Kirtland Safety Society

Vad var Kirtland Safety Society?

The Kirtland Safety Society Anti-Banking Company,[1] känd som Kirtland Safety Society, var ett finansinstitut som grundades av kyrkoledare 1836.[2][3] Det misslyckades 1837.[4]

Kirtland Safety Society var från början tänkt att vara en bank,[5] men eftersom den inte kunde få en stadga i Ohio,[6] omorganiserades den till ett ”anti-banking”-sällskap.[7][8] Den gav ut aktiecertifikat[9] och Kirtland Safety Society-sedlar (i princip en valuta)[10] och tog emot insättningar.[11]

Tidslinje för Kirtland Safety Society

27 januari 1816

Ohios lagstiftande församling antar "En lag för att förbjuda utfärdande och cirkulation av oauktoriserade banksedlar."[12]

24 januari 1824

Ohios generalförsamling antar ”En lag för att reglera rättsliga förfaranden där banker och bankirer är parter, och för att förbjuda utgivning av banksedlar av vissa slag.”[13]

11 september 1831

Joseph Smith[BIO] får en uppenbarelse som varnar kyrkan för att hamna i skuld.[14]

27 mars 1836

Kirtland-templet invigs.[15] På grund av byggkostnaderna hamnar kyrkan i skuld.[16][17]

6 augusti 1836

Joseph Smith får en uppenbarelse som lovar att kyrkan ska befrias från sina skulder.[18]

3 augusti 1836

Oliver Cowdery[BIO] skriver i ett brev till Joseph Smith att han är "redo att hjälpa registrerade bolag med plåtar och färger" för att trycka sedlar.[19]

12 eller 13 september 1836

Joseph Smith, Sidney Rigdon,[BIO] Hyrum Smith,[BIO] och Oliver Cowdery bestämmer sig för att starta en bank och köpa mark som lösning på kyrkans ekonomiska problem.[20][21]

5 oktober 1836

Joseph Smith, William Miller,[BIO] William Smith,[BIO] och Don Carlos Smith[BIO] ingår ett inteckningsavtal med Peter French[BIO] om mark i Kirtland.[22]

2 november 1836

Joseph Smith rapporterar det officiella grundandet av "Kirtland Safety Society".[23]

December 1836

Kirtland Safety Societys banks konstitution (2 november 1836) publiceras i sista dagars heliga-tidskriften Messenger and Advocate.[24]

1837

Finanspaniken 1837 i USA leder till att många finansinstitut stänger.[25]

Januari 1837

”Bolagsordningen för Kirtland Safety Society Anti-Banking Company” publiceras.[26]

6 januari 1837

Wilford Woodruff[BIO] återger Joseph Smiths undervisning om att Kirtland Safety Society ”ska bli den största av alla institutioner på jorden” om de heliga var trofasta.[27]

9 februari 1837

Samuel Rounds,[BIO] som agerade på Grandison Newells vägnar,[BIO] väcker åtal mot Joseph Smith och andra för att ha gett ut sedlar utan tillstånd.[28]

6 april 1837

Wilford Woodruff skriver att Joseph och Hyrum lärde att Kirtland skulle bli ett centrum för handel där ”jordens kungar skulle komma för att se dess härlighet”.[29]

29 maj 1837

Apostlarna Lyman E. Johnson[BIO] och Orson Pratt[BIO] anklagar Joseph Smith för lögn, vilseledande framställning och utpressning.[30]

1 juni 1837

Joseph Smith nämner markspekulation som en av anledningarna till att Kirtland Safety Society höll på att misslyckas.[31][32]

Juli 1837

Joseph Smith antecknar sin avgång från sitt ämbete i Kirtland Safety Society och säger att det misslyckades på grund av ”mörker, spekulation och ondska”.[33]

Augusti 1837

I Messenger and Advocate varnar Joseph Smith medlemmarna för spekulanter som "prackar på dem" nu värdelösa sedlar från Kirtland Safety Society.[34]

3 september 1837

Joseph Smith omorganiserar kyrkans ledning i Kirtland, Ohio,[35] efter oenighet bland kyrkans ledare på grund av Kirtland Safety Societys misslyckande.[36]

24 oktober 1837

Joseph och Sidney ställs inför rätta i sin frånvaro för anklagelserna som Grandison Newell har väckt.[37]

November 1837

Kirtland Safety Society upphör med all verksamhet.[38]

1 januari 1838

Joseph Smith och Sidney Rigdon flyr Kirtland och hänvisar till en ”anda av avfällig pöbelvälde”.[39]

5 februari 1838

I ett brev till redaktören för Painesville Republican diskuterar Warren Parrish Kirtland Safety Society och säger att han blev förvånad när han hörde Joseph säga att banken hade 60 000 dollar i specie[40] och 600 000 dollar till sitt förfogande.[41]

1 mars 1838

Den 1 mars 1838 överförs kostnaderna för de rättsliga domarna mot Joseph Smith och Sidney Rigdon till deras ombud, William Marks[BIO] och Oliver Granger,[BIO] för 1 600 dollar.[42]

Augusti 1838

I augustinumret 1838 av Elders' Journal anklagar Joseph Warren Parrish för att ha förskingrat pengar från Kirtland Safety Society.[43]

Expand Timeline

Så varför startade kyrkan en bank?

En viktig orsak var kyrkans ekonomiska problem på grund av skulder från markköp och byggprojekt,[44][45] däribland Kirtland-templet, som troligen kostade uppskattningsvis 30 000[46] till 40 000[47] dollar på 1830-talet (ungefär 1,3 miljoner dollar år 2024[48]).[49] Joseph var enligt uppgift den som först kom på idén om banken.[50]

En svartvit graverad bild från 1846 av det ”gamla mormoniska bankhuset” (troligen hem för Kirtland Safety Society Anti-Banking Company) och Kirtland tempel av Henry Howe i hans bok ”Historical Collections of Ohio.” — En gravyr av Kirtland från 1846 av Henry Howe, ur "Historical Collections of Ohio." Howe beskriver den lilla byggnaden till vänster som "mormonernas gamla bankhus".

Varför skulle de tidiga kyrkoledarna försöka hantera en skuldkris genom att öppna en bank?

Banken var tänkt att ge ut valuta, ge lån och stimulera det lokala näringslivet.[51] Ett sätt de kunde göra detta genom Kirtland Safety Society var att använda tillgångar som normalt inte lätt kan omvandlas till kontanter (till exempel mark) som säkerhet för lån och ge pengar till inköp.[52]

Var det vanligt att starta en finansiell institution i USA vid den tiden?

Ja. I Ohio gav många företag vid den tiden ut sedlar och utförde andra ”bankliknande” aktiviteter, även om de inte själva var banker.[53][54] Ohios generalförsamling antog lagar 1816[55] och 1824[56] som begränsade nyetablerade institutioner från att ge ut sedlar, vilket skapade juridiska hinder som gjorde det svårare för banker utan stadga att verka.[57]

Men var det vanligt att en kyrka startade en bank på den tiden?

Nej, inte direkt. Även om protestanter grundade vissa banker i Europa[58] var detta inte någon typisk praxis i Amerika. Det närmaste exemplet i USA under 1800-talet kan ha varit ett aktiebolag med begränsat ansvar som en del av Oneida Community[BIO] föreslog 1880 men aldrig grundade.[59]

Varför kallades Kirtland Safety Society ibland ett ”anti-bank”-sällskap?

Kirtland Safety Society var från början tänkt att vara en bank,[60] men eftersom den inte kunde få en stadga i Ohio,[61] omorganiserades den som ett ”anti-banking”-sällskap.[62] Ordet ”anti-banking” betydde inte att de var emot bankverksamhet, utan var i stället ett sätt att göra klart att de inte var en institution med statlig stadga.[63]

Var Kirtland Safety Society lagligt?

Nej, inte så som det ursprungligen var tänkt. Kirtland Safety Society nekades banktillstånd, enligt uppgift eftersom de som ansökte var mormoner,[64][65] men detta behöver inte ha varit fallet eftersom bara ett tillstånd godkändes mellan 1835 och 1836.[66] I början av januari 1837 omorganiserades sällskapet och började verka som en "otillåten bank", vilket var vanligt i Ohio vid den tiden.[67]

Sedan, eftersom Ohio erkände giltigheten i banktillstånd från andra delstater,[68] träffade Joseph Smith och andra som var inblandade i Kirtland Safety Society tjänstemän från Bank of Monroe i Michigan i februari 1837 för att söka en sammanslagning så att de kunde verka som ett dotterbolag till Bank of Monroe.[69]

Hur finansierades Kirtland Safety Society?

Med början i oktober 1836 samlades pengar in genom att sälja aktier i Kirtland Safety Society.[70] Det är också troligt att mark som köptes i området kring Kirtland av Joseph Smith och andra kyrkoledare i september och oktober 1836 fungerade som säkerhet för banken.[71]

Var inte det ursprungliga aktiekapitalet för Kirtland Safety Society satt till ett orimligt högt belopp?

Förmodligen.[72] Det ursprungliga aktiekapitalet för Kirtland Safety Society sattes till 4 miljoner dollar,[73] medan lokala banker vid den tiden enligt uppgifter vanligtvis hade ett kapital på 100 000 till 300 000 dollar.[74][75]

Profeterade Joseph Smith att Kirtland Safety Society skulle bli en framgång?

Joseph sade att ”allt skulle gå väl” för Kirtland Safety society på villkoret att de heliga ”skulle lyssna till de bud som Herren hade gett.”[76]

Men vissa kyrkomedlemmar trodde att detta betydde att banken aldrig skulle gå omkull eftersom den var "inrättad genom Guds vilja".[77]

Varför misslyckades Kirtland Safety Society?

Det finns flera orsaker, från ekonomiska till sociala (se tabellen nedan).

Orsak	Detaljer
Den finansiella paniken 1837 i USA.	Som en följd av den ekonomiska nedgången 1837[78] utsattes finansinstitut, däribland Kirtland Safety Society, för anstormningar från kunder och kunde inte lösa in utgivna sedlar.[79][80]
Underfinansieringen av Kirtland Safety Society.	Kirtland Safety Society var underfinansierat på grund av den lilla summa som aktieägarna kunde betala.[81]
Grandison Newells verksamhet.	Grandison Newell genomförde samordnade angrepp mot Kirtland Safety Society genom att köpa så många av Kirtland Safety Societys sedlar som han kunde och sedan lösa in dem alla på en gång mot specie (hårdvaluta), vilket gjorde att Kirtland Safety Societys likvida tillgångar minskade.[82]
Rykten om att Safety Society saknade likvida medel.	Det gick rykten om att bankens valv var tomma och att dess ledare vägrade växla banksedlar mot mynt.[83]
Finansiell spekulation bland kyrkans medlemmar.[84]	Joseph Smith trodde att vissa kyrkomedlemmar ägnade sig åt spekulation, vilket var en av orsakerna till att institutionen misslyckades.[85] Joseph själv kritiserades för att han påstods ägna sig åt spekulation.[86]
Otillräckliga reserver.	Banken saknade tillräckliga reserver av mynt av guld och silver för att täcka sin valuta, vilket var ett vanligt problem för många banker under den tiden.[87]
Oerfaret ledarskap.	Joseph Smith och andra kyrkoledare hade liten eller ingen erfarenhet av bankverksamhet eller finans.[88]

Expand Table

Vad hände när banken gick omkull?

Efter att banken upphörde med sin verksamhet återbetalades en del av insättningarna till investerare i Kirtland Safety Society,[89] medan andra gick förlorade.[90] Kyrkan och Joseph drog också på sig skulder.[91]

Tjänade Joseph Smith personligen några pengar på Kirtland Safety Society?

Nej. Joseph Smith gjorde de största förlusterna av alla enskilda personer när Kirtland Bank kollapsade, eftersom han hade dragit på sig stora skulder genom att starta och driva Safety Society, köpa mark i Kirtland och köpa in varor till sin butik.[92]

Är det sant att Joseph Smith fyllde lådor i Kirtland Safety Society med bly, stenar och sand?

Nej, troligen inte. En kritiker hävdade att Joseph fyllde kassaskåpet i Kirtland Safety Society med 100–200 lådor märkta ”1 000 $”, fyllda med bly, stenar och sand, för att ge intrycket att banken hade reserver av guld och silver.[93] Men det fanns inget valv där så många lådor kunde förvaras, och måtten på kassaskåpet som användes verkar inte stödja att det kunde innehålla 100–200 sådana lådor.[94]

Är det sant att Joseph Smith ställdes inför rätta efter att Kirtland Safety Society kollapsade?

Ja. Den 9 februari 1837 väckte Samuel Rounds, på uppdrag av Grandison Newell, åtal mot Joseph Smith och de andra för att ha gett ut sedlar utan tillstånd.[95][96] Den 24 oktober 1837 ställdes Joseph och Sidney Rigdon inför rätta, och domare Samuel Rounds skulle ta ut totalt 1 024,10 dollar av Joseph.[97] Den 1 mars 1838 överfördes kostnaden för domarna mot Joseph Smith och Sidney Rigdon till deras ombud, William Marks och Oliver Granger, och den totala kostnaden var 1 600 dollar.[98]

Lurade Joseph en massa människor att stödja den här banken och straffade eller kastade sedan ut alla som inte höll med?

Förmodligen inte. Oenighet inom kyrkan sammanföll med tiden för banken i Kirtland och en allmän ekonomisk nedgång i USA.[99][100] Under den här tiden kritiserade olika kyrkoledare, som Parley P. Pratt,[101] Orson Pratt och Lyman E. Johnson,[102] och Warren Parrish[103] Joseph offentligt. Johnson och Parrish blev till slut exkommunicerade,[104] men både Orson och Parley Pratt skulle senare söka förlåtelse från Joseph för avfall i juli 1837.[105]

Fick misslyckandet med Kirtland Safety Society Joseph Smith att lämna Kirtland?

Ja, på vissa sätt. Problemen med Kirtland Society förvärrades av rättsliga frågor[106] och hot om våld mot Joseph Smith och andra kyrkoledare,[107] vilket gjorde det allt svårare för dem att stanna kvar i Kirtland på ett säkert sätt. I början av 1838 lämnade Joseph Smith och Sidney Rigdon Kirtland och flyttade till Far West, Missouri.[108]

The Facts

Kyrkan grundade Kirtland Safety Society Anti-Banking Company för att förbättra sin ekonomiska situation på grund av skulder som uppstod när Kirtland tempel byggdes.
I november 1836, när Safety Society grundades, drevs den olagligt utan en statlig stadga.
Safety Society omorganiserades till en icke-bank så att den inte skulle behöva en stadga och började ge ut valuta i januari 1837.
En lag från 1816 gjorde det olagligt att ge ut valuta utan en stadga, men en lag från 1824 upphävde tillfälligt den tidigare lagen.
Joseph Smith sade att Safety Society inte skulle misslyckas om de heliga "ville lyssna till de bud Herren hade gett".
År 1837 gick Safety Society omkull.
Joseph Smith och Sidney Rigdon anklagades för att ha gett ut obehöriga sedlar och fick böter.

Our Take

Kirtland Safety Society, som grundades av Joseph Smith och andra kyrkoledare 1836, var en finansiell institution som skapades för att hantera kyrkans ekonomiska problem. När den misslyckades 1837 började vissa ifrågasätta Josephs profetiska uttalande att den skulle lyckas ”om de heliga ville lyssna till buden”. Var detta företag ett uppriktigt försök att hjälpa de heliga, eller var det ett plan för att bli rik genom att utnyttja de heliga?

Det historiska sammanhanget är viktigt. Lokala banker var vanliga under den tiden som verktyg för ekonomisk utveckling, även om de innebar stora risker. Kirtland Safety Society stod inför särskilda utmaningar: det öppnade precis när paniken 1837 utlöste en bankkris i hela landet, mötte motstånd från fientliga investerare och leddes av personer med begränsad erfarenhet av ekonomi. När det stängde fick vissa investerare tillbaka sina insättningar, men många förlorade besparingar. Joseph Smith själv led stora ekonomiska förluster, och medan vissa heliga lämnade kyrkan på grund av detta återvände många senare.

Safety Society väcker intressanta frågor om profetia och världsliga frågor. Vissa medlemmar tolkade Josephs uttalande om bankens framgång som ett villkorslöst löfte, vilket ledde till besvikelse när den misslyckades. För nutida medlemmar ger den här händelsen viktiga insikter om hur andlig vägledning fungerar inom praktiska verkligheter, och hur profetiska ledare hanterar både världsliga och andliga ansvar.

What's Your Take?

Once some Mormonr readers submit their takes, they will appear here. Submit yours above!

Read More Difficult Questions

201 Primary Sources

Footnotes

BIOJoseph Smith, Jr.
Joseph Smith (1805–1844) organized The Church of Jesus Christ of Latter-day Saints. Born in Sharon, Vermont, he began to experience visions of deity and angels at a young age. One vision featured the Angel Moroni, who revealed the location of gold plates with an account of ancient Americans. He translated this record and published it as The Book of Mormon. He continued to receive revelations throughout his life which serve as the foundation for the Church's doctrine today. He led the Latter-day Saints across the country from New York to Illinois. In 1844, he was martyred while awaiting trial in Carthage, Illinois.
BIOOliver Cowdery
Oliver Cowdery (1806–1850) was a scribe for the Book of Mormon and served as one of the Book of Mormon's Three Witnesses. In 1838, he was excommunicated from the church for a number of reasons, including encouraging lawsuits against the Church and defaming Joseph Smith by accusing him of adultery. He returned to the faith near the end of his life and never denied his testimony of the Book of Mormon's veracity.
BIOSidney Rigdon
Sidney Rigdon (1793–1876) was a Campbellite minister in Pennsylvania but joined the Church in 1830. He was a gifted orator and served as a member of Joseph Smith's First Presidency. He ran as Joseph Smith's vice presidential candidate in 1844. After Joseph Smith's death, he claimed to be Joseph Smith's successor in opposition to the Quorum of the Twelve. He was excommunicated and went on to establish "The Church of Jesus Christ" in Friendship, New York, where he lived until his death.
BIOHyrum Smith
Hyrum Smith (1800–1844) was born in Tunbridge, Vermont. He was the older brother of Joseph Smith, who organized the Church of Jesus Christ of Latter-day Saints, and served as the Church's second patriarch. He was one of the Eight Witnesses to the Book of Mormon. In 1837, he became Second Counselor in the First Presidency, and the following year, he was imprisoned alongside Joseph Smith in Liberty Jail. Hyrum Smith became the Church's new patriarch in 1841 after the death of his father, Joseph Smith, Sr., in Nauvoo. Hyrum also served as a member of the City Council, the Nauvoo Legion, and the Council of Fifty. He was martyred along with Joseph Smith in Carthage Jail in 1844.
BIOWilliam Miller
William Miller (February 15, 1782–December 20, 1849) was an American preacher who is best known for founding the Millerite movement, which predicted the Second Coming of Christ. His teachings and the subsequent movement had a significant impact on American religious history and laid the groundwork for the Seventh-day Adventist Church. Around 1818, he concluded that the Second Coming of Christ would occur around 1843 or 1844. This conclusion was based on his interpretation of biblical prophecies, particularly from the books of Daniel and Revelation. The failure of Miller's prediction led to widespread disillusionment among his followers. Many left the movement, but some continued to believe in Miller's interpretation of prophecy. This event prompted a period of reflection and reorganization among the remaining adherents, eventually leading to the formation of new religious groups, including the Seventh-day Adventist Church.
BIOWilliam Smith
William Smith (1811–1893) was the younger brother of Joseph Smith. He was baptized in 1830, served several missions, and was as one of the original members of the Quorum of the Twelve Apostles. He edited The Wasp newspaper in Nauvoo and The Prophet in New York. He was part of the Nauvoo City Council and Illinois state legislature, and was admitted to the Council of Fifty in 1844. He was appointed church patriarch in 1845, but was later excommunicated. He briefly affiliated with the churches led by James Strang and Lyman Wight. He fought for the United States in the Civil War and eventually joined the Reorganized Church in 1878.
BIODon Carlos Smith
Don Carlos Smith (1816–1841) was the youngest brother of Joseph Smith, the founder of The Church of Jesus Christ of Latter-day Saints. Baptized into the church in its early years, Don Carlos became a trusted leader. In 1838, he was appointed as the president of the High Priests’ Quorum in Far West, Missouri, and later served as the editor of the Times and Seasons, an important Latter-day Saint newspaper in Nauvoo, Illinois. Known for his deep loyalty to his family and the church, he was also a captain in the Nauvoo Legion. Tragically, Don Carlos died at the young age of 25, likely from malaria, in 1841, leaving behind his wife Agnes and three daughters. His premature death profoundly impacted Joseph Smith and the Smith family.
BIOPeter French
Peter French (ca. 1774–after 1850) was a farmer, tavern keeper, and early hotelier in Ohio. Born in New York, French moved to the Western Reserve (now Lake County, Ohio) in 1799 and became one of the first settlers of Kirtland by 1811. Known as a community leader, he was listed among Kirtland’s town proprietors in 1818 and served in various civic roles, including overseer of the poor and highway supervisor. He was also involved in founding the Mentor Library Company in 1819. In 1827, French built a hotel in Kirtland, which he later sold, along with other property—including the temple lot—to Joseph Smith and church leaders between 1833 and 1836. By 1850, French had relocated to Mentor, Ohio, where he continued to live into his later years. His involvement in the Kirtland community made him a notable figure during the formative years of both the town and the early Latter-day Saint movement.
BIOWilford Woodruff
Wilford Woodruff (1807–1898) was the fourth president of the Church of Jesus Christ of Latter-day Saints. He joined the faith in 1833 and became an apostle in 1839. He served as an apostle until he became President of the Church in 1889.
BIOSamuel Rounds
Samuel Rounds (ca. 1807–after 1887) was a builder, brick mason, farmer, and opponent of the early Latter-day Saints. Born in Massachusetts, Rounds moved to Ohio by 1834 and became involved in legal actions against Joseph Smith and Sidney Rigdon. In 1837, he participated in lawsuits related to the Kirtland Safety Society, accusing church leaders of illegally operating the banking venture without a state charter. His legal conflicts with the Saints reflect the broader opposition they faced in Ohio during this turbulent period, contributing to tensions that eventually drove them out of Kirtland.
BIOGrandison Newell
Grandison Newell (2 May 1785 – 10 June 1874) was a farmer, clockmaker, furniture maker, and businessman who became a prominent opponent of Joseph Smith and the early Latter-day Saints. Born in Barkhamsted, Connecticut, he married Betsy Smith in 1807 and relocated multiple times before settling in Mentor, Ohio, in 1819. There, Newell expanded his business interests into manufacturing, banking, and commerce. Newell is best known for his conflict with Joseph Smith during the Kirtland period. He, along with Samuel Rounds, engaged in legal disputes with Smith and Sidney Rigdon over the controversial Kirtland Safety Society, a banking venture started by church leaders. In 1837, Newell accused Joseph Smith of plotting to assassinate him, though the allegations did not hold up in court. His opposition to the Saints played a role in increasing social and legal pressures that contributed to the church's departure from Kirtland.
BIOLyman E. Johnson
Lyman E. Johnson (1811–1856) was one of the original members of the Quorum of the Twelve Apostles in the Church of Christ, later known as The Church of Jesus Christ of Latter-day Saints. Called as an apostle in 1835 at the age of 23, he was known for his early missionary efforts, particularly in New York and New England. Johnson, however, became disaffected with church leadership following internal conflicts in Kirtland, Ohio, and was excommunicated in 1838. He spent the remainder of his life engaged in law and business, passing away in 1856 after drowning in the Mississippi River.
BIOOrson Pratt
Orson Pratt (1811–1881) was born in Hartford, New York, and was an apostle for The Church of Jesus Christ of Latter-day Saints. He was called on many missions. He was excommunicated from the Church in August 1842, after allegations of Joseph Smith's impropriety. Pratt was rebaptized in January 1843 and served as a leading pamphleteer for the Church and defender of the faith.
BIOWilliam Marks
William Marks (1792–1872) was a prominent leader in the early Latter-day Saint movement. Baptized in 1835, he quickly rose to positions of influence, becoming president of the church’s stake in Kirtland, Ohio, and later the stake president in Nauvoo, Illinois. Known for his opposition to polygamy, Marks grew uneasy with some of the more controversial teachings introduced by Joseph Smith in Nauvoo. After Joseph Smith’s death in 1844, Marks initially aligned with Sidney Rigdon’s leadership claim but soon joined with James Strang’s faction. Eventually, he rejected both and became a key figure in the formation of the Reorganized Church of Jesus Christ of Latter Day Saints (RLDS), supporting Joseph Smith III’s leadership. Marks served as a counselor in the RLDS First Presidency until his death in 1872.
BIOOliver Granger
Oliver Granger (1794–1841) was an early member of the Church of Jesus Christ of Latter-day Saints, known for his faithfulness and trustworthiness. A former War of 1812 veteran and merchant, he joined the church in the 1830s. Granger was tasked by Joseph Smith with resolving church debts during the financial crisis in Kirtland, Ohio. Despite the difficulty of the assignment, he carried it out honorably, earning the deep respect of church leaders. In Doctrine and Covenants 117:12–15, Joseph Smith praised Granger, promising his name would be held in sacred remembrance. Granger later moved to Far West, Missouri, and then to Nauvoo, Illinois, and finally back to Kirtland, Ohio, where he passed away in 1841.
BIOOneida Community
The Oneida Community was a 19th-century utopian religious commune founded in 1848 in Oneida, New York, by John Humphrey Noyes. The community practiced "complex marriage," where all members were considered to be married to each other, rejecting monogamy. They also emphasized communal ownership, mutual criticism, and gender equality in work. Known for their focus on spiritual perfection and economic success, they produced goods such as silverware, which became a lasting legacy. Internal conflicts and legal pressures led to the commune's disbandment in 1881, transitioning into the Oneida silverware company.
[1]↩︎
Institutionens ursprungliga namn den 2 november 1836 var "Kirtland Safety Society". Men i januari 1837 bytte den namn till "Kirtland Safety Society Anti-Banking Company."
- Text of the Constitution of the Kirtland Safety Society Bank from November 2, 1836.
- The text of the Articles and Agreements of the Kirtland Safety Society Anti-Banking Company from January 2, 1837.
[2]↩︎
”The Constitution of the Kirtland Bank, 2 November 1836”, publicerad i decembernumret 1836 av Messenger and Advocate, listade Joseph Smith, Sidney Rigdon och Oliver Cowdery som grundande medlemmar.
- Text of the Constitution of the Kirtland Safety Society Bank from November 2, 1836.
[3]↩︎
Joseph Young skrev följande till Lewis Harvey i ett brev daterat den 18 november 1880:
Profeten hade tänkt ut en plan att starta en bank för att lindra deras ekonomiska svårigheter, något som alla de heliga trodde hade Guds godkännande och stöd.
- Writing in November 1880, Joseph Young informs Lewis Harvey that the Kirtland Bank is a stumbling block for Church members.
[4]↩︎
Den 3 september 1837 omorganiserade Joseph Smith kyrkans ledarskap i Kirtland, Ohio, efter splittring bland kyrkans ledare på grund av Kirtland Safety Societys misslyckande. I november 1837 upphörde Kirtland Safety Society helt med sin verksamhet.
[5]↩︎
Organisationens ursprungliga stadgar, daterade den 2 november 1836, kallade den ”the Kirtland Safety Society Bank.”
- Text of the Constitution of the Kirtland Safety Society Bank from November 2, 1836.
[6]↩︎
Den 2 november 1836 rapporterade Joseph:
President O[liver] Cowdery skickades till Philadelphia [HC 2:467] för att skaffa plåtar till institutionen; och äldste O[rson] Hyde, för att resa till Columbus med en begäran till Ohios lagstiftande församling om en bolagsstadga, som lades fram tidigt under deras session, men eftersom vi var mormoner hittade lagstiftarna på någon fånig ursäkt och vägrade ge oss de bankprivilegier som de så frikostigt gav andra. Därför tvingades äldste Hyde återvända utan att ha uppnått sitt mål med sin mission, medan äldste Cowdery lyckades, till en stor kostnad, skaffa plåtarna och föra dem till Kirtland.
- Joseph reports the establishment of the Kirtland Bank and the procuring of plates for the bank; petition to Ohio legislature for an act of incorporation was not successful.
[7]↩︎
Namnbytet från "Kirtland Safety Society" till "Kirtland Safety Society Anti-Banking Company" skedde den 2 januari 1837 i ”Articles of Agreement for the Kirtland Safety Society Anti-Banking Company, 2 January 1837.” I avtalet står det:
Vi, undertecknade abonnenter, bildar härmed för att främja våra timliga intressen och för att bättre sköta våra olika sysselsättningar, som består av jordbruk, hantverk och handel, ett bolag eller företag för de ovan nämnda ändamålen, med namnet ”Kirtland Safety Society Anti-Banking Company”, och för att detta bolag ska kunna skötas på rätt sätt ingår vi var för sig och gemensamt följande överenskommelse och antar följande avtalsartiklar.
Som The Joseph Smith Papers -webbplatsen noterar:
Namnändringen speglade det faktum att Kirtland Safety Society inte var en institution med delstatlig stadga och därför bara kunde erbjuda banktjänster i en inofficiell roll.
Det tillade också:
Den här termen är missvisande. Till skillnad från det antibankparti inom Demokratiska partiet som motsatte sig pappersvaluta och spridningen av banker, var aktieägarna i Kirtland Safety Society inte motståndare till bankverksamhet och fortsatte att driva sin institution som en bank.
- The Joseph Smith Papers website discusses the history of the Kirtland Bank.
- The text of the Articles and Agreements of the Kirtland Safety Society Anti-Banking Company from January 2, 1837.
[8]↩︎
Sista dagars heliga-forskaren R. Mckay White sa att Joseph och de andra ledarna kallade det en ”anti-bank” på grund av ”det prejudikat som satts av andra banker utan stadga i Ohio och angränsande delstater.”
I linje med detta noterade rättshistorikern Jeffrey N. Walker att namnbytet var ”ett tydligt försök att ytterligare visa och att ge full offentlig information om denna viktiga förändring i sällskapets struktur och juridiska form, från ett bolag med statlig stadga till ett aktiebolag.”
- R. McKay White discusses the Kirtland Bank; concluded that Joseph was not guilty of any illegal behavior that led to the bank's failure.
- Jeffrey N. Walker discusses the Kirtland Bank and the lawsuit brought against Joseph.
[9]↩︎
Sista dagars heliga-historikern Max H. Parkin förklarade att Kirtland Safety Society "utfärdade aktiebrev baserade på det kapital som tecknats av aktieägare, och dessa cirkulerade som vanliga sedlar utgivna av banker, där den privata mark som ägdes av aktieägarna tillsammans med specie (guld och silver) som tagits emot blev den kapitalgrund som företaget verkade utifrån."
Han tillade också:
Kirtland Safety Society gav ut särskilda papper som kallades aktiebrev till personer som investerade pengar i företaget. De här aktiebreven användes som vanliga pengar. Värdet på dem stöddes av marken och det guld eller silver som investerarna ägde, vilket hjälpte till att stödja företagets verksamhet.
- Max H. Parkin discusses the establishment of the "Kirtland Safety Society Anti-Banking Company," a joint-stock association, on January 2, 1837.
[10]↩︎
”Bolagsordningen för Kirtland Safety Society Anti-Banking Company, 2 januari 1837” lyder:
Art. 14. Alla sedlar som ges ut av nämnda sällskap ska undertecknas av dess kassör och sekreterare, och vi, de enskilda medlemmarna i nämnda företag, förbinder oss härmed att lösa in alla sådana sedlar. Art. 15. De sedlar som ges ut till förmån för nämnda sällskap ska ges till kassören i följande form: ”Nittio dagar efter datum lovar vi gemensamt och var för sig att betala A. B. eller order [blank] dollar och [blank] cent, mottaget värde.”
- The text of the Articles and Agreements of the Kirtland Safety Society Anti-Banking Company from January 2, 1837.
[11]↩︎
Artikel 15 i ”Bolagsordning för Kirtland Safety Society Anti-Banking Company, 2 januari 1837” lyder:
En uppteckning om detta ska vid den tiden göras i böckerna, om beloppet, av vem det gavs och när det förfaller—och deponeras tillsammans med den nämnda föreningens akter och handlingar.
- The text of the Articles and Agreements of the Kirtland Safety Society Anti-Banking Company from January 2, 1837.
[12]↩︎
Sektion 1 i ”En lag för att förbjuda utfärdande och cirkulation av obehöriga banksedlar” (27 januari 1816) lyder:
Härmed stadgas av delstaten Ohios lagstiftande församling att om någon person inom denna delstat tjänstgör som tjänsteman eller penningförening som faller inom den beskrivning som finns i den andra delen av denna lag, med undantag för en bank som införlivats genom en lag i denna delstat, ska han för varje sådan förseelse förlora och betala summan av ett tusen dollar.
- Text of the Act of January 27, 1816, passed by the General Assembly of Ohio, prohibiting the issuing and circulating of unauthorized bank paper.
[13]↩︎
Avsnitt 23 i ”En lag för att reglera rättsliga förfaranden där banker och bankirer är parter, och för att förbjuda utfärdandet av banksedlar av vissa slag” (24 januari 1824) lyder:
Att ingen talan ska väckas med anledning av några sedlar eller växlar som härefter ges ut av någon bank, bankir eller bankirer, och som är avsedda för cirkulation, eller med anledning av någon sedel, växel, obligation eller annan säkerhet som getts och gjorts betalbar till någon sådan bank, bankir eller bankirer, om inte en sådan bank, bankir eller sådana bankirer har bildats som bolag och bemyndigats enligt denna delstats lagar att ge ut sådana växlar och sedlar, utan att alla sådana sedlar, växlar, obligationer och andra säkerheter i alla domstolar ska anses och behandlas som helt ogiltiga.
- Text of the the Act of 1824, issued by the Ohio General Assembly, prohibiting unauthorized issuing of banknotes.
[14]↩︎
Uppenbarelsen, som nu är kanoniserad som avsnitt 64:27–29 i Läran och förbunden, lyder:
27. Se, det står i mina lagar, eller är förbjudet, att sätta sig i skuld till sina fiender; 28. Men se, det står inte någonstans att Herren inte får ta när han vill och betala som han finner gott. 29. Därför, eftersom ni är ombud, går ni Herrens ärende; och vad ni än gör enligt Herrens vilja är Herrens verk.
- Section 64 of the Doctrine and Covenants warns the Church from getting into debt from their enemies.
[15]↩︎
Avsnitt 109 i Läran och förbunden återger när Joseph inviger Kirtland-templet.
- Doctrine and Covenants Section 109 includes the text of Joseph's prayer dedicating the Kirtland Temple on March 27, 1836.
[16]↩︎
Även om den exakta summan är okänd, uppger vissa att den totala byggkostnaden var mellan 30 000 och 40 000 dollar. En uppgift från George A. Smith säger att den totala kostnaden var omkring 100 000 dollar.
[17]↩︎
Leland Homer Gentry gav i sin doktorsavhandling om kyrkans historia under perioden i Missouri följande uppdelning av skulder som kyrkan hade dragit på sig innan Kirtland Bank grundades:
Kyrkan i Ohio var, liksom den i Missouri, svårt skuldsatt. Tre huvudposter stod bakom detta: (1) en skuld på sex tusen dollar som hade byggts upp genom upprepade försök att återfå kyrkans mark i Jackson County, (2) en skuld på tretton tusen dollar som uppstod när Kirtland-templet byggdes, (3) en skuld av ospecificerad storlek för köp av mark där kyrkan kunde slå sig ner i fred.
- Leland Homer Gentry, in a PhD thesis on the history of the Church during the Missouri period, provides a discussion of the failure of the Kirtland Bank.
[18]↩︎
Uppenbarelsen, som kanoniserades som avsnitt 111 i Läran och förbunden, uppmanar de heliga att "Bekymra er inte om era skulder, för jag ska ge er kraft att betala dem."
- Revelation to Joseph where the Lord promises that the Church will be given the power to pay off their debts.
[19]↩︎
I sitt brev skrev Oliver:
Det finns fortfarande pengar på Wall Street, och ”Draper, Underwood” och andra är redo att hjälpa registrerade bolag med plåtar och färgämnen för att trycka mer. Vår regering bygger ett stort tullhus i hörnet av Nassau Street och Wall Street, som kommer att bli mycket storslaget när det är färdigt.
- In a letter from August 1836, Oliver Cowdery notes that he is "ready to help incorporated bodies to plates and dyes" to print banknotes.
[20]↩︎
Mark Lyman Staker skrev:
Kyrkans ledare hade redan köpt en del mark av Peter French 1833 som skulle fungera som centrum i den stad de planerade. Men den fortsatta samlingen gjorde det tydligt att de skulle behöva mer mark. Det är inte helt klart exakt när de bestämde sig för att starta en bank och skaffa mark, men Joseph Smith och hans följeslagare återvände från Massachusetts den 12 eller 13 september med en tydlig känsla av riktning.
På ett annat ställe noterade Staker att:
Efter att Joseph Smith, Sidney Rigdon, Hyrum Smith och Oliver Cowdery kom fram till Kirtland den 12 eller 13 september 1836 från sin resa till Salem i Massachusetts, blev idén om en bank snabbt starkt etablerad i samhället. Brigham Young antecknade i sin kassabok: ”15 okt. [1836] B Young betalade till banken denna dag 150 cent i silver.” Även om bankinsättningar inte gav direkt ränta som de senare skulle göra under århundradet, uppmuntrade ekonomer vid den tiden människor att sätta in sina pengar i banker som ett sätt att främja sparande i en skyddad miljö.
- Mark Staker discusses the economics of Kirtland and the events that led up to the establishment and failure of the Kirtland Bank.
[21]↩︎
Joseph Young skrev följande till Lewis Harvey i ett brev daterat den 18 november 1880:
Profeten hade tänkt ut en plan att starta en bank för att lindra deras ekonomiska svårigheter, något som alla de heliga trodde hade Guds godkännande och stöd.
- Writing in November 1880, Joseph Young informs Lewis Harvey that the Kirtland Bank is a stumbling block for Church members.
[22]↩︎
Avtalet löd:
Personligen infann sig Wm. Miller, Wm. Smith, Don C. Smith och Joseph Smith Jr., som bekräftade att de hade undertecknat och beseglat ovanstående handling och att den är deras fria vilja och gärning. Jag intygar vidare att jag undersökte nämnda Phebe Miller, Caroline Smith, Agnes M Smith och Emma Smith enskilt och åtskilda från sina respektive män och då och där lät henne få kännedom om innehållet i ovanstående handling; och vid den undersökningen förklarade hon att hon frivilligt hade undertecknat, beseglat och erkänt densamma och att hon fortfarande stod fast vid det.
- Mortgage agreement between Joseph, William Miller, William Smith, and Don Carlos Smith with Peter French for land in Kirtland.
[23]↩︎
I samma dokument rapporterade Joseph Smith att en stadga nekades den 2 november 1836:
Den 2 november upprättade bröderna i Kirtland vissa avtalsartiklar, som förberedelse för att organisera en bankinstitution som skulle kallas Kirtland Safety society. President O[liver] Cowdery fick i uppdrag att resa till Philadelphia [HC 2:467] för att skaffa tryckplåtar till institutionen; och äldste O[rson] Hyde, att bege sig till Columbus med en framställning till Ohios lagstiftande församling om en bolagsstadga. Den lades fram tidigt under deras session, men eftersom vi var mormoner hittade lagstiftarna på någon lättvindig ursäkt och vägrade ge oss de bankprivilegier som de så fritt gav andra. Därför tvingades äldste Hyde återvända utan att ha uppnått syftet med sin mission, medan äldste Cowdery lyckades, till en stor kostnad, skaffa tryckplåtarna och föra dem till Kirtland.
- Joseph reports the establishment of the Kirtland Bank and the procuring of plates for the bank; petition to Ohio legislature for an act of incorporation was not successful.
[24]↩︎
Artikel I i ”Constitution of the Kirtland Safety Society Bank” (2 november 1836) lyder:
Aktiekapitalet i nämnda bank ska inte vara mindre än fyra miljoner dollar; det ska delas upp i aktier om femtio dollar vardera; och får ökas till vilket belopp som helst, enligt direktörernas bedömning.
- Text of the Constitution of the Kirtland Safety Society Bank from November 2, 1836.
[25]↩︎
Historikern Ernest Ludlow Bogart noterade i Financial History of Ohio:
Inlösen i mynt hade stoppats i Ohio, liksom i resten av landet, efter paniken 1837. Året därpå förbjöds alla banksedlar under 3 dollar efter den 4 juli 1839; alla under 5 dollar och alla mellan 5 och 10 dollar efter den 1 oktober 1839. Om någon bank bröt mot detta skulle den betala böter på 50 dollar för varje otillåten sedel, eller förlora sina bankrättigheter. En annan lag år 1840 visade hur verkningslös denna lagstiftning hade varit. Små sedlar förbjöds återigen, liksom postväxlar och sådana som skulle lösas in på andra platser än där de gavs ut. Alla sedlar förklarades kunna lösas in i mynt, ingen mäklare fick betala ut olagliga sedlar, och ingen statlig tjänsteman fick ta emot eller betala ut sedlar under 5 dollar. Denna lag lyckades till viss del minska cirkulationen av otillåtna sedlar.
Sista Dagars Heliga-historikern Scott H. Partridge skrev:
När bankerna i Ohio vid den tiden vägrade lösa in sina sedlar i mynt, visste de att banker i delstaterna i norr och söder, öster och väster, i allmänhet, om inte helt och hållet, hade upphört med utbetalningar i mynt. Bankerna i Ohio var mycket medvetna om att en fortsatt utbetalning i mynt, under sådana förhållanden, skulle utsätta dem för stora och ständiga uttag av deras myntreserver, och dessutom från banker i andra delstater som hade stängt dörren för detta sätt att betala.
- Ernest Ludlow Bogart reports on the shift to state bank money in Ohio; notes the Ohio legislature made it illegal for any person to act as an agent or circulate notes for the Bank of the United States.
- Scott H. Partridge discusses the failure of the Kirtland Bank and the question of how much blame Joseph has for such; also discusses contemporary banks and their failures.
[26]↩︎
Artikel 1 i stadgarna lyder:
Aktiekapitalet i nämnda förening eller företag ska inte vara mindre än fyra miljoner dollar; det ska delas upp i andelar om femtio dollar vardera; och kan ökas till vilket belopp som helst, efter förvaltarnas eget gottfinnande.
- The text of the Articles and Agreements of the Kirtland Safety Society Anti-Banking Company from January 2, 1837.
[27]↩︎
I sin dagbok för den 6 januari 1837 skrev Wilford Woodruff att Joseph undervisade om följande:
Om vi ville ge akt på de bud som Herren hade gett denna morgon skulle allt vara väl. Må Herren välsigna broder Joseph tillsammans med alla de heliga och stödja den ovan nämnda institutionen och skydda den så att varje vapen som formas mot den må brytas och bli till intet medan Kirtland Safety Society ska bli den största av alla institutioner på JORDEN.
- Wilford Woodruff records Joseph teaching that, if the Saints were to be faithful, the Kirtland Bank "shall become the greatest of all institutions on earth."
[28]↩︎
Stämningen, utfärdad den 9 februari 1837, lyder:
Till sheriffen i vårt nämnda county. . . Hälsning:— Vi befaller dig att kalla Joseph Smith Junior, om han kan påträffas i ditt distrikt, att infinna sig inför vår Court of Common Pleas, som ska hållas i domstolshuset i staden Chardon den tjugoförsta dagen i nästa mars, för att svara Samuel D. Rounds, som väcker talan både för staten Ohio och för sig själv i ett skuldmål på ett tusen dollar, skadestånd ett tusen dollar, såsom sägs. Underlåt inte detta, utan lämna vederbörlig redovisning av denna stämning och hur den har verkställts. Bevittnat av den ärade Van R. Humphrey, president för vår nämnda domstol i Chardon, den nionde dagen i februari anno Domini ett tusen åtta hundra trettiosju. D[avid] D. Aiken, clerk.
- Summons issued by Sheriff Abel Kimball for Joseph on October 9, 1837.
[29]↩︎
Wilford Woodruff skrev ner att Joseph undervisade:
Staden bredde ut sig åt öster, väster, norr och söder, ångbåtar skulle komma pustande in i staden, våra varor skulle transporteras på järnvägar från Kirtland till många platser och troligen till Sion. Gudshus skulle byggas åt den Högste, vackra gator skulle anläggas för de heliga att vandra på. Jordens kungar skulle komma för att se dess härlighet.
- Wilford Woodruff reports Joseph and Hyrum Smith teaching that Kirtland be a center of commerce where "Kings of the earth would come to behold the glory thereof."
[30]↩︎
Lyman E. Johnson och Orson Pratt adresserade sitt brev till "Till biskopen och hans råd i Kirtland, Sions stav", och skrev:
Vi föredrar följande anklagelser mot pres. Joseph Smith Jr., nämligen för lögn och vilseledande framställning — också för utpressning — och för att ha talat respektlöst om sina bröder bakom deras ryggar.
- Lyman E. Johnson and Orson Pratt accuse Joseph of lying, misrepresentation, and extortion.
[31]↩︎
När Joseph tänkte tillbaka på Kirtland-bankens misslyckande skrev han:
Vid den här tiden slog en <a> spekulationsanda rot i kyrkan, när det gällde mark och alla slags ägodelar, och den var så utbredd i hela nationen att följderna av denna anda snabbt kom efter varandra: onda misstankar, felletande, splittring, oenighet och avfall. Det verkade som om alla jordens och helvetets makter på ett särskilt sätt förenade sitt inflytande för att störta kyrkan på en gång och göra ett slut på den för alltid. Andra bankinstitutioner [HC 2:487] vägrade ta emot ”Kirtland Safety Society’s Notes”; fiender utanför och avfällingar i vår mitt förenade sig i sina planer; mjöl och andra förnödenheter styrdes om till andra marknader
- Joseph, reflecting on the failure of the Kirtland Safety Society, notes that a spirit of speculation was prevalent in the Church; no quorum in the Church was exempt from the influence of "those false spirits."
[32]↩︎
Markspekulation innebär att man köper obebyggd eller underutnyttjad mark i förväntan om att värdet ska öka på grund av framtida utveckling, ekonomiska förändringar eller skiften i efterfrågan på marknaden. Spekulanter försöker göra vinst genom att sälja marken till ett högre pris och tar ofta stora risker på grund av osäkra framtida förhållanden.
Enligt Smithsonian Museum var detta en ”riskfylld investeringsmetod eller strategi från 1800-talet. . . . Under höjdpunkten av USA:s expansion västerut öppnades stora mängder offentlig mark för privat spekulation.”
- Definition of "land speculation" from the Smithsonian American Art Museum.
[33]↩︎
Joseph kommenterade hur spekulation ledde både till att Kirtland Bank misslyckades och till att han till slut avgick från sitt ämbete:
En tid före detta avgick jag från mitt ämbete i ”Kirtland Safety Society”, gjorde mig av med min andel där och drog mig ur institutionen, eftersom jag efter ett så långt försök var fullt medveten om att ingen institution av det slaget, grundad på rättvisa och rättfärdiga principer, till välsignelse inte bara för kyrkan utan för hela nationen, skulle tillåtas fortsätta sin verksamhet i en sådan tid av mörker, spekulation och ondska.
- Joseph records how he resigned his office from the Kirtland Bank; the bank was not successful due to the "darkness, speculation, and wickedness" of the time.
[34]↩︎
I augustinumret 1837 av Messenger and Advocate varnade Joseph kyrkans medlemmar för spekulanter som "prackade på dem" nu värdelösa Kirtland-sedlar:
Till bröderna och kyrkans vänner i de sista dagars heligas kyrka vill jag säga några ord om sedlarna från Kirtland Safety Society Bank. Jag varnar dem härmed för spekulanter, renegater och spelare, som lurar de intet ont anande och de oförsiktiga genom att pracka på dem dessa sedlar, som inte är värda något här. Jag tar avstånd från och ogillar alla sådana metoder. Jag vet att de är skadliga för samhällets bästa intressen, liksom för religionens principer.
- Joseph cautions Church members about speculators who are "palming upon them" bills from the Kirtland Bank which are worthless.
[35]↩︎
Mötet ägde rum den 3 september 1837, och protokollet innehöll följande:
Frågan ställdes sedan till kyrkan om de tolv apostlarna skulle få behålla sitt apostlaämbete. De nämndes en och en av presidenten. Det röstades för att Thomas. B. Marsh, David W. Patten, Brigham Young, Heber. C. Kimble [Kimball], Orson Hyde, P. P. Prath [Parley P. Pratt], Orson Pratt, William Smith och Wm E. McLellin skulle behålla sitt apostlaämbete; Luke Johnson, Lyman Johnson och John F Boyngton [Boynton] avvisades från att tjäna i det ämbetet. De som avvisades fick möjlighet att bekänna om de hade något att bekänna.
- Minutes of the September 3, 1837 meeting where Joseph reorganized the Church in Kirtland, Ohio.
[36]↩︎
Apostlar som Thomas Marsh, David Patten och William Smith skulle protestera och skulle senare erkänna sina felsteg för kyrkans ledare. I sitt brev till sin bror, James C. Snow, daterat den 22 juli 1837, skrev Eliza Ann Carter att den 8 juli 1837 på eftermiddagen:
William Smith, Parley P. Pratt, Orson Pratt, Sidney Rigdon och Joseph Smith Jr. avlade bekännelser. William Smith gjorde en mycket ödmjuk bekännelse inför kyrkan om sitt uppförande den gångna vintern—han sa att han var fast besluten att överge allt och gå ut och förkunna evangeliet till jordens ändar. När det gäller Parley Pratt och Orson Pratt sa de att de verkligen var övertygade om att anklagelserna som hade riktats mot broder Joseph den gångna perioden faktiskt var falska. De var nu helt övertygade om att Joseph hade gjort det bästa han kunde—med tanke på allt. De bekände att deras sinnen hade förmörkats, deras hjärtan förhärdats, och att de hade sagt många saker mot profeten som de inte borde ha sagt.
- Eliza Ann Carter, in a letter to James C. Snow, reports on the confession of apostles such as Thomas Marsh, David Patten, and William Smith after dissenting from Joseph due to the Kirtland Bank.
[37]↩︎
Domare Samuel Rounds skulle döma Joseph att betala totalt 1 024,10 dollar, bestående av böter på 1 000 dollar, kärandens kostnader på 23,50 dollar och svarandens kostnader på 0,75 dollar.
- October 24, 1837 judgment against Joseph by Samuel Rounds, totaling $1,024.10; Grandison Newell received $604.50 from the sheriff.
[38]↩︎
I sin essä ”Kirtland Economy” skrev sista dagars heliga-historikern Larry T. Wimmer:
Stor efterfrågan på att lösa in Kirtland Safety Societys sedlar ledde till att utbetalningar i mynt stoppades redan under den första månaden av verksamheten. Därefter stöddes sedlarna av markvärden i stället för mynt, och nästan genast började de cirkulera till ett kraftigt rabatterat värde. Det drabbades också hårt av den landsomfattande bankpaniken i maj 1837, när alla banker i Ohio stoppade utbetalningar i mynt. Den seglivade banken i Kirtland, eller anti-banken, fortsatte sin vacklande verksamhet till november, då den stängde för gott.
- Larry T. Wimmer discusses the economy during the Kirtland era of Church history, including the history of the Kirtland bank.
[39]↩︎
Den 1 januari 1838 sade Joseph:
Ett nytt år grydde för kyrkan i Kirtland i all bitterhet från den avfälliga pöbelväldets anda, som fortsatte att rasa och bli hetare och hetare tills äldste [Sidney] Rigdon och jag blev tvungna att fly från dess dödliga inflytande, så som apostlarna och profeterna i forna tider gjorde, och som Jesus sade: ”När de förföljer er i en stad, så fly till en annan”; och på kvällen den 12 jan <12. Joseph & Sidney left Kirtland for Far West.> <omkring klockan 10> lämnade vi Kirtland till häst för att undkomma pöbelvåld som var på väg att bryta ut över oss under sken av rättslig process för att dölja sina helvetiska planer och rädda sig själva från lagens rättvisa dom.
- Joseph, on January 1, 1838, reports a "spirit of apostate mobocracy" continues to rage against him and Sidney Rigdon; they fled Kirkland to escape mob violence.
[40]↩︎
"Specie" definierades i Websters ordbok från 1828 som "mynt; koppar, silver eller guld som präglats och används som ett cirkulerande betalningsmedel i handeln.."
- Webster's 1828 dictionary defines of "Specie."
[41]↩︎
I sitt brev skrev Warren Parrish att:
Jag har lyssnat till [Joseph Smith] med känslor av ett ovanligt slag, när han förklarade att Guds hörbara röst hade instruerat honom att upprätta en bank-anti-bankinstitution som likt Arons stav skulle sluka alla andra banker (med undantag för banken i Monroe) och växa, blomstra och sprida sig från floderna till jordens ändar, och överleva när alla andra skulle ligga i ruiner. Jag har blivit förvånad över att höra honom förklara att vi hade 60 000 dollar i mynt i våra valv, och 600 000 dollar till vårt förfogande, när vi inte hade mer än 6 000 dollar och inte kunde få tag på mer; också att vi bara hade omkring tio tusen dollar av våra sedlar i omlopp, när han, som kassör för institutionen, visste att det fanns minst 150 000.
- In a letter to the editor of the Painesville Republican, Warren Parrish discusses the Kirtland Bank; notes he was astonished to hear Joseph declare that the bank had $60,000 in specie and $600,00 at their command.
[42]↩︎
Kostnaden för de rättsliga domarna mot Joseph Smith och Sidney Rigdon överläts till deras ombud, William Marks och Oliver Granger, för 1 600 dollar. Grandison Newells redogörelse för domen den 24 oktober 1837 lyder:
För och i utbyte mot sextonhundra dollar som jag härmed har fått kontant av William Marks och Oliver Granger säljer, överlåter och överför jag härmed till nämnda William Marks och Oliver Granger två domar till förmån för Samuel D. Rounds och överlåtna till mig av nämnda Rounds mot Joseph Smith jr och Sidney Rigdon på ettusen dollar vardera, vilka domar erhölls vid Court of Common Pleas som hölls i Chardon i och för Geauga County, nämligen den 24 oktober 1837, och jag går med på att betala alla kostnader som har uppkommit för nämnda domar fram till detta datum.
- Grandison Newell acknowledges that William Marks and Oliver Granger have been assigned $1,600 judgement against Joseph, acting as his agents.
[43]↩︎
Joseph Smith hävdade:
Parrish stal papper från institutionen och gick och köpte falska eller förfalskade mynt med det. Han blev partner med skojarna vid Tinker’s Creek och tillsammans med Julias [Julius] Granger köpte han olika slags egendom med det och använde det för egen vinning, och snart förstörde han institutionen helt.
George A. Smith skulle upprepa anklagelsen om stöld mot Warren Parrish den 15 november 1864:
Warren Parrish var bankens kassör, och flera andra män som apostaterade var tjänstemän. De tog hundratusen dollar ur dess valv, utan att presidenten eller kassören visste om det, och skickade ut sina agenter bland bröderna för att köpa deras gårdar, vagnar, boskap, hästar och allt de kunde få tag på. Bröderna samlade ihop de här pengarna och satte in dem i banken, och dessa förrädare stal dem och skickade ut dem för att köpa igen, och de fortsatte så tills planen upptäcktes och utbetalningarna stoppades. Det var de förbannade apostaterna — deras stölder och rån, och deras infernaliska skurkstreck — som hindrade att banken drevs som profeten hade tänkt. Om de hade följt Josephs råd finns det inget tvivel om att den skulle ha varit den ledande banken i Ohio, troligen i landet.
- Joseph, in the Elders' Journal, discusses the Kirtland Bank and Warren Parrish and Grandison Newell's charges against him.
- George A. Smith, in a sermon from 1864, accuses Warren Parrish and other dissenters of stealing from the safe of the Kirtland Bank.
[44]↩︎
Sista dagars heliga-historikern Elizabeth Kuehn konstaterade:
Även om kyrkans medlemmar hade offrat väldigt mycket för templet, bars en stor del av byggkostnaderna av kyrkan, nämligen tempelbyggnadskommittén, vilket ledde till skulder på tusentals dollar. Joseph Smith och andra kyrkoledare kände till och oroade sig för de stora skulder som hade samlats under bygget av templet, men det här var inte den förlamande skuld som det ibland har framställts som. Kyrkans ledare var oroliga, inte desperata.
I sina presentationsbilder uppskattade Kuehn att kyrkans skuld i mars 1836 låg mellan 10 000 och 20 000 dollar.
- Elizabeth A. Kuehn discusses the crisis of 1837 and the establishment and failure of the Kirtland Safety Society.
[45]↩︎
Leland Homer Gentry gav i sin doktorsavhandling om kyrkans historia under perioden i Missouri följande uppdelning av skulder som kyrkan hade dragit på sig innan Kirtland Bank grundades:
Kyrkan i Ohio, liksom den i Missouri, hade stora skulder. Tre huvudkostnader låg bakom detta: (1) en skuld på sex tusen dollar som hade byggts upp genom upprepade försök att återfå kyrkans mark i Jackson County; (2) en skuld på tretton tusen dollar som uppstod när Kirtland-templet byggdes; (3) en skuld av ospecificerat belopp för köp av mark där kyrkan kunde bosätta sig i fred.
- Leland Homer Gentry, in a PhD thesis on the history of the Church during the Missouri period, provides a discussion of the failure of the Kirtland Bank.
[46]↩︎
I en uppsats från 2003 som presenterades för Mormon History Association uppskattade Elwin C. Robison att den totala kostnaden för Kirtland-templet var ungefär 30 000 dollar.
- Elwin C. Robison discusses the overall cost of the Kirtland Temple; concludes it may have cost overall $30,000.
[47]↩︎
Sista dagars heliga-historikern Mark Lyman Staker skrev i en bok om den historiska bakgrunden till Joseph Smiths uppenbarelser i Ohio:
Trots osäkerhet om den totala kostnaden medförde byggnaden tydligt utgifter som var mycket större än man först hade väntat sig. Kostnadsuppskattningarna ligger mellan 30 000 och 100 000 dollar, och den faktiska kostnaden nådde troligen strax över 40 000 dollar.
- Mark Staker estimates the total cost of the construction of the Kirtland Temple to be "a little over $40,000."
[48]↩︎
Enligt KPI:s inflationskalkylator skulle 30 000 dollar år 1837 vara värda 976 037,50 dollar år 2024, medan 40 000 dollar skulle vara värda 1 301 383,33 dollar år 2024.
- CPI Inflation Calculator estimates $40,000 in 1837 would be worth $1,301,383.33 today.
- CPI Inflation Calculator estimates $30,000 in 1837 would be worth $976,037.50 in 2024.
[49]↩︎
I en predikan den 18 mars 1855 undervisade George A. Smith att den totala kostnaden för att bygga templet i Kirtland "inte var mindre än hundra tusen dollar". Enligt KPI:s inflationskalkylator skulle 100 000 dollar år 1837 motsvara 3 253 458,33 dollar år 2024.
Men Elwin C. Robison skrev i en artikel om kostnaden för Kirtlandtemplet att George A. Smith blandade ihop en del av kostnaderna för Kirtlandtemplet med kostnaderna för det senare Nauvootemplet. Han sa:
George A. Smiths värdering på över 100 000 dollar kan vara resultatet av en viss överdrift, men kan också spegla den faktiska kostnaden för det större Nauvoo-templet av huggen sten. Hur som helst är det säkert att han, med tanke på allt George A. Smith fick uthärda, ansåg att de heligas arbete med att bygga Kirtland-templet var värt 100 000 dollar.
[50]↩︎
Joseph Young mindes i ett brev från 1880: "Profeten hade utformat en plan för att starta en bank, i syfte att lätta deras ekonomiska bekymmer, vilket alla de heliga trodde hade Guds godkännande och stöd."
- Writing in November 1880, Joseph Young informs Lewis Harvey that the Kirtland Bank is a stumbling block for Church members.
[51]↩︎
Som det sammanfattas på Joseph Smith Papers webbplats:
En bank kunde, om den blev framgångsrik, ge betydande ekonomiskt stöd till samhällen genom att förse invånarna med en lokal valuta och en källa till kredit. På så sätt kunde den skapa en starkare grund för den lokala ekonomin och ett bättre sätt att ge likviditet för markköp, byggande och handelsverksamhet.
- The Joseph Smith Papers website discusses the history of the Kirtland Bank.
[52]↩︎
Allen N. Berger och Christa H. S. Bouwman skrev: ”Standarduppfattningen om likviditetsskapande är att banker skapar likviditet genom att omvandla illikvida tillgångar till likvida skulder.”
Som historikern Elizabeth Kuehn påpekade:
En bank var rimlig för ett växande samhälle som Kirtland. Mindre banker i gränsområden, grundade av lokala medlemmar i samhället, var vanliga i 1800-talets Amerika. Banker gjorde det möjligt att använda illikvida tillgångar som mark – den enda verkliga tillgång de sista dagars heliga hade – som säkerhet för lån, vilket gav de pengar som kyrkan och dess medlemmar behövde för att köpa mark, bygga hem och hjälpa kyrkans medlemmar i Missouri.
- Elizabeth A. Kuehn discusses the crisis of 1837 and the establishment and failure of the Kirtland Safety Society.
- Allen N. Berger and H. S. Bouwman discuss the creation of liquidity by banks.
[53]↩︎
Sista dagars heliga-historikern Dale W. Adams påpekade att det fanns många företag (till exempel fastighetsföreningar, järnvägsbolag och bibliotek) som gav ut sedlar i Ohio på 1830-talet. Till exempel:
Granville Alexandrian Society Bank fungerade till exempel som en bank av och till från 1814 till 1741 enligt en lag som gav ett biblioteksförening bolagsstatus. Under flera av dessa år betalade denna ”bank” delstatliga skatter som togs ut av alla banker i Ohio. Ett annat exempel på en kvasibank var Ohio Railroad Company, som fick bolagsstatus av delstatslagstiftaren 1836. Företaget låg nära Cleveland och tolkade sitt tillstånd som att det gav rätt att ge ut och sätta skript i omlopp. Det började göra det ungefär samtidigt som Kirtland Bank. På bara några månader gav det ut skript till ett nominellt värde av nästan 100 000 dollar.
I en bok om USA:s ekonomiska historia påpekade Herman E. Krooss att många institutioner före inbördeskriget ägnade sig åt någon form av affärsbankverksamhet.
- Herman E. Krooss discusses early American commercial banking before the U.S. Civil War.
- Dale W. Adams examines the inability of the Kirtland Bank to receive a charter, a factor that would lead to its eventual failure.
[54]↩︎
Sista dagars heliga-historikern Dale W. Adams skrev:
Även i slutet av 1830-talet tolkade vissa handelsföretag med statliga bolagsstadgar sina stadgar som att de gav dem rätt att utföra bankliknande funktioner. Granville Alexandrian Society Bank drevs till exempel som bank till och från mellan 1814 och 1841 enligt en lag som bildade ett biblioteksförening. Under flera av dessa år betalade denna ”bank” de statliga skatter som togs ut av alla banker i Ohio. Ett annat exempel på en kvasi-bank var Ohio Railroad Company, som bildades av delstatslagstiftaren 1836. Företaget låg nära Cleveland och tolkade sin stadga som att den gav det rätt att ge ut och sätta sedlar i omlopp.
Adams noterade också:
Det verkar som att affärsföretag uppmuntrades av whigs och personer i Demokratiska partiets mjukpenningfalang att bedriva bankliknande verksamhet, även utan statliga banktillstånd. Ett enhetligt motstånd mot dessa kvasi-banker verkade inte förrän efter att de flesta bankinrättningar i Ohio hade drabbats av allvarliga ekonomiska problem till följd av den ekonomiska oro som började 1873.
- Dale W. Adams examines the inability of the Kirtland Bank to receive a charter, a factor that would lead to its eventual failure.
[55]↩︎
Inledningen av texten i lagen av den 27 januari 1816, ”En lag för att förbjuda utfärdande och spridning av icke godkända banksedlar”, lyder:
§ 1. Det stadgas av Ohio:s delstatsförsamling att om någon person inom denna delstat verkar som tjänsteman i en penningförening som faller inom den beskrivning som finns i den andra delen av denna lag, utom en bank som har bildats genom en lag i denna delstat, ska han för varje sådan förseelse förverka och betala summan av ett tusen dollar. § 2. Det stadgas vidare att varje bolag eller förening som lånar ut pengar och som genom sin tjänsteman eller sina tjänstemän, eller genom någon annan person eller personer, ger ut obligationer, skuldsedlar eller växlar, betalbara till innehavaren eller betalbara på order och endosserade in blanco, eller använder något annat grepp eller arrangemang varigenom de obligationer, skuldsedlar eller växlar som ges ut av ett sådant bolag eller en sådan förening, eller på deras vägnar, överlåts eller cirkulerar genom överlämnande, ska anses vara och räknas som en bank enligt denna lag.
Historikern William Graham Sumner gav följande bakgrund till lagen från 1816:
År 1815 inledde Ohio ett krig som delstaten förde längre och mer energiskt, tydligen därför att det hade mindre framgång, än någon annan delstat mot obehöriga sedlar från banker. Den försökte också införa beskattning av sina banker, och de första stegen i den riktningen är särskilt anmärkningsvärda eftersom de visar att dess försök att beskatta Bank of the United States några år senare inte var en isolerad åtgärd mot den banken. Den 10 februari 1815 beslutades att varje bankbolag i delstaten varje år skulle betala fyra procent på sin utdelning. Om en bank inte lämnade någon rapport skulle revisorn ta ut en procent av bankens normala kapital. Sheriffen skulle lämna revisorns räkning till banken, och om den inte betalades direkt, tillsammans med ytterligare fyra procent för sheriffens avgifter, skulle han ta bankens mynt och sedlar i beslag. Om han inte kunde få tag på tillräckligt mycket av detta skulle han beslagta annan egendom som tillhörde banken, annonsera den och sälja den. Alla avtal med personer eller företag som gav ut sedlar utan att ha lagligt tillstånd att göra det skulle vara ogiltiga. Att underteckna eller ge ut sådana sedlar blev straffbart med ett års fängelse och böter på högst 5 000 dollar. Lagen skulle inte påverka banker utan bolagsbildning som hade startat före den 1 januari 1815 förrän efter den 1 januari 1818.
- William Graham Sumner discusses the Act of 1816 issued by the Ohio General Assembly.
- Text of the Act of January 27, 1816, passed by the General Assembly of Ohio, prohibiting the issuing and circulating of unauthorized bank paper.
[56]↩︎
Sektion 23 i 1824 års lag förbjuder obehörig utgivning av sedlar:
Att ingen talan ska väckas med anledning av några sedlar eller växlar som härefter ges ut av någon bank, bankir eller bankirer, och som är avsedda för cirkulation, eller med anledning av någon sedel, växel, obligation eller annan säkerhet som getts och gjorts betalbar till någon sådan bank, bankir eller bankirer, om inte en sådan bank, bankir eller sådana bankirer har bildats som bolag och bemyndigats enligt denna delstats lagar att ge ut sådana växlar och sedlar, utan att alla sådana sedlar, växlar, obligationer och andra säkerheter i alla domstolar ska anses och behandlas som helt ogiltiga.
- Text of the the Act of 1824, issued by the Ohio General Assembly, prohibiting unauthorized issuing of banknotes.
[57]↩︎
Detta skulle senare leda till försök att kontrollera cirkulationen av obehöriga sedlar under 1830-talet. Ernest Ludlow Bogart noterade i sin Financial History of Ohio att alla bolag utan bolagsrätt 1838 förbjöds att ge ut sedlar utan tillstånd, och att bolag med bolagsrätt inte fick ge ut obehöriga sedlar vid straff av att förlora sina tillstånd.
- Ernest Ludlow Bogart reports on the shift to state bank money in Ohio; notes the Ohio legislature made it illegal for any person to act as an agent or circulate notes for the Bank of the United States.
[58]↩︎
De protestantiska Bethmanns, enligt historikerna Youssef Cassis och Philip L. Cottrell, ”spelade en ledande roll i att placera utländska värdepapper, särskilt österrikiska, i Frankfurts finansiella centrum under andra hälften av 1700-talet.”
- Youssef Cassis and Philip L. Cottrell discuss the establishment of banks in Europe; notes that the Protestant Bethmanns played a leading role in placing foreign securities in Frankfurt's financial centre in the 18th-centry.
[59]↩︎
Enligt dokumentet "Agreement to Divide and Organize, September 1, 1880" föreslog Oneida Community (en kommunitär religiös grupp i 1800-talets Amerika) den 20 augusti 1880 att skapa ett aktiebolag med begränsat ansvar – Oneida Community Limited – av de gemensamma tillgångarna, med aktier som såldes till nuvarande medlemmar i kommunen enligt en beräkning som fastställdes enbart av kommissionen.
- Text of the September 1, 1880 "Agreement to Divide and Reorganize" of the Oneida Community.
[60]↩︎
Organisationens ursprungliga stadgar, daterade den 2 november 1836, kallade den ”the Kirtland Safety Society Bank.”
- Text of the Constitution of the Kirtland Safety Society Bank from November 2, 1836.
[61]↩︎
Den 2 november 1836 rapporterade Joseph:
President O[liver] Cowdery skickades till Philadelphia [HC 2:467] för att skaffa plåtar till institutionen; och äldste O[rson] Hyde, för att resa till Columbus med en begäran till Ohios lagstiftande församling om en bolagsstadga, som lades fram tidigt under deras session, men eftersom vi var mormoner hittade lagstiftarna på någon fånig ursäkt och vägrade ge oss de bankprivilegier som de så frikostigt gav andra. Därför tvingades äldste Hyde återvända utan att ha uppnått sitt mål med sin mission, medan äldste Cowdery lyckades, till en stor kostnad, skaffa plåtarna och föra dem till Kirtland.
- Joseph reports the establishment of the Kirtland Bank and the procuring of plates for the bank; petition to Ohio legislature for an act of incorporation was not successful.
[62]↩︎
Namnbytet från "Kirtland Safety Society" till "Kirtland Safety Society Anti-Banking Company" skedde den 2 januari 1837 i ”Articles of Agreement for the Kirtland Safety Society Anti-Banking Company, 2 January 1837”:
Vi, undertecknade abonnenter, bildar härmed för att främja våra timliga intressen och för att bättre sköta våra olika sysselsättningar, som består av jordbruk, hantverk och handel, ett bolag eller företag för de ovan nämnda ändamålen, med namnet ”Kirtland Safety Society Anti-Banking Company”, och för att detta bolag ska kunna skötas på rätt sätt ingår vi var för sig och gemensamt följande överenskommelse och antar följande avtalsartiklar.
- The text of the Articles and Agreements of the Kirtland Safety Society Anti-Banking Company from January 2, 1837.
[63]↩︎
Joseph Smith Papers-webbplatsen förklarade:
Namnändringen speglade det faktum att Kirtland Safety Society inte var en institution med delstatlig stadga och därför bara kunde erbjuda banktjänster i en inofficiell roll.
Och om termen ”anti-banking” stod det:
Den här termen är missvisande. Till skillnad från det antibankparti inom Demokratiska partiet som motsatte sig pappersvaluta och spridningen av banker, var aktieägarna i Kirtland Safety Society inte motståndare till bankverksamhet och fortsatte att driva sin institution som en bank.
- The Joseph Smith Papers website provides historical background to the Samuel Rounds vs. Joseph Smith lawsuit (February 1837).
[64]↩︎
Joseph Smith rapporterade att en stadga nekades den 2 november 1836:
Den 2 november upprättade bröderna i Kirtland vissa avtalsartiklar, som förberedelse för att organisera en bankinstitution som skulle kallas Kirtland Safety society. President O[liver] Cowdery fick i uppdrag att resa till Philadelphia [HC 2:467] för att skaffa tryckplåtar till institutionen; och äldste O[rson] Hyde, att bege sig till Columbus med en framställning till Ohios lagstiftande församling om en bolagsstadga. Den lades fram tidigt under deras session, men eftersom vi var mormoner hittade lagstiftarna på någon lättvindig ursäkt och vägrade ge oss de bankprivilegier som de så fritt gav andra. Därför tvingades äldste Hyde återvända utan att ha uppnått syftet med sin mission, medan äldste Cowdery lyckades, till en stor kostnad, skaffa tryckplåtarna och föra dem till Kirtland.
I mars 1847, efter att han blivit exkommunicerad ur kyrkan, anklagade William E. McClellin Joseph med flera för att ha brutit mot lagen genom att driva en bank utan stadga:
Snart bestämdes därför att en BANK I KIRTLAND måste upprättas för att förvara deras tillgångar och hjälpa dem att få fler. De var så ivriga och så säkra på framgång att de inte ens väntade med att få en stadga från staten, utan verkade tro att allt måste böja sig för deras vink — och bröt därmed mot lagarna i landet där de bodde, vilket till slut ledde till deras snabba undergång.
- Joseph reports the establishment of the Kirtland Bank and the procuring of plates for the bank; petition to Ohio legislature for an act of incorporation was not successful.
- William McLellin recalls the establishment of the Kirtland Bank; argues that Church leaders were so eager to establish it they did not wait to get a charter from the State, thereby violating the law.
[65]↩︎
En anledning till att Kirtland Safety Society inte fick någon stadga var Demokratiska partiets politik vid den tiden. Som Dale W. Adams kommenterade:
Under flera år var huvudfåran i Demokratiska partiet, under Jacksons ledarskap, starkt antibank. På nationell nivå fick försöken att avskaffa Förenta staternas bank som nationalbank de flesta rubrikerna. Andrew Jacksons vägran 1833 att förnya bankens stadga när den löpte ut 1836 var den centrala punkten i dessa försök. Starka antibankkänslor fanns också hos många demokrater på delstatsnivå. Det visade sig i vägran att bevilja nya banktillstånd och i olika former av lagstiftning som syftade till att kontrollera och begränsa verksamheten hos banker som redan fanns. Demokraternas antibankhållning berodde på partipolitik. Whigpartiet brukade företräda de väletablerade affärsintressena, inklusive banker, medan demokraterna hade starkt stöd från nybyggare i gränsområdena och från nya affärsintressen.
- Dale W. Adams examines the inability of the Kirtland Bank to receive a charter, a factor that would lead to its eventual failure.
[66]↩︎
Det år då Kirtland Safety Society grundades utfärdade Ohios generalförsamling bara en enda bankstadga.
Historikern Dale W. Adams noterade:
I den trettiofjärde generalförsamlingen, som sammanträdde 1835–36, hade demokraterna återigen liknande majoriteter i både representanthuset och senaten, och en demokratisk guvernör, Robert Lucas, satt i ämbetet. Ett stort antal lagförslag om nya bankoktrojer lämnades in till församlingen, men bara ett mycket särskilt fall godkändes.
- Dale W. Adams examines the inability of the Kirtland Bank to receive a charter, a factor that would lead to its eventual failure.
[67]↩︎
Enligt Joseph Smith Papers webbplats fortsatte "The society" att fungera som en bank utan tillstånd, även om namnet tydligen redan hade ändrats igen, från Kirtland Safety Society Anti-Banking Company till Kirtland Safety Society Banking Company.
Webbplatsen förklarar vidare:
Icke auktoriserade banker var inte registrerade, reglerade eller erkända av staten och kunde inte ta emot statliga medel. I Ohio hade icke auktoriserade banker blivit vanliga vid 1830-talet. Delstatens lagstiftande församling försökte införa straff, men verkställde inte de motstridiga banklagar som hade vuxit fram när politiker försökte stoppa spridningen av icke auktoriserade banker.
- The Joseph Smith Papers website discusses the history of the Kirtland Bank.
[68]↩︎
Rättshistorikern Jeffrey N. Walker skrev följande om denna sammanslagning:
Det andra försöket var att skaffa ett bestämmande inflytande i en bank utanför delstaten som hade bankoktroj och göra Kirtland Safety Society till en gren eller ett dotterbolag till den banken, som redan hade bankoktroj. Detta affärs- och juridiska upplägg hade använts många gånger av stora bankinstitut i östra USA när de köpte banker som grenar eller närstående bolag i olika delstater runt om i landet.
Han tillade senare:
Ägarna till Bank of Monroe sålde sitt majoritetsintresse i banken till Kirtland Safety Society. Sällskapet betalade 3 000 dollar i Clevelandväxlar i förskott och fick skuldebrev på sammanlagt mer än 20 000 dollar från huvudmännen i Bank of Monroe. Som en del av affären utsågs Cowdery till direktör och vice president i Monroe Bank. Cowdery stannade i Monroe när de andra återvände till Kirtland.
- Jeffrey N. Walker discusses the Kirtland Bank and the lawsuit brought against Joseph.
[69]↩︎
I sin dagbok för den 31 januari 1837 skrev Wilford Woodruff att Joseph Smith och Sidney Rigdon undervisade ”om kyrkans världsliga angelägenheter” och hur ”kyrkans presidentskap köpte Monroe-stadgan”. Den 19 februari noterade Woodruff att Joseph ”hade varit borta från Kirtland i kyrkans affärer”.
Som webbplatsen Joseph Smith Papers noterar:
Vid det här mötet blev Cowdery utsedd till vicepresident och bankdirektör för Bank of Monroe. Men det här partnerskapet verkar ha blivit kortvarigt. Bank of Monroe hade ekonomiska problem och tvingades att stoppa utbetalningar i mynt före slutet av mars. Detta bakslag avskräckte inte Safety Societys ledare, som i mars gjorde ytterligare två avtal för att utse personer i Painesville, Ohio, och Beaver County, Pennsylvania, till ombud för sällskapet.
Icke-sista dagars heliga S.A. Davis, redaktör för tidskriften Glad Tidings, rapporterade att under den här tiden:
Vi hade inte nöjet att träffa Joseph Smith Jr., Sidney Rigdon eller O. Cowdery, tre ledande män i denna sekt, eftersom de hade rest till Michigan i affärer för sin bankinstitution, som jag inte ska säga något om för närvarande.
[70]↩︎
”Kirtland Safety Society Bank Stock Ledger”, daterad från den 18 oktober 1836 till den 12 juni 1837, innehåller konton för aktieägare i Kirtland Safety Society. Som webbplatsen The Joseph Smith Papers noterar,
För att få in de pengar som behövdes för att driva institutionen, som de kallade Kirtland Safety Society, och lösa in dess sedlar mot mynt, bad sällskapet om teckningar från personer som var intresserade av att köpa sällskapets aktier.
De tillade också att teckningar av aktier började i mitten av oktober 1836, och att aktieboken i januari 1837 noterade att ”sällskapet hade mer än hundra aktieägare som hade betalat nästan 12 000 dollar i mynt eller banksedlar för att fullgöra någon del av den första delbetalning som förföll på deras aktier.”
- The Stock Ledger book for the Kirtland Bank.
- The Joseph Smith Papers website provides historical background to the Samuel Rounds vs. Joseph Smith lawsuit (February 1837).
[71]↩︎
Den 13 september 1836 köptes 39 acres jordbruksmark av Hiram och Pamelia Dayton. Nästa dag köptes 13,25 acres av William Draper Jr. och Elizabeth Staker Draper. Senare, den 5 oktober 1836, ingick Joseph Smith, William Miller, William Smith och Don Carlos Smith ett inteckningsavtal med Peter French om mark i Kirtland.
Sista dagars heliga-historikern Elizabeth Kuehn menar att det är "troligt" att en del av den här marken skulle användas som säkerhet för Kirtland Safety Society:
När Joseph Smith och hans följeslagare återvände till Kirtland i mitten av september 1836 började de planera flera affärsprojekt. Joseph startade, tillsammans med Sidney Rigdon och möjligen Oliver Cowdery, en butik i Chester, Ohio.[1] Joseph köpte också en betydande mängd mark i området kring Kirtland – över 400 acres. En del av den här marken var troligen avsedd för nyanlända kyrkomedlemmar, men en del fungerade sannolikt också som säkerhet för det andra stora affärsprojekt som Joseph Smith och flera andra sista dagars heliga startade hösten 1836 – en bank.
[72]↩︎
Vissa historiker menar att priset sattes så högt eftersom man trodde att banken skulle slås samman med en större institution (dvs. Bank of Monroe), även om den aldrig nådde 4 miljoner dollar. Sista dagars heliga-historikern Max H. Parkin noterade i sin M.A.-uppsats från 1966 om sista dagars heliga i Ohio från 1830 till 1838 att:
När banken grundades hade den ett kapital på fyra miljoner dollar. Kritiker har påpekat problem med den enorma summan, eftersom kapitaliseringen för alla banker i delstaten Ohio vid den tiden bara var nio och en tredjedels miljon. Men om bankens kapital på fyra miljoner dollar ses utifrån idén att Kirtland Safety Society skulle vara moderbolaget för ett nationellt och kanske internationellt finanssystem, verkar den höga kapitalnivån realistisk.
Enligt webbplatsen The Joseph Smith Papers :
Den 2 november 1836 samlades de första aktieägarna, godkände en bolagsordning och valde trettiotvå bankdirektörer och två tjänstemän: Sidney Rigdon som president och JS som kassör. I december 1836 graverades och trycktes sedlar för Kirtland Safety Society av företaget Underwood, Bald, Spencer & Hufty. Tyvärr fick Kirtland Safety Society inga storskaliga investerare och bara begränsat lokalt stöd, vilket ledde till finansieringsproblem från början. Bolagsordningen satte aktiekapitalet till 4 miljoner dollar och delade upp den summan i 80 0000 aktier som såldes för 50 dollar styck. Även om sällskapet till slut fick teckningar för större delen av aktierna, såldes de främst till personer som bara kunde betala en del av det belopp de hade gått med på.
[73]↩︎
Artikel I i Kirtland Safety Society Banks stadgar (2 november 1836) lyder:
Aktiekapitalet i nämnda bank ska inte vara mindre än fyra miljoner dollar; det ska delas upp i aktier om femtio dollar vardera; och får ökas till vilket belopp som helst, enligt direktörernas bedömning.
Denna formulering finns också i ”Articles of Agreement for the Kirtland Safety Society Anti-Banking Company, 2 January 1837”:
Art. 1. Aktiekapitalet i nämnda sällskap eller firma ska inte vara mindre än fyra miljoner dollar; det ska delas upp i andelar om femtio dollar vardera; och kan ökas till vilket belopp som helst, enligt chefernas bedömning.
I en artikel med rubriken ”Anti-Banking Company”, publicerad i Painesville Republican den 19 januari 1837, läser vi att:
Ett bolag har bildats i Kirtland, i detta county, av mormonerna, eller ”sista dagars heliga”, som de kallar sig själva, med ett aktiekapital på inte mindre än fyra miljoner dollar.
[74]↩︎
Som Joseph Smith Papers webbplats förklarar var ”Föreningens aktiekapital [på 4 miljoner dollar] betydligt högre än det i andra lokala banker under perioden, som låg mellan 100 000 och 300 000 dollar.”
- The Joseph Smith Papers discusses the amount of the Kirtland Safety Society's initial capital stock.
[75]↩︎
Som jämförelse grundades Amerikas andra bank år 1816. Andra banken var en nationell bank (betydligt större än den typiska lokala banken) och hade ett kapital på 35 000 000 dollar.
- George Dangerfield discusses the charter fo the Second Bank of the United States; it had a capital of $35,000,000.
- George Dangerfield discusses the Second Bank of the United States; notes that it collected $2 million in coin, $14 million in government securities, and $12 million in personal notes.
[76]↩︎
I sin dagbok för den 6 januari 1837 skrev Wilford Woodruff att Joseph undervisade om att
om vi ville lyssna till de bud som Herren hade gett denna morgon skulle allt bli bra. Må Herren välsigna broder Joseph tillsammans med alla de heliga och stödja den ovan nämnda institutionen och skydda den så att varje vapen som riktas mot den må brytas och bli till intet medan Kirtland Safety Society ska bli den största av alla institutioner på JORDEN
Sidney Rigdon förstod, i en artikel som publicerades i decembernumret 1836 av Messenger and Advocate, att Kirtland Safety Societys framgång var beroende av de heligas trofasthet:
Än en gång: för att Sion ska kunna bli hela jordens glädje måste de heliga leva heligt i fruktan för Herren; för utan detta kan ingen människa se Herren, och han kommer inte heller att låta det gå dem väl om de inte gör det. -- De måste noggrant följa ordningarna i hans hus. Varje familjeöverhuvud måste se till att hans eller hennes hus hålls i ordning inför Herren, så att Herrens namn vördas bland dem, hans bud hålls i helgd och hans tillbedjan respekteras som det viktigaste av allt.
Under protokollet från ett möte som hölls den 3 september 1837 undervisade Joseph att ”han alltid sade att om inte institutionen drevs enligt rättfärdiga principer kunde den inte bestå . . .”
[77]↩︎
Till exempel rapporterade George W. Robinson den 4 september 1837 att John F. Boynton trodde att Joseph lärde att Kirtland Bank aldrig skulle misslyckas:
Äldste Boynton reste sig igen och tillskrev fortfarande sina svårigheter bankens misslyckande. Han sade att han hade förstått att banken hade upprättats genom Guds vilja, och att han hade fått höra att den aldrig skulle misslyckas.
I ett brev daterat den 23 maj 1837 kritiserade Parley P. Pratt Joseph och Sidney Rigdon angående banken och hävdade att han var
Vilseledda och fångade i samma fälla genom ert exempel och genom falska profetior och predikningar från era munnar. . . . Genom ett otillbörligt religiöst inflytande, för det är den här sortens inflytande som fick oss att göra sådana affärer i detta sällskap, som att säga att det var Guds vilja att mark skulle ha ett sådant pris och många andra profetior, predikningar och uttalanden av liknande slag.
Warren Parrish skrev i ett brev daterat den 5 februari 1838, adresserat till redaktören för Painesville Republican, att:
Jag har lyssnat till [Joseph Smith] med känslor av ett ovanligt slag, när han förklarade att Guds hörbara röst hade instruerat honom att upprätta en bank–anti-bankinstitution som, likt Arons stav, skulle sluka alla andra banker (med undantag för banken i Monroe) och växa och blomstra och sprida sig från floderna till jordens ändar, och bestå när alla andra skulle ligga i ruiner.
[78]↩︎
Under 1837 var det en ekonomisk nedgång i USA. Som historikern Daniel Walker Lowe påpekade var orsakerna till detta att USA använde 70 % av statens inkomster till att betala av sin statsskuld och att president Jackson förde tillbaka kapital till Europa.
- Daniel Walker Howe discusses the economic panic of 1837 and its repercussions, including its affects upon banks in the USA.
[79]↩︎
Wayne Cowdery skrev i en ledare som publicerades i juli 1837-numret av Messenger and Advocate:
Alla banker runt om i landet, den ena efter den andra, upphörde att lösa in sedlar mot mynt. Vissa av dem hade lika svårt som vår att fortsätta när de stoppade, men de hade tillstånd, var populära och väntade tills det var populärt att stoppa betalningarna, och då kunde de göra det ostraffat vare sig de hade fem dollar eller fem tusen för att lösa in sina sedlar. Det är onödigt att säga att förtroendet för alla papperspengar har försvunnit, även om vi inte menar att säga att det har försvunnit lika mycket för alla. Guld och silver har stigit i värde i direkt proportion till papperspengarnas värdeminskning. Många av de finansiella institutionerna anses vara osunda och kommer, enligt de bästa belägg som inte kan fås fram, aldrig att kunna lösa in sina sedlar.
Elizabeth Kuehn skrev om paniken 1837 och noterade att detta ”ledde till att banker över hela landet gick omkull, markvärden sjönk och skulder krävdes in.”
Hon tillade:
Paniken 1837 orsakade en ekonomisk nedgång som skulle leda till flera år av ekonomisk depression i USA. Denna panik och den depression som följde var katastrofala och kan jämföras med den stora depressionen på 1900-talet. Det var denna finanspanik som slog sönder ekonomin i Kirtland, och inte bankens misslyckande. Även om många i Kirtland förlorade en del pengar på grund av bankens misslyckande, påverkades samhällets ekonomi och enskilda kyrkomedlemmars ekonomi mycket hårdare av de kraftigt fallande markvärdena.
- Elizabeth A. Kuehn discusses the crisis of 1837 and the establishment and failure of the Kirtland Safety Society.
- In an editorial for Messenger and Advocate, Warren Cowdery discusses the establishment and subsequent failure of the Kirtland Bank.
[80]↩︎
Andra finansinstitut i Ohio påverkades också negativt av den ekonomiska kollapsen 1837. Historikern Ernest Ludlow Bogart skrev i sin Financial History of Ohio:
Inlösen i mynt hade stoppats i Ohio, liksom i resten av landet, efter paniken 1837. Året därpå förbjöds alla banksedlar under 3 dollar efter den 4 juli 1839; alla under 5 dollar och alla mellan 5 och 10 dollar efter den 1 oktober 1839. Om någon bank bröt mot detta skulle den betala böter på 50 dollar för varje otillåten sedel, eller förlora sina bankrättigheter. En annan lag år 1840 visade hur verkningslös denna lagstiftning hade varit. Små sedlar förbjöds återigen, liksom postväxlar och sådana som skulle lösas in på andra platser än där de gavs ut. Alla sedlar förklarades kunna lösas in i mynt, ingen mäklare fick betala ut olagliga sedlar, och ingen statlig tjänsteman fick ta emot eller betala ut sedlar under 5 dollar. Denna lag lyckades till viss del minska cirkulationen av otillåtna sedlar.
Sista Dagars Heliga-historikern Scott H. Partridge skrev:
När bankerna i Ohio vid den tiden vägrade lösa in sina sedlar i mynt, visste de att banker i delstaterna i norr och söder, öster och väster, i allmänhet, om inte helt och hållet, hade upphört med utbetalningar i mynt. Bankerna i Ohio var mycket medvetna om att en fortsatt utbetalning i mynt, under sådana förhållanden, skulle utsätta dem för stora och ständiga uttag av deras myntreserver, och dessutom från banker i andra delstater som hade stängt dörren för detta sätt att betala.
- Ernest Ludlow Bogart reports on the shift to state bank money in Ohio; notes the Ohio legislature made it illegal for any person to act as an agent or circulate notes for the Bank of the United States.
- Scott H. Partridge discusses the failure of the Kirtland Bank and the question of how much blame Joseph has for such; also discusses contemporary banks and their failures.
[81]↩︎
Stanley B. Kimball kommenterade bristen på finansiering för institutionen och skrev:
De sammanlagda siffrorna visar tydligt projektets inneboende svaghet — 200 personer tecknade 79 420 aktier med ett nominellt värde på ungefär 3 854 000 dollar, med ett parivärde på 50 dollar per aktie, som betalades med bara 20 725 dollar i kontanter. Heber C. Kimball tecknade till exempel aktier värda 50 000 dollar för bara 15 dollar i kontanter. Andra viktiga mormoner betalade in lika små summor: Brigham Young, 7,00 dollar; Lorenzo Snow, 7,97 dollar; Wilford Woodruff, 5,25 dollar; Erastus Snow, 5,25 dollar. Några andra kunde däremot betala större belopp: Parley P. Pratt, 102,00 dollar; Hyrum Smith, 169,00 dollar; Vinson Knight, 262,00 dollar; Emma Smith, 315,00 dollar; Joseph Smith, Sr., 323,00 dollar; och W. J. Peterson, 785,00 dollar.
Brent M. Rogers med flera noterade:
Bolaget var kraftigt underfinansierat, till stor del på grund av den låga summa som aktieägarna behövde betala för sina aktier. Med ett pris på femtio dollar per aktie var priset på aktier i Kirtland Safety Society lägre än genomsnittet, men inte ovanligt lågt jämfört med liknande finansinstitut. Det som däremot hade sänkts kraftigt för bolagets aktieägare var den summa de behövde betala när de först tecknade sig för aktier. Med tjugosex cent per aktie var denna första betalning mycket lägre än vad andra banker eller bankbolag tog ut, som vanligtvis krävde en första betalning på mellan fem och femtio dollar per aktie. Tjänstemännen i Kirtland Safety Society visade mildhet mot dem som inte betalade sin fulla första betalning på 262,50 dollar, men många som hade tecknat sig för tusen eller fler aktier betalade i slutänden bara några få dollar. Kombinationen av relativt låga aktiepriser, där en del aldrig betalades, gjorde att bolaget hade ont om pengar redan från början.
- Brent M. Rogers et al., note that the Kirtland Safety Society was underfunded due to the small amount stockholders were required to pay for their stock.
- Stanley B. Kimball discusses the original Stock Ledger of the Kirtland Safety Society.
[82]↩︎
Rättshistorikern Jeffrey N. Walker noterade att Grandison Newell började "köpa sedlar från Kirtland Safety Society och sedan ta dem till Kirtland Safety Society för att lösa in dem mot mynt för att tömma dess kapitalreserver."
På andra håll noterade Walker att detta var ett problem som andra banker vid den tiden också stod inför:
Landsbygdsbanker hade kapital bundet i mark och kunde i allmänhet inte omvandla tillgångar till kontanter tillräckligt snabbt för att lösa in sedlar som lämnades in för inlösen. Nationen var plågad av markspekulation, och de heliga var inte immuna mot det.
- Jeffrey N. Walker discusses the Kirtland Bank and the lawsuit brought against Joseph.
- Jeffrey N. Walker discusses the Kirtland Bank and the lawsuit brought against Joseph.
[83]↩︎
Sista dagars heliga-historikern Mark Lyman Staker noterade:
De som hävdade att banken hade stängt verkade osäkra i sin bedömning, som rapporten den 7 februari 1837 i Western Reserve Chronicle, som angav att inlösen i mynt hade upphört lördagen den 4 februari, men medgav att informationen byggde på rykten.
Om påståendet att Kirtland Bank hade fått slut på guld och silver skrev Staker:
Bokföringsuppgifter och efterföljande transaktioner bekräftar att Safety Society tydligt fortfarande hade åtminstone en del mynt i sin kontroll kort efter dessa tillkännagivanden, vilket tyder på att institutionen ännu inte hade vägrat att lösa in sedlar och att de förhastade anklagelserna var avsedda att påverka utgången av omröstningen i senaten.
- Mark Staker discusses the history of the Kirtland bank and Oliver Cowdery's relationship to the institution.
[84]↩︎
Markspekulation innebär att man köper obebyggd eller underutnyttjad mark med förväntningen att värdet ska öka på grund av framtida utveckling, ekonomiska förändringar eller skiften i efterfrågan på marknaden. Spekulanter försöker tjäna pengar genom att sälja marken till ett högre pris och tar ofta stora risker på grund av osäkra framtida förhållanden.
Enligt Smithsonian Museum var detta en ”riskfylld investeringsmetod eller strategi från 1800-talet. . . . Under höjdpunkten av USA:s expansion västerut öppnades stora mängder offentlig mark för privat spekulation.”
- Definition of "land speculation" from the Smithsonian American Art Museum.
[85]↩︎
Den 1 juni 1837 skrev Joseph, när han såg tillbaka på Kirtland Safety Societys misslyckande:
Vid den här tiden slog en <a> spekulationsanda rot i kyrkan, när det gällde mark och alla slags ägodelar, och den var så utbredd i hela nationen att följderna av denna anda snabbt kom efter varandra: onda misstankar, felletande, splittring, oenighet och avfall. Det verkade som om alla jordens och helvetets makter på ett särskilt sätt förenade sitt inflytande för att störta kyrkan på en gång och göra ett slut på den för alltid. Andra bankinstitutioner [HC 2:487] vägrade ta emot ”Kirtland Safety Society’s Notes”; fiender utanför och avfällingar i vår mitt förenade sig i sina planer; mjöl och andra förnödenheter styrdes om till andra marknader
Spekulation har angetts som ett skäl till att Joseph avgick från sitt ämbete i banken:
En tid före detta avgick jag från mitt ämbete i ”Kirtland Safety Society”, gjorde mig av med min andel där och drog mig ur institutionen, eftersom jag efter ett så långt försök var fullt medveten om att ingen institution av det slaget, grundad på rättvisa och rättfärdiga principer, till välsignelse inte bara för kyrkan utan för hela nationen, skulle tillåtas fortsätta sin verksamhet i en sådan tid av mörker, spekulation och ondska.
I augustinumret 1837 av Messenger and Advocate varnade Joseph kyrkans medlemmar för spekulanter som "prackade på dem" nu värdelösa Kirtland-sedlar:
Till bröderna och kyrkans vänner i de sista dagars heligas kyrka vill jag säga några ord om sedlarna från Kirtland Safety Society Bank. Jag varnar dem härmed för spekulanter, renegater och spelare, som lurar de intet ont anande och de oförsiktiga genom att pracka på dem dessa sedlar, som inte är värda något här. Jag tar avstånd från och ogillar alla sådana metoder. Jag vet att de är skadliga för samhällets bästa intressen, liksom för religionens principer.
[86]↩︎
I ett brev daterat den 23 maj 1837, som trycktes om i aprilnumret 1888 av Naked Truths about Mormonism, kritiserade Parley P. Joseph Smith och Sidney Rigdon för att ha en "spekulativ anda":
Efter att länge ha begrundat den väg som vi som folk har letts på när det gäller vår timliga förvaltning, har jag till slut blivit fullt övertygad om att hela den spekulation som vi har varit inblandade i är av djävulen; jag syftar på den giriga, utsugande spekulationsanda som har rått på denna plats den senaste tiden; som har gett upphov till lögn, bedrägeri och att utnyttja sin nästa [granne] och, kort sagt, till allt ont.
Pratt skulle senare hävda i augustinumret 1838 av Elders' Journal att detta brev "inte var en sann kopia" av det brev han skrev, och lade till:
Jag har haft fullt förtroende för Mormons bok, Guds uppenbarelser till Joseph Smith Jr., och jag håller fortfarande både honom och president Rigdon högt som män med den högsta integritet, de mest upphöjda principerna om dygd och ära, och som män som ännu kommer att vara redskap i Herrens hand för att utföra ett verk där jag kommer att se det som den största äran och den största välsignelsen att få ha en liten, ödmjuk del.
John Whitmer skrev 1847, efter att han hade blivit exkommunicerad från kyrkan:
Hösten 1836 grundade Joseph Smith Jr., S[idney] Rigdon och andra av kyrkans ledare i Kirtland, Ohio, en bank i spekulationssyfte, och hela kyrkan drogs med av samma anda. De blev högmodiga och trånade efter Guds förbjudna ting, som girighet och hemliga sammanslutningar, läran om andliga hustrur, det vill säga pluralitet av hustrur, och gadiantonband där de bands med eder osv. Det ledde till splittring och misstro bland dem som var rena i hjärtat och ville bygga upp Guds rike—
I juli 1889 skrev Ebenezer Robinson, när han såg tillbaka på grundandet av Kirtland Safety Society:
En spekulationsanda spreds, och i stället för den ödmjuka och anspråkslösa anda som vi kände tidigare hade rått, tog en anda av världslig ambition och ett girigt jagande efter världens saker dess plats. Några gårdar intill Kirtland köptes av några av kyrkans ledare, mestadels på kredit, och styckades upp till stadstomter, tills en stor stad hade ritats upp på papper och priset på tomterna drevs upp till en orimlig nivå, från 100 till 200 dollar styck, beroende på läge.
[87]↩︎
Joseph Smith Papers-projektets webbplats säger: ”Sällskapets svaga trovärdighet skadades dock ytterligare av de nya funktionärernas beslut att ge ut fler lån, vilket pressade sällskapets minskade metallreserver och ökade antalet sedlar i omlopp.”
- The Joseph Smith Papers website discusses the history of the Kirtland Bank.
[88]↩︎
RLDS-historikern Paul M. Edwards påpekar att ”direktörerna [för Kirtland Safety Society] var oerfarna och inte kunde möta kraven eller rädda banken när den ekonomiska krisen svepte över landet.”
- Paul M. Edwards notes the inexperience of Church leaders in banking and financial affairs.
[89]↩︎
I en studie om hur rättsprocesser påverkade ekonomin i Kirtland påpekade Gordon A. Madsen att:
Av de 52 251,44 dollar som genom dubbleringar enligt ovan minskades till 49 828,23 dollar i bokförd skuld för Joseph och kommittén, betalades 43 225,91 dollar. Det fanns inga bedragna fordringsägare, utan i stället fordringsägare som fick betalt; 87 procent av deras krav uppfylldes inom en rimligt snabb tidsram. Och den betalningen kom till stor del efter att de heliga hade övergett Kirtland och symbolen för deras uppoffring, templet.
- Gordon A. Madsen discusses the impact of the litigation against Joseph and their effects upon the Kirltand Economy after the failure of the Kirtland Bank.
[90]↩︎
Enligt Milton V. Backman:
De tvåhundra personer som investerade i banken förlorade nästan allt de hade tecknat; andra skaffade sedlar som företaget hade gett ut och löste in sin valuta till kraftigt rabatterade priser. När månaderna gick hade många fortfarande sedlar som inte gick att lösa in. När företaget gick omkull förlorade många sina besparingar och några blev ekonomiskt ruinerade.
- Milton V. Backman, Jr. reports that the financial losses of the Kirtland bank approached $40,000; Joseph had accumulated debts amounting to approximately $100,000.
[91]↩︎
I sin studie av kyrkan i Ohio från 1830 till 1838 noterade historikern Milton V. Backman:
Det har uppskattats att den ekonomiska förlusten närmade sig 40 000 dollar, nästan hela kostnaden för att bygga templet i Kirtland. Denna förlust bars av personer vars inkomst i genomsnitt var omkring 400 dollar per år.
Och att:
Joseph Smiths ekonomiska förluster från Kirtland Safety Societys kollaps var större än någon annan persons. Medan han försökte etablera och sedan hålla företaget igång och samtidigt köpa mark i Kirtland och varor till sin butik, hade han samlat på sig skulder på ungefär 100 000 dollar. Även om han hade tillgångar i mark och varor som i vissa avseenden var värda mer än hans skulder, kunde han inte omedelbart omvandla dessa tillgångar till en form som kunde användas för att betala sina fordringsägare.
- Milton V. Backman, Jr. reports that the financial losses of the Kirtland bank approached $40,000; Joseph had accumulated debts amounting to approximately $100,000.
[92]↩︎
I sin studie av kyrkan i Ohio från 1830 till 1838 noterade historikern Milton V. Backman:
Joseph Smiths ekonomiska förluster från Kirtland Safety Societys kollaps var större än någon annan persons. Medan han försökte etablera och sedan hålla företaget igång och samtidigt köpa mark i Kirtland och varor till sin butik, hade han samlat på sig skulder på ungefär 100 000 dollar. Även om han hade tillgångar i mark och varor som i vissa avseenden var värda mer än hans skulder, kunde han inte omedelbart omvandla dessa tillgångar till en form som kunde användas för att betala sina fordringsägare.
- Milton V. Backman, Jr. reports that the financial losses of the Kirtland bank approached $40,000; Joseph had accumulated debts amounting to approximately $100,000.
[93]↩︎
Kritikern E. G. Lee hävdade att Joseph fyllde kassaskåpet i Kirtland Safety Society med 100–200 lådor märkta ”1 000 $”, fyllda med bly, stenar och sand, för att ge intrycket att banken hade reserver av guld och silver. I sin bok, som publicerades 1841, skrev Lee:
[Joseph Smith] lät göra ett eller två hundra lådor och samlade ihop allt bly och hagel som fanns i byn, eller den del av det som han hade kontroll över, och fyllde lådorna med bly, hagel och så vidare, och märkte dem med ”ett tusen dollar” på varje. När de sedan gick för att inspektera valvet hade han en låda på ett bord som var delvis fylld så att de kunde se den, och när de gick vidare till valvet sa Smith till dem att kyrkan hade tvåhundra tusen dollar i mynt, och han öppnade en låda och de såg att det var silver, och de hjälpte till med flera stycken och Smith sa till dem att de innehöll mynt, och de verkade nöjda och gick därifrån i några dagar . . .
Andra kritiker nämner detta påstående men anger inte lådornas mått. Till exempel skrev Oliver H. Olney i en satirisk dikt från 1842:
När guld och silver började bli en bristvara, fick de tag i ett antal lådor, och fyllde dem nästan helt med sand, bly, gammalt järn, sten och brännbart material, och täckte över det med riktiga mynt. Det dolde bedrägeriet därunder,
Fawn McKay Brodie skulle också upprepa denna anklagelse i sin biografi om Joseph Smith från 1945:
Längs hyllorna i bankvalvet, sa de, stod många lådor, var och en märkt med 1 000 dollar. I själva verket var de här lådorna fyllda med "och, bly, gammalt järn, sten och brännbart material", men var och en hade ett översta lager av blanka silvermynt på femtio cent.
[94]↩︎
Dale W. Adams noterade att kassaskåpet bara mätte 25 gånger 24 gånger 29 tum, vilket ifrågasätter påståendet att det fanns ”många lådor, var och en märkt 1 000 dollar” fyllda med ”sand, bly, gammalt järn och sten, med bara ett tunt lager mynt ovanpå.”
- Dale W. Adams examines the inability of the Kirtland Bank to receive a charter, a factor that would lead to its eventual failure.
[95]↩︎
Stämningen för den 9 februari 1837 löd:
Till sheriffen i vårt nämnda county. . . Hälsning:— Vi befaller dig att kalla Joseph Smith Junior, om han kan påträffas i ditt distrikt, att infinna sig inför vår Court of Common Pleas, som ska hållas i domstolshuset i staden Chardon den tjugoförsta dagen i nästa mars, för att svara Samuel D. Rounds, som väcker talan både för staten Ohio och för sig själv i ett skuldmål på ett tusen dollar, skadestånd ett tusen dollar, såsom sägs. Underlåt inte detta, utan lämna vederbörlig redovisning av denna stämning och hur den har verkställts. Bevittnat av den ärade Van R. Humphrey, president för vår nämnda domstol i Chardon, den nionde dagen i februari anno Domini ett tusen åtta hundra trettiosju. D[avid] D. Aiken, clerk.
Joseph Smith, Sidney Rigdon och andra ledande tjänstemän i Kirtland Bank åtalades enligt en lag i Ohio från 1816, som ursprungligen föreskrev böter på 1 000 dollar för varje tjänsteman i en bank utan bolagsbildning.
Sektion 1 i ”En lag för att förbjuda utfärdande och cirkulation av obehöriga banksedlar” (27 januari 1816) lyder:
Härmed stadgas av delstaten Ohios lagstiftande församling att om någon person inom denna delstat tjänstgör som tjänsteman eller penningförening som faller inom den beskrivning som finns i den andra delen av denna lag, med undantag för en bank som införlivats genom en lag i denna delstat, ska han för varje sådan förseelse förlora och betala summan av ett tusen dollar.
- Text of the Act of January 27, 1816, passed by the General Assembly of Ohio, prohibiting the issuing and circulating of unauthorized bank paper.
- Summons issued by Sheriff Abel Kimball for Joseph on October 9, 1837.
[96]↩︎
En lag från 1824 upphävde lagen från 1816. Den angav inga straff för bankirer utan bolagsbildning, utan gjorde i stället sedlar som sådana banker gav ut ogiltiga.
Avsnitt 23 i ”En lag för att reglera rättsliga förfaranden där banker och bankirer är parter, och för att förbjuda utfärdandet av banksedlar av vissa slag” (24 januari 1824) lyder:
Att ingen talan ska väckas med anledning av några sedlar eller växlar som härefter ges ut av någon bank, bankir eller bankirer, och som är avsedda för cirkulation, eller med anledning av någon sedel, växel, obligation eller annan säkerhet som getts och gjorts betalbar till någon sådan bank, bankir eller bankirer, om inte en sådan bank, bankir eller sådana bankirer har bildats som bolag och bemyndigats enligt denna delstats lagar att ge ut sådana växlar och sedlar, utan att alla sådana sedlar, växlar, obligationer och andra säkerheter i alla domstolar ska anses och behandlas som helt ogiltiga.
Det verkar dock ha funnits en viss osäkerhet om hur de två lagarna förhöll sig till varandra, så åtal väcktes mot Joseph och de andra kyrkoledarna.
- Text of the the Act of 1824, issued by the Ohio General Assembly, prohibiting unauthorized issuing of banknotes.
[97]↩︎
Uppdelningen av domarna mot Joseph Smith den 24 oktober 1837 var
. . . Skuld 1000,00 dollar Kärandens kostnader 23,35 svarandens dito 0,75 . . . Sheriffen betalade Grandison Newell 604,50 dollar . . .
- October 24, 1837 judgment against Joseph by Samuel Rounds, totaling $1,024.10; Grandison Newell received $604.50 from the sheriff.
[98]↩︎
Kostnaden för de rättsliga domarna mot Joseph Smith och Sidney Rigdon överläts till deras ombud, William Marks och Oliver Granger, för 1 600 dollar den 1 mars 1838. I sitt uttalande till William Marks och Oliver Granger (1 mars 1838) skrev Grandison Newell:
För och i utbyte mot sextonhundra dollar som jag härmed har fått kontant av William Marks och Oliver Granger säljer, överlåter och överför jag härmed till nämnda William Marks och Oliver Granger två domar till förmån för Samuel D. Rounds och överlåtna till mig av nämnda Rounds mot Joseph Smith jr och Sidney Rigdon på ettusen dollar vardera, vilka domar erhölls vid Court of Common Pleas som hölls i Chardon i och för Geauga County, nämligen den 24 oktober 1837, och jag går med på att betala alla kostnader som har uppkommit för nämnda domar fram till detta datum.
- Grandison Newell acknowledges that William Marks and Oliver Granger have been assigned $1,600 judgement against Joseph, acting as his agents.
[99]↩︎
Den 1 juni 1837 skrev Joseph:
Vid den här tiden slog <a> en anda av spekulation i mark och egendom av alla slag, som var så utbredd i hela nationen, djupa rötter i kyrkan. Som följd av denna anda kom onda misstankar, felsökande, oenighet, splittring och avfall i snabb följd, och det verkade som om alla jordens och helvetets makter på ett särskilt sätt förenade sitt inflytande för att omedelbart störta kyrkan och göra ett slut på den.
- Joseph, reflecting on the failure of the Kirtland Safety Society, notes that a spirit of speculation was prevalent in the Church; no quorum in the Church was exempt from the influence of "those false spirits."
[100]↩︎
Under 1837 var det en ekonomisk nedgång i USA. Som historikern Daniel Walker Lowe noterade berodde detta bland annat på att USA använde 70 % av statens inkomster till att betala av sin statsskuld och på att president Jackson lät kapital återvända till Europa.
- Daniel Walker Howe discusses the economic panic of 1837 and its repercussions, including its affects upon banks in the USA.
[101]↩︎
I ett brev daterat den 23 maj 1837 kritiserade Parley P. Pratt Joseph och Sidney Rigdon angående banken och hävdade att han var
Vilseledda och fångade i samma fälla genom ert exempel och genom falska profetior och predikningar från era munnar. . . . Genom ett otillbörligt religiöst inflytande, för det är den här sortens inflytande som fick oss att göra sådana affärer i detta sällskap, som att säga att det var Guds vilja att mark skulle ha ett sådant pris och många andra profetior, predikningar och uttalanden av liknande slag.
- In a letter to Joseph Smith dated May 23, 1837, Parley P. Pratt criticizes Joseph and Sidney Rigdon for the "Speculation in which we have been engaged of" with respect to the Kirtland Safety Society.
[102]↩︎
Den 29 maj 1837 adresserade Lyman E. Johnson och Orson Pratt sitt brev ”Till biskopen och hans råd i Kirtland, Sions stav” och skrev:
Vi föredrar följande anklagelser mot pres. Joseph Smith Jr., nämligen för lögn och vilseledande framställning — också för utpressning — och för att ha talat respektlöst om sina bröder bakom deras ryggar.
- Lyman E. Johnson and Orson Pratt accuse Joseph of lying, misrepresentation, and extortion.
[103]↩︎
Warren Parrish skrev i ett brev daterat den 5 februari 1838, adresserat till redaktören för Painesville Republican:
Jag har lyssnat till [Joseph Smith] med känslor av ett ovanligt slag, när han förklarade att Guds hörbara röst hade instruerat honom att upprätta en bank–anti-bankinstitution som, likt Arons stav, skulle sluka alla andra banker (med undantag för banken i Monroe) och växa och blomstra och sprida sig från floderna till jordens ändar, och bestå när alla andra skulle ligga i ruiner.
- In a letter to the editor of the Painesville Republican, Warren Parrish discusses the Kirtland Bank; notes he was astonished to hear Joseph declare that the bank had $60,000 in specie and $600,00 at their command.
[104]↩︎
Warren Parrish blev exkommunicerad i december 1837, och Lyman Johnson blev exkommunicerad den 13 april 1838.
- The high council in Missouri excommunicates Lyman E. Johnson.
- John Smith reports to George A. Smith that Warren Parrish was "cut off" from the Church in December 1837 in Kirtland.
[105]↩︎
I ett brev daterat den 22 juli 1837, adresserat till James C. Snow, berättade Eliza Ann Carter om ett möte med kyrkans ledare i Kirtland-templet där Orson och Parley Pratt
sa att de verkligen var övertygade om att anklagelserna som riktades mot broder Joseph den föregående tiden faktiskt var falska. De var nu fullt övertygade om att Joseph hade gjort så gott han kunde – med allt i beaktande. De erkände att deras sinnen hade förmörkats, deras hjärtan förhärdats, och att de hade sagt mycket mot profeten som de inte borde ha sagt.
- Eliza Ann Carter, in a letter to James C. Snow, reports on the confession of apostles such as Thomas Marsh, David Patten, and William Smith after dissenting from Joseph due to the Kirtland Bank.
[106]↩︎
Samuel Rounds och Grandison Newell lämnade båda in rättsliga klagomål mot Joseph Smith i frågor som rörde Kirtland Safety Society.
[107]↩︎
Joseph skrev i sin manuskripthistoria hur en "anda av avfällig pöbelvälde" uppstod i Kirtland och "fortsatte att rasa och bli allt hetare tills äldste [Sidney] Rigdon och jag blev tvungna att fly" från Ohio.
- Joseph, on January 1, 1838, reports a "spirit of apostate mobocracy" continues to rage against him and Sidney Rigdon; they fled Kirkland to escape mob violence.
[108]↩︎
Joseph skrev i sin historia hur ”Ett nytt år [1838] grydde för kyrkan i Kirtland i all bitterhet från den avfälliga pöbelväldets anda, vilket fortsatte att rasa och bli allt hetare tills äldste [Sidney] Rigdon och jag blev tvungna att fly.”
- Joseph, on January 1, 1838, reports a "spirit of apostate mobocracy" continues to rage against him and Sidney Rigdon; they fled Kirkland to escape mob violence.