Mormonr Logo
Mormonr
< Back to Hard Questions
about this topic

Jesu historicitet

111 Primary Sources

Var Jesus en verklig, historisk person?

Ja. Den historiska dokumentationen visar att en man som hette Jesus levde i Israel i början av första århundradet och grundade kristendomen.[1] Bibelforskare, både religiösa och sekulära, är överens om att den historiske Jesus har funnits.[2]

En minoritet av bibelforskare tror att Jesus inte existerade som en verklig, historisk person utan i stället som en litterär skapelse eller en myt.[3][4]

Tidiga icke-bibliska källor om Jesus

Datum då texten skrevs eller översattes[5]

Datum för manuskriptet[6]

Källa

Anteckningar

93 e.Kr.[7]

1000-talet e.Kr.[8]

Josefus[BIO]

Historikern Josefus från första århundradet skrev den tidigaste och mest omfattande icke-bibliska skildringen av Jesu liv och verksamhet.[9]

121 e.Kr.[10]

820 e.Kr.[11]

Suetonius[BIO]

I sin biografi över kejsar Claudius i De tolv kejsarnas liv, nämner Suetonius att kejsar Claudius fördrev judar från Rom "eftersom judarna ständigt skapade oroligheter på uppmaning av Chrestus."[12]

100-talet e.Kr.[13]

1200-talet e.Kr.[14]

Origenes[BIO]

Origen återger de påståenden som Celsus framförde under 100-talet om att Jesu födelse inte var mirakulös utan följden av en utomäktenskaplig affär.[15]

55 e.Kr.[16]

1000-talet e.Kr.[17]

Georgios Synkellos[BIO]

Den bysantinske krönikören George Syncellus hänvisar till ett andrahands­citat som tillskrivs historikern Thallus[BIO] om dagen då Jesus dog.[18]

73–300 e.Kr.[19]

500- eller 600-talet e.Kr.[20]

Mara bar Serapion[BIO]

Den stoiske filosofen Mara bar Serapion nämner en "vis kung" för judarna som mördades kort innan judarnas rike förstördes.[21]

112 e.Kr.[22]

1500 e.Kr.[23]

Plinius den yngre[BIO]

Plinius den yngre skriver till kejsar Trajanus,[BIO] där han beskriver hur han åtalade kristna som guvernör i Turkiet och nämner Kristus.[24]

116 e.Kr.[25]

1000 e.Kr.[26]

Tacitus[BIO]

Tacitus förklarar att anhängare till ”Christus”, som dödades av Pontius Pilatus, kallades ”kristna”.[27]

Expand Table

Forskares uttalanden som stöder Jesu historicitet

Namn på forskare

Religiös tillhörighet

Uttalande om Jesu historicitet

Bart Ehrman[BIO]

"Agnostisk ateist"[28]

Vi kan inte se de tidiga kristna evangelierna som om de gick tillbaka till en ensam källa som ”uppfann” idén att det fanns en man som hette Jesus. Uppfattningen att Jesus existerade finns i flera oberoende källor som måste ha cirkulerat i olika delar av Romarriket under årtiondena innan de evangelier som har bevarats skrevs. Var skulle den ensamma källa som ”uppfann” Jesus finnas?[29]

Robert E. Van Voorst[BIO]

kristen[30]

"För det första, och mest uppenbart, bekräftar [Testimonium Flavianum] (tillsammans med det senare omnämnandet av Jesus i Ant. 20.9.1 §200) att Jesus existerade. Om någon judisk författare någonsin var i en position att känna till att Jesus inte existerade, så skulle det ha varit Josefus. Hans underförstådda bekräftelse av Jesu existens har varit, och är fortfarande, det största hindret för dem som hävdar att utombibliska bevis inte är avgörande i den här frågan."[31]

George Albert Wells[BIO]

Icke-kristen[32]

"I dag accepterar de flesta sekulära forskare Jesus som en historisk, om än inte särskilt imponerande, person. De är medvetna om att mycket av det som sägs om honom, och av honom, i Nya testamentet inte längre tas för givet ens av forskare inom vanliga kyrkor, som antingen avfärdar mycket av materialet som oäkta eller förklarar det med nyare tolkningar."[33]

Graham Stanton[BIO]

kristen[34]

"I dag accepterar nästan alla historiker, oavsett om de är kristna eller inte, att Jesus existerade och att evangelierna innehåller mycket värdefulla belägg som måste vägas och bedömas kritiskt. Det råder allmän enighet om att vi, med möjligt undantag för Paulus, vet mycket mer om Jesus från Nasaret än om någon judisk eller hednisk religionslärare från första eller andra århundradet."[35]

Expand Table

Är det viktigt för sista dagars heliga att tro på en historisk Jesus?

Ja.[36]

Hur tillförlitliga är dessa gamla berättelser?

Forskare är i allmänhet överens om att dessa gamla skildringar är autentiska,[37] även om det kan finnas vissa belägg för att Josefus skildring av Jesus (en judisk historiker som skrev om judisk historia för romarna) kan ha broderats ut.[38]

Borde inte fler historiker från antiken ha nämnt Jesus?

Nej, inte nödvändigtvis. Det forntida Palestina var en relativt liten och historiskt obetydlig provins i Romarriket.[39] En annan möjlig förklaring till att Jesus nämns så lite är att den tidiga kristna rörelsen var relativt liten.[40]

Nämner Dödahavsrullarna Jesus?

Nej.[41]

Nämns Jesus i den judiska Talmud?

Möjligen. Det finns några hänvisningar till en man som hette Jesus eller anekdoter som kan ha hämtats från berättelser om Jesus, men det finns inget definitivt.[42]

En målad bild på puts från omkring år 235 e.Kr. som visar Jesus när han botar en förlamad man, en av de tidigast kända avbildningarna av Kristus.
En av de äldsta kända avbildningarna av Jesus, målad på puts och funnen i Syrien, visar Kristus när han botar den lame. Den är daterad till omkring år 235 e.Kr.

Finns det några ursprungliga historiska dokument från ögonvittnen till Jesus?

Nej. Det finns inga originalmanuskript till någon av evangelieberättelserna.[43]

Finns det några oberoende belägg för att Jesus utförde mirakel eller uppstod?

Typ. Evangeliernas skildringar ger de enda direkta beläggen för att Jesus utförde mirakler[44] och uppstod,[45] men vissa antika källor nämner också att Jesus utförde mirakler.[46]

Är det inte sant att till och med Paulus i Nya testamentet inte beskrev Kristus som en historisk person?

Nej. Paulus brev säger att Jesus hade en dödlig bror;[47] att han åt, drack och talade med andra människor;[48] och att han visade sig för många människor efter uppståndelsen.[49]

Kan Paulus bara ha skapat en fiktiv version av Jesus?

Nej, troligen inte. Paulus skrev sitt första brev omkring år 48–52 e.Kr., när människor som personligen hade känt Jesus som en verklig person fortfarande skulle ha varit i livet.[50]

Om Paulus hade hittat på Jesus skulle han troligen ha skrivit en introduktion om vem Jesus var och skrivit om hans liv; men det finns ingen introduktion eller biografisk information om Jesus i Paulus skrifter.[51]

Är inte berättelsen om Jesus bara en kopia av hedniska myter om mirakulösa födslar och uppståndelsen?

Forskare har argumenterat både för och emot idén att berättelsen om Jesu uppståndelse liknar antika myter om uppståndelse.[52][53]

The Facts

  • Det finns inga antika texter utanför skrifterna som ger en förstahandsberättelse om Jesus Kristus.

  • Det finns forntida utombibliska hänvisningar till Jesus från det första och tidiga andra århundradet e.Kr.

  • De flesta forskare anser att Jesus var en verklig historisk person.

Our Take

Jesu Kristi historiska existens har enorm betydelse för alla kristna, särskilt för medlemmar i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga. Kristendomens grund vilar på Jesu lärdomar, död och uppståndelsen. Utan den historiska verkligheten att Jesus fanns skulle trons budskap och syfte förlora sin mening.

Även om en liten minoritet av forskare menar att Jesus var en mytologisk figur, stöder forskarkonsensusen, bland både kristna och icke-kristna experter, starkt att Jesus från Nasaret har funnits. Dessa belägg kommer inte bara från Bibeln utan också från tillförlitliga romerska historieskildringar och andra texter som skrevs inom ett sekel efter Jesu livstid och som nämner Jesus och hans efterföljare. Sista dagars heliga finner ytterligare belägg i Mormons bok, tillsammans med Joseph Smiths vittnesbörd som bekräftar att Jesus Kristus är verklig.

Jesu Kristi historiska existens är en viktig del för kristna, och det stora flertalet belägg stöder att Jesus var en verklig historisk person. Dessa belägg, tillsammans med våra personliga upplevelser med Anden, stärker vår tro på honom och betydelsen av hans liv och lära.

What's Your Take?

280 characters remaining
These takes are curated for a general audience and may contain minor edits when posted.
Once some Mormonr readers submit their takes, they will appear here. Submit yours above!
Read More Difficult Questions
111 Primary Sources
Footnotes

  • BIOJosephus

    Flavius Josephus (ca. 37 AD-ca. 100 AD), a Jewish historian, was a general during the First Jewish Revolt and later associated with Emperor Vespasian. In Rome, he wrote The Jewish War and Antiquities of the Jews, appealing to Roman readers. His works provide valuable non-biblical accounts of Jewish history, including the Old Testament and some New Testament narratives.

  • BIOSuetonius

    Suetonius (ca. 69 AD-ca. 122 AD) was an ancient Roman historian who lived during the first and second centuries AD. He served as a government official under the emperors Trajan and Hadrian. Suetonius is most famous for his work called The Twelve Caesars, a book that chronicles the lives of the first twelve Roman emperors, from Julius Caesar to Domitian.

  • BIOOrigen

    Origen (185 AD-253 AD) was a third-century Alexandrian Church father who wrote extensively on theology and apologetics. He joined the Alexandrian catechetical school and became a prolific writer. Some of his major works include On First Principles, which became a foundational work for Christians, and Contra Celsum, an apology against Celsus' attack on Christianity. After his death, many of his ideas were declared heretical.

  • BIOGeorge Syncellus

    George Syncellus (d. circa 810 AD) was a Byzantine historian and monk who lived in Palestine and Constantinople during the 9th century. His most important work was the "Ecloge Chronographica," which covered the history of the world from its creation to his own time.

  • BIOThallus

    Thallus was an ancient historian who lived during the 1st century AD. He was from a region called Sardis in Asia Minor, which is present-day Turkey. Thallus is most famous for his work called "The Histories," although unfortunately, it has not survived completely. His writings focused on the Mediterranean world and covered various events, including wars and important figures. Although his original writings are lost, some fragments and references to his work can be found in other ancient texts.

  • BIOMara bar Serapion

    Mara bar Serapion was an ancient philosopher and writer who likely lived during the 1st century AD. Little is known about his personal life except that he was from the region of Syria, and a letter from him to his son was found that also contained information about early Christians.

  • BIOPliny the Younger

    Pliny the Younger (67 AD-113 AD) was a Roman lawyer and magistrate. He was raised by his uncle, Pliny the Elder, and was a prolific writer. Hundreds of the letters he wrote as a magistrate have survived, and they give insight into various topics including the eruption of Mount Vesuvius and early Christianity. He wrote letters to Emperor Trajan inquiring about what to do with Christians who refuse to renounce their beliefs.

  • BIOEmperor Trajan

    Trajan (53 AD-117 AD) rose to prominence through his military career. He was adopted by Emperor Nerva, making Trajan the first Roman Emperor originating from a province. In 98 AD Trajan became emperor. He undertook many public works projects, improving Rome's infrastructure with buildings, roads, and aqueducts. As a military leader, Trajan led numerous successful campaigns that significantly expanded Rome's territory, particularly in Germany and Central Asia. Trajan's communication with Pliny the Younger, a renowned lawyer and author, has survived. Pliny sought Trajan's advice on various issues, notably how to deal with the growing Christian community. Trajan's reign, until his death in 117 AD, represents one of the most prosperous and successful periods in Roman history.

  • BIOTacitus

    Tacitus (ca. 56 AD-ca. 120 AD) was a well-known Roman historian who lived in the first century AD. Tacitus is known for his writings about the Roman Empire, especially his books "The Histories" and "The Annals."

  • BIOBart Ehrman

    Bart D. Ehrman (b. 1955) is an American New Testament scholar and author. Ehrman is best known for his research on the historical Jesus, early Christian writings, and the development of the New Testament. He has written numerous books exploring the origins of Christianity and the complexities of biblical interpretation. He is a James A. Gray Distinguished Professor of Religious Studies at the University of North Carolina at Chapel Hill.

  • BIORobert E. Van Voorst

    Robert E. Van Voorst (b. 1952) is an American biblical scholar and writer. Van Voorst specializes in the study of the New Testament and early Christian history. He has authored several books and articles exploring various aspects of biblical scholarship, including the reliability of the Gospels and the historical Jesus. He has taught at various universities, including Western Theological Seminary and Westminster College, before retiring in 2018.

  • BIOG.A. Wells

    George Albert Wells (1926-2017) was a British scholar and author known for his skeptical views on the historicity of Jesus. Wells argued that Jesus was not a historical figure but a mythical creation, challenging the traditional Christian narrative, which he voiced in his works "Did Jesus Exist?" and "The Jesus Myth."

  • BIOGraham Stanton

    Graham Stanton (1940-2009) was a prominent New Testament scholar from New Zealand. Stanton was known for his expertise in the study of the Gospels, particularly the Gospel of Mark. He worked at King's College, London and the University of Cambridge. Stanton's works include the books The Gospels and Jesus and Jesus and Gospel.

  • [1]↩︎

    Evangelierna och Apostlagärningarna i Nya testamentet skildrar Jesu verksamhet och kristendomens början.

    Det tidigaste belägget för Jesus och hans efterföljare utanför Nya testamentet kommer från den judiske historikern Josefus. Viktiga romerska historiker från 100-talet e.Kr. nämner också Jesus.

  • [2]↩︎

    Nytestamentlige forskaren Graham Stanton sa:

    I dag accepterar nästan alla historiker, oavsett om de är kristna eller inte, att Jesus har funnits och att evangelierna innehåller gott om värdefulla belägg som måste vägas och bedömas kritiskt. Det råder allmän enighet om att vi, med det möjliga undantaget Paulus, vet mycket mer om Jesus från Nasaret än om någon annan judisk eller hednisk religionslärare från första eller andra århundradet.
  • [3]↩︎

    Till exempel menar Thomas Thompson att ”forntida vishetsord” ”användes av båda evangeli-författarna ... för att skapa sina Jesusgestalter”. Robert Price har kommit fram till att den historiska verkligheten kring Jesus är omöjlig att känna till:

    Vi har kommit fram till slutsatsen att evangelietraditionen verkar helt opålitlig. Det vill säga att de flesta av både uttalandena och berättelserna verkar vara historiskt falska. Om någon av dem råkar vara äkta, kan vi inte längre avgöra det. Vi kan inte göra deras möjliga äkthet möjlig, så de hamnar på klippgolvet ...
  • [4]↩︎

    Nytestamentlige forskaren Larry Hurtado anser att tesen om den mytiske Jesus (tron att ingen man känd som Jesus från Nasaret någonsin har existerat) är ohållbar. När Hurtado tog upp skälen till att synen på en ”mytisk Jesus” inte får fäste bland forskare, skrev han:

    Förespråkare för den ”mytiske Jesus” har inte lyckats visa att de har expertis om de relevanta uppgifterna och tillräcklig kännedom om de metoder som används för att analysera de relevanta uppgifterna, och de har inte heller visat att den dominerande forskningsuppfattningen (att Jesus från Nasaret var en verklig person från första århundradet) är oförenlig med uppgifterna eller mindre säker än påståendet om den ”mytiske Jesus”.
  • [5]↩︎

    Detta är det allmänt accepterade datumet för när texten först kan ha skrivits.

  • [6]↩︎

    Forskare använder olika metoder för att avgöra dateringen av en text. De granskar handstilen och skriften och jämför den med kända exempel för att uppskatta textens ålder. De analyserar också språket och ordförrådet som används och jämför det med hur språket har förändrats över tid. Hänvisningar till historiska händelser eller personer som nämns i texten kan kontrolleras mot kända tidslinjer.

    Dessutom kan handskriftens fysiska egenskaper, som vilken typ av bläck och papper som användes, ge ledtrådar om när den skapades. Dessa metoder och belägg från sammanhanget hjälper forskare att fastställa ett troligt datum för texten.

  • [7]↩︎

    I slutet av Judarnas fornminnen skrev Josefus:

    Jag ska kort gå igenom detta krig, . . . och det som hände oss i det fram till denna dag, som är det trettonde året av kejsar Domitianus regering och det femtiosjätte året av mitt eget liv.

    Domitianus blev kejsare omkring år 81 e.Kr., vilket innebär att det trettonde året av hans regeringstid var omkring år 93 e.Kr.

  • [8]↩︎

    Det tidigaste bevarade manuskriptet av "Testimonium Flavianum" är en codexbibel, Ambrosianae F 128, som är skriven på grekiska på pergament. Det är ett utdrag ur hans verk med titeln "Antiquities of the Jews."

  • [9]↩︎

    Många forskare menar att Testimonium Flavianum smyckades ut för att låta mer som en kristen skildring. Det lyder:

    Vid denna tid levde Jesus, en vis man, om man nu ens bör kalla honom en man. För han var en som gjorde förbluffande gärningar och var en lärare för sådana människor som gärna tar emot sanningen. Han vann många judar och många av grekerna. Han var Kristus. Och när Pilatus, efter anklagelse från de främsta männen bland oss, hade dömt honom till korset, slutade de som först hade kommit att älska honom inte. Han visade sig för dem på tredje dagen, återställd till liv, för Guds profeter hade förutsagt dessa saker och tusen andra under om honom. Och de kristnas grupp, som kallas så efter honom, har fortfarande inte försvunnit än i dag.
  • [10]↩︎

    Suetonius hade flera kejserliga tjänster, bland annat som sekreterare åt kejsar Hadrianus. Han tros ha skrivit sina De tolv kejsarnas liv under den här tiden, eftersom han då skulle ha haft tillgång till många kejserliga dokument.

  • [11]↩︎

    Det tidigaste bevarade manuskriptet av Suetonius De tolv kejsarnas liv är Codex Memmianus, en latinsk text som hittades i Tours i Frankrike.

  • [12]↩︎

    Suetonius gav denna skildring av Claudius, som troligen syftar på Jesus:

    Han [Claudius] förvisade alla judar från Rom, eftersom de ständigt skapade oroligheter på uppmaning av en viss Chrestus.
  • [13]↩︎

    Det finns en viss debatt om den ursprungliga dateringen av Celsus polemiska verk mot kristendomen, men det råder viss enighet om att det kan placeras i slutet av 100-talet e.Kr.

    Forskaren Gary Burke förklarade:

    För mer än ett sekel sedan argumenterade Keim (1873) så övertygande för att TD skrevs år 178 e.Kr. att hans datering blev forskarnas konsensus. Vissa nyare studier har dock visat stora brister i Keims tolkning av viktiga avsnitt och har i praktiken öppnat frågan om dateringen igen. Om Keims argument avvisas, som de bör göra, kan TD inte dateras mer exakt än till den sista tredjedelen av 100-talet.
  • [14]↩︎

    Det tidigaste bevarade manuskriptet av Contra Celsum är Codex Vaticanus Graecus 386, som finns i Vatikanen.

  • [15]↩︎

    Origenes skrev i Contra Celsum:

    Han [Celsus] anklagar honom för att ha ”hittat på sin födelse från en jungfru” och förebrår honom för att vara ”född i en viss judisk by, av en fattig kvinna på landet, som försörjde sig genom att spinna och som blev utkörd av sin man, en snickare till yrket, eftersom hon befanns skyldig till äktenskapsbrott; att hon, efter att ha drivits bort av sin man och vandrat omkring en tid, vanärande födde Jesus, ett oäkta barn, som på grund av sin fattigdom tog tjänst som tjänare i Egypten och där skaffade sig vissa mirakulösa krafter, som egyptierna är mycket stolta över, och återvände till sitt eget land, mycket uppblåst på grund av dem, och med hjälp av dessa utropade sig själv till en Gud.”
  • [16]↩︎

    Dateringen av den här texten är ungefärlig eftersom den bara finns bevarad som en återgivning i tredje hand. Dr Van Voorst förklarade:

    Den tidigast möjliga hänvisningen till Jesus kommer från mitten av första århundradet. Omkring år 55 e.Kr. skrev en historiker vid namn Thallos på grekiska en krönika i tre volymer om det östra Medelhavsområdet från Trojas fall till omkring år 50 e.Kr. Större delen av hans bok, liksom den stora majoriteten av antik litteratur, gick förlorad, men inte innan den citerades av Sextus Julius Africanus (ca 160–ca 240), en kristen författare, i hans Världshistoria (ca 220). Denna bok gick också förlorad, men ett av dess citat av Thallos togs i sin tur upp av den bysantinske historikern Georgius Syncellus i hans Krönika (ca 800).
  • [17]↩︎

    Det tidigaste manuskriptet av George Syncellus Chronography finns i Codex Parisinus Bibl. Nat. Graecus 1711. Det är ett grekiskt manuskript skrivet på pergament.

  • [18]↩︎

    Georgios Synkellos skrev i sin Kronografi:

    Om var och en av hans [Jesu] gärningar och hans botanden, både av kroppar och själar, och hemligheterna i hans kunskap, och hans uppståndelse från de döda, har detta förklarats fullständigt av hans lärjungar och apostlarna före oss. Ett mycket fruktansvärt mörker föll över hela världen, klipporna slets sönder av en jordbävning, och många platser både i Judeen och i resten av världen förstördes. I den tredje boken av sina Historier avfärdar Thallos detta mörker som en solförmörkelse. Enligt min mening är det nonsens. Hebréerna firar nämligen påsken på den 14:e dagen i månaden, och det som hände Frälsaren inträffade en dag före påsken. Men en solförmörkelse sker när månen passerar under solen. Den enda gången detta kan hända är under tiden mellan första dagen av nymånen och sista dagen av den gamla månen, när de står i konjunktion. Hur skulle man då kunna tro att en förmörkelse ägde rum när månen nästan stod i opposition till solen? Så må det vara. Låt det som hade hänt vilseleda massorna, och låt detta underbara tecken för världen betraktas som en solförmörkelse genom en optisk illusion.
  • [19]↩︎

    Dateringen av detta brev är oklar. Innehållet kan ha tillkommit när som helst från slutet av första århundradet till det fjärde århundradet.

  • [20]↩︎

    Det tidigast kända manuskriptet av Mara bar Serapions brev är det syriska manuskriptet som kallas British Library Additional 14658.

  • [21]↩︎

    Även om det inte är en uttrycklig hänvisning till Jesus, tror vissa att ”mordet på deras vise kung” är en hänvisning till Jesus. I Mara bar Serapions brev står det:

    Vad ska vi säga när de visa släpas bort med våld av tyranners händer, och deras visdom berövas sin frihet genom förtal, och de plundras på grund av sin överlägsna intelligens, utan möjlighet att försvara sig? De är inte helt och hållet att beklaga. För vilken nytta fick atenarna av att döda Sokrates, när de som vedergällning drabbades av hungersnöd och pest? Eller folket på Samos av att bränna Pythagoras, när hela deras land inom en timme täcktes av sand? Eller judarna av mordet på sin vise kung, när deras rike från just den tiden togs ifrån dem? För med rätta gav Gud en vedergällning åt visdomen hos alla tre. Atenarna dog av hungersnöd, och folket på Samos täcktes av havet utan räddning, och judarna, som fördes till ödeläggelse och drevs bort från sitt rike, fördrivs till varje land. Nej, Sokrates dog inte, tack vare Platon, och inte heller Pythagoras, på grund av Heras staty, och inte heller den vise kungen, på grund av de nya lagar som han instiftade.
  • [22]↩︎

    Plinius brev publicerades under flera år. Breven han skrev till Trajanus publicerades efter hans död (cirka år 110 e.Kr.). Historikern Brian Jones förklarade:

    De första nio böckerna, som består av 247 personliga brev, publicerades med mellanrum mellan cirka 100 och 109, medan den tionde utkom efter hans död och innehöll 121 officiella brev skrivna under hans tid i Pontus-Bithynien... Särskilt intressant är Plinius begäran till Trajanus om vägledning i hur kristna skulle behandlas (Ep. 10.96) och Trajanus svar (Ep. 10.97).
  • [23]↩︎

    Bok tio av Plinius den yngres brev bevarades ursprungligen i det större latinska manuskriptet "Π." Det finns inte längre kvar i sin helhet, men det tidigaste manuskriptet av bok tio finns i A från Venedig i Italien.

  • [24]↩︎

    När Plinius den yngre beskriver Jesu efterföljares prövningar i Romarriket hänvisar han till en person som är känd som Kristus:

    Om en man en gång har varit kristen, gör det honom ingen nytta att han har slutat vara det; frågan är om själva namnet, även utan förseelser, eller bara de förseelser som är knutna till namnet ska straffas. . . . Men de försäkrade att summan och kärnan i deras fel eller misstag hade varit att de brukade samlas på en bestämd dag före gryningen och sjunga en hymn växelvis till Kristus som till en gud, och att förbinda sig med ed, inte till något brott, utan att inte begå bedrägeri, stöld eller äktenskapsbrott, att inte bryta sitt förtroende och inte vägra att lämna tillbaka något som anförtrotts dem när de uppmanades att göra det.
  • [25]↩︎

    Historikern Scott Carroll beskrev Tacitus karriär (inklusive självreferenser som finns i Tacitus verk):

    Tacitus började sin politiska karriär som quaestor år 81/82 e.Kr. och som praetor år 88 e.Kr. under Domitianus regering (Agr. 9.6; Hist. 1.1; och Ann. 11.11). Han lämnade Rom på ett officiellt uppdrag år 90 e.Kr. och återvände år 93 e.Kr., kort efter sin svärfars död. I Rom bevittnade Tacitus de sista åren av Domitianus brottsliga grymheter (Agr. 1ff.; 3.2 och 44ff.; samt Hist. 1.1). År 97 e.Kr. blev Tacitus consul suffectus under Nerva och höll, som Roms främsta talare, minnestalet över Verginius Rufus. År 100 e.Kr. åtalade han tillsammans med sin vän Plinius (den blivande ståthållaren i Bithynien) Marius Priscus för utpressning (Plinius Ep. 2.12.2). Han kan ha styrt en militär provins och tjänstgjorde senare som prokonsul i Asien år 112/113 e.Kr. Om en mening i Ann. 2.61 skrevs efter år 115 e.Kr., kan Tacitus ha levt till Hadrianus trontillträde år 117 e.Kr.
  • [26]↩︎

    Codex Mediceus 68 II fol. 38 r är det tidigaste exemplet på Tacitus Annaler, böckerna 11–16. Det är skrivet på latin.

  • [27]↩︎

    I Annaler, skrev Tacitus:

    För att bli av med ryktet lade Nero skulden på en grupp som folket kallade kristna, hatade för sina vidrigheter, och utsatte dem för de mest utsökta tortyrer. Christus, som gett upphov till namnet, led det yttersta straffet under Tiberius regering genom en av våra prokuratorer, Pontius Pilatus, och en mycket skadlig vidskepelse, som därmed för stunden hejdades, bröt snart ut igen inte bara i Judéen, där ondskan först uppstod, utan också i Rom, där allt avskyvärt och skamligt från hela världen samlas och blir populärt.
  • [28]↩︎

    Bart Ehrman beskrev sin tro så här:

    Så jag är en agnostisk ateist. Eller en ateistisk agnostiker. Välj själv! Jag vet inte om det finns en (eller väldigt, väldigt många) högre, övermänsklig intelligens i multiversum; men jag tvivlar verkligen, verkligen på det och tror helt enkelt inte på det. För vad det är värt kallar jag mig ibland en ”kristen ateist”. Det är för att jag försöker leva efter det jag ser som de bästa moraliska lärorna i den kristna religionen. Men oftast kallar jag mig bara det inför mig själv och nära vänner, eftersom de flesta redan blir ganska förvirrade när jag säger att jag är en agnostisk ateist, och att lägga till ”kristen” gör inte mycket för att reda ut det.
  • [29]↩︎

    Bart Ehrman skrev detta i sin bok Did Jesus Exist? The Historical Argument for Jesus of Nazareth, som publicerades 2012.

  • [30]↩︎

    Dr. Robert E. Van Voorst är ordinerad pastor i Reformed Church in America.

  • [31]↩︎

    Från dr Van Voorsts bok Jesus Outside the New Testament: An Introduction to the Ancient Evidence, utgiven år 2000.

  • [32]↩︎

    G. A. Wells sade att han först förnekade att Jesus hade funnits, men att han senare erkände att det fanns en man vid namn Jesus (samtidigt som han fortfarande förkastade de flesta skildringarna om Jesus i Nya testamentet).

  • [33]↩︎

    Wells fortsatte:

    Men från omkring 1960 har ett växande antal skeptiker trätt fram och förnekat att Jesus var en historisk person. I mina första böcker om kristendomens ursprung förnekade jag själv detta, men i verk som publicerats sedan 1995 är jag inte riktigt lika radikal, även om jag fortfarande går längre än kritiska kristna forskare genom att jag ser till och med lidandet i Jerusalem och avrättningen under Pilatus som icke-historiska, och jag vill argumentera för den ståndpunkten här.
  • [34]↩︎

    Graham Stanton var en forskare i Nya testamentet och var ordinerad i Presbyterianska kyrkan.

  • [35]↩︎

    Från Graham Stantons bok från 2002, The Gospels and Jesus.

  • [36]↩︎

    ”Den levande Kristus: apostlarnas vittnesbörd” lyder:

    När vi högtidlighåller Jesu Kristi födelse för två årtusenden sedan bär vi vårt vittnesbörd om verkligheten i hans makalösa liv och den oändliga kraften i hans stora försonande offer. [Betoning tillagd]

    Dessutom står det i ”proklamationen om återställelsen” från april 2020:

    Vi förkunnar högtidligt att Gud älskar sina barn i alla världens nationer. Gud Fadern har gett oss den gudomliga födelsen, det ojämförliga livet och det oändliga försoningsoffret från sin älskade Son, Jesus Kristus. Genom Faderns kraft uppstod Jesus igen och segrade över döden. Han är vår Frälsare, vårt föredöme och vår Återlösare. . . . Gud Fadern och hans Son, Jesus Kristus, visade sig för Joseph och inledde “allt skulle återupprättas” (Apostlagärningarna 3:21), som hade förutsagts i Bibeln. I denna syn lärde han sig att efter de ursprungliga apostlarnas död hade Kristi nytestamentliga kyrka försvunnit från jorden. Joseph skulle spela en viktig roll i att den återvände.
  • [37]↩︎

    Majoriteten av forskare, däribland Bart Ehrman, Robert E. Van Voorst och Willem Blom, accepterar att Tacitus, Plinius och Suetonius hänvisningar till Jesus är äkta. De avvisar ståndpunkten att kristna senare redigerade alla deras verk för att lägga till Jesus.

    Keith W. Whitelam skrev:

    Det vanligaste felet när det gäller icke-historicitet bygger på en falsk analogi. Det är antagandet att eftersom brist på kontinuitet med den vidareförande kyrkan visar historicitet, så visar kontinuitet med den vidareförande kyrkan icke-historicitet. I själva verket kan man inte dra någon legitim slutsats bara utifrån att en sådan kontinuitet finns. Ett verkligt tecken på icke-historicitet är att de data som granskas inte går ihop antingen med data som har fastställts som historiska eller med historiska slutsatser som vilar på stabil grund. Om historikern till exempel skulle lyckas återskapa det eskatologiska schema som förutsätts i Jesu ord om framtiden, och om det enligt detta schema inte skulle finnas något intervall mellan Jesu upprättelse/förhärligande och historiens fullbordan, då skulle evangelietexter som förutsätter ett sådant mellanrum vara icke-historiska.
  • [38]↩︎

    Vissa anser att texten i Josefus Testimonium Flavianum, som hänvisar till Jesus, möjligen har redigerats av kristna. Nytestamentlige forskaren Mark Allan Powell presenterade det han anser vara den troliga ursprungliga texten:

    Vid den tiden framträdde Jesus, en vis man [a]. För han gjorde häpnadsväckande gärningar, en lärare för människor som gärna tar emot sanningen. Och han fick efterföljare både bland judar och bland många av grekiskt ursprung.[b] Och när Pilatus, på grund av en anklagelse från de ledande männen bland oss, dömde honom till korset, slutade de som tidigare hade älskat honom inte att göra det.[c] Och ända fram till denna dag har själva de kristnas grupp (uppkallad efter honom) inte dött ut. (Antiquities 18.3.3) [5]
  • [39]↩︎

    Historikern C. C. McCown uppskattade att den totala befolkningen i västra Palestina låg mellan 300&nbsp;000 och 500&nbsp;000. Palestinas främsta betydelse kom från dess läge mellan Egypten (Roms brödkorg) och Syrien (som gränsade till det partiska riket).

    Dessutom menade historikern Margaret Williams:

    De flesta romerska prosaförfattare under den tidiga kejsartiden brukade främst fokusera på Rom självt, dess elitmedborgare och deras politiska frågor, där den viktigaste var deras relation till kejsaren. Deras undersåtar i provinserna var däremot av litet intresse för dem och får därför relativt lite uppmärksamhet i deras verk.

    Detta är tydligt i judiska skrifter från andra tempelperioden och i romerska historieskildringar från det första århundradet e.Kr.

  • [40]↩︎

    Sociologen och historikern Rodney Stark uppskattar att det bara fanns omkring 1 000 kristna år 100 e.Kr.

    Den kristna kommentatorn Origenes från 200-talet medgav att ”de kristna var få till antalet i början.”

  • [41]↩︎

    Dödahavsrullarna skrevs vid olika tidpunkter mellan 250 f.Kr. och 68 e.Kr. Rullarna innehåller kopior av nästan alla böcker i Gamla testamentet, kommentarer till skrifter och texter om gemenskapen; Jesus förekommer dock inte i någon av dessa texter.

  • [42]↩︎

    Det finns vissa uttalanden i Talmud som vissa forskare tror kan handla om Jesus, men det pågår fortfarande en debatt om de verkligen syftar på Jesus från Nasaret eller en annan person som hette Jesus. Talmud sammanställdes flera århundraden efter Jesu livstid och gick igenom många tillägg. Att den sammanställdes sent väcker frågor om hur användbar den är för att bekräfta Jesu historiska existens och gör att man behöver vara försiktig på grund av historiska spänningar mellan kristendom och judendom.

  • [43]↩︎

    Alla bevarade handskrifter är kopior av tidigare handskrifter, och det tidigast kända fragmentet är från omkring början av det andra århundradet.

    Bibelforskarna David P. Barrett och Phillip Wesley Comfort har förklarat dateringen av det tidigaste manuskriptet till Nya testamentet:

    Det tidigaste kända handskriftet av Nya testamentet är P52, ett fragment av Johannesevangeliet. Papyrusfragmentet daterades av olika paleografer till första hälften av 100-talet – till och med till första fjärdedelen (se diskussionen under P52). . . ingen skulle sätta ett tidigare datum än år 125 e.Kr. . . Ingen annan handskrift av Nya testamentet har fått ett datum före år 150 e.Kr. med någon form av konsensus.
  • [44]↩︎

    Enligt Johannes 2:1–11 var Jesu första offentliga mirakel att förvandla vatten till vin under bröllopet i Kana. Syftet med detta, enligt vers 11, var att ”uppenbara sin härlighet; och hans lärjungar trodde på honom.”

    Matteus 8:28–34 berättar om utdrivningen av den besatte mannen i Gerasa:

    28. När han kom över till andra sidan, till gerasenernas område, mötte honom två besatta som kom ut ur gravarna. De var mycket våldsamma, så att ingen kunde ta den vägen förbi. 29. Och de ropade: "Vad har du med oss att göra, Jesus, Guds Son? Har du kommit hit för att plåga oss i förtid?" 30. En bit därifrån gick en stor svinhjord och betade. 31. De onda andarna bad honom: "Om du driver ut oss, så låt oss fara in i svinhjorden." 32. Han sade till dem: "Ge er i väg." De for då ut och in i svinen, och hela hjorden rusade utför branten ner i sjön och drunknade. 33. Herdarna flydde därifrån och gick in till staden och berättade allt, också om dem som hade varit besatta. 34. Och hela staden kom ut för att möta Jesus, och när de fick se honom bad de honom att lämna deras område.
  • [45]↩︎

    Markus 16:3–8 (skrivet cirka år 70 e.Kr.) lyder:

    3. Och de sade till varandra: ”Vem ska rulla bort stenen från graven åt oss?” 4. Men när de såg upp fick de se att stenen var bortrullad; den var mycket stor. 5. De gick in i graven och såg en ung man sitta på högra sidan, klädd i en vit dräkt, och de blev förskräckta. 6. Men han sade till dem: ”Var inte förskräckta. Ni söker Jesus från Nasaret, han som blev korsfäst. Han har uppstått, han är inte här. Se platsen där de lade honom. 7. Men gå och säg till hans lärjungar, särskilt Petrus, att han går före er till Galileen. Där ska ni få se honom, så som han har sagt er.” 8. Då gick de ut och flydde från graven, för bävan och bestörtning hade gripit dem. Och de sade ingenting till någon, för de var rädda.
  • [46]↩︎

    Både Josefus och Celsus beskrev Jesus som någon som utförde mirakel.

    Bibelforskaren Richard Bauckham hävdar att evangelierna som spreds i den tidiga kristendomen byggde på ögonvittnens vittnesbörd.

    Evangelietraditioner spreds för det mesta inte anonymt utan i namn av de ögonvittnen som de kom från. Under ögonvittnenas livstid fortsatte de kristna att vara intresserade av och medvetna om hur ögonvittnena själva berättade sina historier. Så när vi föreställer oss hur traditionerna nådde evangelieförfattarna bör ögonvittnesskildringar, inte muntlig tradition, vara vår utgångspunkt.
  • [47]↩︎

    Se Galaterbrevet 1:18–20:

    18 Tre år senare for jag upp till Jerusalem för att besöka Petrus, och jag stannade hos honom i femton dagar. 19 Men jag träffade ingen annan av apostlarna, bara Jakob, Herrens bror. 20 Det jag skriver till er, se, inför Gud, jag ljuger inte.

    Vissa forskare har diskuterat betydelsen av "broder" i Paulus texter. L. P. Trudinger menar att "broder" inte syftar på en biologisk bror utan snarare på en medtroende. F.F. Bruce menar däremot att Galaterbrevet 1:19 skiljer gruppen "apostlar" från identiteten "broder".

  • [48]↩︎

    Paulus hänvisade till den sista måltiden i sitt första brev till korinthierna:

    Ty jag har själv tagit emot från Herren vad jag har fört vidare till er: Den natten då Herren Jesus blev förrådd tog han ett bröd, tackade Gud, bröt det och sade: ”Tag och ät, detta är min kropp, som offras för er. Gör detta till minne av mig.”
  • [49]↩︎

    I 1 Korinthierbrevet listar Paulus de personer som såg Jesus efter hans uppståndelse. Vi kan visserligen kategorisera dessa som uppenbarelser av den himmelske Jesus, men Paulus verkar se dem som historiska händelser:

    Ty först och främst meddelade jag er vad jag själv hade tagit emot: att Kristus dog för våra synder enligt skrifterna, att han blev begravd, att han uppstod på tredje dagen enligt skrifterna och att han visade sig för Kefas och sedan för de tolv. Därefter visade han sig för mer än femhundra bröder på en gång, av vilka de flesta ännu lever, men några har också insomnat. Sedan visade han sig för Jakob och därefter för alla apostlarna. Sist av alla, som för ett ofullgånget foster, visade han sig också för mig.
  • [50]↩︎

    Enligt nytestamentlige forskaren Mark Allan Powell:

    Paulus andra missionsresa förde honom till Thessalonika omkring år 48–51 e.Kr. Enligt Apostlagärningarna korsade han över till Europa från det som nu är västra Turkiet. Han gick i land i Necropolis ... och gick först till Filippi, där han lyckades grunda den församling som han senare skulle skriva sitt brev till filipperna till (Apostlagärningarna 16:11–40).
  • [51]↩︎

    Paulus skrev väldigt lite om Jesu liv. De längsta hänvisningarna är:

    • 1 Corinthians 11:23-26

    • 1 Corinthians 15:3-11

    • Philippians 2:5-11

    • Galatians 1:18-19

    Craig Blomberg föreslog sex skäl till varför det inte finns fler hänvisningar till Jesu liv i Paulus brev:

    För det första måste vi komma ihåg att inget av Paulus brev representerar förstagångsevangelisation av människor som inte är frälsta, eller ens början på lärjungaskapsprocessen för helt nya kristna ... För det andra använder inga av resten av Nya testamentets brev evangelietraditionen om Jesu ord och handlingar oftare ... För det tredje, som följer av dessa två första punkter, verkar tidiga kristna brev inte ha varit den föredragna genren eller kontexten för kateketisk undervisning om Jesu liv och lära ... För det fjärde, som kort nämnts ovan, insåg Jesu efterföljare snabbt att de viktigaste dragen i hans liv var hans död och uppståndelsen ... För det femte skulle den känsla av gudomlig inspiration eller vägledning som Paulus upplevde ha gett honom frihet att skriva med de ord som han kände att han skulle använda ... För det sjätte måste Paulus vid mer än ett tillfälle betona att han har lika mycket auktoritet som apostlarna i Jerusalem, mot dem som tvivlar på honom eller motsätter sig honom (särskilt Galaterbrevet 1–2; jfr Apostlagärningarna 15).
  • [52]↩︎

    Historikern T.N.D. Mettinger menar att det inte finns några belägg för att berättelsen om Jesu uppståndelse bygger på vanliga legender:

    Såvitt jag vet finns det inga prima facie belägg för att Jesu död och uppståndelsen är en mytologisk konstruktion som bygger på myterna och ritualerna kring de döende och uppståndna gudarna i omvärlden. Även om den med fördel kan studeras mot bakgrunden av judisk tro på uppståndelsen, behåller tron på Jesu död och uppståndelsen sin unika karaktär i religionshistorien.

    Men Richard Carrier, som förespråkar mytteorin om Jesus, menar att Plutarchos bok om Isiskultens och Osiriskultens mysterier är en meningsfull parallell till Jesu uppståndelse och den föreslagna "euhemeriseringen". Han påpekar att Plutarchos verk säger att syftet med myterna var att lära sig de djupare sanningarna bakom dem.

  • [53]↩︎

    Vissa har menat att Osirismyten, som är en grundläggande myt i den egyptiska religionen, kan vara ursprunget till Jesus. Även om Osiris övervann döden har han i allmänhet lite gemensamt med Jesus. De delar inte födelsedatum, födelseplats, ingen änglakör vid deras födslar och ingen jungfrufödsel. Vissa myticister menar att Horus, Osiris son, påstods vara född av en jungfru. Men egyptiska pyramidtexter beskriver hur Isis, Osiris syster, använde Osiris kropp för att bli gravid med Horus efter att ha satt ihop Osiris kropp: antingen genom en blixt eller genom Osiris andedräkt. Dessutom ger Pyramidtext 366 en skildring av befruktningen som tydligt har sexuella inslag: "Din syster Isis har kommit till dig, upphetsad av kärlek till dig. Du har lagt henne på din fallos så att din säd kunde komma in i henne." Osiris uppstod inte heller på något sätt som liknar det sätt som Jesus sades ha uppstått på.