Eurasien.[27]

Är DNA-analys tillförlitlig?

Ja, även om det finns områden där forskningen fortfarande pågår, anses vetenskapen bakom DNA-analys generellt vara tillförlitlig.[28]

Om DNA-vetenskapen är väl förstådd, varför är människor oense om dess relevans för Mormons bok?

Det beror främst på konflikter i tolkningen av både de genetiska uppgifterna och vad Mormons bok gör för anspråk på.[29]

Finns det belägg för ”judiskt” eller mellanöstern-DNA i ursprungsamerikanska befolkningar?

Nej, troligen inte. Förespråkare för ”Heartland”-teorin om Mormons bok har hävdat att haplogrupp X (som finns i nordamerikanska ursprungsbefolkningar[30]) är ett bevis för Mormons bok,[31] men deras argument har varken accepterats av vanliga forskare som inte är sista dagars heliga eller av genetiker som är sista dagars heliga och som accepterar att Mormons bok är historisk.[32]

Om det fanns forntida lamaniter, borde vi då inte kunna upptäcka deras DNA i dag?

Möjligen. Det beror på vilka antaganden man gör om lamaniternas identitet,[33] och på om Mormons bok beskriver lamaniterna som de enda förfäderna till dagens amerikanska urfolk.[34] Det finns också komplicerande faktorer som rör rekonstruktion av genetisk härkomst, vilket gör det osannolikt att vi någonsin skulle kunna upptäcka "lamanitiskt DNA".[35] (Se tabellen.)

Komplicerande faktorer kring DNA- och populationsanalys

Faktor

Detaljer

Relevans för Mormons bok

Genetisk flaskhals

En genetisk flaskhals, också kallad en populationsflaskhals, är "en händelse som drastiskt minskar storleken på en population", vanligtvis på grund av krig, sjukdom, naturkatastrofer eller migration. Detta orsakar "en minskning av populationens genpool eftersom många alleler, eller genvarianter, som fanns i den ursprungliga populationen går förlorade". Resultatet av detta är att "den kvarvarande populationen har en mycket låg nivå av genetisk mångfald, vilket betyder att populationen som helhet har få genetiska egenskaper".[36][37]

Mormons bok beskriver det som skulle kunna kallas en genetisk flaskhals eller en populationsflaskhals.[38] Europas kolonisering av Amerika ledde också till storskalig död bland ursprungsamerikaner, vilket ledde till ännu en flaskhals.[39][40] Dessa flaskhalsar ökar kraftigt sannolikheten för att Lehits DNA-signatur skulle gå förlorad.[41]

Genetisk drift

Genetisk drift är ”slumpmässiga variationer i antalet genvarianter i en population. Genetisk drift sker när förekomsten av olika former av en gen, som kallas alleler, ökar och minskar av en slump över tid. Dessa variationer i förekomsten av alleler mäts som förändringar i allelfrekvenser.”[42]

Genetisk drift sker naturligt när människor ärver DNA från sina föräldrar. Folken i Mormons bok skulle naturligt ha upplevt genetisk drift, precis som alla andra mänskliga populationer.[43]

Grundareffekten

En grundareffekt/grundarhändelse uppstår ”när en ny koloni startas av några få medlemmar från den ursprungliga befolkningen”. En ny ”liten populationsstorlek” inom en större genpool kan leda till att kolonin antingen har ”minskad genetisk variation jämfört med den ursprungliga befolkningen” eller ”ett icke-slumpmässigt urval av generna i den ursprungliga befolkningen”.[44]

Mormons bok skildrar tre små grundarkolonier som migrerade till Amerika.[45] Om grundarna till dessa kolonier mötte en större befolkning som redan fanns i landet och gifte sig med dem, är sannolikheten stor att detta skulle leda till en underrepresentation eller kanske till och med att grundarnas ursprungliga genetiska signatur försvann från befolkningen.[46]

Expand Table

Har de här komplicerande faktorerna observerats i andra befolkningar?

Ja. Forntida befolkningar på Island,[47] i Storbritannien,[48] och i Främre Orienten[49] är exempel på folk som har funnits men inte har lämnat någon genetisk profil som går att upptäcka i moderna befolkningar.[50]

Skapades teorin om en ”begränsad geografi” för Mormons bok som ett svar på problematiska DNA-bevis?

Nej. Varianter av en "begränsad geografimodell" hade föreslagits redan på 1910- och 20-talen av sista dagars heliga och andra, utifrån texten i Mormons bok och tolkningar av arkeologiska belägg.[51] Men den här modellen blev inte allmänt accepterad förrän på 1980-talet, när John L. Sorenson,[BIO] en antropolog vid BYU, började publicera sina argument för en begränsad geografimodell.[52]

Har kyrkan en officiell ståndpunkt om Mormons boks geografi?

Nej. År 2019 publicerade kyrkan en essä med titeln "Book of Mormon Geography" där det står att kyrkan "inte tar ställning till de specifika geografiska platserna för händelser i Mormons bok i det forntida Amerika." Den tillade: "Enskilda personer kan ha egna uppfattningar om geografin i Mormons bok och andra liknande frågor som Herren inte har uttalat sig om."[53]

Kyrkans enda officiella ståndpunkt om geografin i Mormons bok är att ”de händelser som Mormons bok beskriver ägde rum i det forntida Amerika”[54] och att lamaniterna är ”bland förfäderna till de amerikanska indianerna”.[55]

Uppstod teorier om att det redan bodde människor i det forntida Amerika innan Lehi kom som ett svar på problematiska DNA-belägg?

Nej. Redan 1909 föreslog sista dagars heligas forskare att det redan bodde människor i det forntida Amerika innan Lehi kom.[56] (Se diagrammet.)

Uttalanden om lamaniternas ursprung från tidigare sista dagars heliga

Person

Datum

Citat

B. H. Roberts[BIO]

1909

"Jag tror att det är obestridligt att det har skett migrationer från nordöstra Asien till de nordligaste delarna av Nordamerika, via Berings sund, där kontinenterna Asien och Nordamerika skiljs åt av ett avstånd på bara trettiosex miles. . . . Det räcker att säga att om det förekom sådana kontakter, är både nefitiska och jareditiska uppteckningar i Mormons bok tysta om det."[57]

Janne M. Sjodahl[BIO]

1921

"Nu bör det observeras att Mormons bok inte säger något alls om människans bosättning i Amerika före jarediternas ankomst. Om forskare utan någon tvekan finner att det fanns människor här före tornbygget, ja, före syndafloden och långt tillbaka under istiderna, har författarna till den volymen inga invändningar alls. . .Om Amerika beboddes av någon folkgrupp — före jarediterna, kan vi kalla dem — måste information om dem hämtas, inte från Mormons bok, utan från geologiska lager eller från arkeologiska lämningar som finns kvar."[58]

B. H. Roberts

1922

"Dessutom finns också möjligheten att andra folk kan ha bebott delar av de stora kontinenterna i Amerika samtidigt som de folk som Mormons bok talar om, även om uppriktigheten tvingar mig att säga att inget som tyder på detta framgår i Mormons bok. Flera av våra studenter av Mormons bok är dock benägna att tro att Mormons boks folk var begränsade till mycket snävare områden för sitt levnadssätt på de amerikanska kontinenterna än man i allmänhet har medgett."[59]

Janne M. Sjodahl

1927

”Studenter av Mormons bok bör varnas för misstaget att anta att alla amerikanska indianer är ättlingar till Lehi, Mulek och deras följeslagare, och att deras språk och dialekter, deras sociala organisationer, religiösa föreställningar och sedvänjor, traditioner och så vidare, alla kan spåras till hebreiska källor. . . . Det är inte heller osannolikt att Amerika har tagit emot andra invandrare från Asien och andra delar av världen, som kan ha fört med sig nya trosuppfattningar och institutioner, även om de inte nämns i Mormons bok.”[60]

Anthony W. Ivins[BIO]

1929

"Mormons bok lär ut historien om tre skilda folk, eller två folk och tre olika kolonier av människor, som kom från den gamla världen till denna kontinent. Den säger inte att det inte fanns någon här före dem. Den säger inte att människor inte kom senare. Och därför kan upptäckter som tyder på skillnader i rasursprung mycket lätt förklaras, och på ett rimligt sätt, eftersom vi tror att andra människor kom till denna kontinent."[61]

John A. Widtsoe[BIO] och Franklin S. Harris Jr.[BIO]

1937

”Tre separata och tydligt skilda bosättningar i Amerika rapporteras i Mormons bok. Den första, jarediterna, dateras till Babels torn, de andra två, nephiterna och mulekiterna, till tiden för Sidkia, kung av Juda. Det kan också ha funnits andra som inte finns med i boken eller som de gamla författarna inte kände till.”[62]

William E. Berrett[BIO]

1938

”Indianskt ursprung tillskrivs, åtminstone delvis, enligt den nephitiska uppteckningen lamaniterna. Men Mormons bok behandlar bara historien om och expansionen av tre små kolonier som kom till Amerika, och den förnekar eller motbevisar inte möjligheten att det skedde andra invandringar, som troligen skulle ha varit okända för dess författare. Judiskt ursprung kan bara utgöra en del av den amerikanska ursprungsbefolkningens totala härkomst i dag.”[63]

Roy A. West[BIO]

1940

"Det finns en tendens att använda Mormons bok som en fullständig historia över alla folk före Columbus. Boken gör inte anspråk på att vara en sådan historia, och vi förvränger dess andliga budskap när vi använder den för ett sådant syfte. Boken ger inte en historia över alla folk som kom till Amerika före Columbus. Det kan ha funnits andra människor som kom hit, på andra vägar och med andra medel, som vi inte har några skriftliga uppteckningar om."[64]

Antoine R. Ivins[BIO]

1950

"Jag anser att vi inte är berättigade att tro att alla de människor som samlades under lamaniternas baner faktiskt härstammade från Laman och Lemuel eller att alla som kallade sig nephiter verkligen var direkta ättlingar till Nephi, Sam eller Nephis trofasta söner. . . . Det kan ha funnits andra folk som nephiterna aldrig upptäckte och som då levde på detta stora land, eller, som har föreslagits, kan andra ha kommit senare."[65]

Hugh Nibley[BIO]

1952

"Bara för att Lehis folk hade kommit från Jerusalem genom särskild vägledning ska vi inte dra slutsatsen att andra människor inte kan ha haft samma erfarenhet. . . . Det sägs eller antyds ingenstans att ens jarediterna var de första som kom hit, lika lite som det sägs eller antyds att de var de första eller enda människorna som leddes bort från tornet. . . . Lehis efterkommande var aldrig de enda människorna på kontinenten, och jarediterna gjorde aldrig anspråk på att de var det."[66]

Richard L. Evans[BIO]

1955

"Mormons bok är en del av en skildring, både helig och världslig, om profeter och folk som (tillsammans med kompletterande grupper) var bland de amerikanska indianernas förfäder. Den handlar främst om folken under perioden från omkring 600 f.Kr. till 421 e.Kr. Dessa folk hade asiatiskt ursprung, tillhörde Israels hus och lämnade Jerusalem under kung Sidkias regeringstid för att så småningom korsa havet till den västra världen, där de byggde stora städer och civilisationer."[67]

Bruce R. McConkie[BIO]

1958

"De amerikanska indianerna . . . hade annat blod än Israels i sina ådror. Det är möjligt att isolerade rester av jarediterna kan ha överlevt den period av förstörelse då miljoner av deras landsmän dog. Det är ganska tydligt att grupper av orientaler tog sig över Berings sund och gradvis rörde sig söderut för att blandas med de indianska folken."[68]

Ariel L. Crowley[BIO]

1961

"Det är utan minsta tvivel sant att vissa av de amerikanska indianstammarna helt eller delvis har mongoliskt ursprung. Varje ståndpunkt som säger något annat skulle gå rakt emot de överväldigande bevis som fastställer detta faktum. . . . Mormons bok är bara en del av den historien, men bör inte ses som mer än så. Den är inte mer en historia om alla folk och allt som hände i forna tider på de amerikanska kontinenterna än vad Bibeln är en historia om alla folk och nationer i Östern. Var och en behandlar sin egen tid och sitt eget ursprung och gör inget anspråk utöver det."[69]

Hugh Nibley

1967

"Och precis som Mormons bok inte alls invänder mot att vilka stammar och familjer som helst fritt flyttar till områden bortom dess kännedom, så utgör den inte heller något hinder för att vilka andra grupper som helst kan ha kommit till halvklotet utan att den kände till det; i hundratals år delade nephiterna kontinenten med de långt mer talrika jarediterna, vars existens de var helt omedvetna om. Strängt taget är Mormons bok historien om en grupp sekterister som var upptagna av sina egna religiösa angelägenheter och som bara lägger märke till andra gruppers närvaro när de har skäl att blanda sig med dem eller kollidera med dem."[70]

Paul R. Cheesman[BIO]

1968

"Att vissa invandrare kom via Berings sund är den mest allmänt accepterade teorin bland arkeologer om de tidiga migrationerna. Det kan vara sant att vissa grupper kom över detta sund. Mormons bok säger det inte."[71]

Lane Johnson[BIO]

1975

”Lamaniterna i denna definition överlevde efter slutet av berättelsen i Mormons bok, och det är från dessa människor som dagens lamaniter härstammar. Det vill säga, de är ättlingar till Lehi, Ismael och Zoram (se Läran och förbunden 3:17–18); de är ättlingar till Muleq och de andra i hans koloni (se Hel. 6:10; Omni 1:14, 15); och de kan också härstamma från andra grupper som vi inte har någon uppteckning om. De har säkert blandats med många andra släktlinjer i de yttersta delarna av sin spridning i Amerika och på de flesta öarna i Stilla havet sedan den tid då Moroni tog farväl av dem år 421 e.Kr.”[72]

Ross T. Christensen[BIO]

1976

Profeten Lehi, som det står i 2 Nephi 1:5, berättade att Herren också förde andra folk till Amerika. I vers 10–12 lovade han sina söner att när deras efterkommande "faller i otro" och förkastar Messias, skulle dessa andra nationer ta deras land, skada dem och skingra dem i blodspillan, från generation till generation. . . . Därför är det omöjligt att sanningsenligt säga att alla amerikanska indianer är lamaniter. Mormons bok fastslår inte det, det är bara vissa medlemmar i kyrkan som bekräftar det.[73]

Dallin H. Oaks[BIO]

1993

"Här [på BYU på 1950-talet] introducerades jag till idén att Mormons bok inte är en historia om alla människor som har levt på kontinenterna Nord- och Sydamerika under hela jordens historia. Fram till dess hade jag antagit att den var det. . . . Om Mormons bok bara gör anspråk på att vara en skildring av några få folk som bodde i en del av Amerika under några årtusenden i det förflutna, förändras bevisbördan drastiskt. Det är inte längre en fråga om alla eller inga; det är en fråga om några eller inga."[74]

Expand Table

Ändrade inte kyrkan inledningen till Mormons bok som svar på frågor om DNA?

Ja, troligen. Inledningen till den officiella utgåvan av Mormons bok från 1981 som publicerades av kyrkan sade att lamaniterna är ”de främsta förfäderna till de amerikanska indianerna”.[75] Detta ändrades i den reviderade Doubleday-utgåvan av Mormons bok från 2006, under kyrkans överinseende, till att lamaniterna är ”bland förfäderna till de amerikanska indianerna”.[76]

Denna ändring behölls 2013 när 1981 års utgåva av Mormons bok reviderades och gavs ut på nytt av kyrkan.[77] Det officiella skälet som angavs för denna ändring var att "ge tydlighet och större noggrannhet".[78]

Har kyrkan officiellt svarat på ”DNA-frågan”?

Ja. År 2003 publicerade kyrkan ett officiellt uttalande där det stod: ”Nya angrepp på Mormons boks sanningshalt som bygger på DNA-bevis är illa genomtänkta. Ingenting i Mormons bok utesluter migration till Amerika av folk med asiatiskt ursprung. De vetenskapliga frågor som rör DNA är dock många och komplexa.”[79]

Och 2013 publicerade kyrkan en Gospel Topics-essä, "Mormons bok och DNA-studier", som ger en översikt över den vetenskapliga forskningen och hur den hänger ihop med Mormons bok.[80]

The Facts

  • 1981 års version av inledningen till Mormons bok beskrev lamaniterna som ”de främsta förfäderna till de amerikanska indianerna.”

  • Olika teorier om ursprunget hos folken i Mormons bok, däribland modellen med "begränsad geografi" och icke-lehitiska folk som bodde i Amerika, har diskuterats av sista dagars heliga-forskare sedan början av 1900-talet.

  • Det finns inga kända genetiska markörer i ursprungsamerikaners härkomst som kopplar dem till människor i Mellanöstern.

  • Versionen från 2006 av introduktionen till Mormons bok ändrades för att beskriva lamaniterna som ”bland de amerikanska indianernas förfäder”.

  • DNA-analyser har inte lyckats upptäcka känd härkomst hos moderna befolkningar på Island, i Storbritannien och i Främre Orienten.

  • Kyrkan har sagt att man inte vet något om DNA hos folken i Mormons bok, och på grund av sådant som populationshalsar och genetisk drift är det osannolikt att deras DNA skulle kunna upptäckas i dag.

Our Take

Det är allmänt känt att Mormons bok är ”slutstenen” i vår tro — en autentisk historisk skildring av ett forntida folk, ett vittnesbörd om Jesus Kristus och ett vittne om återställelsen. En länge etablerad tradition om Mormons bok är att amerikanska urfolk är ättlingar till lamaniterna, som migrerade från det forntida Israel. Samtidigt tyder modern DNA-analys på att det inte finns några genetiska markörer som tydligt kopplar amerikanska urfolks härkomst till det forntida Israel eller Mellanöstern. Är traditionen fel? Har vetenskapen fel? Är Mormons bok inte sann?

Det är naturligt att bli orolig när vetenskap och tro verkar stå i konflikt om en viss idé, och det är förståeligt att känna obehag inför tanken att vetenskapen skulle kunna motsäga en del av vår tro. DNA-analys avfärdar tydligt den traditionella föreställningen att Lehi och hans familj kom till en obebodd amerikansk kontinent och befolkade den – en tradition som inte har starkt stöd i Mormons bok men som har varit en traditionell tolkning av berättelsen.

Men om andra befolkningar redan fanns där när Lehis familj kom till den amerikanska kontinenten, är DNA-resultaten inte överraskande. Idén om en "begränsad geografi" och en redan existerande befolkning stöddes av många forskare i kyrkan under hela 1900-talet, långt innan någon DNA-analys gjordes. Det är viktigt att erkänna att även om många forskare anslöt sig till modellen med "begränsad geografi", var det här perspektivet inte den berättelse som vanligtvis lärdes ut i kyrkan. Det här påminner om att noggrant väga vår tros traditionella berättelser mot vetenskapliga och historiska data, och understryker att tro och förnuft inte utesluter varandra.

What's Your Take?

280 characters remaining
These takes are curated for a general audience and may contain minor edits when posted.
Once some Mormonr readers submit their takes, they will appear here. Submit yours above!
Footnotes